Till lite rådjursbiffar kändes det rimligt att korka upp en ny årgång av det vin som är så nära rött husvin det kan bli i min bostad.
2017 6 Elemento
100 % bobal från gamla stockar (70+ år) i den inte helt kända spanska regionen Utiel-Requena (i närheten av Valencia). Legat på ek i 12 månader innan buteljering (oklart om det är nya eller gamla fat, men gissar på det senare). Har ju babblat på om det här vinet flertalet gånger tidigare, men med ny årgång känns det befogat att babbla lite mer.
Doftmässigt går det på knock-out direkt från korkdragning, med kompakt och koncentrerad mörk frukt. Två timmar senare är det fortsatt kompakt, men nu går det att skönja björnbär och blåbär i töcknet, tillsammans med lite träiga kryddor, japansk soja och madurocigarr (ni vet, den där mörka tobakssorten som doftar speciellt sött och jordigt på samma gång?). I munnen upplever jag det inledningsvis bedrägligt lättdrucket (men jag kanske bara var jävligt sugen på vin?!), men lite riviga tanniner gör sig snabbt påminda, och så bränner det på rätt bra i halsen (den här pjäsen klockar in på 15,5 %, huga). Frukten är kraftig och kompakt men inte riktigt i den grad doften lovade - det saknas en dimension i smaken. Men det är rimligt balanserat ändå, och det lyckas bära upp sina alkoholstyrka ganska bra. Satt perfekt till enbär- och voatsiperiferypepparkryddat (nej, jag hittar inte på ord, och ja, du borde leta upp det) rådjur, den saken är säker.
90p till mat och
89p utan.
2017 känns inte lika mycket som en käftsmäll som 2016 gjorde (eller 2015, för den delen) - det här är lite varmare och mer grovlemmat. Svårt att säga, men spontant känns det inte som att årgången kommer vinna överdrivet mycket på längre lagring, utan det kan riskera att bli obalanserat med tiden. Jag kommer dricka majoriteten av mina 2017 innan jag drar korken ur nästa 2016. Inte ett perfekt vin, men jag gillar det skarpt!
En säger vildpeppar, men det är att fuska tycker jag. 
