buteljen
Medlem
Vad var det den saknade i form av "krugighet"? Jag har druckit för lite Krug för att ha koll på det tror jag. Det jag kände var främst att energin i vinet inte alls fanns där.
finewines.se
This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
-
Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!
Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner
- Thread starter Anders Landström
- Startdatum
-
- Etiketter
- provningsnoteringar vin vinprovning
Jos
Medlem
Ok men skulle säga samma sak. Krug, och speciellt Krug -95, brukar definitivt vara ett vin med energi vilket den saknade sist. Sen brukar man ofta känna Krug blint vilket ingen runt bordet gjorde heller. Det var absolut inget dåligt vin men säger som du, saknade energi och det extra man förväntar sig.
buteljen
Medlem
Aha ok!!
The Wall
Medlem
Vilken typ av glas serverades vinerna i? Klassiskt smalt glas eller Bourgogne-kupa? Den Selosse Brut Initial (deb jul 12) som jag drack den 27 oktober kändes inte alls kul i smalt glas, men i en Bourgogne-kupa var det ett helt annat vin.
Last edited:
buteljen
Medlem
Hehe glas är alltid en kamp på PM
. Min man skäms nog lite för jag aldrig är nöjd att de inte har Zalto, men det är ju Småland som gäller där uppe. Jag tror vi drack dem i det som de har som rödvinsglas (dvs störst kupa), alternativt vitvinsglaset.
The Wall
Medlem
Men så är det Frantzén som har Zalto och tre stjärnor också...Hehe glas är alltid en kamp på PM
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Vicente Gandia Cava Brut Nature, 85 p
Från CT: This is an insanely delicious Cava.
Not a reason to write poetry, but more delicious than Cola Zero.
I will happily buy more for those days when you need a little bit of extra sunshine
Från CT: This is an insanely delicious Cava.
Not a reason to write poetry, but more delicious than Cola Zero.
I will happily buy more for those days when you need a little bit of extra sunshine
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Kvällens vin:
2004 Redgate Sauvignon Blanc Oak Matured, 95 p
Margaret River, Australia
This is terrific, mindblowingly fabulous.
Thanks to the screwcap, this 16-year-old is sprightly and in perfect shape.
Colour is maturing, a gentle and early amber.
On the nose: small note of luxurious oak, expressive SB-notes that are happy rather than vegtal. Nuanced, sensitive and very very interesting.
Per os: yabba dabba doo! Early stage maturity with piercing fruit, rich and intense without being fat, overbearing or in your face. Perfect acidity towards lemon-ic tartness. Each sip begs for another. I especially enjoy the aspect of it that by Oolong tea loveres is referred to as "orchids". Beautiful to the point of almost worth writing poetry about. The ending is a little short, even with the oak.
Will continue to grow and evolve.
Probably beats anything in the way of oaked SB from outside of the best Bdx in this genre. This is a great handicraft and I'd be very pleased to find more btls of this. (Mixed auction lot of whites at a steal price.)
Applause and kudos to the winemakers!
2004 Redgate Sauvignon Blanc Oak Matured, 95 p
Margaret River, Australia
This is terrific, mindblowingly fabulous.
Thanks to the screwcap, this 16-year-old is sprightly and in perfect shape.
Colour is maturing, a gentle and early amber.
On the nose: small note of luxurious oak, expressive SB-notes that are happy rather than vegtal. Nuanced, sensitive and very very interesting.
Per os: yabba dabba doo! Early stage maturity with piercing fruit, rich and intense without being fat, overbearing or in your face. Perfect acidity towards lemon-ic tartness. Each sip begs for another. I especially enjoy the aspect of it that by Oolong tea loveres is referred to as "orchids". Beautiful to the point of almost worth writing poetry about. The ending is a little short, even with the oak.
Will continue to grow and evolve.
Probably beats anything in the way of oaked SB from outside of the best Bdx in this genre. This is a great handicraft and I'd be very pleased to find more btls of this. (Mixed auction lot of whites at a steal price.)
Applause and kudos to the winemakers!
Mina Vinare
Medlem
Efter fredagens upplevelse fick jag ”feeling” och även om bara onsdag så kan man ju fira ändå.
2010 Domaine Saint Préfert, Châteauneuf-du-Pape ”Collection Charles Giraud” har en klar och fin rubinröd färg med antydan till mognadstoner. Doften är underbar med en inställsam doft av mogna bär och syltad frukt. Rostade inslag av choklad, espresso/cappucino samt grillat kött och vedspis. Garrigue, asfalt, smort läder, tryffel, tapenade och orientaliska kryddor. Omöjligt att inte bli helt förförd av doften.
