The Wall
Medlem
Poujeaux brukar behöva en del tid vill jag minnas.
Kallt? Det finns ju brasa att värma sig med de 3 minuter som det tar att elda upp några skivor.
finewines.se
This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
-
Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!
Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner
- Thread starter Anders Landström
- Startdatum
-
- Etiketter
- provningsnoteringar vin vinprovning
Kallt? Det finns ju brasa att värma sig med de 3 minuter som det tar att elda upp några skivor.
Extremt bra för priset, kanske flaskvariation, dagsformen, eller mina förväntningar som ställde till det gällande eftersmaken. Jag kommer också att köpa fler
Keen
slan
Extremt bra för priset, kanske flaskvariation, dagsformen, eller mina förväntningar som ställde till det gällande eftersmaken. Jag kommer också att köpa fler
Mina Vinare
Medlem
”Feelingen” fortsätter och kanske tredje gången gillt?
2010 Domaine Isabel Ferrando, Châteauneuf-du-Pape ”Colombis” har en klar och mörkröd färg. Doften är fruktig och bärig med kirsch, kryddor och rostade toner. Jordgubbar, mjölkchoklad, lavendel och den gamla disktrasan. Mocka, nougat och en allmänt syltig ton med enbär mitt bland alltihopa. I början ganska mycket lakrits och viol som dämpas efterhand. Ung och rödbärig frukt är det genomgående intrycket med en provencalsk kryddighet på slutet.
Smaken är kompakt med en likörlik fruktighet. Jordgubbar, kirsch och romchoklad. Kraftfull eftersmak med lakrits, violpastill och närmast den gamla sötlakritsen ”Käck”. En ganska tydlig eldighet med förvånansvärt markerade tanniner och en beska i eftersmaken som från mäsk. Stramt, eldigt och sötfruktigt blir det bestående intrycket. Gott och lovande men kanske inte helt i balans (95p).
Måste erkänna att jag är överraskad. Detta som ungt var ett av de bästa viner jag druckit och framförallt av ren Grenache från Châteauneuf-du-Pape. Det var nog kring 2012/2013. Sedan dess har det tyvärr inte upprepats. Gott är det och har alltid varit men utvecklingen är förvånande. Jämfört med 2010 ”Collection Charles Giraud” är det ett både yngre men också tyngre vin. Eldigare och lite klumpigare. Som min hustru kallade det: ”lakritsvinet”. Kanske är det just det som stör mig – lakritsen. Samtidigt känns vinet så ungt att de tio åren är svårt att förstå och kanske behövs det ytterligare fem/tio år till innan det lossnar igen.
Så sista (eller inte…) julkortet från Isabel:
2010 Larkmead Vineyards, Napa Valley ”Cabernet Sauvignon” har en tät, djup och mörkröd färg. Doften är typisk med massor av mentol, cassis, vinbärsblad och tobak. Stallighet, jordighet (som lera) och hästsadel med rustik ton av läder och gammal gymnastiksal. Bakelit, rök, ved och grön örtighet på slutet.
Smaken är härligt frisk med en örtighet av svartvinbär och körsbär. God, ren, sval och balanserad fruktighet med rejäla men integrerade tanniner. Krämigt och gräddigt avslut med en koncentrerad frukt. Lakrits och kaffebeska som växer efterhand. Gott, kraftfullt men fint balanserat och intergrad syra (96p).
När jag ”konverterade” till Napa Valley så var Larkmead en av de första producenterna jag upptäckte. Då kanske jag inte tänkte så mycket på det men idag känns det som en av de mer Bordeaux-influerade producenterna med en ganska tuff och stram stil som behöver en hel del mognad. Detta är deras bascuvé och enklaste vin. Det är lite svårt att förstå men samtidigt har jag provat prestigecuveérna och där ökar intensiteten ytterligare. Är nog inne på att 2010 i Napa är en mycket större årgång än vad alla andra än Antonio Galloni först förstod – heder till honom.
Besökte Larkmead 2016 och förutom en riktigt bra provning så är det bestående minnet att egendomen är som en amerikansk/Kalifornisk dröm:
Kan inte släppa tanken på lite musik. Elvis Perkins är kanske inte världskänd. För mig helt obekant ända tills ett besök och kanonkväll på en fantastisk tappasrestaurang i Sitges. När personalen städade och stängde stället spelade dom en musik som fick all min uppmärksamhet. När jag fick veta vad det var och senare kollade upp honom fann jag ett öde som nästan är omöjligt att förstå. Pappan, den kända skådespelaren från ” Psycho” Anthony Perkins och Mamman - Berry Berenson - skådis och fotograf.
Pappan var en av de första kändisarna som gick bort i AIDS i början av nittiotalet och som inte det vore nog satt mamman i AA flight 11 som flögs in i WTC den 11:e september 2001. Med det ödet ger hans lite udda musikaliska stil och utryck ett annat perspektiv. Hur som helst – bra musik är det:
2010 Domaine Isabel Ferrando, Châteauneuf-du-Pape ”Colombis” har en klar och mörkröd färg. Doften är fruktig och bärig med kirsch, kryddor och rostade toner. Jordgubbar, mjölkchoklad, lavendel och den gamla disktrasan. Mocka, nougat och en allmänt syltig ton med enbär mitt bland alltihopa. I början ganska mycket lakrits och viol som dämpas efterhand. Ung och rödbärig frukt är det genomgående intrycket med en provencalsk kryddighet på slutet.
Smaken är kompakt med en likörlik fruktighet. Jordgubbar, kirsch och romchoklad. Kraftfull eftersmak med lakrits, violpastill och närmast den gamla sötlakritsen ”Käck”. En ganska tydlig eldighet med förvånansvärt markerade tanniner och en beska i eftersmaken som från mäsk. Stramt, eldigt och sötfruktigt blir det bestående intrycket. Gott och lovande men kanske inte helt i balans (95p).
Måste erkänna att jag är överraskad. Detta som ungt var ett av de bästa viner jag druckit och framförallt av ren Grenache från Châteauneuf-du-Pape. Det var nog kring 2012/2013. Sedan dess har det tyvärr inte upprepats. Gott är det och har alltid varit men utvecklingen är förvånande. Jämfört med 2010 ”Collection Charles Giraud” är det ett både yngre men också tyngre vin. Eldigare och lite klumpigare. Som min hustru kallade det: ”lakritsvinet”. Kanske är det just det som stör mig – lakritsen. Samtidigt känns vinet så ungt att de tio åren är svårt att förstå och kanske behövs det ytterligare fem/tio år till innan det lossnar igen.
Så sista (eller inte…) julkortet från Isabel:
2010 Larkmead Vineyards, Napa Valley ”Cabernet Sauvignon” har en tät, djup och mörkröd färg. Doften är typisk med massor av mentol, cassis, vinbärsblad och tobak. Stallighet, jordighet (som lera) och hästsadel med rustik ton av läder och gammal gymnastiksal. Bakelit, rök, ved och grön örtighet på slutet.
Smaken är härligt frisk med en örtighet av svartvinbär och körsbär. God, ren, sval och balanserad fruktighet med rejäla men integrerade tanniner. Krämigt och gräddigt avslut med en koncentrerad frukt. Lakrits och kaffebeska som växer efterhand. Gott, kraftfullt men fint balanserat och intergrad syra (96p).
När jag ”konverterade” till Napa Valley så var Larkmead en av de första producenterna jag upptäckte. Då kanske jag inte tänkte så mycket på det men idag känns det som en av de mer Bordeaux-influerade producenterna med en ganska tuff och stram stil som behöver en hel del mognad. Detta är deras bascuvé och enklaste vin. Det är lite svårt att förstå men samtidigt har jag provat prestigecuveérna och där ökar intensiteten ytterligare. Är nog inne på att 2010 i Napa är en mycket större årgång än vad alla andra än Antonio Galloni först förstod – heder till honom.
Besökte Larkmead 2016 och förutom en riktigt bra provning så är det bestående minnet att egendomen är som en amerikansk/Kalifornisk dröm:
Kan inte släppa tanken på lite musik. Elvis Perkins är kanske inte världskänd. För mig helt obekant ända tills ett besök och kanonkväll på en fantastisk tappasrestaurang i Sitges. När personalen städade och stängde stället spelade dom en musik som fick all min uppmärksamhet. När jag fick veta vad det var och senare kollade upp honom fann jag ett öde som nästan är omöjligt att förstå. Pappan, den kända skådespelaren från ” Psycho” Anthony Perkins och Mamman - Berry Berenson - skådis och fotograf.
Pappan var en av de första kändisarna som gick bort i AIDS i början av nittiotalet och som inte det vore nog satt mamman i AA flight 11 som flögs in i WTC den 11:e september 2001. Med det ödet ger hans lite udda musikaliska stil och utryck ett annat perspektiv. Hur som helst – bra musik är det:
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Vad skall man välja till en fredagsmiddag som kommer domineras av Salciccia?
Jag valde att dyka ned i en favoritproducent i det galna hörnet av Europa: Katalonien. Både den spanska och den franska delen gör fantastiska viner som fortfarande kommer med överkomliga prislappar.
Ibland dricker vi också löjligt unga viner:
2011 Gérard Bertrand Corbières-Boutenac La Forge, 96p
Oh, how I love thee...
The whole of Catalonia (Spain and France) is arguably the most interesting region for a multitude of takes on how to approach and produce/create quality wines in the World. Sometimes brilliant, sometimes quirky, sometimes copycats improving on the original... The quality segment wines by powerhouse George Bértrand are just out of this World.
Tonight's 2011 La Forge is still much too young to be little more than a fruitf**ker. Young Grenache raspberry and anise seeds coupled with a young Carignan vegetal, spicy, tannic backbone.
This is as close as you can get to the top shelf Aussie Shiraz and remain in Europe.
I love these beasts and have one more btl for the long haul. It will grow and live long.
A magnificent wine with massive fruit, that has a lot more to give.
Wow!
Jag valde att dyka ned i en favoritproducent i det galna hörnet av Europa: Katalonien. Både den spanska och den franska delen gör fantastiska viner som fortfarande kommer med överkomliga prislappar.
Ibland dricker vi också löjligt unga viner:
2011 Gérard Bertrand Corbières-Boutenac La Forge, 96p
Oh, how I love thee...
The whole of Catalonia (Spain and France) is arguably the most interesting region for a multitude of takes on how to approach and produce/create quality wines in the World. Sometimes brilliant, sometimes quirky, sometimes copycats improving on the original... The quality segment wines by powerhouse George Bértrand are just out of this World.
Tonight's 2011 La Forge is still much too young to be little more than a fruitf**ker. Young Grenache raspberry and anise seeds coupled with a young Carignan vegetal, spicy, tannic backbone.
This is as close as you can get to the top shelf Aussie Shiraz and remain in Europe.
I love these beasts and have one more btl for the long haul. It will grow and live long.
A magnificent wine with massive fruit, that has a lot more to give.
Wow!
Last edited:
Var på PM & Vänner igen för några veckor sedan, över två dagar, och drack fantastiska viner
1995 Krug Champagne Vintage Brut
Har druckit väldigt lite Krug i mina dagar så det var fantastiskt roligt att dricka denna 95a. Mycket fin doft med nötiga toner kombinerat med apelsin, toast, ingefära och lite annan kryddighet. Bra balans, fint djup och lång finish. Moussen försvann dock direkt och det fanns en känsla av att den var liiite trött och saknade lite energi och kraft. Jag fick ingen riktig kick av den, även om den var bra.
Visa bifogad bild 21471
Dagen efter tog vi in 1998 Jacques Selosse Champagne Grand Cru Blanc de Blancs Millésimé (Deg feb 07)
Stor skillnad i umpff mot Krugen. Wow vilken energi och förvånande lite ålderstecken. Komplex doft av hyacint, nötter, choklad, honung, inte alls så mycket av oxiderade toner som jag trodde. Kändes väldigt fräsch och levande. Elektrisk syra som balanserar upp allt på ett fantastiskt sätt. Strukturerad och koncentrerad. Fin mousse. Lång, lång finish. Fantastisk champagne. Tyvärr sista flaskan på PM
Visa bifogad bild 21472
Trist med Krug 95 även om jag tycker den låter riktigt god utifrån noterna (ingefära och toast är typiska markörer)! Det här med bedömningen av kolsyran med att beskriva mousse och storlek på bubblor (som är mer myt än fakta att det korrelerar med kvalitet) lägger jag ungefär lika mycket vikt vid som färgen. D.v.s. oändligt nära noll. Bra champagne är som bäst ljummen och avslagen.
Om 95an var trött rent allmänt så är det definitivt en svag flaska. För att hitta verkligt trötta Krug är min erfarenhet att man måste gå in på 70-talet... Kul med Selosse 98 men inte lika kul att det var sista flaskan.
Skulle jag avfärda alla viner som missades av samtliga på en vinprovning blint skulle det inte bli mycket kvar att dricka.
Jos
Medlem
Skulle jag avfärda alla viner som missades av samtliga på en vinprovning blint skulle det inte bli mycket kvar att dricka.
Nu vet jag inte vad du menar med att vinet "missades" av samtliga men om jag ska försöka prata klarspråk var ingen runt bordet särskilt imponerad. Det är ett objektivt faktum då vinet dracks blint. Den huvudsakliga poängen att dricka blint den kvällen var att man opåverkad av label ska kunna bedöma hur bra vinet är, inte en tävling att försöka gissa vilket vin.
Han som öppnade den var besviken när han hällde upp vinet även om han dolde det fram tills alla runt bordet konstaterat att det var bra men inte fantastiskt och han då också avslöjade vad det var.
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Har själv inte druckit Petrus, men definitivt likheter med de magiska kyssar som grannslottet VCC levererar. Magnifika pjäser!
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Med något års mellanrum händer det! Man snubblar över det perfekta vinet. Det tar emot att sätta 100 poäng, men ibland måste man. De där vinerna som aldrig tar slut, växer i det närmaste oändligt åt alla håll, inkl tidsaxeln. Det här är ett sådant vin, förmodligen av den japanska druvsorten Koshu:
1970 Château Mercian Premier Grand Cru Classé, 100p
The cork fell into the golden amber as I applied the corkscrew. *gasp*
But the wine was pristine. Absolutely breathtaking!
On the nose, this fills the livingroom. Rich apples and oloroso very much like a mature white Bdx. Christmas Gluhwein and all wrapped up in a caramel hug. Magnificent!
Same on the palate. Started out timidly but unfurled its wings already after one hour in the decanter. Spreading out its wings even more after three hours. (This is when I started to think 100p???)
The balance is simply perfect. Acids perfectly carrying the interest from entry to exit, a wide heavenly taste explosion with more beautiful aromas than I can write down. Chervil, dill, anise, earth, chrysanthemum, heliotrope, cress, marigold, new jeans, burnt hair, green apple, pomegranate, jasmine tea, hay... Etc. Everywhere I look, new aromas keep popping up. Whack'a'mole
The freshness! The pleasure! The audacity to make a wine like this!?! I was 4 when this juice fermented...
Must have been singing already when bottled! Maybe this oxidized and fully matured style wasn't the idea of the winemaker, but it surely is the perfect perfect.
1970 Château Mercian Premier Grand Cru Classé, 100p
The cork fell into the golden amber as I applied the corkscrew. *gasp*
But the wine was pristine. Absolutely breathtaking!
On the nose, this fills the livingroom. Rich apples and oloroso very much like a mature white Bdx. Christmas Gluhwein and all wrapped up in a caramel hug. Magnificent!
Same on the palate. Started out timidly but unfurled its wings already after one hour in the decanter. Spreading out its wings even more after three hours. (This is when I started to think 100p???)
The balance is simply perfect. Acids perfectly carrying the interest from entry to exit, a wide heavenly taste explosion with more beautiful aromas than I can write down. Chervil, dill, anise, earth, chrysanthemum, heliotrope, cress, marigold, new jeans, burnt hair, green apple, pomegranate, jasmine tea, hay... Etc. Everywhere I look, new aromas keep popping up. Whack'a'mole
The freshness! The pleasure! The audacity to make a wine like this!?! I was 4 when this juice fermented...
Must have been singing already when bottled! Maybe this oxidized and fully matured style wasn't the idea of the winemaker, but it surely is the perfect perfect.
buteljen
Medlem
100 p det var inte dåligt!! Vad är det för vin? Druvor? Berätta lite mer ...Med något års mellanrum händer det! Man snubblar över det perfekta vinet. Det tar emot att sätta 100 poäng, men ibland måste man. De där vinerna som aldrig tar slut, växer i det närmaste oändligt åt alla håll, inkl tidsaxeln. Det här är ett sådant vin, förmodligen av den japanska druvsorten Koshu:
Visa bifogad bild 21531
1970 Château Mercian Premier Grand Cru Classé, 100p
The cork fell into the golden amber as I applied the corkscrew. *gasp*
But the wine was pristine. Absolutely breathtaking!
On the nose, this fills the livingroom. Rich apples and oloroso very much like a mature white Bdx. Christmas Gluhwein and all wrapped up in a caramel hug. Magnificent!
Same on the palate. Started out timidly but unfurled its wings already after one hour in the decanter. Spreading out its wings even more after three hours. (This is when I started to think 100p???)
The balance is simply perfect. Acids perfectly carrying the interest from entry to exit, a wide heavenly taste explosion with more beautiful aromas than I can write down. Chervil, dill, anise, earth, chrysanthemum, heliotrope, cress, marigold, new jeans, burnt hair, green apple, pomegranate, jasmine tea, hay... Etc. Everywhere I look, new aromas keep popping up. Whack'a'mole
The freshness! The pleasure! The audacity to make a wine like this!?! I was 4 when this juice fermented...
Must have been singing already when bottled! Maybe this oxidized and fully matured style wasn't the idea of the winemaker, but it surely is the perfect perfect.
Mina Vinare
Medlem
Få maträtter ger ett så givet vinval som anka – så även ikväll:
2009 La Pousse d'Or, Volnay 1er Cru ”Clos de la Bousse d'Or” har en mörkröd men klar färg. Doften är först lite knuten med svaga toner av fat och lite ost - typ för gammal ost. Sen kommer det mer jordighet och höstskog med mineralitet och lite sur ved. Körsbär, köttighet, läder och rökt korv. Aningen terpentin och kryddighet. Fin men lite liten doft.
Smaken är ren och frisk med ganska hög syra. Körsbär, hallon och kryddighet. En klart märkbar garvsyra som inte känns helt integrerad. Bra eftersmak med ett långt friskt avslut med en ganska markant torrhet. Gott och korrekt men det händer inte så mycket mer just nu (92p).
Tror det är fjärde flaskan sedan inköp och för första gången känns det åtminstone tillgängligt. Därmed inte sagt att det är i närheten av någon topp. Förhoppningsvis kommer det att hända mer med ytterligare lagring men jag undrar om det någonsin kommer att bli så bra som man en gång trodde. Kommer nog att vänta ytterligare ett par tre år innan nästa smakprov men livslängden är säkert +20år från nu.
2012 DuMOL, Russian River Valley ”Pinot Noir - Finn” har en ljus och klarröd färg. Doften är enormt expressiv med massor av mörk frukt och mystisk kryddighet. Kanel, kardemumma, lavendel och sen tilltagande skogighet med höstlöv och jordighet. Gummi, trädbark, kola och saffran. Lite ylle och kaffebeska. Superläckert!
Smaken är koncentrerad och fruktig med syltade jordgubbar, aprikos, fatvanilj och körsbär i den fina och långa eftersmaken. Kolaremmar, rökt korv, smörighet och krämighet som ger ett helt sagolikt avslut med den återkommande rödfruktigheten. Galet gott (97p).
Bourgogne är Bourgogne men det hjälper inte här. Det är så mycket mer klass och godhet i DuMOLen gentemot Pousse d’Or. Även om jag tror den sistnämnda kommer att överleva den förstnämnda med minst 10år så hjälper det inte ikväll. När det till sist handlar om godhet så är det egentligen aldrig någon tveksamhet.
Vågar inte räkna på vilken flaska i ordningen det är ikväll men många är det. Alla har smakat riktigt gott men visst har det varierat och kvällens flaska är först mycket mognare än tidigare men ju längre den står öppen så ”tjockar” den på sig och blir alltmer koncentrerad. Trots det skulle jag tro att man bör ha druckit upp kvarvarande flaskor inom fem år för att vara på säkra sidan, även om jag tror att den håller i tio - men inte med någon uppsida.
