2 plusgrader, lite snö och en sol som tittade fram i 4 minuter och 28 sekunder (exakt den tid som jag satt i bilen på väg hem efter ett inköpsärende) och sedan jämngrått igen. Nu behövs rikliga mängder med motmedel. Vi inleder med
Palmer & Co NV i
Zalto Riesling till saltade cashewnötter medan maten preppas.
Palmer & Co NV i
Zalto Riesling
Lite gröna äpplen doften kombinerat med viss mineral. I munnen fortsatt gröna äpplen med en del syra. Väl korta noteringar, men vinet intogs som lagamatvin och då hanns noterna inte riktigt med.
Till förrätten (ugnsstekta rotsellerikuber med belugalinser, valnötsolja och citroncrème) tänker vi att
2017 Domaine Langlois-Chateau Vielles Vignes i
Zalto Riesling och
Zalto Universal blir bra. Av en händelse lokaliserade jag en bortglömd
2000 Michel Laroche Peyroli Chardonnay i källaren så den åker också fram, lite på vinst och förlust, med gissning på att den har blivit för gammal. Peyroli är en av Laroche vingårdar i Languedoc och vinet är klassat som vin de pays d’Oc . Förmodligen inköpt omkring 2002 för strax under 100-lappen. Det här är en bra bit ifrån knastrig Chablis så vi testar
Zalto Universal och
Riedel Veritas Oaked Chardonnay. När vi ändå håller på att korka upp passar vi på att ta med
2019 Kloster Eberbach Riesling Spätlese i
Zalto Riesling som faktiskt får inleda.
2019 Kloster Eberbach Riesling Spätlese i
Zalto Riesling
Doft av mineral, päronsplit, lite petroleum, mer persika. I munnen syrlig och som väntat halvtorr, en hel del umph, lättklunkad, men saknar lite finess.
2017 Domaine Langlois-Chateau Vielles Vignes i
Zalto Riesling
I doften lite vindruvskärnor, det påminner lite om Chablis men ändå inte samt även lite ekad chardonnay men ändå inte. Efter ett tag kommer det även fram lite våt halm och nu känns druvan igen. I munnen ganska kompakt, lite ”fet”, bra smak, relativt fylligt och mkt syrligt, fin umph.
2017 Domaine Langlois-Chateau Vielles Vignes i
Zalto Universal
Mer öppen och finstämd doft än i Zalto Riesling, i munnen känns syran tydligare samt en liten beska, ungefär som att tugga på ett granbarr, bra smak.
2000 Michel Laroche Peyroli Chardonnay i
Zalto Universal
Korken smulades sönder helt och hållet när jag skulle öppna flaskan och efter en hel del pillande lyckades jag få bort tillräckligt med kork för att hälla upp….ett bärnstensfärgat vin. Jag anar oxidation, och mycket riktigt, nötter och sherry i lukten, tokoxiderat och helt kaputt. Måste ju ändå testa smakmässigt och det är sherry med brynt smör och hasselnöt samt beska i eftersmaken. Nä, det här var helt kaputt.
2000 Michel Laroche Peyroli Chardonnay i
Riedel Veritas Oaked Chardonnay
Testar i ett vidare glas och här är doften inte lika kompakt och tydlig som i Zalto Universal, men att vinet luktar odrickbart är ingen överdrift. Testar att smaka och det är som att bita i en granplanka och få munnen full av kådafilén i första tuggan. Urk. Jag upptäckte även att eftersmaken sitter i väldigt länge och jag övervägde en kort stund att äta fyra burkar surströmming för att rensa gommen men nöjde mig med tre skedar harissa istället, lite vegetarisk pyrolys sas.
Bäst till förrätten;
2017 Domaine Langlois, helt ok, men belugalinserna stökade till det lite.
@zippan hade ett recept på tomat- och saffransrisotto tidigare i tråden och eftersom det såg gott ut var vi helt enkelt tvungna att testa det. Först tänkte vi torskrygg som sällskap, men tänkte att saffran och tomater kan riskera att smakmässigt placera en perfekt torskrygg i skuggan så vi pratar med frysen som säger ”Benfri kotlettrad av Nasse, tillagad sous vide”, och när frysen talar så lyssnar man. Smakmässigt tänker vi att
2017 Domaine Langlois-Chateau Vielles Vignes borde bli bra. Eftersom
@Daniel A undrade vad han skulle laga för mat till sin 2010 Prüm Riesling Spätlese och jag föreslog tomat- och saffransrisotton blev jag nyfiken på den kombinationen. Nu hade vi tyvärr ingen 2010 Prüm Riesling Spätlese till hands i källaren så jag tänkte ”lättillgänglig spätlese” och här kommer
2019 Kloster Eberbach Riesling Spätlese in i bilden. Visserligen är producent, distrikt (Rheingau istället för Mosel) och årgång helt offside, men land, druva och prädikat är i alla fall rätt så man kanske kan säga att jag är halvbra.
Givetvis är vi nyfikna på om det finns något lämpligt rött vin som kan tänkas matcha bra. Vi tänker något lätt och enkelt och styr kosan till Italien och Bardolino;
2019 Zenato Bardolino i
Riedel Veritas Riesling får inleda.
Hur passar den favorit som brukar passa till i princip allt och som ofta föreslagits på senare tid är
Chateau Musar, sagt och gjort
2013 Chateau Musar i
Zalto Bordeaux och
Riedel Veritas OW Syrah. Funderade en kort stund på om vi skulle ta Riedel Veritas Bordeaux istället, men tänker att de sydfranska druvorna kan behöva fångas in lite i kupan.
Ytterligare en bortglömd flaska får göra de övriga vinerna sällskap;
1987 Ondarre Rioja Gran Reserva i
Zalto Bordeaux. Om den har hållit sig väl borde den trivas med saffran och klara av hettan från peperoncinooljan och om den har blivit tomatsoppa, ja då matchar den väl tomaterna istället. Med tanke på att vinet har lite ålder kan aromerna försöka fly så det blir till att säkra upp med
Riedel Veritas OW Syrah också.
2019 Zenato Bardolino i
Riedel Veritas Riesling
Lätt doft, lite bränt eneträ med dragning åt uppvärmd hockeytejp, märkligt nog ingen bittermandel och körsbärskärna som attackerar. Möjligen lite björnklister om man letar noga, doftar nästan mer Spanien än Italien, men kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som ger det intrycket. I munnen är vinet lätt, men syrligt, helt klart lättklunkat och inget märkvärdigt, men ger ändå ett lovande intryck.
2013 Chateau Musar i
Zalto Bordeaux
Cinsault och carignan dominerar i doften, cab sauv håller sig märkligt nog i bakgrunden. Inte alls den wow-känsla som vi är vana vid att uppleva. I munnen, syrligt och ganska lätt, lite bränd ton och även här saknas wow-känslan, vilket är väldigt märkligt. Faktiskt en besvikelse när vi har goda erfarenheter av tidigare årgångar. Vinet fick dessutom njuta av karaffluft i dryga två timmar innan vi drack det. Det tog sig något mot slutet av kvällen, men det var mycket långt kvar till normal standard. För vinet alltså.
2013 Chateau Musar i
Riedel Veritas OW Syrah
Smalare glas och smalare öppning, kan det göra något för vinet? Tja, doften är mer metallisk, ungefär som att stoppa ner näsan i en plåtburk, eller ännu mer som att kliva in i en mekanisk verkstad (några bekanta driver en verksamhet som tillverkar artiklar med mycket metall och vinet doftar exakt som när man besöker deras verkstad. Inget ont om doften, men det var inte alls vad jag förväntade mig av vinet.). I munnen då? Tja syrligt och lätt, inte lite bränd ton som i Zalto Bx, klart bättre glas för vinet ikväll.
1987 Ondarre Rioja Gran Reserva i
Zalto Bordeaux
Avlägsnar folien, skruvar ner korkskruven, vilket går misstänksamt lätt, får ur korken i delar i omgångar, men ser på första halvan att korken är genomsur. Det bådar ju inte helt gott. Häller upp och sniffar; vidbränd tomatsoppa, helt klart oxiderat. Provar att smaka och det är redan vidbränd tomatsoppa som har kokats bortom vidbränd i en enbärstunna. Nej tack.
1987 Ondarre Rioja Gran Reserva i
Riedel Veritas OW Syrah
Testar ett mindre glas och nu är det mer sherry än vidbränd tomatsoppa, men fortfarande inget som jag vill utsätta någon för. I munnen är koncentrationen av bränt trä om möjligt ännu högre än i Zalto Bx. Nej tack igen. Intressant nog hängde inte eftersmaken kvar lika obehagligt länge som för det havererade vita vinet (2000 Michel Laroche Peyroli Chardonnay) så harissan åkte tillbaka in i kylskåpet igen.
Bäst till varmrätten?
Musar fungerade bra till dotterns örtrisotto (döttrarna gillar tydligen inte saffran så 11-åriga dottern lagade en örtrisotto till sig och sin 9-åriga lillasyster), men inte lika bra till saffransrisotton då det blev lite eldigt, vilket kan hänföras till peperoncinooljan, oavsett glas.
Spätlesen fungerade inte alls, saffran och tomat var inte tillräckligt asiatiskt för vinet uppenbarligen (sorry
@Daniel A, jag skulle tänkt efter lite mer).
Langlois då? Nix, det blev faktiskt för eldigt till saffransrisotton. Vi lämnar de trasiga vinerna därhän och det när vinrankorna har lagt sig visade det sig, kanske lite otippat men ändå inte, att
Bardolino fungerade väldigt bra till saffransrisotton. Nu blev jag nyfiken på hur en Pelaverga skulle ha fungerat till saffransrisotton, men det får testas en annan gång.
Från drinkers left; ooxiderad chenin blanc, tokoxiderad chardonnay och knasoxiderad tempranillo och doften av Ch Musar till höger om tandpetarna.