Smaken är sammetslen med massor av mogna bär och frukt. Krämighet med känslan av smält lakrits och violpastill. Hallon, aprikos, örtighet och friskhet i eftersmaken. Svartvinbär, blåbär och antydan till torkad frukt som fikon och därefter grillat kött samt enbär och must. Riktigt gott och läckert (98+p).
Man skulle nästan tro att det fanns massor av Syrah i det här vinet men troligen är det den stora andelen Mourvedre som ger karaktären. Även om det är mer Grenache så blir det ändå som om den hamnar mer i bakgrunden medans Mourvedren dominerar.
När man vet vad man dricker är det enkelt men blint vet i tjuven vad man hade trott. Även om det finns tydliga drag av södra Rhône så finns det också inslag av helt andra områden - Norra Rhône, Languedoc, Kalifornien och även Piemonte. Väldigt mångfasetterat.
Har druckit oförskämt många flaskor av detta men aldrig upplevt det riktigt så här tidigare. Har alltid gillat vinet men som många 2010or har det varit ganska svårtillgängligt och närmast stramt med en tanninstruktur och kärvhet som bara väntat på att integreras. Visst har frukten funnits där och potentialen. Nu börjar det äntligen närma sig men det är ingen brådska att dricka upp kvarvarande flaskor. Skulle gissa att ett par år till av mognad gör susen och sen lär det hålla i minst 10år till.
När vi nu är i december månad så passar det kanske med några ytterligare jul och nyårshälsningar från Isabel (2011 och 2017):
2010 Domaine Saint Préfert, Châteauneuf-du-Pape ”Collection Charles Giraud” har en klar och fin rubinröd färg med antydan till mognadstoner. Doften är underbar med en inställsam doft av mogna bär och syltad frukt. Rostade inslag av choklad, espresso/cappucino samt grillat kött och vedspis. Garrigue, asfalt, smort läder, tryffel, tapenade och orientaliska kryddor. Omöjligt att inte bli helt förförd av doften.
Smaken är sammetslen med massor av mogna bär och frukt. Krämighet med känslan av smält lakrits och violpastill. Hallon, aprikos, örtighet och friskhet i eftersmaken. Svartvinbär, blåbär och antydan till torkad frukt som fikon och därefter grillat kött samt enbär och must. Riktigt gott och läckert (98+p).
Man skulle nästan tro att det fanns massor av Syrah i det här vinet men troligen är det den stora andelen Mourvedre som ger karaktären. Även om det är mer Grenache så blir det ändå som om den hamnar mer i bakgrunden medans Mourvedren dominerar.
När man vet vad man dricker är det enkelt men blint vet i tjuven vad man hade trott. Även om det finns tydliga drag av södra Rhône så finns det också inslag av helt andra områden - Norra Rhône, Languedoc, Kalifornien och även Piemonte. Väldigt mångfasetterat.
Har druckit oförskämt många flaskor av detta men aldrig upplevt det riktigt så här tidigare. Har alltid gillat vinet men som många 2010or har det varit ganska svårtillgängligt och närmast stramt med en tanninstruktur och kärvhet som bara väntat på att integreras. Visst har frukten funnits där och potentialen. Nu börjar det äntligen närma sig men det är ingen brådska att dricka upp kvarvarande flaskor. Skulle gissa att ett par år till av mognad gör susen och sen lär det hålla i minst 10år till.
När vi nu är i december månad så passar det kanske med några ytterligare jul och nyårshälsningar från Isabel (2011 och 2017):
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
I fredags blev det ett glas 50/50 SB & Chard från Gavi (skitvin) en flaska ungfruktigt rödtjut:
Från CT:
2003 Voyager Estate Cabernet Sauvignon Merlot, 89p
Margaret River, Australia
Started out in grand style, but lost it. Fantastic acids, great aromatics and unmistakeably Australian CS. More elegant than hefty. Displayed ample amounts of black currants and flowers. Quite polished.
Från CT:
2003 Voyager Estate Cabernet Sauvignon Merlot, 89p
Margaret River, Australia
Started out in grand style, but lost it. Fantastic acids, great aromatics and unmistakeably Australian CS. More elegant than hefty. Displayed ample amounts of black currants and flowers. Quite polished.
Adamanko
Medlem
Är inne på sjunde dagen av:
och jag kan bara hålla med om att det här är urläckert. Jag är väldigt ovan portdrickare och har svårt att hitta smaker men vinet vibrerar av energi och återhållsam kraft. Det är superelegant och subtilt. På sjunde dagen börjar jag känna lite körsbär/russin/katrinplommon. Och den här gången stör dom mig inte. Har halva kvar men har svårt att se att den ska bli bättre. Men vad vet jag? Är superglad för min andra och sista flaska som jag tänkte spara några år, fan vet om det går. Betyget är spot on... 93-96.
Fint med en rapport på den, har två flaskor i källaren som jag tänkte försöka hålla på länge.
The Wall
Medlem
2004 Alain Graillot Crozes Hermitage
Det vankades kycklingbröstfilé (brynt i panna, in i ugn och sedan klar) och delad och ugnsstekt Ratte samt crème fraîche med soltorkade tomater och fetaost till middag och vändningen ”vatten” till ”vin” ungefär samtidigt som maten var framdukad orsakade långa och snabba steg ner i källaren. ”Lite mogna örter och möjligen rök och peppar samt syra borde passa bra” tänkte jag och så fick det bli, men vilket glas? Zalto brukar tyvärr inte prestera överdrivet bra, oavsett glas, när det kommer till viner med ålder så jag tittade på Riedel OW syrah och det visade sig var ett bra val. Eftersom det var lite brådis fick det blir blitz-dekantering dvs direkt från flaskan ner i glaset, vilket inte var helt optimalt. Det visade sig senare att två timmar i friska köksluften inte hade varit en helt knasig idé. Nåja, vi har fler flaskor kvar att öva på.
Riedel Veritas OW syrah
Doft av lite brända örter, en diskret ton av rök, några varningsflaggor för tomatsoppa in spe dyker upp, spontant doftar det ”gammalt hittegods”. I munnen då? Ganska slank kropp, aningen eldigt (13%) till en början, helt ok syra, en whiff av mynta och dragon. I eftersmaken helt klart bekant blodgrapefrukt som hänger kvar i eftersmaken, även om den har tunnat ut något. Det dyker även upp lite förvälld och rostad svartpeppar i smaken, men det är blodgrapefrukten som dominerar. Vann helt klart på luftning visade det sig senare när kvällen led mot sitt slut.
Zalto Bourgogne
Intetsägande doft, aromerna är helt förrymda. I munnen då? Beskt, lite smak, sedan syra, sedan ”intet”. Helt fel glas.
Zalto Bordeaux
Faktiskt lite kruspersilja i doften och även lite vanilj. Jag blir lite förbryllad om det är skåpluften som spelar vinet ett spratt. I munnen, som Z Bourgogne, men beskare.
Zalto Universal
Skam den som ger sig. Doftmässigt närmar vi oss Riedel OW syrah, men det är en ganska lång bit kvar. Även här dyker det upp lite toner av kruspersilja.
Gabriel Gold
Doftmässigt påminner aromerna om Riedel OW syrah, men de känns lite spetsigare i Gold jämfört med OW syrah där de känns rundare. I munnen, tydliga smaker, viss eldighet, något slank, lite brända örter i eftersmaken samt viss beska & syra. Klart bra.
Ok, vill man ha sina aromer och smaker tydligt utpekade är Gold att föredra. Vill man ha lite mer vaga konturer i sin upplevelse är Veritas OW syrah att föredra. Vill man inte ha någon upplevelse alls, ja då häller man vinet i Zalto, vilket jag upplever är sjukt irriterande. Nåja, det är som jag säger till hustrun ”man kan inte ha för många glas”, men tyvärr lämnar hennes bifall en hel del övrigt att önska.
En nyvaken Graillot dyker upp.
"Viss indikation på mognad föreligger."
Det vankades kycklingbröstfilé (brynt i panna, in i ugn och sedan klar) och delad och ugnsstekt Ratte samt crème fraîche med soltorkade tomater och fetaost till middag och vändningen ”vatten” till ”vin” ungefär samtidigt som maten var framdukad orsakade långa och snabba steg ner i källaren. ”Lite mogna örter och möjligen rök och peppar samt syra borde passa bra” tänkte jag och så fick det bli, men vilket glas? Zalto brukar tyvärr inte prestera överdrivet bra, oavsett glas, när det kommer till viner med ålder så jag tittade på Riedel OW syrah och det visade sig var ett bra val. Eftersom det var lite brådis fick det blir blitz-dekantering dvs direkt från flaskan ner i glaset, vilket inte var helt optimalt. Det visade sig senare att två timmar i friska köksluften inte hade varit en helt knasig idé. Nåja, vi har fler flaskor kvar att öva på.
Riedel Veritas OW syrah
Doft av lite brända örter, en diskret ton av rök, några varningsflaggor för tomatsoppa in spe dyker upp, spontant doftar det ”gammalt hittegods”. I munnen då? Ganska slank kropp, aningen eldigt (13%) till en början, helt ok syra, en whiff av mynta och dragon. I eftersmaken helt klart bekant blodgrapefrukt som hänger kvar i eftersmaken, även om den har tunnat ut något. Det dyker även upp lite förvälld och rostad svartpeppar i smaken, men det är blodgrapefrukten som dominerar. Vann helt klart på luftning visade det sig senare när kvällen led mot sitt slut.
Zalto Bourgogne
Intetsägande doft, aromerna är helt förrymda. I munnen då? Beskt, lite smak, sedan syra, sedan ”intet”. Helt fel glas.
Zalto Bordeaux
Faktiskt lite kruspersilja i doften och även lite vanilj. Jag blir lite förbryllad om det är skåpluften som spelar vinet ett spratt. I munnen, som Z Bourgogne, men beskare.
Zalto Universal
Skam den som ger sig. Doftmässigt närmar vi oss Riedel OW syrah, men det är en ganska lång bit kvar. Även här dyker det upp lite toner av kruspersilja.
Gabriel Gold
Doftmässigt påminner aromerna om Riedel OW syrah, men de känns lite spetsigare i Gold jämfört med OW syrah där de känns rundare. I munnen, tydliga smaker, viss eldighet, något slank, lite brända örter i eftersmaken samt viss beska & syra. Klart bra.
Ok, vill man ha sina aromer och smaker tydligt utpekade är Gold att föredra. Vill man ha lite mer vaga konturer i sin upplevelse är Veritas OW syrah att föredra. Vill man inte ha någon upplevelse alls, ja då häller man vinet i Zalto, vilket jag upplever är sjukt irriterande. Nåja, det är som jag säger till hustrun ”man kan inte ha för många glas”, men tyvärr lämnar hennes bifall en hel del övrigt att önska.
En nyvaken Graillot dyker upp.
"Viss indikation på mognad föreligger."
The Wall
Medlem
2019 Bodegas del Palacio de Fefiñanes ”1583 Albariño de Fefiñanes”
När man hittar färsk gulfenad tonfisk till halva priset på ät-snart-hyllan på Ica är inspirationen till dagens lunch avklarad; grillad tonfisk. Tillbehören får utgöras av sallad med olivolja och citron, lite stekt halloumi samt gräddfil med lite örter i (färsk timjan, färsk basilika och färsk kruspersilja) och nu behövs ju ett vin med bra syra, albariño är en druva som i princip alltid gör bra ifrån sig men som av oklar anledning är lite förbisedd hemma hos oss. Noten blev lite kort – vi var hungriga. Möjligt att noten uppdateras senare ikväll när vi tar något glas till matlagningen.
Fram med Riedel Veritas Riesling; doft av lite citrus och fläder, ger ett piggt intryck. I munnen; fin syra, citron och lite finstämd fläder kommer igen i smaken, viss beska i eftersmaken. Helt klart ett bra vin som när vi ser det på hyllan alltid tänker ”det där är bra, det borde vi köpa några flaskor av”, men lyckas ändå glömma det. Matchade bra till maten.
Viva Galicia!
När man hittar färsk gulfenad tonfisk till halva priset på ät-snart-hyllan på Ica är inspirationen till dagens lunch avklarad; grillad tonfisk. Tillbehören får utgöras av sallad med olivolja och citron, lite stekt halloumi samt gräddfil med lite örter i (färsk timjan, färsk basilika och färsk kruspersilja) och nu behövs ju ett vin med bra syra, albariño är en druva som i princip alltid gör bra ifrån sig men som av oklar anledning är lite förbisedd hemma hos oss. Noten blev lite kort – vi var hungriga. Möjligt att noten uppdateras senare ikväll när vi tar något glas till matlagningen.
Fram med Riedel Veritas Riesling; doft av lite citrus och fläder, ger ett piggt intryck. I munnen; fin syra, citron och lite finstämd fläder kommer igen i smaken, viss beska i eftersmaken. Helt klart ett bra vin som när vi ser det på hyllan alltid tänker ”det där är bra, det borde vi köpa några flaskor av”, men lyckas ändå glömma det. Matchade bra till maten.
Viva Galicia!
Last edited:
La Rioja Alta, Viña Ardanza Reserva 2010
Jag har varit på väg att öppna den här flaskan ett tag, nu var det dags. Ingen dekantering utan rätt ned i glaset. Färgen är fortfarande rätt så mörk, liten tegelkant bara. Stor härlig doft av läder, körsbär och kakao, kanske lite torkad frukt och vanilj på slutet. Doften känns "torr"men inte alls dammig eller gammal.
I munnen återkommer läder och körsbär, fylligt, mjuka tanniner och polerat. Kanske lite kort i eftersmaken, men det här tycker jag mycket om. Det går helt klart bra att spara men det gör inte ont att dricka nu.
Jag har varit på väg att öppna den här flaskan ett tag, nu var det dags. Ingen dekantering utan rätt ned i glaset. Färgen är fortfarande rätt så mörk, liten tegelkant bara. Stor härlig doft av läder, körsbär och kakao, kanske lite torkad frukt och vanilj på slutet. Doften känns "torr"men inte alls dammig eller gammal.
I munnen återkommer läder och körsbär, fylligt, mjuka tanniner och polerat. Kanske lite kort i eftersmaken, men det här tycker jag mycket om. Det går helt klart bra att spara men det gör inte ont att dricka nu.
Attachments
LeChat
Medlem
2012 Château Poujeaux
(48% CS, 43% Merlot, 6% Petit Verdot och 3% CF.)
Klassisk claret. Torr, slank och lite stram. Den här lite småtjuriga stilen fick mig en gång i tiden att fastna för bordeaux och det är en stil som jag fortfarande är väldigt förtjust i.
Inget storslaget och maxat vin, tvärtom. Smakar bl.a. svarta vinbär, grön paprika, tobak och lite salt & peppar.
Passade på att grilla några riktigt fina entrecoter ikväll. Kallt var det, men väl värt besväret. Himmelskt gott!
Keen
slan
Jag tyckte den var svingod, och märkte inte av någon korthet i eftersmaken (snarare tvärtom). Kanske flaskvariation, men beställde 12 flaskor till igår. Tyckte den var väldigt bra för priset.
Adamanko
Medlem
Är ingen portexpert. Men det är jävligt bra nu. Kan det verkligen bli bättre?
buteljen
Medlem
2015 Le Macchiole Paleo Rosso
2015 Le Macchiole Messorio Toscana IGT
2015 Le Macchiole Scrio Toscana IGT
Provade alla tre bredvid varanda halvblint. Till en början var de mycket blyga alla tre, fick vänta ett bra tag innan de började öppna upp sig.
Glas 1
Var det vin som var mest precist i doften, Mörkare frukt, rostade toner, lakrits, tobak - varje doft distinkt för sig.
I munnen det vin som hade de mjukaste tanninerna. Mycket tanniner men inte alls riviga som de andra två, utan silkiga och lena. Jämfört med de andra två var vinet lättare och elegant. Ingen superfinish men lång ändå.
Glas 2.
Jävlaranamma vilket vin. Lite dovare och “luddigare” doft jmfrt med vin 1. Inte lika precist i doften, men ändå intensivt. Massor med tobak och mörkröda bär, det doftar sammet. Jag vet att sammet inte doftar men det doftar som sammet känns. I munnen blir man knockad. Saftig mörkröd frukt, mycket tanniner, sträva men ändå hanterbara och wow vilken kraft och vilket djup och vilken jäkla midpalate, lager på lager och därefter finishen .. precis det som är så häftigt när ett vin tar sats, stampar av och sen bara kör på med den härligaste vibrerande frukten i minuter. Men ungt, Oj vad det här kommer att bli bra.
Glas 3.
Massivt vin som är tokungt. Mer kryddigt i doften, mörkare frukt, choklad, rostade toner. I munnen kompakt, massivt med massor med sträva tanniner. Finishen kommer bara till hälften sen tar det stopp. Den orkar liksom inte fortsätta med all massa i detta ungdomliga stadium. Behöver tid.
Jag hade svårt att gissa. Kände inga varietal characters at all. Kände bara att nr 2 var en rejäl killer och att det vinet måste jag nog köpa mer av, nr 3 var i sin linda och svår att komma inpå och nr 1 mycket bra men bleknade lite i skuggan av 2.
Glas nr 1 var Paleo Rosso (100% Cabernet Franc).
Glas nr 2 var Messorio (100% Merlot).
Glas nr 3 var Scrio (100% Syrah)
Interesting. Det var alltså Merlot som fångade all min uppmärksamhet. Om man säger att Paleo Rosson liknar Cheval Blanc, liknar Messorion då Petrus typ?
Last edited: