Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[Carlssonsklister]

Det där är intressant. Kan det inte bli så att när något formaliseras och anpassas till toppstyrt regelverk försvinner det romantiskt rebelliska, och de allra mest trendkänsligt nervösa lämnar för att fokusera på picklade albino-ekollon eller annan kuriositet vars fanbase kan enas kring och i sin egen utvaldhet och genialitet i klia-varandra-på-ryggen-klubben?

Och då i detta fall får ju naturviner klara sig på egna meriter. Vilket flera, men långtifrån alla, kommer klara utmärkt.

Jag får samma känsla där. Det finns ingen "hype" omkring det längre, utan är en naturlig del av marknaden och därmed fallerar det spännande med det. Särskilt med tanke på att många av kvalitetsvinerna börja betinga ett ordentligt pris, som tex Etna vinerna

 

[Mina Vinare]

Låter riktigt trevligt Jag har en Jero av den där Låter som att den ska öppnas med vinnördar och inte mugglare...

Det låter som en bra idé. Ni får vara många – eller törstiga.

Jättegott vin och måste vara kul med en sån flaska och kunna dela med många men få mycket i glaset. Kan inte finnas många på marknaden.

 

[Håkan]

Möte i måndagsgruppen, denna gång tema Amerikansk chardonnay.
Som uppvärmning körde vi Kelley Fox Mirabai Pinot Noir 2018. Lätt och elegant med bra potential. Busig ung söt frukt men fortfarande med balanserat avslut, Väldigt lättdrucket och sparar nog mina resterade flaskor nåt år eller så. Men över till kvällens huvudnummer.
1. Littorai Thierriot Vineyard Chardonnay 2014 Först kändes vinet väldigt slutet och en aning anonymnt. Hög syra och stram citrus (grapefrukt/citron). Efter en timme i glaset öppnade vinet upp sig och blev flera klasser bättre. En väldigt snygg fatbehandling hjälpte till. Lätt och elegant.
2. Rhys Horseshoe Vineyard Chardonnay 2014 Om citrusen var stram i första är det mer öppet här. Citrustonerna drar åt apelsin, fatbehandlingen är tydlig men snygg (mer rostning än första). Mer kraft än i första vinet, delade meningar, några kvar i Bourgogner, några över till rätt ände av världen.
3. Tyler Sanford & Benedict Vineyard Chardonnay 2015 En liten vattendelare. Jag hade den högt initialt men när alla andra viner växte blev denna kvar i samma skepnad. Citrus och kalk, mineralsälta, kanske lite åt krusbärshållet också.
4. Liquid Farm Four Chardonnay 2015 Detta är Liquid Farms toppvin och ser rätt mycket ek. Tyckte först att eken störde men efter ett tag integrerades den väl. Extremt bra vin, kanske en av de bättre Chardonnayer jag druckit i år. Eken ger en skjuts framåt, men vinet är fortfarande stramt. Ett års lagring sen förra året har gjort susen.
5. Kutch Sonoma Coast Chardonnay 2016 Detta är ett väldigt välgjort vin, men det hade lite oturen att hamna mellan de två vinerna som enligt mig stod ut. Mineral, citrus, gröna äpplen, känns inte som någon fatbehandling alls. Svårt att hitta bättre vin för pengarna.
6. Ceritas Trout Gulch Vineyard Chardonnay 2016 Första gången med Ceritas och inte den sista. Helt oekat (?), riktigt stramt, skyhög syra, citrus (nästan citronskal), krusbär (några kände Sauvignon Blancvibbar). Bra kraft också. Krävande vin men ack så bra. Frågan är bara var jag får tag i Ceritas?
Som slutsats: Från att enbart ett fåtal gjort vin i dennas stil i USA för 10 år sen är det nu vanligt förekommande. Det är stramt, elegant, snyggt, lättrducket och alkoholsvagt (inget av vinerna ligger över 13%). Många hade vinerna i Chablis, någon kanske i Bourgogne. Men när jag tänker tillbaks på de överekade fruktbomber utan syra som var allenarådande för 20 år se är det inget jag saknar. Frågan är om inte USA gör några av de Chardonnayer jag uppskattar mest. De viner som jag tror blir bättre med lagring är Littorai och Ceritas, möjligen Kutch.

 

[matage]

2016 Tara Red Wine 1 Pinot Noir från Viña Ventisquero

Att Chiles rödviner ger intrycket av att de är framställda på lingonris är en sedan lång tid tillbaka väl etablerad sanning och av den anledningen finns det ju knappast någon vits med att ompröva den erfarenheten. Allt var frid och fröjd tills jag snubblade över @matage inlägg om ovan nämnda vin och insåg att det kanske är värt att ompröva sina förutfattade, och ärligt talat inte särskilt välgrundade, meningar om chilenskt vin. En Pinot för 300 pix från södra delen av en ogästvänlig öken på södra halvklotet kan man ju knappast ducka för. Sagt och gjort; iväg till butiken, in i dvalan i kylen (med flaskan), vänta i tre dagar, korka upp och häll upp i karaff, vänta i 2 timmar och sen kör vi.

Det hela började lugnt och stilla med Gabriel Gold; lite anonym och kompakt doft, samma sak med smaken. Nja. Det är inget fel på vinet och inget fel på glaset, men kombinationen av vinet och glaset kändes en bra bit från optimal. Jag fick intrycket av att vinet behöver en större kupa för att få lite mer svängrum att ge uttryck för sina intryck.

Zalto Bourgogne var nästa glas på tur; här var det en mycket trevlig doft med fin pinosity, aningen bränt eneträ och viss kryddighet, lite skal från nyskalad Amadine och salmiak dyker upp i doften. Påminner nästan om en bättre NZ-PN med lite mer extra i allt. Mycket fin smak, dofterna går helt och hållet igen i smaken (minus potatisskalet), viss eldighet (trots modesta 13,5%) och aningen beska dyker också upp. Lär förmodligen må bra av lagring i 5-10 år. Det skulle vara intressant att se vad som har hänt i flaskan efter 15-20 år också, men tålamodet lär tryta innan dess.

Bäst att prova även Riedel Veritas New World Pinot Noir när vi ändå är i farten; doftintrycken är likartade som i Zalto, men mycket rundare plus att det dyker upp en rökigt ton, ungefär som en väl använd bastu i den sedan 50 år frekvent uthyrda fjällstugan. Vinet känns nog lite snällare mot luktsinnet i det här glaset jämfört med Zalto, det känns lite som en smaksak.

Även Sophienwald Grand Cru Bourgogne och Lehmann Sommier Ariane fick känna på vinet; i Sophienwald kändes vinet kryddigare och eldigare än i Zalto samt lite beskare i munnen. I Lehmann dök det till min förvåning upp lite vaniljtoner; främst i doften men även några mindre puffar i smaken. Även i Lehmann upplevde jag vinet som beskare än i Zalto.

När man väl öppnat Pandoras glasskåp var det lika bra att fortsätta; Riedel Sommeliers Burgundy Grand Cru och Riedel Superleggero Burgundy Grand Cru fick också komma till tals. Intrycket från båda glasen är att vinet blir mer anonymt i doften men med lite mer mineraltoner (tänk Nerello Mascalese) och intrycket går igen i smaken. Vinet känns helt enkelt väldigt medgörligt och det här är nog inte riktigt rätt kombination av glas och vin.

Så hur slutade det här egentligen? Tja, inom kort lär jag åka med ilfart till närmsta butik och köpa på mig några fler flaskor av vinet; det var helt enkelt en väldigt trevlig bekantskap som jag har att tacka @matage för det inspirerande inlägget.

Till vinet åt vi grillade fläskkotletter som fått behandling av en rub med lite oklar ålder och innehåll; paprika, vitlök och tomat ingick, men det var ett tag sedan jag gjorde rubben och slarvade med innehållsnoteringen. Ingen direkt superkombination men å andra sidan inget totalhaveri heller.

Kul att höra dina intryck också på ett hyfsat udda vin men som absolut väcker en del nyfikenhet (och stora glas-bryderier )
Imorgon räknar jag med att fylla på förrådet med några extra flaskor!

