Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[LeChat]

2009 Château Desmirail

Doften ger ett fruktigt intryck och alkoholen märks men är inte direkt störande. I munnen är den ganska len med hyggliga syror. Frukten är fortfarande ganska framträdande efter 11 år, men inte bara frukt, vilket jag tycker många 2009or bjöd på i ett tidigt skede, när en öppnade några flaskor av ren nyfikenhet.
Ett ganska elegant, harmoniskt vin. Lite mognadstoner skulle inte skada men är i nuläget ändå riktigt gott. Jag brukar tycka att medioker bordeaux är ett enastående vin. Så även ikväll.

2010 Château Bourgneuf

Redan doften ger ett kraftigare intryck. Tät koncentrerad mörk frukt, tanniner och fat. Intrycken i munnen är samma. Det här vinet är stramare och mindre elegant i nuläget men ger ett skönt grepp. Mer matkrävande än Desmirail, men väldigt drickbart även så här innan maten. Riktigt gott! Känns som att denna har bra lagringspotential och jag har drygt 12 flaskor kvar så den ska nog gå att följa ett tag.

Två trevliga bordeauxer men idag vinner Desmirail tror jag med en noslängd. Elegans framför kraft.

 

[Vingubben]

Waterford Estate, Cabernet Sauvignon, 2012

Annorlunda upplevelse. Jordiga toner med jordgubbar i doften. I munnen paprika, småstenar, björnbär och läder. Rätt långt ifrån vad jag förknippar med Cabernet Sauvignon. Snarare Cab Franc. Godkänt, men inte så mycket mer. 84p

 

[Adamanko]

Visa bifogad bild 21594

Waterford Estate, Cabernet Sauvignon, 2012

Annorlunda upplevelse. Jordiga toner med jordgubbar i doften. I munnen paprika, småstenar, björnbär och läder. Rätt långt ifrån vad jag förknippar med Cabernet Sauvignon. Snarare Cab Franc. Godkänt, men inte så mycket mer. 84p

Min recension började med... "Have to check both one and two times. This is really a Cab Sav and not a Cab Franc?!!!" Så jag förstår vad du menar.

 

[Vingubben]

Min recension började med... "Have to check both one and two times. This is really a Cab Sav and not a Cab Franc?!!!" Så jag förstår vad du menar.

Jag hade med en Paul Sauer 2012 på en provning för några veckor sedan. Vädligt typisk Cab Sauv, @Mattias Schyberg satte den direkt. Lustigt att två Cabbar, från samma årgång och samma distrikt, kan ha så oerhört olika uttryck.

 

[Sebran]

Jag hade med en Paul Sauer 2012 på en provning för några veckor sedan. Vädligt typisk Cab Sauv, @Mattias Schyberg satte den direkt. Lustigt att två Cabbar, från samma årgång och samma distrikt, kan ha så oerhört olika uttryck.

Jag tog också med en Paul Sauer 2015 på en provning för inte så länge sedan och tyckte själv att det var ovanligt mkt grön paprika i smaken för att vara en bordeaux-blend. Har några flaskor kvar som jag tänkt lagra ett tag så blir intressant om den karaktären håller i sig eller om det utvecklas åt något annat håll senare. Gott var det oavsett

 

[The Wall]

2003 Vergelegen Vergelegen alternativt Vergelegen Red

Så länge vädret envisas med 2 plusgrader, duggregn och tvärmörker dygnet runt kontrar vi med att grilla. Till lördagskvällens entrecôte med namnlösa klyftor och bearnaise behövdes något kul, kanske en överraskning från Sydafrika. Tidigare minnen av Sydafrika har varit ”brinnande bakelittelefoner med elden kvar i gommen”, men några år i ryggläge kanske har mattat eld och rök något?

Efter att ha gått loss med lite tyngre artilleri på den sista tredjedelen av korken åkte vinet ner i Zalto Bordeaux; helt klart en grön ton som känns som paprikastjälkar från grön paprika, även en viss rökig ton kan skönjas, typ hockeytejp/brinnande bakelittelefoner, dock inte på ett störande eller negativt sätt som i ungdomen. Det dyker upp svarta vinbärsblad och lite smörkolatoner efter hand. Helt klart godkänt intryck i näsan. I munnen då? Jo, syrligt, lite slankt men trevlig smak med snälla tanniner. Kändes dock lite obalanserad efter 30 minuters karaffluft och första intrycket direkt från flaskan kändes faktiskt trevligare.

När vi ändå har glasen framme; Riedel Veritas Cabernet/Merlot verkar ju lämplig att testa vinet i. Det visade sig inte vara den bästa idén för kvällen; doften påminde mer om en väl använd grå gymnastikmatta från mellanstadiet än grön paprikastjälk. Här dyker det även upp helt klart vidbränd hockeytejp än tydliga cabernet-toner (såväl franc som sauvignon) samt en lätt metallisk doft av nydiskad plåtburk (konservburk). I munnen då? Jo, smaken är utmärkt, faktiskt med tydligare smaker än i Zalto. Sniffa i Zalto och drick ur Veritas blir den logiska slutsatsen.

Jaha, det var onekligen ett källarfynd som levererade finfint. Trots intensiv googling i hela 3 minuter kunde jag inte hitta mer info om vinet än att det heter antingen Verglegen Red (på Sovjetbolaget när det begav sig) men Vergelegen Vergelegen på CT. På producentens hemsida verkar det ont om bilder på flaskor från äldre årgångar så jag får lita på mina smaklökar som säger att komponenterna utgörs av cabernet sauvignon, merlot och cabernet franc. Skulle jag ha köpt flera flaskor? Japp, såklart. Klantigt att inte ha gjort det? Ännu mera såklart.

Ännu ett överraskande finfint källarfynd! Mungipa upp!

Från The Frustrated's Left när den sista envisa tredjedelen av en kork med separationsångest ska tas ur; oduglig, optimal, inte så bra.

 

[The Wall]

2016 Fontanafredda Alta Langa Limited Edition

”Passar perfekt till naturella havskräftor” fick jag höra och tänkte att vi var tvungna att testa när det vankades lax- och räkröra till fredagens förrätt. Det visade sig att det var just röra och inte lax och räkor för sig. Nåja, vi fick ju i alla fall prova vinet.

Zalto Riesling; lite kompakt och knuten doft i början, efter hand kryper det fram lite mogna/bokna äpplen, lite jäst och en aning Granny Smith. I munnen ganska syrligt, en bit ifrån The Real Stuff (ja, Champagne), men ändå helt ok. Viss beska finns i smaken också.

Orrefors Merlot Champagne; mycket knuten doft, finns lite mineral och Granny Smith, men de är svårfunna. Smakmässigt känns vinet som ett ”enkelt mousserande utan särskild karaktär” med lite spretiga smakintryck. Visserligen ok, men smakerna är mycket tydligare i Zalto Riesling, för att inte nämna helhetsupplevelsen. Vitvinsglas är helt klart ett bättre val än ett traditionellt Champagneglas för det här vinet. Återbesök av vinet? Ja, varför inte.

 

[Anders Bjurestig]

Inför tisdagens släpp av Montus 16 så var jag tvungen att testa lite.
Lillebror Bouscasse 14 mot Montus 94. Kan det ge en ledtråd om potentialen i Bouscasse?
Bouscasse mörkt röd, med en doft av mörka röda bär och en smak av björnbär men fortfarande mycket taniner.
Montus med en tunn rostfärgad kant, lite dammig smak och en smak av småjäst körsbärssaft.

Båda vinerna är coravinade. Men jag tror inte att det är dit vinet skulle.

Någon annan som har provat och har lust att dela med sig av sina tankar?

 

[StefanAkiko]

2013 C.V.N.E. (Compañía Vinícola del Norte de España) Rueda, 83p
Spanien
Not at all what I was expecting. Didn't read the label carefully enough.
Expectations: Rioja.
Reality: Verdejo, a grape I would like to get to know better.

Beautiful yellow colour.
Nase: Small, summery with hints of oak and generally small.
Mund: Medium acidity, short and not particularly specific. However, there is something non-fruity and non-flowery going on here that I really like. A slightly bitter and herbal quality towards spice and solvent. A touch of oak rounds it all up.

This is a decent wine that takes a good step away from the armies of fruity, flowery easy-drinkers out there.

 

[LarsW]

Don Gonzalo Oloroso VOS
Öppnad 9 dagar sedan. Nu är den perfekt!
Doft med ceder, torkad frukt, nötter, petroleum och en rökighet från kolgrillat nötkött. En inte otrevlig liten hint av nagellack i bakgrunden.
Smaken är oljig/smörig med nötter, flor, ekfat, torkad aprikos och mörk choklad. Umani från rostade noriblad. Fin beska som påminne om torkade citrusskal.
Denna är från förra släppet.
Måste ha fler!
Svårt att hitta bättre sherry, eller annat vin för den delen, för bättre pris!
93p

 

[The Wall]

1987 Ondarre Rioja Gran Reserva

Efter förra buteljens totalhaveri kändes det som en bra idé att undersöka om resterande buteljer skulle var lika defekta. Efter att ha forcerat den tydligen typiska spanska idén om inbrottsskydd (alla korkar smulas sönder) var det dags för Riedel Veritas OW Syrah och Zalto Bx.

Riedel OW Syrah; först doftar det oxidation och sherry men eftersom korkens sista tredjedel närmast flaskmynningen var torr indikerar det att någon extern luft inte har läckt in. Väntar lite och visst funkar vinet efter lite vädring; bränt eneträ, vissa dilltoner, aning vanilj som drar åt lite bränd smörkola, möjligen lite brända örter också. Visst, det finns oxidationstoner också men det här är snarare lite för övermogen Rioja än lite för överdefekt Rioja, tack och lov. I munnen då? Jo, syrligt och ganska kort smak. Vaniljtonerna kommer igen, liksom det brända eneträet. Kanske ingen överdriven smaksensation, men vinet är faktiskt helt klart drickbart särskilt efter att ha fått en välbehövlig luftning i karaff i någon timme eller två…eller tre. Tanniner? Inte så många. Eller faktiskt inga alls.

Eftersom första intrycket i Riedel OW Syrah kändes ”för gammalt, men ändå drickbart” testar vi även att hälla vinet i Zalto Bordeaux. Jahapp, här har det brända eneträet tagit ett kliv tillbaka och låtit mogna torkade dillfrön komma till tals lite mer. Visst, det lite överåriga intrycket kvarstår men man känner sig inte riktigt lika tveksam till att dricka vinet som i Veritas OW Syrah. Helt klart ett bra exempel på hur en gammal (nåja) medel-Rioja (nåja) ter sig. I munnen då? Faktiskt snällare än i Veritas OW Syrah, ganska slank kropp, syrligt, inga tanniner, viss besk eftersmak med lite bränd ton som hänger kvar. Puh, skönt att vinet var drickbart ikväll. Lite senare påminner doften helt klart om varmrökt sik (eller annan varmrökt röd fisk för den delen). Hustrun känner dock bara ”sherry eller madeira”.

Märkligt nog hittar jag inget som indikerar att det är risk för omedelbar tomatsoppa inom några timmar (äldre Crozes Hermitage brukar kunna ha den egenheten; ”drick nu, eller smaka tomatsoppa om en timme”) så det blir spännande att undersöka hur vinet mår imorgon. Intressant var även att jag upplever att vinet blir bättre och bättre med luftning, tvärtemot tomatsoppateorin. Återbesök? Tja, vi har väl någon flaska eller två kvar så det är inte omöjligt. Bonusinfo, det var på den gamla goda tiden som vin ”med lite mera alkohol” hade 12,5%. Ibland var det faktiskt bättre förr.

Mat? Jodå, grillad kycklinglårfilé och grillad Iberico Secreto.

Mycket bättre än förra gången.

 

[The Wall]

2006 Losada Bierzo

Plan B ifall Ondarre skulle visa sig oanvändbar. Tidigare erfarenheter av vinet är goda, minne av vilka flaskor som finns i källaren är uppenbarligen inte lika goda. Nåja, med mencía i flaskan och 14%, vad kan gå fel?

Zalto Bordeaux får tjänstgöra som förvaringskärl, lite körbärstoner, lite björnklistertoner, lite…blåbärspajtoner? Hm, det finns något mer som är lite svårplacerat. Kakao finns med som komponent, lite vanilj och lite lite smörkola, men inget som stör. Doften avslöjar att vinet var finfint vid buteljering och fram till för ett par år sedan. I munnen visar det sig att kroppen har försvunnit vidare till sälla jaktmarker och lämnat syran kvar; ingen kropp, bara syra. Smak? ”Neutral” är väl det snällaste man kan säga. Defekt? Inte alls. För gammalt? Nja, vill man känna smak så är det givetvis så, men det smakar inte illa, faktiskt inte mycket alls. Just som jag råkar avslöja detta utbrister hustrun ”vintoddy!!” och det är nog faktiskt det lämpligaste användningsområde som jag kan komma på för det här vinet. Jag får intrycket av konsumentupplysningen på baksidesetiketten att jag är ungefär fem år för sent ute med att brotta mig in i flaskan, vilket känns som den tid det tog att få korken ur flaskan. Vad är det med spanjorer och ”this cork will self destruct when trying to pull it”?

Kan plan B vara en bra plan B?

"will provide much pleasure through 2015". Note to self; läs konsumentupplysningen innan du glömmer flaskan i källaren. Eller ställ en påminnelse 7 år fram i tiden.

 

[john b]

Montecillo Gran Reserva Selección Especial , 1981

Öppnade min första ikväll

Denna var bra som fan. Jävligt murken kork som luktade ättika. Men drickat endast antytt jordkällardammig vid sniff. Lite romrussin och te i doften med. Ffa torr och syrlig med mycket smak av torkade mörka bär. Och jordiga löv. Mycket lyckad. Har några kvar och blir kul att testa.

Angående flaskvariatonen som diskuterats, har druckit en till nu.

Betydligt mer jordkällare i doften, inte möglig och äcklig källare. Bara livlös med kanske några källarspindlar längst in bara.
Svårt att vädra bort och efter intensivt skak kanske lite rönnbär kommer fram.
Inte korkskadad doft, men inte go heller. Bara gammal.
Trött smak, over the hill betydligt mer än förra.

 

[StefanAkiko]

Vit Bdx glöms ofta bort om de inte kostar skjortan. Faktum är att en 20 år gammal Entre-Deux-Mers förvånansvärt ofta levererar lika underbart som de mest namnkunniga. Köper därför gärna Petit Châteaux Blanc med mognad alltid då jag kan.

Dagens vin till huggning är avsevärt bättre känt för sina söta viner som under vissa år blixtrar i kvalitet. Sörjer att jag missat den senaste tidens auktioner på några ännu inte mogna Cos d'Estournel Blang och en mogen Blang de Lynch-Bages.

1999 Doisy-Daëne Grand Vin Sec, 91p
Beautifully yellow.
Rich, amazing aroma of luxurious flowershop and oak treatment.
In the mouth, it's rich, long, complex, balanced and delicious with a refined oak finish. The slightly low acidity makes the wine feel clumsy. The grapefruit related pang of bitterness is a welcome manoeuvre. Aromas include general citrus, grapefruit, new wooden flooring, oak, vanilla and nothing really typical for Bdx.
Still a youngling, will definitely develop further.

 

[The Wall]

Återbesök igår av resterna från söndagens 1987 Ondarrre , dessvärre lite väl kylt eftersom flaskan kom ut ur kylskåpet i senaste laget. Dock, mina positiva intryck från i söndags kvarstår, de har tom utökats; lite mer dill- och vaniljtoner, inte en antydan till tomatsoppa så långt smaklökarna når. Jahapp, det här var ju riktigt kul, nu börjar jag se fram emot de sista flaskorna om jag lyckas hitta dem i källaren. Årgång 2011 går tydligen att hitta i UK för omkring 16 GBP.

 

[thunberg]

2006 Losada Bierzo

Plan B ifall Ondarre skulle visa sig oanvändbar. Tidigare erfarenheter av vinet är goda, minne av vilka flaskor som finns i källaren är uppenbarligen inte lika goda. Nåja, med mencía i flaskan och 14%, vad kan gå fel?

Zalto Bordeaux får tjänstgöra som förvaringskärl, lite körbärstoner, lite björnklistertoner, lite…blåbärspajtoner? Hm, det finns något mer som är lite svårplacerat. Kakao finns med som komponent, lite vanilj och lite lite smörkola, men inget som stör. Doften avslöjar att vinet var finfint vid buteljering och fram till för ett par år sedan. I munnen visar det sig att kroppen har försvunnit vidare till sälla jaktmarker och lämnat syran kvar; ingen kropp, bara syra. Smak? ”Neutral” är väl det snällaste man kan säga. Defekt? Inte alls. För gammalt? Nja, vill man känna smak så är det givetvis så, men det smakar inte illa, faktiskt inte mycket alls. Just som jag råkar avslöja detta utbrister hustrun ”vintoddy!!” och det är nog faktiskt det lämpligaste användningsområde som jag kan komma på för det här vinet. Jag får intrycket av konsumentupplysningen på baksidesetiketten att jag är ungefär fem år för sent ute med att brotta mig in i flaskan, vilket känns som den tid det tog att få korken ur flaskan. Vad är det med spanjorer och ”this cork will self destruct when trying to pull it”?

Visa bifogad bild 21610

Kan plan B vara en bra plan B?
Visa bifogad bild 21611

"will provide much pleasure through 2015". Note to self; läs konsumentupplysningen innan du glömmer flaskan i källaren. Eller ställ en påminnelse 7 år fram i tiden.

Drack min sista Losada 2006 för fyra år sedan och redan då var den mer än mogen. Minns den som ganska tunn och medioker.

 

[StefanAkiko]

Då och då bör man ju nosa och smutta sig genom nya druvor, distrikt och makningsmetoder. För egen del har nu tåget nått en station med ett lite längre namn: Muscat Blanc à Petits Grains. (Fritt översatt: vit muscat med små druvor.) Tydligen ursprungligen en grekisk druva. Valet föll på en Nordkalifornsk flaska vin med 27 år på rygg. Kan ett vitt vin med dessa specifikationer vara värt att dricka?

Svar: ja! Definitivt! Smaskigt god som sällskapsdryck och kanon till ostbrickan! Faktiskt nästan så att jag skulle vilja påstå att den terpentinliknande biaromen i vinet väcker tankar om att denna grekiska druva spontant drar åt Retsina.

1993 Parducci Muscat Canelli, 90 p
Beautiful golden brown colour.
Huge and massively attractive nose of drying oil paint and Sicilian blood oranges.
Has an oily mouthfeel and is very much reminiscent of better Madeira that has had a longer life. Firm acidity and a touch of sweetness. Balanced and long on a rich palate. Blood oranges dominate the aromatics. Superiorly delicious but not complex enough to send me into ecstasy. Has a small tendency towards turpentine.

A happy surprise! This 27-year-old beauty had a cork that was wet all the way. Still in pristine condition. Many more years of life ahead of itself. Absolutely no signs of oxidisation.
Has a small tendency towards turpentine.

 

[buteljen]

Nytt besök på PM i helgen för att fira ett speciellt jubileum. Vi skulle bl.a ha druckit 1996 Dom Perignon Oenotheque men den var tyvärr korkad . Med på bruttolistan innan Dompan valdes fanns även 2000 Bollinger VVF. Det fick bli den istället. 100% Pinot Noir från gamla pre-phylloxera stockar. Ganska ok ersättare ändå!

2000 Bollinger Blanc de Noirs Vieilles Vignes Françaises
Gyllengul i färgen.
Till en början ganska sluten. Men efterhand öppnade den upp sig både arom- och texturmässigt.
I doften mogna äpplen, gula plommon, aprikos, mogen mörk citrus, rök, nötter, brödighet, kryddig, ingefära, honung, fick nästan Sauternvibbar i doften. Komplex och lager på lagerkänsla.
I munnen balanserad, väldigt vinös, koncentrerad, kraftfull men elegant, tjock krämig textur och den här komplexa midpalaten där vinet visar upp sin energi, tar sats och skjuter iväg i en jäkla smakupplevelse och landar i en enormt lång finish.

Vi sparade varsitt glas till efter middagen för att se hur det utvecklade sig och det hade öppnat upp sig rejält efter den tiden. Lite mer nötiga, oxidativa toner och just hur det beter sig i munnen och i finishen var inte helt olikt hur Selosse Millesime 1998an betedde sig förra gången vi var här. Wow, roligt att kunna ticka av detta vin från sin bucketlist .

 

[MagnusH70]

Då och då bör man ju nosa och smutta sig genom nya druvor, distrikt och makningsmetoder. För egen del har nu tåget nått en station med ett lite längre namn: Muscat Blanc à Petits Grains. (Fritt översatt: vit muscat med små druvor.) Tydligen ursprungligen en grekisk druva. Valet föll på en Nordkalifornsk flaska vin med 27 år på rygg. Kan ett vitt vin med dessa specifikationer vara värt att dricka?
Visa bifogad bild 21635

Svar: ja! Definitivt! Smaskigt god som sällskapsdryck och kanon till ostbrickan! Faktiskt nästan så att jag skulle vilja påstå att den terpentinliknande biaromen i vinet väcker tankar om att denna grekiska druva spontant drar åt Retsina.

Stefan,
Muscat Canelli är en egen klon har jag för mig!

 

[The Wall]

Då och då bör man ju nosa och smutta sig genom nya druvor, distrikt och makningsmetoder. För egen del har nu tåget nått en station med ett lite längre namn: Muscat Blanc à Petits Grains. (Fritt översatt: vit muscat med små druvor.) Tydligen ursprungligen en grekisk druva. Valet föll på en Nordkalifornsk flaska vin med 27 år på rygg. Kan ett vitt vin med dessa specifikationer vara värt att dricka?
.

Det här var ju en spännande druva, förmodligen näst intill okänd, tänkte jag och slog upp Wine Grapes (Jancis Robinson mfl). Nähä, fyra sidor om druvan plus en karta över släktskap med andra druvor. Bara för mig att börja leta efter viner att testa.