2009 La Pousse d'Or, Volnay 1er Cru ”Clos de la Bousse d'Or” har en mörkröd men klar färg. Doften är först lite knuten med svaga toner av fat och lite ost - typ för gammal ost. Sen kommer det mer jordighet och höstskog med mineralitet och lite sur ved. Körsbär, köttighet, läder och rökt korv. Aningen terpentin och kryddighet. Fin men lite liten doft.
Smaken är ren och frisk med ganska hög syra. Körsbär, hallon och kryddighet. En klart märkbar garvsyra som inte känns helt integrerad. Bra eftersmak med ett långt friskt avslut med en ganska markant torrhet. Gott och korrekt men det händer inte så mycket mer just nu (92p).
Tror det är fjärde flaskan sedan inköp och för första gången känns det åtminstone tillgängligt. Därmed inte sagt att det är i närheten av någon topp. Förhoppningsvis kommer det att hända mer med ytterligare lagring men jag undrar om det någonsin kommer att bli så bra som man en gång trodde. Kommer nog att vänta ytterligare ett par tre år innan nästa smakprov men livslängden är säkert +20år från nu.
2012 DuMOL, Russian River Valley ”Pinot Noir - Finn” har en ljus och klarröd färg. Doften är enormt expressiv med massor av mörk frukt och mystisk kryddighet. Kanel, kardemumma, lavendel och sen tilltagande skogighet med höstlöv och jordighet. Gummi, trädbark, kola och saffran. Lite ylle och kaffebeska. Superläckert!
Smaken är koncentrerad och fruktig med syltade jordgubbar, aprikos, fatvanilj och körsbär i den fina och långa eftersmaken. Kolaremmar, rökt korv, smörighet och krämighet som ger ett helt sagolikt avslut med den återkommande rödfruktigheten. Galet gott (97p).
Bourgogne är Bourgogne men det hjälper inte här. Det är så mycket mer klass och godhet i DuMOLen gentemot Pousse d’Or. Även om jag tror den sistnämnda kommer att överleva den förstnämnda med minst 10år så hjälper det inte ikväll. När det till sist handlar om godhet så är det egentligen aldrig någon tveksamhet.
Vågar inte räkna på vilken flaska i ordningen det är ikväll men många är det. Alla har smakat riktigt gott men visst har det varierat och kvällens flaska är först mycket mognare än tidigare men ju längre den står öppen så ”tjockar” den på sig och blir alltmer koncentrerad. Trots det skulle jag tro att man bör ha druckit upp kvarvarande flaskor inom fem år för att vara på säkra sidan, även om jag tror att den håller i tio - men inte med någon uppsida.
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Chateau Mercian har sitt ursprung i Dainihon Yamanashi Wine Company som startades 1877. Det var det första bolaget som jäste vin med kvalitetsambitioner i Japan. Ursprunget var två bröder som reste till Europa för att lära sig göra kvalitetsvin. Allting ägs numer av Kirin Holdings och vingårdar, uttryck, druvsorter, varumärken äro idag legio. Har besökt ursprungsvineriet med Koshu-utställning och druckit en hel kader av fantastiska Koshu, både där och i andra sammanhang. Köper alla mogna jag finner på auktion.
Från hemsidan:
The Mercian Brand, the authentic wine from Japan, was born in 1949. Its name is a coinage of merci, the French word for “thank you,” and an, meaning “person.” Initially its labels featured a trademark with four small designs – the sun, a mountain, a river, and grapes – as an expression of gratitude to nature.
Deras moderna logga på ett sött uttryck av Koshu.
Man kan nog anta att vinet från 1970 var gjort av druvan Koshu. Denna gröna druva har två unika egenskaper: klasarna är glesa, vilket gör att de klarar av Japans extremt fuktiga klimat. (Möglar inte så lätt.) Vinerna innehåller antioxidanter i höga halter, viket gör att de kan hålla och utvecklas under mycket lång tid. Som ungt vin har Koshu normalt ganska lite att erbjuda drickaren. Det vanligaste sättet att jäsa det på sedan 80-talet, är "sur Lie" för att lura fram mer aromatik och fräschör ur det unga vinet.
Viner av druvan Koshu spänner över hela registret, fräscha sommarviner, bubbel, rosé (vet ej hur dessa görs), fylliga vita, ekade vita, halvsöta och sedan söta. Har även stött på 濁、[NIGORI] dvs "dimmiga" eller "mjölkiga". Har ännu aldrig druckit ngn Koshu som varit ädelrötad. Har ännu inte druckit ngn Koshu som varit oxiderad på ett äckligt sätt. Har ännu inte druckit ngt Koshububbel som klår ens Cava ur de lägsta kvalitetssegmentet (söker dock inte upp bubbel överdrivet ofta).
Fotnot: om man vill ha korrekt japanskt uttal, skall det vara monotont, dvs ingen upp- eller negång i uttalet, samt ett långt "åå", [ kååshu ].
Japanska: 甲州 dvs samma som staden. Med hiragana: こうしゅ。
Fotnot: Nigori är ett etablerat uttryck i saké, dvs man lämnar kvar gegga (risrester) som gör att sakén kan vara allt från lätt slöjig till rena rama tuggbara yoghurten. En av de bästa sakkarna jag druckit var just en sådan. Faktiskt tillsammans med @vintomas i Yokohama. Chez Brian. Det var tider det!
Last edited:
Kul provning! Har tänkt göra samma sak en tid. Hade på förhand trott att jag skulle ranka vinerna som du. Lovar gott med tanke på att forumfavoriten kom på sista plats. Har för övrig tänkt göra samma övning med Tua Rita.
Var på en merlotprovning för några år sedan som @Jesper anordnade. Sammanfattningsvis kan sägas att italienarna sopade banan med kungaparet från Pomerol. Nu var väl jämförelsen inte helt rättvis eftersom Petrus var ungt men ändå. Italiensk toppmerlot är bland det bästa man kan dricka så är inte ett dugg förvånad över att Messorio imponerar. Hur Messorio står sig mot Masseto, Radigaffi och Patrimo är en annan fråga. Jag kommer gärna på den provningen.
Hehe glas är alltid en kamp på PM
När jag var på PM var det Orrefors Difference som gällde istället för plastankorna. För champagne gissar jag att ni fick vitvinsglasen "Crisp" som har en större kupa än champagneglaset i samma serie.
buteljen
Medlem
Just det, Orrefors Differance är det nog de har. Jag ratade det första glaset och pekade sen på vad jag ville ha
(Det var en torsdagslunch o sommeliererna hade inte börjat jobba ännu). Kommer inte ihåg exakt vilken modell det var.
Last edited:
Patrik Sellin
fd Innertällmo Bryggeri
Med tanke på hur bråkig 1997 var vid samma provningstillfälle, så är det nog antingen "drick nu" eller spara "jätte-jättelänge" som gäller.
buteljen
Medlem
Kul! Köpte en låda Paleo men bara två Messorio. Har mailat svenska importören - han verkar bara ha 2014 (trots att han sa i mars att årgången skulle bytas till 2016). Finns säkert även utomlands att få tag på. Bra idé med Tua Rita, jag har faktiskt några Redigaffi från samma årgång (2015). Måste hämta upp den o jämföra med Messorion.Kul provning! Har tänkt göra samma sak en tid. Hade på förhand trott att jag skulle ranka vinerna som du. Lovar gott med tanke på att forumfavoriten kom på sista plats. Har för övrig tänkt göra samma övning med Tua Rita.
Var på en merlotprovning för några år sedan som @Jesper anordnade. Sammanfattningsvis kan sägas att italienarna sopade banan med kungaparet från Pomerol. Nu var väl jämförelsen inte helt rättvis eftersom Petrus var ungt men ändå. Italiensk toppmerlot är bland det bästa man kan dricka så är inte ett dugg förvånad över att Messorio imponerar. Hur Messorio står sig mot Masseto, Radigaffi och Patrimo är en annan fråga. Jag kommer gärna på den provningen.
buteljen
Medlem
Oj så spännande! Tack för infon.
LarsW
Medlem
Några österrikare med lite ålder som druckits de sista helgerna.
Någon kunde absolut öppnats tidigare men stort sett bra dricksförnster.
Hirtzberger Weissburgunder Smaragd Steinporz 1999
D: Konserverad persika och champinjon. Honung och kolaremmar. Vanilj men tror inte denna är ekad. Sniffar vin! Massa god doft!
S: Smaken levererar inte riktigt vad doften lovar men nästan. Mognadstoner i kvadrat. Stekt svamt. Persika. Rötad gran. Syran anas i bakgrunden men håller sig gömd.
Saknar lite fräschhet men på det stora god och farligt klunkvänlig och vips var flaskan tom…
89p
Hirtzberger Grauburgunder Smaragd Pluris 1999
D: Inlagd persika och vått ylle. Kork men inte korkad. Sockervadd och vanilj.
S: Burkpersika. Ek och ingefära. Ingen syra men en lite beska som försöker fräscha upp. På det stora lite klumpig.
Var nog bättre för 5-10 år sen sån ungefär.
86p
Hirtzberger Grüner Veltiner Honvogl Smaragd 1999
D: Gordal oliver och hibiskus i näsan. Gummi och honung. Vitpeppar och olivolja. Floral, tänk Gewürztraminer med mer struktur.
S: I munnen är det konserverad citron och blommor. Gröna oliver, persika och aprikos. Sen kommer det smör i mängder, smält, brynt och salt. Den sältan är riktigt trevlig. Nästan oljigt i konsistensen.
Väldigt gott just nu, tror in den ska inte sparas så mycket längre då, sista flaskan och sörjer inte över det
91p
Hirtzberger Riesling Smaragd Singerriedel 2001
D: Honung och gummi. Vita vingummin och limesaft. Ananas, persika och kanske lite botrytis.
S: Grillad citron och sura märken i munnen. Tropisk fruktmix! Fetvadd och marsipan. Något mineraliskt… Bra syra fortfarande. Fortfarande frisk och fruktig men med mognad. Honung som inte är söt. Vibbar av botrytis. Riktigt lång eftersmak.
Massa smak och kropp och kraft och syra. Denna är verkligen inte för gammal. Mumma och bäst i kvartetten med god marginal.
Här hade jag däremot gärna haft några till flaskor i källaren...
93p
Någon kunde absolut öppnats tidigare men stort sett bra dricksförnster.
Hirtzberger Weissburgunder Smaragd Steinporz 1999
D: Konserverad persika och champinjon. Honung och kolaremmar. Vanilj men tror inte denna är ekad. Sniffar vin! Massa god doft!
S: Smaken levererar inte riktigt vad doften lovar men nästan. Mognadstoner i kvadrat. Stekt svamt. Persika. Rötad gran. Syran anas i bakgrunden men håller sig gömd.
Saknar lite fräschhet men på det stora god och farligt klunkvänlig och vips var flaskan tom…
89p
Hirtzberger Grauburgunder Smaragd Pluris 1999
D: Inlagd persika och vått ylle. Kork men inte korkad. Sockervadd och vanilj.
S: Burkpersika. Ek och ingefära. Ingen syra men en lite beska som försöker fräscha upp. På det stora lite klumpig.
Var nog bättre för 5-10 år sen sån ungefär.
86p
Hirtzberger Grüner Veltiner Honvogl Smaragd 1999
D: Gordal oliver och hibiskus i näsan. Gummi och honung. Vitpeppar och olivolja. Floral, tänk Gewürztraminer med mer struktur.
S: I munnen är det konserverad citron och blommor. Gröna oliver, persika och aprikos. Sen kommer det smör i mängder, smält, brynt och salt. Den sältan är riktigt trevlig. Nästan oljigt i konsistensen.
Väldigt gott just nu, tror in den ska inte sparas så mycket längre då, sista flaskan och sörjer inte över det
91p
Hirtzberger Riesling Smaragd Singerriedel 2001
D: Honung och gummi. Vita vingummin och limesaft. Ananas, persika och kanske lite botrytis.
S: Grillad citron och sura märken i munnen. Tropisk fruktmix! Fetvadd och marsipan. Något mineraliskt… Bra syra fortfarande. Fortfarande frisk och fruktig men med mognad. Honung som inte är söt. Vibbar av botrytis. Riktigt lång eftersmak.
Massa smak och kropp och kraft och syra. Denna är verkligen inte för gammal. Mumma och bäst i kvartetten med god marginal.
Här hade jag däremot gärna haft några till flaskor i källaren...
93p