 

[matage]

Var på MFW Popup på Nationalmuseum i söndags och hade letat upp en lite mer udda flaska ur källaren.
Det var länge sen jag såg ett vin som var så becksvart.
La Pèira en Damaisèla Les Terrasses du Larzac La Pèira 2006
Trippeldekanterat bjöd det på massvis med blyerts (tänk frenetiskt gnuggande för att svärta ned ett papper i lågstadiet), bläckigt mogna blåbär, eneträ med lite bastu i bakkant.
Väldigt mjuka läderartade tanniner och ska nog inte ligga mycket längre.
Helt klart ett matvin och gärna till vilt med gräddiga tillbehör! 90-ish men säkerligen en vattendelare

 

[The Wall]

Frågan är bara var jag får tag i Ceritas?
Visa bifogad bild 20883

Tror att Winefinder har den då och då.

 

[Håkan]

Tror att Winefinder har den då och då.

Ett bra tag sen dock. Ceritas verkar hålla sig inom USA mest och nästan enbart till mailinglistan. Svårfunnet även i USA. Fast tydligen skall det bara ta något år innan man är inne på listan. Fast du måste ju ha importtillstånd för att få hem dem sen. Men Ceritas är värt att lefta efter, makalöst bra.

 

[The Wall]

Kul att höra dina intryck också på ett hyfsat udda vin men som absolut väcker en del nyfikenhet (och stora glas-bryderier )
Imorgon räknar jag med att fylla på förrådet med några extra flaskor!

När priserna på viner från de klassiska distrikten har förflyttats till en avlägsen galax bortom min plånbok ökar min motivation att försöka hitta nya fynd. Tidigare av mig förbisedda länder och distrikt har trots allt haft omkring 20 år på sig att utvecklas och även om det inte är samma sak som The Real Thing ger det ändå en viss tillfredställelse att hitta viner som är finfina till en överkomlig peng. Att det sedan blir krångligt att hitta rätt glas får man se som en intressant utmaning.
Om man sitter på ett krigslager av mogen DRC och Haut Brion kan man möjligen lätta lite på glasproblematiken.

 

[The Wall]

Ett bra tag sen dock. Ceritas verkar hålla sig inom USA mest och nästan enbart till mailinglistan. Svårfunnet även i USA. Fast tydligen skall det bara ta något år innan man är inne på listan. Fast du måste ju ha importtillstånd för att få hem dem sen. Men Ceritas är värt att lefta efter, makalöst bra.

Det kanske går att lokalisera i Storbritannien, men det är å andra sidan kanske inte mycket lättare än att försöka få vinerna skeppade direkt från USA.

 

[StefanAkiko]

Visa bifogad bild 20823
1970 Travaglini Gattinara: varken nivå eller kork var i något vidare skick, så jag var lite orolig när jag öppnade flaskan. Det visade sig dock att vinet var i toppskick (med undantag av färgen). Doft av läder, rosor, nypon, körsbär och choklad. Smak av choklad, kaffe, marsipan, körsbär, blomjord och nypon. Mogen, koncentrerad, oljig frukt, bra syra och ett rejält bett tanninerna. Riktigt bra längd och inga som helst ålderskrämpor. Riktigt kul upplevelse.

Jag blir också ständigt överraskad av hur okänsliga viner är för hantering, temperatursvängningar, korkhelveten osv. De tål oftast pepparn! Vore de känsliga primadonnor skulle det mesta man köper på auktion vara skräp.

 

[StefanAkiko]

Ny här , har "lurkat" ett tag och försökt läsa det mesta. Dricker idag en Cristian senez millesime 2000. Mycket av allt i denna, vanilj , caramel, dov syra , brödig, smörig.
Andra gången jag dricker denna nu , en liten favorit.

Jag fortsätter min resa i vinernas värld. Riktigt roligt att ha hittat hit

Välkommen in i fördärvet!

Det kan aldrig sluta väl...

 

[Omar Khayyam]

Möte i måndagsgruppen, denna gång tema Amerikansk chardonnay.
Frågan är bara var jag får tag i Ceritas?
Som slutsats: Från att enbart ett fåtal gjort vin i dennas stil i USA för 10 år sen är det nu vanligt förekommande. Det är stramt, elegant, snyggt, lättrducket och alkoholsvagt (inget av vinerna ligger över 13%). Många hade vinerna i Chablis, någon kanske i Bourgogne. Men när jag tänker tillbaks på de överekade fruktbomber utan syra som var allenarådande för 20 år se är det inget jag saknar. Frågan är om inte USA gör några av de Chardonnayer jag uppskattar mest. De viner som jag tror blir bättre med lagring är Littorai och Ceritas, möjligen Kutch.
Visa bifogad bild 20883

Vilken provning! Och jag kan bara instämma i preferenserna...

 

[lukastollig]

Nya synder från senaste veckorna... Noter från Cellartracker.

2017 Francois Carillon Bourgogne-Aligoté
Fresh and clean with some depth. Mostly apples and lemon but hint of the tropics and butter/vanilla as well. Very good. 89 pts.


2010 Louis Jadot Côte de Nuits Villages Le Vaucrain
This has all the hallmarks of the 2010 vintage: fruit both bright and sweet, lively but not harsh acids, elegance and balance. There is a lightness about it but without detracting any of the detail or depth that makes a wine worth drinking. This is a style I very much like and 2010 remains my favourite red burg vintage in recent years. This wine is a very good example of why.

And contrary to the most recent notes below, I do not think this is at all over the hill, rather it's smack in the middle of its first plateau and ought to remain there for at least 4-5 more years. Jadot wines are noted for their need for cellaring and their longlivety and this, whilst in the lower tiers of the hierarchy, is no exeption. 90 pts.


2000 Gitton Père et Fils Sancerre Rouge Les Herses
Lovely soft and silky berries. Some slight hints of forest floor and wet wood. Lots of minerals underneath it all. Good lenght. Such a nice wine. 91 pts.


2014 Charles Joguet Chinon Clos de la Dioterie
I’ve been a bit hesitant about the ultimate quality of the 2014 Loire vintage but at least this bottle delivers on the initial promise.

Dark, deep, cool fruit over a ton of crushed rock. Some herbs and grass. Cassis, blueberries, celery, black pepper, hints of bell pepper and pencil shavings. Quite high acids, light tannins and good substance. Elegant. Medium lenght. Very nice. 92 pts.


2012 Thierry Violot-Guillemard Pommard 1er Cru Les Rugiens
Deep nose with lots of blue and red berries. Some vanilla and hints of wood. Also herbal with mint, rosemary and sage. On the palate not quite as upfront. Structured with quite a lot of tannin but good fruit as well almost covering the framework. Quite big for a burg but lively acids keep it from beeing heavy. Iron and earth. Medium lenght. 92 pts.


2007 Simon Bize Savigny-lès-Beaune 1er Cru Les Marconnets
Red berries, herbs and brambles on the nose. Some emerging complexity with earth and wet leaves. On the plate soft and silky fruit and almost resolved tannins. Also quite high acidity. Lacking some depth, fruit is at times slightly thin. Medium lenght. Good stuff but might go downhill from here. 91 pts.


2002 Louis Jadot Savigny-lès-Beaune 1er Cru La Dominode
Classic nose of damson and plimsoll. Sour cherries, hints of raspberries and fruit brandy. Hints of spik and mushroom. On the palate medium body with some mixed berry fruit but somewhat thin. Quite acidic. Good lenght but drying towards the end. Not as good as last bottle. 91 pts.


2001 Reignac
On the nose cassis, sandalwood, charcuteries and iron. Somewhat restrained but detailed with some depth. On the palate more power with deep, generous fruit. Lots of blueberries, blackcurrants, mulberries. Still quite pronounced tannins. Some secondary note but no tertiary silkiness yet. Some wood but not overpowering. Medium+ lenght. No hurry to drink up. 90 pts.


2014 Domaine Fontaine-Gagnard Chassagne-Montrachet 1er Cru Grande Montagne
Light golden-green colour. Bouquet of lemon, chalk, apple, unripe stonefruit and hints of nuts and vanilla. On the palate intense acids. Lemon, lime, cantaloupe melon, apple and again a touch of nuts and vanilla. Quite similar to the nose but fresher. Medium lenght with chalk, iron and lemon on the finish. The overall impression is of elegance and restrained power. Just hints of maturity. 92 pts.


2014 Radio-Coteau Syrah Dusty Lane
Drank over a couple of weeks under Coravin. Even better than last bottle. Nose is to die for with all the ripe, dark berries you could ask for, wrapped in a blanket of iron filings and freshly cut herbs. Tea, flowers (jasmine?), milk chocolate and slight hints of vanilla. Deep and detailed. On the palate more spicy with pepper, soy and just a touch of smoke mingling with the fruit. Light tannins, good acidity. Not as detailed as on the nose. Good lenght with more minerals and sweet berries. Very good!

Seems in a good place now. Not enough experience of Cali Syrah to say much about the future but don’t see any reason this would go downhill anytime soon. Drink or hold. 94 pts.


2015 Xavier Vignon Arcane XV Le Diable
This displays a generous nose packed with fruit. Some meat, bay leaf, pepper and light hints of chocolate mixed with a certain earthy herbaciousness. On the palate also quite generous and slightly warm but balanced by fair acidity and lots of spice. Medium lenght.

Went very well with home-made hamburgers. Perhaps a bit heavy on its own but surely a very nice wine. Will probably drink well for perhaps up to a decade, but not sure there is any real upside with cellaring. 91 pts.

 

[Poa]

Chassagne-Montrachet 1er cru - En Virondot
Domaine Marc Morey&Fils

Päronsaft eller ljus olivoljefärg,
Tunga tårar som ringlar sig ner i glaset
Doftar lite smörigt, inkapslat, granskott?
Gröna frukter, men över lag dov fruktighet och en trevlig syra kapslar in munnen. En tuch av ekighet på slutet Mmm gott
Köpte 2st halv flaskor av misstag i boknings stressen (trodde det var 750ml men tyckte det var billigt )
Den andra väntar jag med ett tag, dracks till stekt torsk med romsås.

 

[Oscaro]

Laurent Roumier Bourgogne Hautes Côtes de Nuits La Poirelotte 2016

Först kommer lite alkoholstick, trots 12,5%, sen kommer mer parfym, hallon, lingon och körsbär. I munnen är det fylligt, fruktdrivet och stramt. Syran är väldigt påtaglig men kommer fram mycket sura körsbär, hallon och lingon även här. Lite kryddigt och mineralrikt. Skulle må väldigt bra av lite mer tid men tycker den ändå i dagsläget är värd 90 med potential att klättra ett poäng till.

 

[Håkan]

Paxton Quandong Farm Shiraz 2017. Min resa mot överkomliga Aussies går vidare. Denna gång biodynamikern Paxton. Glöm allt vad bläcksvarta översöta Shirazer heter, detta är något helt annat. Först tycker jag att det är en Pinot, i princip inga tanniner och söt frukt, dock drar den till lingon/björnbär/blåbär så Pinotspåret överges. Känns nästan som att det är för lättdrucket, nivån i flaskan sjunker oroväckande snabbt. Till en lasagne passar det dock bra, det är nästan som om maten gör att vinet får en bättre struktur och vinet stramar till sig. Inget för den intellektuelle att sjuka tillbaks med, här är det pang på som gäller, som måltidsdryck och kockdryck väldigt passande (fast kocken höll på att tömma flaskan innan maten, tur nån snodde flaskan för kocken). Blir återköp. James Hallidays 95 pinnar hittar jag dock inte nånstans.

 

[The Wall]

Paxton Quandong Farm Shiraz 2017. Min resa mot överkomliga Aussies går vidare. Denna gång biodynamikern Paxton. Glöm allt vad bläcksvarta översöta Shirazer heter, detta är något helt annat. Först tycker jag att det är en Pinot, i princip inga tanniner och söt frukt, dock drar den till lingon/björnbär så Pinotspåret överges. Känns nästan som att det är för lättdrucket, nivån i flaskan sjunker oroväckande snabbt. Till en lasagne passar det dock bra, det är nästan som om maten gör att vinet får en bättre struktur och vinet stramar till sig. Inget för den intellektuelle att sjuka tillbaks med, här är det pang på som gäller, som måltidsdryck och kockdryck väldigt passande (fast kocken höll på att tömma flaskan innan maten, tur nån snodde flaskan för kocken). Blir återköp. James Hallidays 95 pinnar hittar jag dock inte nånstans.

Ingen eukalyptus?

 

[Håkan]

Ingen eukalyptus?

Inget påträngande.

 

[The Wall]

Inget påträngande.

Intressant! Det kan mao vara läge att testa vinet för min del.

 

[Håkan]

Intressant! Det kan mao vara läge att testa vinet för min del.

Jag är inte så känslig för sånt, var tvungen att kolla upp men varken Halliday eller WE nämner eukalyptus. Kan inte garantera att du inte känner det dock.