Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[StefanAkiko]

Visa bifogad bild 21027
Lite mogna viner till fredagsmiddagen:
1982 Fratelli Serio & Battista Borgogno Barolo: initialt massor av rosor i doften, skiftar sedan till mörk choklad, murket trä, inlagda körsbär och tång. Smak av fänkål, körsbär, mörk choklad, hö, te, salmiak, svarta vinbär och champinjoner. Vass syra, fin frukt, rejäla tanniner, moget, men fortfarande med massor av spänst. 90p
1975 Château Certan de May: Till att börja med är det söndertuggade gul blyertspennor. Cedern släpper dock rätt snabbt och öppnar ett stort vin med mjölkchoklad, viol, svampskog, bläck, plommon, tranbär, timotej, fett kött, grafit och svart te. Träet ligger kvar men på ett snyggt sätt. Bra syra, frukt och tanniner, men framförallt balans! Känns på något sätt som om det här vinet har hittat hem till slut. Otroligt vitalt för en 45-åring, precis i början av drickfönstret. Årets bästa Bordeaux med hästlängder. 95p

Där hade jag velat vara!
Mums som phan!
Hade gärna varit med!
Barolon: galet ung, men den verkade funka ändå.
75 i Bdx var ju ett spännande år. De flesta kritiker (jag vill minnas alla) skrek om att vinerna aldrig skulle överleva tills dess tanninerna lugnat ned sig. Sen kom årgång 76 och alla glömde liksom bort 75rna.

Skall ge mig ut att jaga

 

[The Wall]

Lite av varje fredag - söndag

2018 Monteraponi Chianti Classico

En producent som brukar prestera bra har kommit i ny årgång till Sverige. Eftersom vi föga förvånande är sugna på Sangiovese på kvällen verkar det här som en lämplig kandidat att testa. Druvorna utgörs av sangiovese och en liten skvätt canaiolo.

Zalto Universal är vårt normala sangiovese/Chianti Classico-glas även om det på senare tid har blivit utkonkurrerat av Gabriel Gold så det verkar ju lämpligt att hala fram båda dessa glas.

Zalto Universal; de gamla vanliga markörerna av bittermandel, körsbärskärnor, pinjekärnor, inget som avviker uppåt eller nedåt. I munnen upplevs vinet som medelfylligt, kanske lite slankare än förväntat. Helt ok, men det finns vassare alster, typ Poggerino, som det tyvärr bara finns ett exemplar kvar att tillgå. Grattis Sundsvall, givet att det inte är fel i lagersaldot.

Gabriel Gold; här doftar det mer åldrade Dinky Toys-bilar (skala 1:43) ”åldrad metall”, lite upphittad gammal kabel-plast doftmässigt. Något senare dyker det till min förvåning upp lite pepparkaka i doften och det tar ett tag innan jag inser att det är ingefära som jag far efter. I munnen likvärdig med Zalto, men Gold känns ändå som det vassare glaset ikväll, främst eftersom det finns fler och andra dofter än de gamla vanliga misstänkta.

2018 Dal Zotto Sangiovese (Victoria, North East Victoria, King Valley)

En sangiovese från Australien? Kan det fungera? Tja, det är ju bara att korka upp och testa. Enligt etiketten framstår det som att det ska ”Cherry blossom, strawberry, sage, coffee, anise, thyme” på ett eller annat sätt i vinet. Hur det är med den saken återstår att se.

Zalto Universal; letar febrilt efter ovan nämnda toner men hittar bara eukalyptus. Visst, det angivna ingredienserna finns där någonstans långt i bakgrunden bakom den massiva muren av eukalyptus. Äsch, lite av ett fiasko. I munnen då? Väldigt sötsyltsaftigt, mer jordgubbssaft än vin. Det finns antydan till sangiovese men vinet känns mer kul än bra.

Gabriel Gold; doftmässigt lite mer åt trälim-hållet än eukalyptus-vägg. I munnen inte riktigt lika söt känsla som i Universal, även om intrycket av jordgubbssaft ändå kvarstår.

Nja, ingen akut känsla av att återbesök är ett måste, tyvärr. För mycket eukalyptus för att det ska vara möjligt att urskilja några andra intryck.

2017 Sigalas Assyrtiko (Santorini)

Det vankades bouillabaisse med limeaioli ikväll och eftersom minnet är lite visset och jag är av naturen lat fick plan B utgöras av en assyrtiko till den franska grytan när jag inte orkade leta fram en vit Bourgogne eller liknande motsvarighet. Glas? Tja, Zalto Universal och Gabriel Gold kändes som lämpliga kandidater.

