Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[StefanAkiko]

Kul provning! Har tänkt göra samma sak en tid. Hade på förhand trott att jag skulle ranka vinerna som du. Lovar gott med tanke på att forumfavoriten kom på sista plats. Har för övrig tänkt göra samma övning med Tua Rita.

Var på en merlotprovning för några år sedan som @Jesper anordnade. Sammanfattningsvis kan sägas att italienarna sopade banan med kungaparet från Pomerol. Nu var väl jämförelsen inte helt rättvis eftersom Petrus var ungt men ändå. Italiensk toppmerlot är bland det bästa man kan dricka så är inte ett dugg förvånad över att Messorio imponerar. Hur Messorio står sig mot Masseto, Radigaffi och Patrimo är en annan fråga. Jag kommer gärna på den provningen.

Den provningen reser jag från Tokyo för att vara med på
Zatan i gatan!

 

[StefanAkiko]

Dagen avslutades, så som söndagar bör avslutas, på en lite bättre restaurang med lite gott vin i underbart sällskap. I afton Komakine och en flaska medhavd spanskt rött som underhöll sällskapet på ett bra sätt:

Dr Fresh reḱommenderas för utvärtes bruk! OBS! Ej affilierad!

Särskilt väl passade detta underbara till oliver, vitlök och grillat. Det glimmade då som en mycket klar stjärna från himlen! Ännu ung, vrång och i högsta grad intresserad av att göra allt annat än att behaga. Napa-svullig. Men, det är sånt man får ta då man klunkar ungdomliga droppar. Hoppas ramla över nästa flaska om ca 15 år. Borde vara ett avsevärt bättre vin då. Spanskan översattes av hustrun till "Rude-Less" ;-)

Från CT:
2005 Rudeles Ribera del Duero Selección, 94p
Ribera del Duero
This is intense, like a punch in the mouth. The Tempranillo Beast fully unleashed. Sunkissed, rich and profoundly tannic. I love this herbaceously fruit-packed slam dunk. Coarse and barbaric in a lovely heads-on-a-pole way.
Absolutely stunning today, better in 2035.

 

[StefanAkiko]

Tittade fram en ostbricka också på den senare kvällskvisten...
En söndagsostbricka!
Några avsnitt av Bosch. (Fortf S2.)
Rotade runt bland mina decemberinköp och valde ut en LBV som buteljerades 2001. Borde ju fixa detta. Smal kaka.
Eller?

En Quinta do Vale. Inte Tvi Vale, men heller ingenting att hänga i julgranen. Iaf inte i afton.

Från CT:
1996 Quinta do Vale da Mina Porto LBV Unfiltered, 86 p
Botteled in 2001.
First glass:
Surprisingly, this is so young in spirit, it's almost shocking. It feels much more towards 'Ruby' in character than what I had expected of an LBV with 20 years of bottle time. Nothing at all of the markers that I love about a mature port. Just fruit-fruit-fruit. Delicious, rich, balanced wine with superbly generous frut. However: towards generic and boring.

Hopefully, some great things will happen with it over the course of drinking it. Next glass around X-mas.

 

[The Wall]

Lite av varje under helgen;

2019 Ayararakis Psarades Dafni

Den världskända druvan dafni från Kreta kändes som ett bra alternativ till lördagskvällens middag, men vilket glas?

Riedel Veritas Riesling; doft av Piggelin kryddat med grankåda och lite artificiell citron, typ Ajax badrumsrengöring eller liknande. I munnen, doftintrycket går igen i smaken, viss syra, en del beska i eftersmaken. Lite spretigt på egen hand men funkar ok till maten.

Zalto Universal; ännu mer Ajax i doften, det egna intrycket accentueras, lite mindre Piggelin, men istället mer kåda. I munnen lite slankare men på något sätt ändå mer neutralt. Viss syra och viss beska. Hm, smalt glas verkar göra vinet mest rättvisa.

Jag tyckte att vinet var helt ok till maten, men hustrun tyckte att den var för funky för att fungera alls.

2006 Stoneleigh Pinot Noir

Lite gammalt bortglömt vin får utgöra kvällens hittegods som en plan B om det vita inte skulle fungera. Medelfylligt med viss kryddighet och en del syra borde ju fungera till pippin.

Zalto Bourgogne; fin doft av mogen pinot, kryddor och örter i doften. Möjligen även lite bränt eneträ. Kanske inte något ”extra allt” i doften, men det är hårfint. Faktiskt väldigt trevlig doft. Lite alkohol slår igenom (13%). I munnen helt klart medelfylligt, aningen slank kropp och viss eldighet, men bra smak. Klart gott och bra till kvällens pippi.

Riedel Sommeliers Burgundy Grand Cru; Mer anonym doft, kanske lite mer mineralton (som vanligt). I munnen, här känns åldern mer, vinet upplevs helt klart tunnare/slankare och äldre. PN-känslan finns kvar, men den upplevs helt klart tröttare än i Zalto Bourgogne.

Jaha, det var ju onekligen riktigt kul att en gammal enkel PN från NZ som kostade knappt 100 kr (?) för sådär 14-15 år sedan (117 kr idag!) hade hållit ihop så pass fint och fungerade så pass bra idag. Inget supervin, men faktiskt förvånansvärt mycket pang för pengarna idag, framför allt i Zalto Bourgogne. Nu blir man ju väldigt nyfiken på att undersöka om dagens årgång håller lika bra som den gamla årgången över samma tidshorisont. Kvällens skräll, utan tvivel.

2008 Villa Cafaggio Chianti Classico

Chianti Classico, då finns det bara ett glas som passar; Gabriel Gold. I doften övermogen (?) sangiovese där bränt pinjeträ dominerar. Känns på doften som att lagringsperioden har klarats av. I munnen då? Mycket syrligt, medelfylligt, saknar möjligen lite kropp och känns en aning slank. Definitivt inte övermogen, men smakmässigt känns en mycket mogen sangiovese igen, framför allt i eftersmaken. Möjligen hänger det kvar lite av svart te (oklart vilken sort, det lutar åt Earl Grey) i eftersmaken.

Jahapp, det verkar helt klart färdiglagrat, men syran kommer förhoppningsvis till användning till den sås vi har tänkt oss till maten (benfri kotlettrad i bit ”fläskytterfilé”) och det var helt ok. Sås med grädde är kanske inte paradgrenen för Chianti Classico, men det kändes som en fullt godkänd fjärdeplats, för att prata idrottsspråk.

 

[Mina Vinare]

Efter allt gott i helgen blev det en vit söndag. En drabbning mellan två viner med (nästan) samma härkomst.

2012 Hudson Vineyards, Carneros ”Chardonnay” har en guldgul färg. Doften är rostad med brynt smör, mandel och kaffe. Övermoget äpple och toner av tropisk frukt. Hudkräm och vax med blommighet och parfym.

Smaken är ren och koncentrerad med tydliga fattoner och smörkola. Kaffebeska och gräddighet med inslag av gråpäron och tropisk frukt. Fin eftersmak och bra längd. Gott och utvecklad men aningen oxiderad känsla som drar ner betyget något (92p).

Det här skulle nog ha druckits för något år sedan och vinner absolut inte på mer lagring.

Nästa vin har nästan samma ursprung. John Kongsgaard använder druvor från Hudsons marker men också från Hyde Vineyards, så en viss skillnad är det. När jag börjande följa dom här vinerna var det nästan dubbelt upp i pengar för Kongsgaards vin gentemot Hudson och så har det förblivit (vilket gör det svårmotiverat). Samtidigt har priserna rent generellt stuckit iväg och en ny årgång Hudson kostar mer än dubbelt upp idag gentemot för fem/sex år sedan – riktigt trist.

2012 Kongsgaard, Napa Valley ”Chardonnay” har också en guldgul färg men möjligen något ljusare. Doften har ett tydligt rostat inslag med brynt smör och nästan baconfett. Söt tropisk frukt med kaffe och parfym. Päron och blommighet med inslag av örter. Lite elegantare doft än föregående vin men det är hårfint.

Smaken är ren och fruktig med ett intensivt inslag av kanderad citrusfrukt. Lite lätt lemon curd och limeskal. Fint balanserad eftersmak med smöriga toner och ljus choklad. Honung och en vaxig känsla av riktigt mogen frukt. Jättegott och fint utvecklad med bättre fräschör än det första vinet (95p).

Känns på det hela taget lite elegantare och friskare än Hudson men tror ändå att det sjunger på sista versen. Skall nog drickas inom ett par år och ur minnet så känns det som det var bättre för tre/fyra år sedan. Här har åldern och mognaden inte tillfört något ytterligare. Men det smakar finfint ännu!

 

[The Wall]

2012 San Fereolo ”den blågula eller gulblå” i Zalto Universal
Det var tydligen rusning till webblagret, kl 10.03 när jag kom på att det var ”något jag skulle göra” och jag loggade in var det soprent. Nåja, det finns kvar i en del butiker så det fick bli en snabb inköpsrunda.
2011:an som dök upp i maj i år imponerade och möjligheten finns att även 2012:an gör likadant.
Doften, lätt mogen ton, finstämd, typiska italienska markörer (bittermandel och körsbärskärnor), men det är även något mer men lite svårt att sätta nästippen på vad. Lite kryddpeppar och aningen nejlika. Efter ett litet tag i glaset kommer en lite sötaktig syltig doft (typ ung zinfandel brukar kunna ha det draget), men inget som direkt stör. I munnen viss eldighet (14%), bra syra, en del tanniner, doftintrycket hänger med i smaken. Fin eftersmak med viss beska samt spår av kakao och ceder. Oroväckande hög klunkabilitet (liksom 2011:an), som vanligt kan tilläggas. Färdiglagrat och drickfärdigt, men lär utan problem kunna sova vidare i 10 år till om man mot förmodan har tålamod och disciplin.

 

[Magikern]

Calera Selleck 2013
Doft: Svag doft av jordgubbar och smultron.
Attack: Jordgubbar och smultron men även obestämbara mörka bär. Rejäl pondus direkt och man märker att vinet är ungt.
Mellansmak: Fyllig och fruktig utan tvekan. Syran kunde varit högre men silkestanninerna sitter som en smäck. Även vissa sötaktiga kryddor märks.
Eftersmak: Tanniner och körsbär men även multna jordgubbar. Rätt lång.

Vinet är ungt och lovande och rätt druvtypiskt. Jag hade nog gissat Kalifornien i detta fallet pga solmognaden. Med viss tvekan 93-.

Någon som provat?

 

[MagnusH70]

Calera Selleck 2013
Doft: Svag doft av jordgubbar och smultron.
Attack: Jordgubbar och smultron men även obestämbara mörka bär. Rejäl pondus direkt och man märker att vinet är ungt.
Mellansmak: Fyllig och fruktig utan tvekan. Syran kunde varit högre men silkestanninerna sitter som en smäck. Även vissa sötaktiga kryddor märks.
Eftersmak: Tanniner och körsbär men även multna jordgubbar. Rätt lång.

Vinet är ungt och lovande och rätt druvtypiskt. Jag hade nog gissat Kalifornien i detta fallet pga solmognaden. Med viss tvekan 93-.

Någon som provat?

Jag testade den tidigare i höstas, mot by Farr Sangreal 2014 och Lucien LeMoine Volnay 1er cru 2009. Jag tyckte den var bra och komplex. Likvärdig med by Farr, men inte i klass med Volnay.

 

[StefanAkiko]

Firar idag att jag hjälpt en av mina klienter nå två målstolpar. De två första i Japan. På samma dag dessutom
Vad gör man då?
Jo, man avslutar arbetsdagen, stoppar in bubbel i kylen, springer 12 km, handlar lite ost och några öl... Nu råkade arbetsdagen inte vara över förrän 22:15 och jag hann precis till butiken för ost, just innan de stängde midnatt. Första flaskan visade (under lyxfolien) att en läckagehändelse ägt rum tidigare. Mögel, rost, gegg... Tvättades noga. Korken satt inte ens fast. Vinet var mycket, mycket, mycket obehagligt och några bubblor har det inte haft de senaste åren...

Bajsflaskan tv.

Förvisso en BRUT och en Blangdeblang, men ingen möjlighet att känna skillnad i smaken samt att det är alldeles för bökigt stt lägga upp nya viner på CT.

Hurusomhelst, livet är som det är, och till sist fick jag fira. Från CT:
1992 Josep Masachs Cava Blanc de Blancs, 93 p
Celebrating a client's breakthrough in Japan. Two fronts in the same day
Sometimes life smiles!

...and of course, for ”Life-Balance” the first btl was flawed beyond drinkable. But the good thing with having a useful wine cellar is that you can easily whip out a second btl. So I did.

This 30 year old cava is singing! From the two auction lots, this one has the most bubbles. Beautiful golden colour, mature aromatics with newly baked cookies, caramel, fresh fruits and beautiful apples.

On the palate, this is rich and awesome. Acids are lively and add also a small bitter tinge that made it better suited for the cheese plate than the crêpe tarte with British Raspberry&Vanilla Jam.

Dried grass, spring-thawed earth, browning apples, baked bread, cloves, mandarines, ponkan (citrus), the smell of cheap Brie, Assam tea and raw fish. Extremely exciting and married the cheeseplate.

Last btl (of 9). Eight extremely fabulous meetings! One mtg that underlined the need for anything other than cork.

Wife: even worse than Champagne.

 

[CCG]

Calera Selleck 2013
Doft: Svag doft av jordgubbar och smultron.
Attack: Jordgubbar och smultron men även obestämbara mörka bär. Rejäl pondus direkt och man märker att vinet är ungt.
Mellansmak: Fyllig och fruktig utan tvekan. Syran kunde varit högre men silkestanninerna sitter som en smäck. Även vissa sötaktiga kryddor märks.
Eftersmak: Tanniner och körsbär men även multna jordgubbar. Rätt lång.

Vinet är ungt och lovande och rätt druvtypiskt. Jag hade nog gissat Kalifornien i detta fallet pga solmognaden. Med viss tvekan 93-.

Någon som provat?

Drack för någon dag sen Ryan 13, fina tanniner med en viss syra och väldigt bra.
Men efter 1 timme ungefär upplevdes frukten väldigt trött...

 

[buteljen]

2018 Herri Mina Domaine Brana

Blev helt överförtjust i detta vin . Tror jag snappade upp det när @Omar Khayyam nämde det i augusti. Söker jag lite på forumet ser jag att även @thunberg gillar det.

Väldigt intensiv doft av gul frukt, grape, apelsin, nektarin, gula plommon, kryddor, lite blommighet, smutsig honung? (premiäranvändning av den noten). Fin komplexitet.

I munnen frisk syra, lite fet, vaxig textur. Det finns en ren, energisk klang i vinet som är mycket tilltalande. Mycket mogen frukt i form av bakad citron, nektarin, grapen blandar sig i mogenheten och lättar upp med elegans, gula plommon. Kryddig. Det finns en angenäm beska i smaken, lite som den vita insida på apelsinskal. Väldigt lång, elegant, fruktig finish. Lyckas vara elegant samtidigt som den är maffig.

Vinet toköverpresterar för 279 kr. Det här borde bli månadens vin i januari.

Text om vinet från Grappe

Herri Mina. Som namnet på både vinet och appellationen (Irouléguy) antyder så befinner vi oss i de baskiska delarna av Frankrike. Liksom i stora delar av Sydvästra Frankrike är det de inhemska Petit och Gros Manseng samt Petit Courbu som är druvorna bakom vinet. Stilen är intensiv, solmogen och fruktig, men har också rejält med härlig textur och frisk syra. Det här är en vinstil som på 5 - 6 års sikt brukar bli riktigt läcker, med toner av rabarber, saffran och honung. Generösa, men helt torra och mycket matvänliga. Det finns förstås många här i världen som tycker att smakrika, fruktiga viner inte har något med mat att göra, men här gäller samma typ av tänk som med viner från Alsace. Maten bör vara smakrik och gärna lite fet eller ha generöst med textur. Vill man hålla sig till områdets traditionella råvaror betyder det gås och anka (inklusive foie gras) eller kanske en smakrik Cassoulet? Eller varför inte fläsk, kalv, fisk eller skaldjur med lite grillsmak och kanske avsmakat med lite espelette? Att laga god mat till den här typen av vin är enkelt. Om inte det är argument som är goda nog kanske det kan vara mer intressant att veta att ägarna till vingården är familjen Berrouet, där pappa Jean-Claude stod för vinmakningen på Pétrus mellan 1964 och 2007 och sonen Olivier har styrt sedan dess).

 

[Vingubben]

2018 Herri Mina Domaine Brana
Visa bifogad bild 21563
Blev helt överförtjust i detta vin . Tror jag snappade upp det när @Omar Khayyam nämde det i augusti. Söker jag lite på forumet ser jag att även @thunberg gillar det.

Väldigt intensiv doft av gul frukt, grape, apelsin, nektarin, gula plommon, kryddor, lite blommighet, smutsig honung? (premiäranvändning av den noten). Fin komplexitet.

I munnen frisk syra, lite fet, vaxig textur. Det finns en ren, energisk klang i vinet som är mycket tilltalande. Mycket mogen frukt i form av bakad citron, nektarin, grapen blandar sig i mogenheten och lättar upp med elegans, gula plommon. Kryddig. Det finns en angenäm beska i smaken, lite som den vita insida på apelsinskal. Väldigt lång, elegant, fruktig finish. Lyckas vara elegant samtidigt som den är maffig.

Vinet toköverpresterar för 279 kr. Det här borde bli månadens vin i januari.

Text om vinet från Grappe

Spana även in Domaine Ilarria, från samma region, som brukar dyka upp på bolaget med jämna mellanrum. Även deras röda Bixintxo är riktigt trevlig.

 

[StefanAkiko]

Hustrun tyckte att vi behövde något riktigt ungt till fredagsmyset.
En gammal favorit i ny årgång fick göra jobbet.
2015 Marchesi de' Frescobaldi Chianti Rùfina Nipozzano Riserva, 88p
.

Från CT:
This is too young for my tastebuds.
Angry wine upon opening.
Too much fruit and acidity not yet settled down.
Next btl in 7ish years, 2 more to go.

 

[StefanAkiko]

Frankrikes trädgård

Loire är aldrig fel, alltid rätt!

From CT:
Early stage yellow.
Nose: Mature, beautiful, wide nose of mellow yellow fruits and autumn.
Mouth: Gives the impression of having rested on oak. Nervy with beautiful minerality and transparent composition. Tutti Frutti pastills. Long, utterly balanced and an Sb that will continue to develop for many years to come. Calm.

A stunning wine that needs to open up more in order to merit a higher score, and I thing it’s quite possible. Especially give Jolivet's tracking record.

With cheese platter - beautiful marriage.

 

[LeChat]

1998 Chateau Musar
Fjärde gången jag dricker årgång 1998. Detta är min favorit av de årgångar jag druckit. Levererar varje gång. Perfekt kontemplationsvin.

 

[The Wall]

Hustrun tyckte att vi behövde något riktigt ungt till fredagsmyset.
En gammal favorit i ny årgång fick göra jobbet.
2015 Marchesi de' Frescobaldi Chianti Rùfina Nipozzano Riserva, 88p
.Visa bifogad bild 21574
Från CT:
This is too young for my tastebuds.
Angry wine upon opening.
Too much fruit and acidity not yet settled down.
Next btl in 7ish years, 2 more to go.

Den där brukar vara finfin om man inte har så bråttom med att rycka korken alternativt ganska nära inpå säljstart. Gissar att 2015 är inne i någon form av tunnel givet att det begreppet är lika vanligt förekommande i Toscana som i södra Rhône.

 

[LarsW]

Château Vieux Maillet 2009
Väntade mig ett tanninrikt monster men jäklar den är smooth och klunkvänlig.
90% merlot och 10% cab franc men det är 10 starka procent!

Ek, körsbär och röd paprika dominerar doften. Sen är det vitpeppar, blomjord och den klassiska rostade tobaken.
I smaken är det sval frukt. Elegant! Tanniner och syra men väl integrerade. Körsbär. Vanilj. Polkagrisar. Torkad, rökt och wokad röd paprika. Bacon och parmaskinka. Trevlig sälta.
Har jag sagt klunkvänlig? Denna är farlig! