Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[Foodcoma]

2017 Bodegas Atalaya Almansa - Alaya Tierra

Visa bifogad bild 17995

Mer Juan Gil-sidospår - de har ju en del... Tokigt tidigt - det här blir för bra även för den som ska testa av de nytryckta etiketterna.

Men det här är det nog en hel del forumiter som jag känner över hela landet som hade gått igång på... Och i flera fall hade nog dricksugna satt i sporrarna, där jag håller hårt i tömmarna, och druckit upp direkt! Jag säger fortfarande vänta på det här...

Kan bara instämma i det du skriver! Helt klart i kategorin bombavin vin som jag tror jag fått från någon forumit som beskrev Alto moncayos viner. Provade ett glas av 2016 när jag var i Paris tidigare i år och tänkte precis som dig att ett antal forumiter nog skulle gilla detta Vill minnas att jag själv tyckte det var ytterst njutbart redan då, men säkert rätt som du säger att du skulle må ännu bättre av att ligga till sig, tjockt som natten självt.

 

[Skaggs]

2017 Bodegas Atalaya Almansa - Alaya Tierra

Visa bifogad bild 17995

Mer Juan Gil-sidospår - de har ju en del... Tokigt tidigt - det här blir för bra även för den som ska testa av de nytryckta etiketterna.

Öppnade flaskan, hällde upp ett glas. Swirlade. Tog en sipp. Drog ut gommen från baksidan av svalget. In med flaskan i kylskåpet med kork. Lät glaset stå framme i 12 timmer och flaskan i 24 i skåpet. Nu kan vi möjligtvis börja bita i eket och stjälkarna...

100% Garnacha - eller möjligtvis någon enstaka procent Alicante Bouchet (om inte annat borgar färgen för det senare).

Gamla plantor, väldigt lågt uttag, först små ståltankar - sedan sista delen av jäsningen på nya amerikanska och franska ekfat. Varpå 15 månaders vila på desamma. 16%. Tungt. Rock ’n Roll-vin. Fabulöst amerikanskt i stilen. Kan bli bra. Men jag dricker det inte igen på minst fem år. Tonåring som behöver lugna ner sig.

Tät, närmast ofiltrerad blålilaröd färg.

Doften kryddig, svartolivig och mer lila-plommontonig än körsbärig med inslag av grova vinranksgrenar, och kryddiga/örtiga toner.

Smaken svarta vinbär, stjälkigt, ekigt, någon vaniljton, spad från svarta oliver - och för den sakens skull - svarta urkärnade oliver.

92+++ för dag två. Dag ett var det nästan Göteborgsk flugfångare på hela flaskan...

Men det här är det nog en hel del forumiter som jag känner över hela landet som hade gått igång på... Och i flera fall hade nog dricksugna satt i sporrarna, där jag håller hårt i tömmarna, och druckit upp direkt! Jag säger fortfarande vänta på det här...

Drack en 2010 på restaurang för ett år sedan - den var riktigt, riktigt bra efter tre timmar med luft.

Kommer du ihåg vad du gav för den? Har inga Rock ’n Roll-viner.

 

[Trydebull]

Kommer du ihåg vad du gav för den? Har inga Rock ’n Roll-viner.

Ja, den var inte dyr. Tror någonstans mellan 22 och 27euro. Men köpte den i juni och har Spansk-källarlagrat den så kommer inte ihåg exakt... Vill du ha någon flaska? De är inte helt lätta att få tag i faktiskt, men jag tror att jag åker förbi Juan Gil på väg mot Jumilla - och annars vet jag en handlare söder om Alicante som har dem. Skicka PM i så fall!

 

[Håkan]

Spinifex Bete Noir 2014: Jag har älskat Spinifex Syrah under sommaren som är sådär hedonistiskt god men ändå snygg och absolut inte kladdig. Nu är det dags att se hur mycket bättre det blir med en hundring extra i pris. Detta är absolut ett mer komplext vin med fler sekundära toner. Fortfarande 100% Syrah (vad är anledningen att Aussies anger Syrah istället för Shiraz, är det för att markera mot old school Aussie?), lite kärvare och inte lika fruktdrivet som Spinifex Syrah. Inte säkert att jag alla dar i veckan skulle välja det här mot Spinifex Syrah, men är jag i ett lite mer sensoriskt läge där jag vill ha lite intellektuell stimulans är valet nog givet. Fantastiskt bra vin. Spinifex har blivit husets vin för mig och har faktiskt fått mig att återigen börja snegla down under. Tänk om fler kunde bli inspirerade. Då skulle vi slippa motoroljeliknande produkter otjänliga som dryck.

 

[Foodcoma]

Spinifex Bete Noir 2014: Jag har älskat Spinifex Syrah under sommaren som är sådär hedonistiskt god men ändå snygg och absolut inte kladdig. Nu är det dags att se hur mycket bättre det blir med en hundring extra i pris. Detta är absolut ett mer komplext vin med fler sekundära toner. Fortfarande 100% Syrah (vad är anledningen att Aussies anger Syrah istället för Shiraz, är det för att markera mot old school Aussie?), lite kärvare och inte lika fruktdrivet som Spinifex Syrah. Inte säkert att jag alla dar i veckan skulle välja det här mot Spinifex Syrah, men är jag i ett lite mer sensoriskt läge där jag vill ha lite intellektuell stimulans är valet nog givet. Fantastiskt bra vin. Spinifex har blivit husets vin för mig och har faktiskt fått mig att återigen börja snegla down under. Tänk om fler kunde bli inspirerade. Då skulle vi slippa motoroljeliknande produkter otjänliga som dryck.

Trevligt, nu blev jag inspirerad till att beställa och prova själv, sagt och gjort 2 flaskor beställda. Har haft svårt att hitta syrah / shiraz jag gillat runt 0-250kr segmentet. Några andra tips på andra fina syrah runt den prisklassen, både gamla och nya värden är intressant?

Har precis som dig uppfattat det som att det anges syrah istället för shiraz för att markera att de försökt göra vin mer likt gamla världen.

 

[petterkalle]

Ja, den var inte dyr. Tror någonstans mellan 22 och 27euro. Men köpte den i juni och har Spansk-källarlagrat den så kommer inte ihåg exakt... Vill du ha någon flaska? De är inte helt lätta att få tag i faktiskt, men jag tror att jag åker förbi Juan Gil på väg mot Jumilla - och annars vet jag en handlare söder om Alicante som har dem. Skicka PM i så fall!

Finns hos Decantalo för 22,90 €. Och ja detta vore nåt för mig

 

[petterkalle]

OMG vad jag gillar dessa viner! Dags för första 2010.an
2010 Pegau Cuvée Réservée Efter en timme i karaff är näsan forfarande lite tunn förutom lite brett. Detta finner jag dock som mer regel än undantag i grenache-dominerade viner. I munnen är det betydligt bättre med söt choklad, kryddor, blåbär och vildhallon dvs drottningblandning. Tanninerna är rätt kraftiga men tar definitivt inte överhanden. Frugan säger "alkohol" och jag som är "allergisk" mot hög alkoholhalt märker inte ens av detta då jag finner balansen superb. Lite skit i allt det andra förhöjer bara upplevelsen. En av årets bästa vinupplevelser 96p

 

[Trydebull]

Finns hos Decantalo för 22,90 €. Och ja detta vore nåt för mig

Du var absolut en av de huvudmisstänkta!

 

[petterkalle]

Du var absolut en av de huvudmisstänkta!

Hur kan du tycka det?

 

[Trydebull]

2017 Juan Gil silver

Möjligt att detta faller för skämskuddesträcket men när jag skrivit om flera andra Juan Gil så får den hör följa med. Den är absolut riktigt bra och spöar många 200-300-kronorsviner.

Mörklilaröd i färgen.

Doften ger sockersöta körsbär, timjan på en brännvinsbädd och med inslag av rök från utomhusbrasa.

Smaken tung och tunn samtidigt. Dvs mycket smaker, men inte så kraftfull kropp. Kryddigt, alkoholstinnt och smakrika körsbär med inslag av både lätt omogna björnbär och svarta vinbär samt lakrits och lite vanilj samt Pingvin mintstång.

15%-ig med Monastrell-bas nära 100% (men jag tror att de har lite CS och möjligtvis lite Garnacha också i den här).

Jag säger 86-87 poäng och ett väldigt prisvärt vin för många tillfällen (drack till lamm, oxsvans och ett gäng andra större tapas-rätter vilket fungerade utmärkt!) - men öppna 12-15 istället och låt 17-18 vila ett tag till...

 

[Trydebull]

Hur kan du tycka det?

 

[Mats]

Spinifex Syrah 2017.

Spinifex Bete Noir 2014: Jag har älskat Spinifex Syrah under sommaren som är sådär hedonistiskt god men ändå snygg och absolut inte kladdig. Nu är det dags att se hur mycket bättre det blir med en hundring extra i pris. Detta är absolut ett mer komplext vin med fler sekundära toner. Fortfarande 100% Syrah (vad är anledningen att Aussies anger Syrah istället för Shiraz, är det för att markera mot old school Aussie?), lite kärvare och inte lika fruktdrivet som Spinifex Syrah. Inte säkert att jag alla dar i veckan skulle välja det här mot Spinifex Syrah, men är jag i ett lite mer sensoriskt läge där jag vill ha lite intellektuell stimulans är valet nog givet. Fantastiskt bra vin. Spinifex har blivit husets vin för mig och har faktiskt fått mig att återigen börja snegla down under. Tänk om fler kunde bli inspirerade. Då skulle vi slippa motoroljeliknande produkter otjänliga som dryck.

