Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[Skrutt]

Lite svårt att säga - känner att jag inte riktigt har "följt" utvecklingen för Beaujolais i allmänhet, och Bouland i synnerhet, för att kunna uttala mig med någon precision. Jag tycker så gott som alltid att Beaujolais är charmiga från start (Jules Desjourneys eventuellt undantagen). Vissa kräver bara en hel del luftning i yngre år; brukar t.ex. alltid lufta Bouland i ett par timmar. Min metod har varit att alltid köpa 3-6 flaskor av varje årgång, med ambitionen att dricka dem under en femårsperiod. Med det sagt så har jag druckit upp alla mina 2015 Beaujolais, så de skulle jag säga är redo. 2016 hade jag tänkt vänta något år med innan nästa flaska får sätta livet till, men tror säkerligen att de är trevliga nu. Rapportera gärna ifall du öppnar någon!

kanon, mkt upplysande! Återkommer men först blir det nog 2015 som ryker!

 

[LeChat]

1990 Château Chasse-Spleen

Under det senaste året har jag druckit Chasse Spleen från -86, -89 och idag -90. Alla har bjudit på mogen god bordeaux utan några egentliga brister. Det som saknats är väl elegansen som man kan hitta hos bättre klassade viner. Men den presterar som sagt klart bra i sin viktklass.

Doften är underbar och komplex med bl.a. jordiga drag, järn, blod, tobak och lite viol. Bra grepp i munnen. Härliga syror och milda tanniner. Frukten visar kvalitet och är en aning söt. Mycket av doften kommer igen i smaken som avslutas med en touch av brett.

Den här har åldrats snyggt och behöver inte drickas i brådrasket men kommer förmodligen inte heller att utveckla mer positiva drag. På tallriken kommer det bli en rejäl Tournedos. Mums!

 

[Trydebull]

2016 By Farr Chardonnay by Farr Cote Vineyard

Färgen är fylligt gul i tonen

På näsan kommer söt grape, lätt vanilj och med inslag av gulbeta
Med lite tid, ca 90 minuter hittar den betydligt mer rätt med betydligt mer balans.
Smörgrapeig med mer lätta vaniljtoner ekiga limeskal

Smaken då - först direkt efter kork:
Fullmogen rund grape, vanilj, lätt ek,

Sen lättare på gomen, men betydligt mer i balans. Än mer än på näsan. Efter 90-120 minuter är det här väldigt balanserat mellan grapesyra, lätta sommarhonungstoner, vanilj, inslag av ek och lätt kryddighet från gröna kryddor med en lätt, lätt underton från gul-orangea lätta chillifrukter.

Låt det här vila fem-åtta år så borde du ha en riktigt bra Chardonnay.

Själv har jag bara en flaska kvar av de två jag testköpte men de ligger förhållandevis ganska högt i pris om jag nu ska jämföra med BGN så jag måste samtidigt säga att PN per krona ligger By Farr väldigt bra på det men Chard per krona är mer tveksamt tycker jag.

Säger 91-92 med både ett och två plus efter för möjlig utveckling!

 

[Trydebull]

2013 Meerlust Rubicon

Till Sydafrika istället.
Noter från 24 timmar

Fullmoget körsbärsröd

Doften röd rostad paprika, mogna körsbär, kryddtimjan, mogen rödkittsost, inlagda plommon

Smaken säger enormt mycket grön paprika, lite färskare ek
Efter ett par timmar är det även slånbär, syrliga mörka bär, grön-svarta toner.

Tyvärr slår Cab Franc igenom enormt mycket. Jag vet att det finns ett helt gäng Francofiler här men jag brukade gilla det mycket mer i yngre dar. Nu tycker jag att det är fruktansvärt störande. Om det är mer än 5% Cab Franc måste jag hämta Loratadin... Nästan på den nivån.

Men ok, välgjort och bra. Om man gillar klassisk Bdx-blend med lite mer Cab Franc.
Då tror jag att ett objektivt betyg ska vara 88
Mitt är 85.

Övergiven flaska i källaren som låg och bad om korköppning. Det blir grytmaterial av andra halvan...

