Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[Håkan]

Lite middag för några dagar sen.

Meursault 2011 Henri Boillot: En ganska liten doft av citrus med betoning på lite sötare citrus, lite bränd och rätt återhållsam. I smaken är den också ganska återhållen och utan egentlig Meursaultattribut, självklar Bourgogne men trodde det var en Bourgogne Blanc. Vet inte om det var årgången men den kändes rätt anonym, lite småtrist. Kräver mer av Henri Boillot än så här 86 p.
Chablis Les Clos 2012, Patrik Piuze: En doft av bokna äpplen tränger igenom och blir nästan lite påträngande. Även smaken lider av dessa bokna äpplen, lite som att tugga på en äppelskrott som legat en stund. Var uppriktigt sagt förvånad då jag såg producenten. En amerikan hade skrikit premox, men jag tror nog att stilen är som den är (även om jag inte är någon stor kännare av denna producent), och inte min typ av Chablis helt enkelt. Väljer att inte poängsätta.
Giusto di Notri 2007, Tua Rita: Här blir det åka av, omisskänlig Cabernet och defenitivt inte från Bordeaux. Extra allt men tycker ändå att den håller sig på rätt sida. Absolut mogen men håller många år ännu. Skitgott. 93 p
Dönnhoff Niederhäuser Herrmannshöhle Riesling Auslese Goldkapsel 2004: Helt perfekt mogen, Auslese blir inte bättre än så här. Elegant, lagom söt, härlig syra, bara så där fantastiskt bra. Dönnhoffs Auslese är sällan speciellt söta och inte speciellt kraftfulla, med minst 10 års lagring blir de så här bra. Nästan som om 2004 är den årgång på början av 2000-talet jag tycker bäst om. 96p

 

[Patrik Sellin]

Två exempel på att varken bordeaux eller barolo behöver kosta en massa pengar (<300) för att vara njutbara:
2010 Château Canon-la-Gaffelière Les Hauts de Canon-la-Gaffeliere: Tobak, lakrits, torkad halm, tung kraftig plommonfukt, björnbär, varsam ek och bra mognad. 90+p
2011 La Morra Saglietti Flavio Barolo Cerequio: körsbär, aska, choklad, viol och bittermandel. Slank, stram och elegant. 92p
Båda väldigt typiska för sin region.

 

[Pontus]

Ett axplock från semesterns synder:

2010 Chapoutier Les Becasses. Något sluten initialt, öppnar upp efterhand i glaset. Underbar, lite sötaktig röd frukt, fin syra, härlig balans. Gillar skarpt. 94+.
2013 Chapoutier Les Becasses. En sämre variant av 2010. Kräver mer luft. Lite opolerade tanniner, men god! 90++.
2010 William Fevre Les Clos. Salon-varning på denna. Stängd som ett kassaskåp dag ett. Dag fyra börjar det hända nåt. Dag fem är den riktigt god, men fortfarande oförlöst på något sätt. Skyhög syra, citrus och mineralig. Vänta i 10-20 år till. 90+++.
2010 Fanti Brunello di Montalcino. Murrig röd frukt, bra syra. Ganska mogen. 91+.
2010 San Felice Campiovanni Brunello di Montalcino. Härligt mogen och inbjudande. 92.
2010 Piccolomini d’Aragona Brunello di Montalcino. Lite stram initialt, vinner mycket på luft. God, men känns oförlöst. 91++.
2009 Ridge Geyserville. Wow, vilken fullträff. Har druckit denna i ett antal årgångar, men denna är överlägset bäst hittills. Underbart komplex, finfin balans. 94.
2009 Boursan Cuvee des Felix. Ett av få viner från regionen/årgången jag verkligen gillar. Inga spår av den varma årgången. 92.
2010 Alain Voge Les Chailles. God, men behöver mycket mer tid. 90++.
2010 Chapoutier Les Granits Blanc. Perfekt mognad nu. Fin intensitet, oväntat hög syra. 92.
2010 Raymond Usseglio Blanc. God men lite anonym. Oklar potential. 88(+).
2006 Damien Hugot. En forumfavorit som fortfarande håller fint. 92.
2013 Vasse Felix Heytesbury Chardonnay. Riktigt vass. Frukten är generös och inbjudande, men balanseras upp av hög syra och viss beska. En del reduktiva toner som försvinner med luft. 93(+).
2015 Keller Limestone Kabinett. Inte så kul dag ett med utanpåliggande syra och viss beska. Ett helt annat djur dag två då den försvann i ett nafs. Ren njutning. 91.

 

[LeChat]

1990 Château La Tour Carnet

Vädret tillåter höstmys i soffan med mogna droppar. En 1990 La Tour Carnet från tiden innan Bernard Magrez tog vid, får det bli.

Kraftfull, stram doft av mogen bordeaux öppnar upp sig snyggt i glaset. Underbar doft.
Smaken har inte samma mäktiga kraft men kommer fint efter en stund i glaset och är riktigt njutbar med sköna syror. Lite elegant faktiskt. Gott är det men inte exceptionellt. Snarare ett generiskt uttryck av äldre bordeaux. Men det gillar ju jag!

En svunnen tid

 

[Daniel A]

Svenskt vin är roligt! Har av diverse anledningar börjat dricka (och köpa) en hel del Klagshamn. I och med att den senaste årgången precis släpptes så kändes det lämpligt att ställa den mot förra. 2017 Öresund och 2018 Öresund. Båda gjorda på solaris. Det nyare vinet är avsevärt mycket ljusare och lättare i såväl utseende som smak. Tämligen aromatiskt åt det blommiga hållet, med lätt och frisk smak kantad av söta bär och frukter. 2017 har mer tyngd, är något mer tropisk och känns som ett lite mer seriöst vin. Hur mycket är årgång och hur mycket är ålder? Svårt att säg - det känns något utvecklat redan, faktiskt. 2018 lägger sig på cirkus 85p och 2017 får 87p.

2016 Villa Mathilda - Cuvée Solaris-Siegerrebe var en ögonöppnare för vad svenskt vin skulle kunna åstadkomma. Ett av de mest aromatiska vinerna jag kommit i kontakt med! Det är som en blandning av gewurstraminer och viognier. Superblommigt och parfymerat - ett riktigt sniffarvin! Tyvärr är det lite väl enkelt på tungan, med låg syra och inte i någon vidare intensitet eller komplexitet. 87p.

2017 Alice et Olivier De Moor, Sans Bruit var en lite seriösare pjäs. Vinet är från Saint Bris, men jag antar att de går ifrån appellationens regler eftersom flaskan har "vin de France" på sig. Mig veterligen är det fortfarande 100 % sauvignon blanc. Intressant och karaktärsfullt vin, i svagt oxidativ stil (upplevde det ganska nötigt) med för druvan typiskt hög syra. 88p.

De andra vinerna har dock inte en chans mot 2005 Paul Jaboulet Aîné Côte-Rôtie Les Jumelles. Öppen och inbjudande nordrhônare med en härlig blandning av mörka bär, tobak och lädertoner. Med bara lite chark i bakgrunden. Bra syra och polerade tanniner. Frukt och mognad möts fint. 90p.

Beställde egentligen in en 2015 Klagshamn Öresund, men den var slut. Det här var en bra ersättare (och ärligt talat garanterat det bättre vinet). 2014 Domaine de Montbourgeau L'Etoile. Andra gången jag dricker den här producenten (och appellationen, för den delen) och gillar det skarpt! Jura i traditionellt oxidativ stil, och här sitter allt där det ska. Den markerade syran i årgången lyfter det ytterligare. 90p.

 

[Vingubben]

2014 Meandro, Do Vale Meao, Duro

Ett av dom få viner i den lägre prisklassen som utvecklas väl med lagring. Gjort på Touriga Nacional, Touriga Franc och en mängd med lokala druvor. Granbarr, rosor, sten och lite alkohol på näsan. I munnen bra syra, rejäl kropp, barr, plommon, mörka bär, rosmarin och lite fattoner. 88p idag och med fortsatt potential.

 

[tobbe81]

Doften som uppstår vid dekantering utav mogen Amarone är ren njutning och färgen lovar gott inför kvällens middag i min ensamhet om @Daniel A skulle ha varit bosatt lite närmare så skulle han ha fått en inbjudan återkommer senare ikväll med smaknoter. Visa bifogad bild 17628

Sitter nu med de sista glaset Allegrini Amarone
Doften är något som går mot spanska torkade skinkor läder och skomakare verkstad. Någon form utav grönpaprika
Smaken är något sött syrligt jag tänker direkt på lamm/kalv i dill men på en bra sätt där frukten möter syran till en kittlade mundans.
Avslutet är långt jätte långt och jag känner igen smaken från bärkompot med vaniljpannacotta 94P

 

[LarsW]

Château Saint-Pierre 2012 Pomerol Magnum (Blir det här typ Tjattå Sankte Per?)

Luftad i flaska några timmar.
I näsan är det plommon, ceder, hö och cigarrer. Lite knuten också efter flera timmar.
I munnen är det mer öppet. Massa röd sval frukt. Ek och medel tanniner. Något lite köttigt. Violer och timjan. Förvånansvärt lång eftersmak.
88 eller 89p? Får vänta ett år eller två med nästa flaska o bestämma mig då.

 

[BallyJ]

Antinori Pian delle vigne Brunello 2005
I näsan mörka bär, jordkällare, läder. Inte fantastisk i munnen damm av grusväg, jordgubbar, mörk choklad och körsbär. Den härligt bruna färgen finns, men detta är en besvikelse,efter fyra timmar har vinet byggt upp mer tanniner än när flaskan öppnades och är lite kärvt. 86p. Fick iallafall ut hela korken men i två delar

 

[NoSense]

Antinori Pian delle vigne Brunello 2005
I näsan mörka bär, jordkällare, läder. Inte fantastisk i munnen damm av grusväg, jordgubbar, mörk choklad och körsbär. Den härligt bruna färgen finns, men detta är en besvikelse,efter fyra timmar har vinet byggt upp mer tanniner än när flaskan öppnades och är lite kärvt. 86p. Fick iallafall ut hela korken men i två delarVisa bifogad bild 17657

Tråkigt att vinet inte var bättre. Men fundera lite över ett byte av öppnare. Den du har påminner om en skruv, fixa en som är mer ihålig, tex en Pulltex. Jag kör med deras Pullparrot och har aldrig halverat en kork. Men har såklart en bladöppnare vid behov som backup ifall jag skulle råka ut för en ömtålig korkrackare.

 

[BallyJ]

Tråkigt att vinet inte var bättre. Men fundera lite över ett byte av öppnare. Den du har påminner om en skruv, fixa en som är mer ihålig, tex en Pulltex. Jag kör med deras Pullparrot och har aldrig halverat en kork. Men har såklart en bladöppnare vid behov som backup ifall jag skulle råka ut för en ömtålig korkrackare.

Jag har flera öppnare, jag bedömde dock den som bäst lämpad när halva korken satt kvar vi flaskan;-)

 

[chambertin]

Visa bifogad bild 17650

2014 Meandro, Do Vale Meao, Duro

Ett av dom få viner i den lägre prisklassen som utvecklas väl med lagring. Gjort på Touriga Nacional, Touriga Franc och en mängd med lokala druvor. Granbarr, rosor, sten och lite alkohol på näsan. I munnen bra syra, rejäl kropp, barr, plommon, mörka bär, rosmarin och lite fattoner. 88p idag och med fortsatt potential.

Håller med även om det är några år sedan jag drack den (-08 som dracks 2011).
https://www.finewines.se/threads/idag-dricker-vi.34/page-258#post-35353

 

[gece]

Inte ofta det dricks Lagrein här - det tyskspråkiga Italiens stolthet - så får smyga in en liten notering om en souvenirflaska jag köpte på skidresa häromåret och poppade igår, som hade det klatchiga namnet...

2012 Abbazia di Novacella (Stiftskellerei Neustift) Lagrein Dunkel Riserva Praepositus är fortfarande lilasvart i färgen och smakar lite som en klassisk, lite älskvärt kärv, nordrhônare med viol och sötsyrlig fruktpalett. Antar att den fått en del tid på fat men inget märks uppenbart förutom en snygg ton av kakao på avslutet. Riktigt gott och med potential att växa.

 

[Omar Khayyam]

Inte ofta det dricks Lagrein här - det tyskspråkiga Italiens stolthet - så får smyga in en liten notering om en souvenirflaska jag köpte på skidresa häromåret och poppade igår, som hade det klatchiga namnet...

2012 Abbazia di Novacella (Stiftskellerei Neustift) Lagrein Dunkel Riserva Praepositus är fortfarande lilasvart i färgen och smakar lite som en klassisk, lite älskvärt kärv, nordrhônare med viol och sötsyrlig fruktpalett. Antar att den fått en del tid på fat men inget märks uppenbart förutom en snygg ton av kakao på avslutet. Riktigt gott och med potential att växa.

Allt jag har testat från denna klosterkyrka har varit tip top! Önskar att någon tog hem till Schweden.

 

[Omar Khayyam]

Vänner från fjärran länder på besök, vinintresserade sådana. Gäller att tänka till.

Det blev en trevlig trio:

Först en battle of Jura med Julien Labet 2012 Les Varrons Chardonnay, omsorgsfullt dekanterad och otroligt fin. Den ställdes mot en Anne et Jean-Francois Ganevat 2016 La Barraque Savagnin, båda i ouillé stil. Och lika bra. Labet med mer ålder var mer komplex. Ganevat, yngre och med Savagnin i stället för Chardonnay, var mer frisk och salivutsöndrande. Herregud vilken energi i dessa viner.

Skulle sedan mer än matchas av en Pascal Roblet-Monnot 2006 Volnay 1er cru Taillepieds. Den var finfin men ungdomlig och i början av vad jag tror är ett magiskt drickfönster med struktur och mörka bär och friskhet och syra och silkeslen munkänsla och en stram komplexitet som talade till en som en uppfordrande men ändå engagerande lärare (Jefferson? Obama?) som inspirerar och får en att sträcka sig längre och kämpa mer och vilja mer. Kan inte riktigt sätta ord på den här vinupplevelsen men det var riktigt bra.

 

[LeChat]

1988 Moulin de Duhart

Igår:
Hög fyllnadsnivå och flaskan verkar vara allmänt välmående. Färgen är fint djupröd och uttrycker mognad och ålder, men här finns absolut inget brunt.
Doften är komplex med bl.a. lite stall, jordgubbar, lacknafta/aceton och tobak. I munnen känns det som att det fortfarande finns liv kvar i frukten tillsammans med en hel del jordiga och dammiga drag.

Idag är den mer öppen och har faktiskt mått gott av att långluftas. Ibland tycker jag annars att just bordeauxer kan få lite väl mycket stalltoner dag 2 och undviker oftast att spara dem därför. (Samtidigt brukar de vara mycket lättdruckna så att spara till dagen efter är sällan aktuellt.)
Men vinet är nu mer harmoniskt och sitter ihop bättre än igår. Jag är nog onödigt rädd för att lufta mina äldre bordeauxer, men samtidigt är det inte lätt att veta hur man ska behandla äldre flaskor. Använder karaff mest i nödfall, oftast låter jag de öppna upp sig i glaset. Tror att detta oftast passar min smak bäst men tydligen inte alltid.

 

[Silenos]

Pascal Roblet-Monnot 2006 Volnay 1er cru Taillepieds..

Du har ingen kran du kan tänka dig att dela med dig av? Karlns viner är märkligt svåruppletade.

 

[Trydebull]

2014 Domaine Binet Jacquet Faugeres Reserve

Doftar förvånansvärt intensivt men också fräscht av inlagda körsbär, med inslag av anis, rosépeppar och mörkt röda rosor. Även någon rostad ton, åt hårt rostad nypon till.

Dagen efter tillkommer fänkål och lite tydligare lakritstoner

Smaken är väldigt balanserad. Röda bär med perfekt syra. Inslag av ek-känsla, granbarr. Sen tydliga ljusare röda körsbär men också röda vinbär och sommarhallon. Till slut också lite fänkål även i smaken

Jag måste säga - inte alls så dumt! Till och ned riktigt bra!

Det är naturligtvis inte ditt stora vin men det har (redan) fin balans och bjuder på många nyanser trots det! Från 2014 dessutom! Kan vara bland det bästa röda jag druckit från 2014 så här långt. Ta nu det för vad det är för förutom lite franska B-viner som jag trots allt lagt ner i källaren från favoritproducenter så är det inte så mycket jag köpt eller druckit på röda sidan från årgången jag i stort gärna hoppar över.

Men - som sagt, det här var bra! Kommer från CAV069 ser jag på min lapp. Låter som en evighet sen men det var ju inte så många år sedan när jag tittar på datum.

Drack till en omsorgsfullt tillputtrad lite mustigare och något chillistärkt lins- och korvgryta med tomatbas vilket fungerade utmärkt!

Jag säger 90 poäng med ett möjligt plus!

 

[Omar Khayyam]

Du har ingen kran du kan tänka dig att dela med dig av? Karlns viner är märkligt svåruppletade.

Ja, minst sagt. Jag letade upp honom för cirka tio år sedan via hans syster i Chorey les Beaune vill jag minnas... Oerhört generös man i källaren och vi provade en massa saker. Fick med mig några få flaskor hem, detta var den ena. Har dock inte följt upp kontakten då jag inte varit i Bourgogne på länge. Vet inte hur det ser ut med produktionen - ex-hustruns viner har ju letat sig ut i världen men inte hans, så gissar att han kanske inte har mäktat med att bygga ut produktionen.

 

[Silenos]

Han har ju ändå 9 ha, så det är ingen pyttedomain direkt. Men ändock har jag endast lyckats nosa rätt på några få uddaflaskor. Mäkta irriterande...

Nåväl, tack för inlägget Omar.