Gabriel Gold; i doften lite kogödsel och osaltade jordnötter, vilket kanske är Santorinis version av vulkanisk mineralitet (?). Vi har vant oss vid Siciliens vulkaniska mineralitet och allt som inte påminner om den känns…annorlunda. Det finns även lite mango och pomelo i doften och efter ett tag lite smörkola. I munnen är vinet syrligt med viss eldighet (tacka 14,5% för det), medelfylligt och efter hand tar eldigheten överhanden något. Inte helt tokigt val till bouillabaissen, vinet klarar faktiskt av fänkålen och saffranet rätt bra till min förvåning och glädje.

Zalto Universal; elegantare doft än i Gold, mindre gödsel och jordnötter och mer ”normal” (= siciliansk) vulkanisk mineralitet samt lite mango på det. I Universal känns dofterna mer samstämmiga och möjligen mildare än i Gold där doftintrycken är tydligare och skarpare/vassare. I munnen känns vinet något slankare och lite beskare än i Gold. Beskan går igen i eftersmaken. Klart godkänd och vilken stil man föredrar glasmässigt är en smaksak.

Vinet har helt klart mognat en aning under de 1-2 år som vi lyckades glömma bort flaskorna i källaren. En favorit sedan tidigare hos oss och som har fungerat utmärkt till grillad daurade/guldsparid och grillade grönsaker men som tydligen fungerar bra även till bouillabaisse. Nu i dagarna dyker Gaias Assyrtiko upp på sovjetbolaget och vi har provat någon årgång tidigare men den har kommit till korta mot Sigalas Assyrtiko för ungefär samma pengar.

NV Ferrari Brut Rosé

Vi tyckte att en lämplig inledning på helgen kunde vara lite bubbel med rosa färg så vi fick för oss att testa Ferraris rosa alster i två olika glas.

Riedel Veritas Champagne; unken doft, typ osorterat soprum, inte särskilt behaglig. I munnen då? Tja syrligt med Granny Smith-toner, inte riktigt typiska PN-toner, men däremot typiska inte-Champagne-toner, inte så finstämd men ändå helt ok.

Riedel Veritas NW Pinot Noir; bredare och mer öppen doft, unkna tonerna inte lika påtagliga, aromerna försvinner en del i glaset. Även i munnen upplevs vinet som bredare och lättare att ta till sig och ger intrycket av att det skulle göra sig bättre som ett stilla vin, iaf i det här glaset.

Återbesök? Nja, inget måste. Trevligt att stilla nyfikenheten, men Monte Rossa Flamingo Rosé Brut för drygt 20 kr till är en bra mycket trevligare upplevelse.

 

[StefanAkiko]

Vi hällde häromsistens i oss en:

1995 Pian delle Vigne av favoritproducenten Antinori, Brunello di M, 94 p
Vinet efter plopp var ett kort och urholkat vin utan stuns någonstans.
Redan efter ett par timmar sjöng det coloratura på alla längder och tvärsar.
Det fyllde ut sig hela vägen, från en kraftfull och spännande attack, en mellangom av precision, transparens och atletisk sex. Avslutet börjar med att de tantriska syrorna biter till medan tanninerna drar ihop munnen just en aning. Det är långt och riktigt, riktigt läckert!
Aromaterapeutiskt finns här en mindre näve körsbär än väntat och frukten domineras istället av mogna röda vinbär. Ekipaget ångar på med höstskog, svart te, läderbutik, en svampkorg på avstånd samt att vi njöt av dess kryddiga nyanser: spiskummin, ingefära och körvel.
Gott som phan och ett barnarov.

inköpt på auktion för hårresande ca 100 kr. Nästa gång på Pecorella blir det en 1996:a av densamma. Den kostade lite mer.

 

[Jos]

Någon gång skall det ju ske. Så när höstrusket gjorde entré och grytan stod på spisen kändes det som att idag är dagen kommen. Har haft tanken länge på att prova kvällens viner sida vid sida men aldrig riktigt hittat tillfället. Så ingen tid för ånger:

Visa bifogad bild 20936

2010 Domaine de la Vieille Julienne - Châteauneuf-du-Pape ”Réservé” har en klar, ljus purpurröd färg. Doften är ganska knuten men rök, ved och torkad frukt kommer fram med speciellt fikon som främsta kännetecken. Örtig, dammig och lite ceder samt blyerts efterhand. Lite svarta vinbär och blåbär kommer med luft i glaset. Väldigt lågmäld men fin doft.

Smaken är allt annat än lågmäld. Monsterkoncentrerad smak med jordgubbar, blåbär, drottningsylt och allmänt mörka bär. Koncentrationen är enorm men samtidigt härlig frisk fruktighet. Balans i allt det stora med lång fin elegant eftersmak. Inslag av mentol och örter samt vingummi. Rosmarin och en sval kryddighet som ger vinet en speciell friskhet även om allt annat är enormt intensivt. Lätt rökighet med tjära i den långa, långa eftersmaken. Enormt gott och lovande (97/98p).

Tyvärr drar den knutna doften ner helhetsintrycket och betyget men om det lossnar en dag är detta ett klockrent 100-poängsvin. Smaken lämnar inte mycket i övrigt att önska. Det finns en struktur och känsla som nästan drar åt Barolo till även om det inte handlar om samma tanniner och syra. Ett väldigt speciellt och lite eget vin. Första smakprovet för min del och känslan är väl att det inte är bråttom med nästa butelj. Skulle tro att 5-10 är lagom men håller säkert dubbelt så länge.

Visa bifogad bild 20937

2007 Domaine du Pégau - Châteauneuf-du-Pape ”Cuvée da Capo” har en klar och ljust rubinröd färg. Doften är stor med härlig kryddighet som en orientalisk kryddbasar. Hallon, jordgubbar med inslag av läder och rökighet som av charkuterier. Herbs de Provence, fruktkompott och asfalt samt animaliska toner och mocka. Höstlöv och skogighet. Elegans!

Smaken är superhärlig och ren med frisk mineralitet samt sötfruktighet. Lakrits, örter, kirsch och kolaremmar med nougat och rökighet. Eftersmaken är fantastisk med känslan av krossad sten och grus som ger en härligt fin, ren, elegant och lång eftersmak. Finns inte så mycket mer att önska (100p).

Har provat detta en gång tidigare och då för 8-10 år sedan. Minns det som ett galet tufft och kraftfullt vin. Idag är det ett väldigt tillgängligt och gott vin med härlig friskhet men också enorm koncentration och fruktighet. Mycket harmoniskt och gott. Både intellektuellt och hedonistiskt. Skulle nästan vilja skriva som Systembolaget – vinner inte på lagring. Är absolut smällgott nu men klarar säkert 10-15år till utan problem men samtidigt vet jag inte vad som mer skall hända med lagring. Känns färdigt. Påminner ganska mycket om 2003 Cuvée Réservée. Kanske lite mer av allt men också full harmoni och balans. Lite tagen är jag.

Kul att höra, tänkte ev. stoppa in en 2007 till en vilträtt på lördag.

Annars så öppnar jag den och låter frugan och hunden dricka den medan jag filmar

 

[Mina Vinare]

Kul att höra, tänkte ev. stoppa in en 2007 till en vilträtt på lördag.

Annars så öppnar jag den och låter frugan och hunden dricka den medan jag filmar

Precis så bra mår man – och så kul har man – när man dricker Pegau Da Capo!

Njut av den på lördag om så blir fallet.

 

[LeChat]

1997 Chateau Musar
(För oss som gillar mogen bourgogne men hatar dess prislapp.)

Bourgognen kan oftast ha lite mer avrundade syror men annars tycker jag att årgångar som denna eller -98 och -99, som jag druckit nyligen, visar ett tydligt burgundiskt moget uttryck. Fast att uttrycka sig på detta sätt retar vissa vet jag, men jag tycker att det är användbart för att enkelt förklara vilken karaktär vinet har.

Första gången jag dricker årgången, och jag var först lite rädd för att vinet kanske redan hade haft sina bästa dagar, men nej då! Riktig gott!
Kommer vara spännande att öppna flaskor en lång tid framöver. Glädjande!

 

[LarsW]

Ett av mina mål för 2020 var att dricka mer från Sydafrika. Sent omsider kom jag igång med det. Då Sydafrika är ett svart hål för mig kunskapsmässigt håller jag mig till några få producenter som kommer rekommenderade av folk här.

Alheit Vineyards

Nautical Dawn 2017
100% Chenin Blanc
Dag 1 ganska stram, dag 2 mycket mer tillgänglig och dag 3 blommat ut i sin smöriga härlighet
D: Citronskal, smör och vanilj. Färsk ananas och lite havssälta.
S: Fylligt! Bussigt! Smörig citron. Ek, sura märken och vitpeppar. Apelsin och ananas. Bra syra och fin längd. Inte din elegantaste Chenin Blanc men jäklar så charmig!
Tänker att denna kommer vinna på 2-3 år till på rygg.
90+p

Hemelrand Vine Garden 2016
Mest Roussane, uppbackat av Chenin Blanc, Chardonay, Verdelho och Muscat.
D: Lime och persika. Marsipan. Trevlig sälta och lite vax.
S: Fruktig med en medel syra. Lime, både saft och zest. Aprikosen är kvar. Honung. Blommor och fläder. Kanske en hint av vanilj.
Okomplicerad och god.
Kanske potential för att bli lite bättre men väldans charmig just nu.
89p

Cartology 2016
89% Chenin Blanc, 11% Semillon
D: Lite sluten både dag ett, två och tre. Hint av citrus. Lite vanilj. Det där nästan vita Basset’s Vingummi. Lite äppelblomst långt i bakgrunden.
S: Grillad citron. Smör och lite ek. Färska champinjoner. Gröna oliver och saltvatten. Fin syra som inte tar över. Medellång eftersmak.
God men den svagare i portföljen. Sen också den som kostar minst vilket man får ta med i beräkningen. Kommer nog hålla utkik efter 2017
88p

Fire by Night 2017
100% CHenin Blanc
D: Liche och citrus. Passionsfrukt. Nyregnad grå klipphäll.
S: Citron och skiffer. Gröna oliver och mandelmassa. Havsälta. Fyllig. Lång eftersmak.
Helt enkelt jättegod och bäst av Alheit’s viner jag provade mig genom. Blev några till flaskor till källaren och de kommande 3-5 åren.
92+p

Sadie Famliy
Generellt så imponerade de vita mer än de röda, med det sagt var det hög nivå på de röda och genomgående sval frukt och ingen syltighet som jag förknippar med tråkigare nya världen viner.

Soldaat 2018
100% Grenache
D: Mörk choklad, salmiak och mandelmassa. Bigarråer, blod och barbeque.
S: Syrliga remmar, polkagrisar och körsbärskompott. Kalamatioliver. Tobak och halvtorrt hö. Lätt ekad. På ett sätt mjuk men ändå syrlig. Ganska lätta tanniner.
89+p

Treinspoor 2018
100% Tinta Barocca från vinrankor planterade 1974 – kan ju bara bli succé!
D: Rosmarin, blod och röda vinbär. Julkryddor och romerska bågar.
S: Halvmogna svala körsbär och nästan lite citrus. Ek. Hö. Cigarrlåda. Tydliga tanniner och bra syra. Stramar upp i munnen. Har en slank elegans.
Kommer sig betydligt dag 2 och går om Soldaat på målinjen.
90+p

Pofadder 2018
100% Cinsault
D: Frystorkade jordgubbar och hint av citrus. Eukalyptus och grönt gräs. Rostfritt stål och rost utan att dofta blod.
S: Jordgubbar, lingon och syrliga körsbär. Rå tobak och ceder. Något nötigt som nästan men inte riktigt är mandel. Medel tanniner och fin syra som inte tar över. Ganska lång eftersmak
Ljus färg och det är inte det enda som får mig att tänka mer åt Bourgogne än Rhône…
Detta är det röda som är mest öppet och känns klart att dricka även om det nog kommer klara åtskilliga år på rygg och kanske bli snäppet bättre. Också det bästa röda i trilogin och ett jag definitivt kommer hålla utkik efter flera årgångar av.
92+

Skerpionen 2018
50% Chenin Blanc och 50% Palomino
D: Ganska sluten. Persika och lime. Mynta och vanilj
S: Mycket mer här! Torrsaltad ek och konserverad citron. Hassel- och pinjenötter. Hint av gammaldags parfymerad tvål. Vitpeppar och mogna äpplen. Massiv syra som mildras lite dag två och tre.
Denna kommer bli så bra med några år till på rygg.
90+p

Skurfberg 2018 (Saknas på bild)
100% Chenin Blanc
D: Citrus. Mandelmassa. Nyklippt gräs och sura märken. Granskott.
S: Citronlemonad. Gurka. Rostfritt stål. Citronskal. Gröna oliver och vaniljfudge.
90p

Kokerboom 2018
100% Semillon.
D: Jasmin! Passionsfrukt och mynta. Vitpeppar och salvia.
S: Jasmin och fläder. Grape. Ringer-Acetat. Hint av sötma och sälta på samma gång. Trevlig skalbeska. Friskast och godast av alla. Läste sen på CT att @Omar Khayyam skrev ”som att dricka havsluft” och tror jag förstår precis vad han menar.
Otroligt läcker redan nu men tänker den kommer bli ännu bättre runt 4-5 års ålder. Vettetusan om denna ska sparas mycket längre då jag tänker alla friska och fräscha toner börjar mattas av.
93(+)p

 

[Finewinedude]

Ett av mina mål för 2020 var att dricka mer från Sydafrika. Sent omsider kom jag igång med det. Då Sydafrika är ett svart hål för mig kunskapsmässigt håller jag mig till några få producenter som kommer rekommenderade av folk här.

Alheit Vineyards

Nautical Dawn 2017
100% Chenin Blanc
Dag 1 ganska stram, dag 2 mycket mer tillgänglig och dag 3 blommat ut i sin smöriga härlighet
D: Citronskal, smör och vanilj. Färsk ananas och lite havssälta.
S: Fylligt! Bussigt! Smörig citron. Ek, sura märken och vitpeppar. Apelsin och ananas. Bra syra och fin längd. Inte din elegantaste Chenin Blanc men jäklar så charmig!
Tänker att denna kommer vinna på 2-3 år till på rygg.
90+p

Hemelrand Vine Garden 2016
Mest Roussane, uppbackat av Chenin Blanc, Chardonay, Verdelho och Muscat.
D: Lime och persika. Marsipan. Trevlig sälta och lite vax.
S: Fruktig med en medel syra. Lime, både saft och zest. Aprikosen är kvar. Honung. Blommor och fläder. Kanske en hint av vanilj.
Okomplicerad och god.
Kanske potential för att bli lite bättre men väldans charmig just nu.
89p

Cartology 2016
89% Chenin Blanc, 11% Semillon
D: Lite sluten både dag ett, två och tre. Hint av citrus. Lite vanilj. Det där nästan vita Basset’s Vingummi. Lite äppelblomst långt i bakgrunden.
S: Grillad citron. Smör och lite ek. Färska champinjoner. Gröna oliver och saltvatten. Fin syra som inte tar över. Medellång eftersmak.
God men den svagare i portföljen. Sen också den som kostar minst vilket man får ta med i beräkningen. Kommer nog hålla utkik efter 2017
88p

Fire by Night 2017
100% CHenin Blanc
D: Liche och citrus. Passionsfrukt. Nyregnad grå klipphäll.
S: Citron och skiffer. Gröna oliver och mandelmassa. Havsälta. Fyllig. Lång eftersmak.
Helt enkelt jättegod och bäst av Alheit’s viner jag provade mig genom. Blev några till flaskor till källaren och de kommande 3-5 åren.
92+p

Visa bifogad bild 21059

Sadie Famliy
Generellt så imponerade de vita mer än de röda, med det sagt var det hög nivå på de röda och genomgående sval frukt och ingen syltighet som jag förknippar med tråkigare nya världen viner.

Soldaat 2018
100% Grenache
D: Mörk choklad, salmiak och mandelmassa. Bigarråer, blod och barbeque.
S: Syrliga remmar, polkagrisar och körsbärskompott. Kalamatioliver. Tobak och halvtorrt hö. Lätt ekad. På ett sätt mjuk men ändå syrlig. Ganska lätta tanniner.
89+p

Treinspoor 2018
100% Tinta Barocca från vinrankor planterade 1974 – kan ju bara bli succé!
D: Rosmarin, blod och röda vinbär. Julkryddor och romerska bågar.
S: Halvmogna svala körsbär och nästan lite citrus. Ek. Hö. Cigarrlåda. Tydliga tanniner och bra syra. Stramar upp i munnen. Har en slank elegans.
Kommer sig betydligt dag 2 och går om Soldaat på målinjen.
90+p

Pofadder 2018
100% Cinsault
D: Frystorkade jordgubbar och hint av citrus. Eukalyptus och grönt gräs. Rostfritt stål och rost utan att dofta blod.
S: Jordgubbar, lingon och syrliga körsbär. Rå tobak och ceder. Något nötigt som nästan men inte riktigt är mandel. Medel tanniner och fin syra som inte tar över. Ganska lång eftersmak
Ljus färg och det är inte det enda som får mig att tänka mer åt Bourgogne än Rhône…
Detta är det röda som är mest öppet och känns klart att dricka även om det nog kommer klara åtskilliga år på rygg och kanske bli snäppet bättre. Också det bästa röda i trilogin och ett jag definitivt kommer hålla utkik efter flera årgångar av.
92+

Visa bifogad bild 21060

Skerpionen 2018
50% Chenin Blanc och 50% Palomino
D: Ganska sluten. Persika och lime. Mynta och vanilj
S: Mycket mer här! Torrsaltad ek och konserverad citron. Hassel- och pinjenötter. Hint av gammaldags parfymerad tvål. Vitpeppar och mogna äpplen. Massiv syra som mildras lite dag två och tre.
Denna kommer bli så bra med några år till på rygg.
90+p

Skurfberg 2018 (Saknas på bild)
100% Chenin Blanc
D: Citrus. Mandelmassa. Nyklippt gräs och sura märken. Granskott.
S: Citronlemonad. Gurka. Rostfritt stål. Citronskal. Gröna oliver och vaniljfudge.
90p

Kokerboom 2018
100% Semillon.
D: Jasmin! Passionsfrukt och mynta. Vitpeppar och salvia.
S: Jasmin och fläder. Grape. Ringer-Acetat. Hint av sötma och sälta på samma gång. Trevlig skalbeska. Friskast och godast av alla. Läste sen på CT att @Omar Khayyam skrev ”som att dricka havsluft” och tror jag förstår precis vad han menar.
Otroligt läcker redan nu men tänker den kommer bli ännu bättre runt 4-5 års ålder. Vettetusan om denna ska sparas mycket längre då jag tänker alla friska och fräscha toner börjar mattas av.
93(+)p

Visa bifogad bild 21061

Drack Fire By Night och Cartology härom veckan.
Fire satte jag också 92++ på och skulle gärna väntat 3-4 år. Den var riktigt magisk!
Underskattat att köpa från nya världen!

 

[Johan L]

Ett av mina mål för 2020 var att dricka mer från Sydafrika. Sent omsider kom jag igång med det. Då Sydafrika är ett svart hål för mig kunskapsmässigt håller jag mig till några få producenter som kommer rekommenderade av folk här.

Testat Longridge Ekliptika? 2017 släpptes ganska nyligen i TS, finns lite flaskor kvar. Tyckte den var mycket bra för sin peng (199 kr).

 

[Sebran]

Kul med Sydafrika, har inte druckit Alheit än men sneglat ett tag. Skulle gärna vilja få tag i deras Huilkrans som ska vara magisk, men får nog bli några flaskor Fire by Night istället.

I november släpps Mullineux Old Vine White 2019 som jag också är nyfiken på, någon som har druckit och kan återge intryck?

 

[LarsW]

Kul med Sydafrika, har inte druckit Alheit än men sneglat ett tag. Skulle gärna vilja få tag i deras Huilkrans som ska vara magisk, men får nog bli några flaskor Fire by Night istället.

I november släpps Mullineux Old Vine White 2019 som jag också är nyfiken på, någon som har druckit och kan återge intryck?

Har inte druckit den eller kanske en några Mullinex...
Svart hål som sagt. Men det ska ändras på.
Fire by Night känns som en stabil investering som man dessutom inte måste vänta en halv livstid på.

 

[Sebran]

Har inte druckit den eller kanske en några Mullinex...
Svart hål som sagt. Men det ska ändras på.
Fire by Night känns som en stabil investering som man dessutom inte måste vänta en halv livstid på.

Kan även tipsa om sydafrikanska pinots från Hemel en aarde. Crystallum är en bra producent vars toppvin Cuvee cinema finns på Winefinder. Även Storm och Newton Johnson är bra producenter som finns på bolaget.

 

[Omar Khayyam]

Ett av mina mål för 2020 var att dricka mer från Sydafrika. Sent omsider kom jag igång med det. Då Sydafrika är ett svart hål för mig kunskapsmässigt håller jag mig till några få producenter som kommer rekommenderade av folk här.

Alheit Vineyards

Nautical Dawn 2017
100% Chenin Blanc
Dag 1 ganska stram, dag 2 mycket mer tillgänglig och dag 3 blommat ut i sin smöriga härlighet
D: Citronskal, smör och vanilj. Färsk ananas och lite havssälta.
S: Fylligt! Bussigt! Smörig citron. Ek, sura märken och vitpeppar. Apelsin och ananas. Bra syra och fin längd. Inte din elegantaste Chenin Blanc men jäklar så charmig!
Tänker att denna kommer vinna på 2-3 år till på rygg.
90+p

Hemelrand Vine Garden 2016
Mest Roussane, uppbackat av Chenin Blanc, Chardonay, Verdelho och Muscat.
D: Lime och persika. Marsipan. Trevlig sälta och lite vax.
S: Fruktig med en medel syra. Lime, både saft och zest. Aprikosen är kvar. Honung. Blommor och fläder. Kanske en hint av vanilj.
Okomplicerad och god.
Kanske potential för att bli lite bättre men väldans charmig just nu.
89p

Cartology 2016
89% Chenin Blanc, 11% Semillon
D: Lite sluten både dag ett, två och tre. Hint av citrus. Lite vanilj. Det där nästan vita Basset’s Vingummi. Lite äppelblomst långt i bakgrunden.
S: Grillad citron. Smör och lite ek. Färska champinjoner. Gröna oliver och saltvatten. Fin syra som inte tar över. Medellång eftersmak.
God men den svagare i portföljen. Sen också den som kostar minst vilket man får ta med i beräkningen. Kommer nog hålla utkik efter 2017
88p

Fire by Night 2017
100% CHenin Blanc
D: Liche och citrus. Passionsfrukt. Nyregnad grå klipphäll.
S: Citron och skiffer. Gröna oliver och mandelmassa. Havsälta. Fyllig. Lång eftersmak.
Helt enkelt jättegod och bäst av Alheit’s viner jag provade mig genom. Blev några till flaskor till källaren och de kommande 3-5 åren.
92+p

Visa bifogad bild 21059

Sadie Famliy
Generellt så imponerade de vita mer än de röda, med det sagt var det hög nivå på de röda och genomgående sval frukt och ingen syltighet som jag förknippar med tråkigare nya världen viner.

Soldaat 2018
100% Grenache
D: Mörk choklad, salmiak och mandelmassa. Bigarråer, blod och barbeque.
S: Syrliga remmar, polkagrisar och körsbärskompott. Kalamatioliver. Tobak och halvtorrt hö. Lätt ekad. På ett sätt mjuk men ändå syrlig. Ganska lätta tanniner.
89+p

Treinspoor 2018
100% Tinta Barocca från vinrankor planterade 1974 – kan ju bara bli succé!
D: Rosmarin, blod och röda vinbär. Julkryddor och romerska bågar.
S: Halvmogna svala körsbär och nästan lite citrus. Ek. Hö. Cigarrlåda. Tydliga tanniner och bra syra. Stramar upp i munnen. Har en slank elegans.
Kommer sig betydligt dag 2 och går om Soldaat på målinjen.
90+p

Pofadder 2018
100% Cinsault
D: Frystorkade jordgubbar och hint av citrus. Eukalyptus och grönt gräs. Rostfritt stål och rost utan att dofta blod.
S: Jordgubbar, lingon och syrliga körsbär. Rå tobak och ceder. Något nötigt som nästan men inte riktigt är mandel. Medel tanniner och fin syra som inte tar över. Ganska lång eftersmak
Ljus färg och det är inte det enda som får mig att tänka mer åt Bourgogne än Rhône…
Detta är det röda som är mest öppet och känns klart att dricka även om det nog kommer klara åtskilliga år på rygg och kanske bli snäppet bättre. Också det bästa röda i trilogin och ett jag definitivt kommer hålla utkik efter flera årgångar av.
92+

Visa bifogad bild 21060

Skerpionen 2018
50% Chenin Blanc och 50% Palomino
D: Ganska sluten. Persika och lime. Mynta och vanilj
S: Mycket mer här! Torrsaltad ek och konserverad citron. Hassel- och pinjenötter. Hint av gammaldags parfymerad tvål. Vitpeppar och mogna äpplen. Massiv syra som mildras lite dag två och tre.
Denna kommer bli så bra med några år till på rygg.
90+p

Skurfberg 2018 (Saknas på bild)
100% Chenin Blanc
D: Citrus. Mandelmassa. Nyklippt gräs och sura märken. Granskott.
S: Citronlemonad. Gurka. Rostfritt stål. Citronskal. Gröna oliver och vaniljfudge.
90p

Kokerboom 2018
100% Semillon.
D: Jasmin! Passionsfrukt och mynta. Vitpeppar och salvia.
S: Jasmin och fläder. Grape. Ringer-Acetat. Hint av sötma och sälta på samma gång. Trevlig skalbeska. Friskast och godast av alla. Läste sen på CT att @Omar Khayyam skrev ”som att dricka havsluft” och tror jag förstår precis vad han menar.
Otroligt läcker redan nu men tänker den kommer bli ännu bättre runt 4-5 års ålder. Vettetusan om denna ska sparas mycket längre då jag tänker alla friska och fräscha toner börjar mattas av.
93(+)p

Visa bifogad bild 21061

Tack för shout out! Vilken uppställning!! Kokerboom och Fire by night är fantastiska på helt olika sätt men ändå väldigt sydafrikanska båda två.

Känns som om Eben Sadies viner kan behöva något år till, har ett par flaskor från 2018 som jag väntar lite med, även om Kokerboom var grym redan nu. Alheit är mer generös och drick nu. Men båda kan egentligen drickas tidigt och tål lagring så bra köp alla vinerna tycker jag.

Alheit: hade samma ordning på vinerna som du (även om jag tyckte att Hemelrand var litet för kraftigt för min smak först blev den riktigt bra med en vegetarisk curry). Har inte provat Cartology från 2016 ännu, har en flaska på vänt. 2015 var riktigt bra. Har några Magnetic North som ligger till sig också.

 

[Henrik_L]

Som en ytterst sporadisk Gamay-drickare, kände jag att det var dags att vidga vyerna med en Saint Amour 2018 (småpartier nyligen) från Mommessin.

Måste dock tyvärr säga att jag ännu inte är övertygad om Gamays storhet. Kanske är det just detta vin, kanske är det jag. Druvrent och läskande, visst! Men tycker ändå att t.ex. en PN har helt andra förutsättningar att leverera en mer komplex och intressant vinupplevelse (även i aktuell prisklass).

Är jag blott inskränkt i min analys? Finns det en Gamay där ute som inte påminner om "vindruvssaft med en twist"?
Vad borde provas för att inse druvans potential?

 

[Boletus]

Visa bifogad bild 21065 Som en ytterst sporadisk Gamay-drickare, kände jag att det var dags att vidga vyerna med en Saint Amour 2018 (småpartier nyligen) från Mommessin.

Måste dock tyvärr säga att jag ännu inte är övertygad om Gamays storhet. Kanske är det just detta vin, kanske är det jag. Druvrent och läskande, visst! Men tycker ändå att t.ex. en PN har helt andra förutsättningar att leverera en mer komplex och intressant vinupplevelse (även i aktuell prisklass).

Är jag blott inskränkt i min analys? Finns det en Gamay där ute som inte påminner om "vindruvssaft med en twist"?
Vad borde provas för att inse druvans potential?

Just Mommessin är väldigt saftig (om än bra) så förstår om det inte var det du hoppades på. Om du vill besöka systemet redan imorgon finns Jadots Chateau des Jacques kvar i några butiker som är så långt ifrån blandsaft man kan komma: https://www.systembolaget.se/dryck/roda-viner/morgon-cote-du-py-9519801
För mer eleganta viner kommer Foillard Morgon Cote du Py 2018 till systemet i november. Jag har redan en låda via näthandel och kan intyga att det är en väldigt komplex årgång av ett alltid mycket bra vin (även om 14.5% kanske avskräcker!)

 

[Vingubben]

Visa bifogad bild 21065
Finns det en Gamay där ute som inte påminner om "vindruvssaft med en twist"?

Nej

 

[zippan]

Öppnade min första ikväll

Denna var bra som fan. Jävligt murken kork som luktade ättika. Men drickat endast antytt jordkällardammig vid sniff. Lite romrussin och te i doften med. Ffa torr och syrlig med mycket smak av torkade mörka bär. Och jordi

1981 Montecillo Rioja Gran Reserva. Transparent rödbrunt. Hög syra, helt nedslipade tanniner, bra frukt i form av rönnbär och tranbär, dill mest som ett minne. En dutt Pepsi. Ett litet sött element i stil med honung finns där också. Inga stora överraskningar men i fin vigör och inget som gör den som törstar efter mogen Rioja besviken.

Visa bifogad bild 17504
Rioja montecillo 81
Gammalt är det, smakrikt och absolut inga fel trots 38 år på nacken. Dock finner jag det svårt att få den där totala upplevelsen som jag får av en gammal Bordeaux t.ex. eller något gammalt pangvin från Toscana för den delen.

Röda bär, jord, tobak, vanilj och läder. Snälla tanniner och en jordnära upplevelse, hyffsad lång eftersmak, alldeles tegelröd i färgen. Ska man njuta ska man njuta nu, dock tänker jag vänta tills min sista flaska fyller 40, för det tror jag den klarar.. Hoppas jag iallafall..
92 friska

Håller med! Gillade den gamle riojan mycket! Solklart köp!

ga löv. Mycket lyckad. Har några kvar och blir kul att testa.

Jag ska dricka en flaska imorgon. Jag har den stående nu, tänkte bara slå upp i glas direkt.
Rätt, fel eller hur gjorde ni?

 

[Mina Vinare]

2008 Château Pichon-Longueville Baron, Pauillac har en klar, mörk och rubinröd färg. Doften är stor med mörka toner. Ceder, blyerts, grafit och typisk Bordeaux. Järn, mineral, svettig hästsadel, stall och skokräm med inslag av svamp och tryffel. Lite medicinalton, mörk choklad och svartvinbärskompott. Klassiskt!

Smaken är ren och frisk med först mycket markerad garvsyra. Sedan cassis, körsbär och örtighet med en lång och intensiv eftersmak. Tanninerna är tydliga men mer av den finmalda typen som drar åt salmiak till. Frukten hänger med och det blir aldrig torrt eller klent. Stramhet men ändå jättegott (96p).

Många år sedan senast och det hade gärna fått dröjt ytterligare år. Känns som om toppen är minst 10år bort – troligen 20 eller kanske mer. Kraften och strukturen är ganska imponerande. Den härliga doften lyfter betyget och om garvsyran balanseras med mognad och frukten kvarstår blir det här ett ännu bättre vin. Kan lagras som Systembolaget skulle säga – minst 20år.

2002 Dominus Estate – Red Wine, Napa Valley har en klar, mörk och rubinröd färg. Doften är stor och först sötfruktig med smörkola, jordgubbar, hallon och ljus choklad. Sedan espresso, rostat kaffe, örtighet samt inslag av läder, ceder och paprika. På slutet kanel, kardemumma och nougat. Läcker men lite ”rörig” doft.

Smaken är ren och frisk men också som doften - lite ”rörig”. Nougat, ljus choklad, mocka och kanel. Örtig med mint, körvel, koriander och nästan ett lite kryddstarkt slut. Fruktig men mer av ett anonymt slag. Gott och karamelligt men lite svårdefinierat. Inställsamt (95p).

Också många år sedan senast även om inte lika länge sedan som det första vinet. Har ungefär samma intryck ur minnet. Blir inte klok på det här. Å ena sidan utvecklat och läckert å andra sidan inte helt integrerat och färdigt. Känns inte alls nyavärlden kladdigt eller syltigt - bara lite otydligt. Håller väl minst 10år till men vet inte riktigt vad som mer skall hända. Gillar det mycket men samtidigt tror jag det hade kunnat varit ännu bättre om allt suttit mer på plats.

 

[Mattias Schyberg]

Jag ska dricka en flaska imorgon. Jag har den stående nu, tänkte bara slå upp i glas direkt.
Rätt, fel eller hur gjorde ni?

Korka upp och drick utan nämnvärd luftning. Det skadar dock inte att dekantera för att slippa onödig bottensats.

 

[jrick]

Nej

Jo