 

[Wintermute]

Weingut Bründlmayer Steinmassel Riesling 2010. Inledningsvis en doft av gummiband. Sedan doft och smak av citrongodis och ananas. Lätt pärlande. Lång eftersmak av grapefrukt. Kommer troligen att finnas med på topplistan för 2020. 92--93 poäng.

 

[thunberg]

Nu är det 2014 Luddite Shiraz som gäller. Jag har lagt två best. Först fick jag 2012 - stämmer in i hyllningskören! - men nu i veckan blev det 2014. Lite synd då drickfärdig shiraz inte växer på trän, förstås. Men tids nog. 2014 skiljer sig från 2012 genom att 10% hela klasar nu använts. Motivet till detta var att få till ett fräschare mellanregister (midpalate) uppger producenten.

Regnet och kylan 2014, som även SBs årgångstabell noterar, beskriver producenten som positiv då den gav en längre växtsäsong - i alla fall kylan. Där ser man.

Det är oerhört synd att importören inte sålde slut på 2012 tidigare. Nu blev det ett hopp till årgång 2014 (som jag inte provat än), hade önskat få tag i några 2013 som var ruskigt bra.

 

[The Wall]

I Zaltos vitvin/riesling-glas: totalt intetsägande i doften, kanske petroleum, mineral, citrus och lite Päronsplitt om man letar. Slank i munnen, viss syra. Inte alls i närheten av vad samma producents Achleiten presterar. Visserligen årgång 2018, men tyvärr en besvikelse. Byter till Zaltos universal-glas och vips kommer dofterna fram mycket tydligare. Ingen förbättring av upplevelsen i munnen tyvärr. Inte ens stretching via karaff hjälper. Nåja, den stekta rödingen med citronsås var i alla fall perfekt, men så ansvarade ju hustrun för den.

 

[Mattias Schyberg]

I Zaltos vitvin/riesling-glas: totalt intetsägande i doften, kanske petroleum, mineral, citrus och lite Päronsplitt om man letar. Slank i munnen, viss syra. Inte alls i närheten av vad samma producents Achleiten presterar. Visserligen årgång 2018, men tyvärr en besvikelse. Byter till Zaltos universal-glas och vips kommer dofterna fram mycket tydligare. Ingen förbättring av upplevelsen i munnen tyvärr. Inte ens stretching via karaff hjälper. Nåja, den stekta rödingen med citronsås var i alla fall perfekt, men så ansvarade ju hustrun för den.

Hur hade du tänkt att upplevelsen i munnen skulle påverkas av glaset?

 

[The Wall]

Hur hade du tänkt att upplevelsen i munnen skulle påverkas av glaset?

Kanske inte otroligt mycket (även om Riedel påstår att glaset är helt avgörande för smaken), möjligen lite mer luft i glaset som kan slinka ner när jag dricker. Värt att testa tänkte jag.

 

[Mattias Schyberg]

Kanske inte otroligt mycket (även om Riedel påstår att glaset är helt avgörande för smaken), möjligen lite mer luft i glaset som kan slinka ner när jag dricker. Värt att testa tänkte jag.

Vad man än tycker om Riedel och deras glas så bygger deras säljpitch på att vi har olika smakzoner på tungan som olika glasformer är optimerade för, vilket är en bekräftad myt.

 

[The Wall]

Vad man än tycker om Riedel och deras glas så bygger deras säljpitch på att vi har olika smakzoner på tungan som olika glasformer är optimerade för, vilket är en bekräftad myt.

Japp. Dock, vissa vita viner, tex oekad sauv blanc, brukar inte smaka så mycket i glas med vid kupa, men det är å andra sidan inget unikt för Riedel. Viss syrah från Rhône smakar bättre ur Zalto Bourgogne än Zalto Bx. Baserat på det tänkte jag det var värt att prova annat glas, men det var nog egentligen mer får att jag så desperat ville att vinet skulle vara bra.

 

[LarsW]

Kom nyligen hem från Sri Lanka och även om det inte är så känt för sina viner fick vi druckit lite trevligt där.
Lite tuffa förhållanden där jag bodde då alla viner dracks utomhus i 26-29 grader så alla viner inklusive rödvinerna låg i ishink.
På kvällen var det dessutom flera myggspiraler igång och det var diverse dofter från grannarnas matlagning... så avstår från poäng och sånt.

Trimbach Gewurztraminer Cuvée des Seigneurs de Ribeaupierre 2011
Blommor, honung, lyche och en trevlig liten sötma. Medel kropp och eftersmak. God! Vet att många inte gillar Gewurztraminer och det är bara att beklaga....

Malleolus 2016
Massa röd frukt och vanlilj blandat med mynta och häftiga tanniner. Passade så det grinade till grillat. Tror denna kommer bli ännu lite bättre med några år.

Bruno Giacosa Dolcetto d'Alba 2015
Svarta vinbär och körsbär. Eucalyptus och svartpeppar. Fina tanniner. Medel kropp. Kommer säkert utvecklas men är ju väldigt charmig redan nu. Tror vi körde denna till pasta med en en köttig sås, klassiskt!

Mas de Boislauzon CndP 2016
Blodpudding, rosmarin, körsbär och mörk choklad. Riktigt god nu, men kommer bli bättre med tid. Denna dekanterade vi kvällen innan och lät stå i kylen.

Bonnaire Variance BdB.
Favorit hemma. Favorit borta. Blir alltid glad av dessa. Citrus, mandel och bröd. Hint av vanilj. Bästa skumpan vi hade.

Laforge Testa 2008
Hasselnötter, citrus och nygräddat bröd. Bra längd och syra. Inga ålderstoner ännu. God redan nu och väldigt bra bang-for-buck!

La Rioja Alta GR 904 2007 magnum
Drack denna i somras i sommarstugan och upplevde den som lite kraftigare då. Stock-konservativ Rioja och gillar man stilen är denna väldigt charmig! Körsbär, vanilj och dillspad i kvadrat! Medel kropp och eftersmak. Har en till magnum som nog kommer öppnas inom ett år eller två.

Burmester Colheita Port 2007
Lite tunn och tråkig dag ett. In i kylen och vänta 3-4 dagar och nu var det mycket bättre! Ingen stor port men charmig! Mild alkoholsötma. Mogen och mjuk frukt från inlagda körsbär. Apelsinskal och brända mandlar.

Beaucastel CdR Coudoulet 2016
Jäklar! Denna var god! Slår flera CndP i de lägre prisklasserna. Sval frukt med körsbär och röda vinbär. Ceder och tobak. Elegant! Dekanterades 3-4 timmar i förväg. Inser just nu att jag missat beställa denna årgång och det är 2017 på SB numera...

Moët Rosé Imperial.
Tax-Free köp av kompisen på vägen ner. Tråkigaste vinet i Lanka! Sötsliskigt och ingen syra att tala om. Bonnaire och Testa varvade denna flera gånger till 2/3 av priset. Nej tack!

Domaine Santa Duc Gigondas Les Hautes Garrigues 2016
Dekanterad dagen innan. Jäklar vilket vin! Massiv frukt och tanniner och syra men ack så gott redan nu. Rosmarin, röda bär, ek, svartpeppar och mörk choklad. Kommer bli ännu mycket bättre med 5-10 år till i källaren. Bästa vinet i Lanka!

Harewood Estate Denmark Riesling 2016
Den gode Halliday ger denna 97 poäng.... det är den nog inte riktigt värd men bra och typisk riesling med all den vanliga petroleum, gummi och citrus med lite ananas och frisk syra. Denna drack vi på en hotellbalkong uppe i bergen ur vatten glas men det kunde inte förta att det var ett bra vin. Ska prova nästa flaska under mer rättvisa förhållanden.

Graff Chenin Blanc 2018
Inköpt tillsammans med Harwooden ovan vid prissänkningen på SB.
Detta var den största överraskningen i Lanka. Så god redan nu! Citrus, honung, vanilj och nyregnad asfalt. Stram men inte för stram syra. Tror jag gav 99 kr efter prissänkningen och nu ångrar jag att jag bara köpte två flaskor och inte en låda!

Inplastad is oumbärlig här nere....

 

[Trydebull]

Emilio Lusta Almacenista Jerez-Xeres-Sherry Paulo Cortado Cayetano del Pino y cia

Söndagseftermiddag. Renskav borde kunna funka till Sherry... Och Modern Talking känns väl givet? (Sherry, Sherry baby).

Öppnade den här i går morse för några av gårdagskvällens ostar. Jag tror att jag i sammanhanget matchade vinerna bra med ostarna, gästerna bra med ostarna, Sherryn fullständigt tokfel med gästerna. Jag kämpar fortfarande själv med att hitta storheten i flertalet Sherry och Sherry-stilar men citatet från en av kvinnorna i församlingen summerar nog tyvärr det upplevda helhetsintrycket - ”alla de här fantastiska rätterna, och fantastiska vinerna - och sedan avslutas kvällen med ett gravt förgiftningsförsök???”

Doften direkt när jag puffade upp korken på lördagsmorgonen var riktigt fyllig och gräddfet knäckig, rostade mandlar, lite vodkaspritiga kanderade nötter. Bakom det någon torkad fikonton, sultanrussin (och någonstans känns det som att det är ekologiska - det känns rent - men lätt mögelangripet...). Lätt juligt och orangea toner från fullmogna apelsiner och kanske även blondapelsiner. Sen fyller det på med vanilj och lite earl-grey-toner.

Idag söndag är dofterna högre och mer citrustoniga. Fortfarande ganska ful-spritigt upplever jag det. Starkt och lite stickigt på näsan. Inte oangenämt, men inte riktigt vad jag förknippar med saker jag uppskattar... Samma torkade frukter men i mer timid form. Torkade äpplen tillkommer och torkade höstlöv. Övrigt finns kvar men mindre framträdande.

Tunnare än förväntat i munnen direkt efter kork. Nästan bara ekplanka och artificiell lätt obekväm vanilj i munnen. Salta pinnar utan salt... Lätt smörighet men kanske mer valnötsolja. Hostmedicin från barndomen.

Ja, ändå dricker jag med lätthet tre små glas under gårdagen. Så det har ju uppenbarligen tillsammans bildat något som är bra mycket bättre än det jag beskriver ovan.

Idag, söndag, känns den angenämare... Och ändå tunn, gles, mer lager på lager än en sammansvetsad upplevelse. Bittert är nog adjektivet som utöver det ovan, som idag inte alls är lika framtungt, för dagen... Men varför blir det så ”tunt”?

Jaha, det här blir ju någon form av hat-kärlek. Jag måste ju fortsätta vara ärlig och säga att jag kämpar lite med Sherry. Jag vill verkligen att jag ska förstå. Men jag gör det inte riktigt... Åtminstone inte än (är det normalt att tillvänjningen tar mer än tre decennier?)...

Det här är ändå bland det bättre. Det ska jag ge det.

Ja, objektivt tror jag strax över 90.
Men min upplevelse renderar egentligen inte i mer än 75...

Vi kämpar vidare...

 

[LarsW]

Vi kämpar vidare...

Fortsätt kämpa!
Det är värt det!

 

[Skrutt]

Emilio Lusta Almacenista Jerez-Xeres-Sherry Paulo Cortado Cayetano del Pino y cia

Visa bifogad bild 18851

Söndagseftermiddag. Renskav borde kunna funka till Sherry... Och Modern Talking känns väl givet? (Sherry, Sherry baby).

Öppnade den här i går morse för några av gårdagskvällens ostar. Jag tror att jag i sammanhanget matchade vinerna bra med ostarna, gästerna bra med ostarna, Sherryn fullständigt tokfel med gästerna. Jag kämpar fortfarande själv med att hitta storheten i flertalet Sherry och Sherry-stilar men citatet från en av kvinnorna i församlingen summerar nog tyvärr det upplevda helhetsintrycket - ”alla de här fantastiska rätterna, och fantastiska vinerna - och sedan avslutas kvällen med ett gravt förgiftningsförsök???”

Doften direkt när jag puffade upp korken på lördagsmorgonen var riktigt fyllig och gräddfet knäckig, rostade mandlar, lite vodkaspritiga kanderade nötter. Bakom det någon torkad fikonton, sultanrussin (och någonstans känns det som att det är ekologiska - det känns rent - men lätt mögelangripet...). Lätt juligt och orangea toner från fullmogna apelsiner och kanske även blondapelsiner. Sen fyller det på med vanilj och lite earl-grey-toner.

Idag söndag är dofterna högre och mer citrustoniga. Fortfarande ganska ful-spritigt upplever jag det. Starkt och lite stickigt på näsan. Inte oangenämt, men inte riktigt vad jag förknippar med saker jag uppskattar... Samma torkade frukter men i mer timid form. Torkade äpplen tillkommer och torkade höstlöv. Övrigt finns kvar men mindre framträdande.

Tunnare än förväntat i munnen direkt efter kork. Nästan bara ekplanka och artificiell lätt obekväm vanilj i munnen. Salta pinnar utan salt... Lätt smörighet men kanske mer valnötsolja. Hostmedicin från barndomen.

Ja, ändå dricker jag med lätthet tre små glas under gårdagen. Så det har ju uppenbarligen tillsammans bildat något som är bra mycket bättre än det jag beskriver ovan.

Idag, söndag, känns den angenämare... Och ändå tunn, gles, mer lager på lager än en sammansvetsad upplevelse. Bittert är nog adjektivet som utöver det ovan, som idag inte alls är lika framtungt, för dagen... Men varför blir det så ”tunt”?

Jaha, det här blir ju någon form av hat-kärlek. Jag måste ju fortsätta vara ärlig och säga att jag kämpar lite med Sherry. Jag vill verkligen att jag ska förstå. Men jag gör det inte riktigt... Åtminstone inte än (är det normalt att tillvänjningen tar mer än tre decennier?)...

Det här är ändå bland det bättre. Det ska jag ge det.

Ja, objektivt tror jag strax över 90.
Men min upplevelse renderar egentligen inte i mer än 75...

Vi kämpar vidare...

Får i alla fall gratulera till att det finns så pass uppriktiga personer i din bekantskapskrets. Fint berättat, förresten.

 

[The Wall]

Cristom; från flaska till Zalto Bou; doft av röda bär, främst hallon o jordgubbar, de som glömdes kvar på köksbänken efter middagen, lite multna löv, ingen smörkola och inget extra allt. I munnen silkigt och lent, aning syrligt, jordgubbar o hallon igen, inget extra allt. Klart slankare än jag förväntade mig. Får se hur den står upp mot maten. Schubert Block B brukar fungera bra, men den har betydligt mer umph.


Guimaro direkt från flaska ner i
Zalto Bx; knuten, lite unken, slånbär, lite mörk choklad (80% kakao). I munnen, lite nyvässad blyertspenna, syra, hyggliga tanniner, bra smak

Ner i Zalto uni; liknande intryck förstärkt med västkust (!); lite tång mild strömming (overkligt), på gräns till vår kartong utan att det lutar åt TCA. I munnen; som Bx men lite mer kompakt, syran mer påtaglig på bekostnad av smaken.

Normalt fungerar Ch Musar eller Schubert Block B bäst till den marockanska kyckling som tillagas ikväll, men vi ville testa något annat vin än De vanliga misstänkta. Får se hur det blir till maten och efter någon timme i karaff.
kigt och lent, aning syrligt, jordgubbar o hallon igen, inget extra allt. Klart slankare än jag förväntade mig. Får se hur den står upp mot maten. Schubert Block B brukar fungera bra, men den har betydligt mer umph.


Guimaro direkt från flaska ner i
Zalto Bx; knuten, lite unken, slånbär, lite mörk choklad (80% kakao). I munnen, lite nyvässad blyertspenna, syra, hyggliga tanniner, bra smak

Ner i Zalto uni; liknande intryck förstärkt med västkust (!); lite tång mild strömming (overkligt), på gräns till vår kartong utan att det lutar åt TCA. I munnen; som Bx men lite mer kompakt, syran mer påtaglig på bekostnad av smaken.

Normalt fungerar Ch Musar eller Schubert Block B bäst till den marockanska kyckling som tillagas ikväll, men vi ville testa något annat vin än De vanliga misstänkta. Får se hur det blir till maten och efter någon timme i karaff.

 

[The Wall]

Blev lite knas med typsnittet från mobilen.

 

[Mattias Schyberg]

Emilio Lusta Almacenista Jerez-Xeres-Sherry Paulo Cortado Cayetano del Pino y cia

Visa bifogad bild 18851

Söndagseftermiddag. Renskav borde kunna funka till Sherry... Och Modern Talking känns väl givet? (Sherry, Sherry baby).

Öppnade den här i går morse för några av gårdagskvällens ostar. Jag tror att jag i sammanhanget matchade vinerna bra med ostarna, gästerna bra med ostarna, Sherryn fullständigt tokfel med gästerna. Jag kämpar fortfarande själv med att hitta storheten i flertalet Sherry och Sherry-stilar men citatet från en av kvinnorna i församlingen summerar nog tyvärr det upplevda helhetsintrycket - ”alla de här fantastiska rätterna, och fantastiska vinerna - och sedan avslutas kvällen med ett gravt förgiftningsförsök???”

Doften direkt när jag puffade upp korken på lördagsmorgonen var riktigt fyllig och gräddfet knäckig, rostade mandlar, lite vodkaspritiga kanderade nötter. Bakom det någon torkad fikonton, sultanrussin (och någonstans känns det som att det är ekologiska - det känns rent - men lätt mögelangripet...). Lätt juligt och orangea toner från fullmogna apelsiner och kanske även blondapelsiner. Sen fyller det på med vanilj och lite earl-grey-toner.

Idag söndag är dofterna högre och mer citrustoniga. Fortfarande ganska ful-spritigt upplever jag det. Starkt och lite stickigt på näsan. Inte oangenämt, men inte riktigt vad jag förknippar med saker jag uppskattar... Samma torkade frukter men i mer timid form. Torkade äpplen tillkommer och torkade höstlöv. Övrigt finns kvar men mindre framträdande.

Tunnare än förväntat i munnen direkt efter kork. Nästan bara ekplanka och artificiell lätt obekväm vanilj i munnen. Salta pinnar utan salt... Lätt smörighet men kanske mer valnötsolja. Hostmedicin från barndomen.

Ja, ändå dricker jag med lätthet tre små glas under gårdagen. Så det har ju uppenbarligen tillsammans bildat något som är bra mycket bättre än det jag beskriver ovan.

Idag, söndag, känns den angenämare... Och ändå tunn, gles, mer lager på lager än en sammansvetsad upplevelse. Bittert är nog adjektivet som utöver det ovan, som idag inte alls är lika framtungt, för dagen... Men varför blir det så ”tunt”?

Jaha, det här blir ju någon form av hat-kärlek. Jag måste ju fortsätta vara ärlig och säga att jag kämpar lite med Sherry. Jag vill verkligen att jag ska förstå. Men jag gör det inte riktigt... Åtminstone inte än (är det normalt att tillvänjningen tar mer än tre decennier?)...

Det här är ändå bland det bättre. Det ska jag ge det.

Ja, objektivt tror jag strax över 90.
Men min upplevelse renderar egentligen inte i mer än 75...

Vi kämpar vidare...

Det kan ju vara så att sherry helt enkelt aldrig kommer att bli din grej. Vi kan väl inte gilla allt här i världen trots allt. Men bara för det behöver man ju inte ge upp givetvis. Kämpa på!

 

[The Wall]

Testade Guimaro i Zalto Bou, noll doft.
Cristom, bara 13% men alkoholen är mer påtaglig nu efter några timmar i friska karaffluften. Hm. Blyertspenna även här, inte nyvässad dock. Mer multna löv än röda bär i doften och även smaken.
Guimaro; även här lite blyertspenna, mer stjälkig grön ton i smaken.
Slutsats; godkända viner, inte optimala till maten men heller inga totalhaverier. Bx-kupa till Spanien och Bour-kupa till USA gjorde vinerna mest rättvisa. Lufta en stund, men inte för länge. Återbesök? Kanske, men ingen prio för 280 sekiner per butt.

 

[The Wall]

Det kan ju vara så att sherry helt enkelt aldrig kommer att bli din grej. Vi kan väl inte gilla allt här i världen trots allt. Men bara för det behöver man ju inte ge upp givetvis. Kämpa på!

Sherry non! Bara att kämpa på.