Syrahinlägget gav mig ett nytt husvin så måste nu beställa Beté Noir!! Tack @Håkan !

 

[LeChat]

2013 By Farr Pinot Noir Tout Près

Jag får lite Oregonvibbar på doften med rödbetor och tobak. Finns även doft av tungt äldre vitrinskåp från sent 1800-tal.
Rödbetor kommer igen i smaken tillsammans god lakrits. Sval, komplex och med bra syra gör den även en aning Bourgognelik.
Även om den är god ikväll så känns den fortfarande ung och jag skulle nog helst vilja ha lite mer mognadstoner i detta vin, så 4-5 år till i källaren skulle jag nog rekommendera.

På tallriken blir det en trevlig pasta med bacon och nyfångade kantareller.

 

[Patrik Sellin]

Santa Duc Gigondas 2016 mot Santa Duc Gigondas 2016:

2016 Domaine Santa Duc Gigondas Clos Derrière Vieille: Blåbär, oliver, rosmarin och sötmandel. Massor av frukt, syra och örtigthet. Ganska "vild" i sin framtoning. Det man förväntar sig av en sydrhonare.
2016 Domaine Santa Duc Gigondas Les Hautes Garrigues: Samma producent, samma område, samma årgång, men där slutar likheterna: åkerbär, torkade körsbär, sötlakrits, polerade ekmöbler, skinnsoffa, muskot, rått kött, violer, tjärpastiller och rosor. På topp redan från första sippen, det händer inte så mycket med luft. Lika bra i "verkligheten" som på systemets provning. Parker jämför det här vinet med flodhästar som dansar balett - och det är nog en bra liknelse. Jag gav det 92-94 på snabbprovningen; siffran håller alla gånger, finns nog några + att hämta.
Clos Derrière Vieille är ett bra vin, men Les Hautes Garrigues spelar i en helt annan liga. Självklart beror det på tycke och smak eftersom vinerna är så annorlunda, men jag kommer inte att köpa fler Clos Derrière Vieille.

 

[StefanAkiko]

Ägnar mig åt årets självspäkning till tonerna av VM i rugby här i Japan. Inhandlade i våras en halvlåda med Beaujoulais Nouveau från mellan 2005 och 2008. Inkl frakthem, just sepass 33 kr flaskan. Första flaskan ut (varför vänta längre?) saknar årgång och EAN-koden gav inte ett smack. Men, ca 2007 får min gissning bli. 10 år för en Nouveau känns liksom lagom för en början.
De andra hoppas jag är iaf mindre usla.

NV Beaujoulais Villages Nouveau Sélection Pierre Ferraud, 70 p
Blekt ljusröd.
Nosen är lätt finfruktig med små inslag av brett. Intressant. Långt från spännande.
I munnen är detta ett lätt syrligt dricksvatten med någon form av brettig frukt och (yes!) spännande aromatik. Oplanterade tulpanlökar, långtgångna fotostatkopior och en omedelbar påminnelse av småbarnsårens kopierade papper, med den kemi som den dagens kemiska och handvevade kopiatorer förde med sig. Knappast hälsosamma kemikalier men de luktade gott! Oavsett så smakar detta vin GOTT. inte så att man vill köpa fler flaskor, men så att det iaf går att dricka ett par glas.
Längd: kort
Tanniner: ha-ha
Kropp: mäh
Fyllighet: som en fat-shamed tjockis som plötsligt nått insikt, vaknade upp och förvandlade sig själv till en extrem-anorektisk skinn-och-ben-varelse.

Fascinerande iakttagelser:
Inga smultron, inga smurfar, inga sommarbär.
Absolut 100% avsaknad av oxidation i detta vins uttryck.
...faktiskt så att jag kan tycka att vinet växer från extremuselt till möjligen drickbart.
Efter två små glas gav jag upp och vaskade skiten.

Disclaimer:
(Notera att detta är en någorlunda humoristisk beskrivning av ett riktigt uselt vin och har inget att göra med de opk:iga uttryck som ingår och som idioter skulle kunna tänka sig att utläsa som om att jag härbärgerar antipatier för verkliga människor utifrån deras kroppskonstitution. Ingenting kan vara längre från sanningen!)

 

[petterkalle]

Så då var andra -59:an öppnad!
1959 Chateau Palmer
Total lättnad när man inser att man inte är nekrofil. Med så här unga viner vill jag inte dekantera så det blev pnp. Korken var totalt genomblöt så förhoppningarna var små på liv i flaskan.Tack @Helen för att du lärde mig tekniken med bladöppnaren. Jag behövde dock inte oroa mig. Totalt kompakt färg i glaset (från sidan) Härligt mogen doft som totalt matchade smaken. Det var bara tertiära dofter och smaker såsom höstlöv, mossa, kompostjord, nedsutten Chesterfield, cigarrlåda och nyplockade trattkantareller. Här fanns tanniner men de var så fina så de kändes som en stor? Det fanns viss frukt men den var lite intorkad. Men mest fanns syra! Och det var syran som förstörde lite av balansen. Hade syran varit något lägre efter 3 timmar när alla andra komponenter var som bäst så hade det här varit ett mycket bra vin.
EQ komponenten här är skyhög. Druvorna till det här vinet ( merlot: 52 %, CS: 30 % CF: 10 %, petit verdot: 8 % ) började plockas när jag var 4 dagar gammal Man kan bli tårögd för mindre. EQ-poäng: 100, IQ: 93p

 

[Daniel A]

Nu blir det märkliga grejer!

N.V. Jean-Luc Pasquet, La Belle Inconnue
Tidigare hette denna Raisignac. Jag är inte helt på det klara med vad det är, men det verkar vara ett sött mousserande vin med och från cognac (möjligt att det är eau-du-vie tillsatt och inte faktisk cognac).
Tydlig doft av vindruvor/druvjuice (förvånansvärt ovanlig not ändå), äpple och citron och något spritig (brunt, men inte nödvändigtvis cognac). Smakmässigt är det mer druvjuice och nu mycket tydligare cognacstoner. Ligger någon fräsch citrus i blandningen också. Något tillbakadragen syra, så sötman tar lite överhand. Men jag upplever det inte som dessertvinssött - möjligtvis att den mousserande biten maskerar lite socker. För mig blir det lite "kulturkrock" - det påminner om allt möjligt, men helheten blir något nytt. Men det är inte nödvändigtvis bra - mer intressant än gott.

 

[StefanAkiko]

Nu blir det märkliga grejer!
Visa bifogad bild 18014

N.V. Jean-Luc Pasquet, La Belle Inconnue
Tidigare hette denna Raisignac. Jag är inte helt på det klara med vad det är, men det verkar vara ett sött mousserande vin med och från cognac (möjligt att det är eau-du-vie tillsatt och inte faktisk cognac).
Tydlig doft av vindruvor/druvjuice (förvånansvärt ovanlig not ändå), äpple och citron och något spritig (brunt, men inte nödvändigtvis cognac). Smakmässigt är det mer druvjuice och nu mycket tydligare cognacstoner. Ligger någon fräsch citrus i blandningen också. Något tillbakadragen syra, så sötman tar lite överhand. Men jag upplever det inte som dessertvinssött - möjligtvis att den mousserande biten maskerar lite socker. För mig blir det lite "kulturkrock" - det påminner om allt möjligt, men helheten blir något nytt. Men det är inte nödvändigtvis bra - mer intressant än gott.

Kanske ett ostvin?
Bubbelost?

 

[StefanAkiko]

Santa Duc Gigondas 2016 mot Santa Duc Gigondas 2016:
Visa bifogad bild 18004
2016 Domaine Santa Duc Gigondas Clos Derrière Vieille: Blåbär, oliver, rosmarin och sötmandel. Massor av frukt, syra och örtigthet. Ganska "vild" i sin framtoning. Det man förväntar sig av en sydrhonare.
2016 Domaine Santa Duc Gigondas Les Hautes Garrigues: Samma producent, samma område, samma årgång, men där slutar likheterna: åkerbär, torkade körsbär, sötlakrits, polerade ekmöbler, skinnsoffa, muskot, rått kött, violer, tjärpastiller och rosor. På topp redan från första sippen, det händer inte så mycket med luft. Lika bra i "verkligheten" som på systemets provning. Parker jämför det här vinet med flodhästar som dansar balett - och det är nog en bra liknelse. Jag gav det 92-94 på snabbprovningen; siffran håller alla gånger, finns nog några + att hämta.
Clos Derrière Vieille är ett bra vin, men Les Hautes Garrigues spelar i en helt annan liga. Självklart beror det på tycke och smak eftersom vinerna är så annorlunda, men jag kommer inte att köpa fler Clos Derrière Vieille.

Skoj matching!
Please, mer av BdM och mindre av swulstiga Rhånare...

Sista delen av okt/första delen av nov, var är du fysiskt då? PM:a geografi, pls!

 

[LeChat]

2003 Château Chasse-Spleen

Mums en cab från Ridge! Eller liknande hade jag nog sagt om den serverades blint. Men en varm årgång i Bordeaux får ju lätt den karaktären. Som tur är så gör syrorna ett bra jobb i en för övrigt ganska fläskig-frukt dominerad upplevelse. Jag gillar klassisk bordeaux alla dar i veckan, men emellanåt är det trevligt med exempelvis en Napa-cab.
Kan nog med fördel lagras ytterligare några år.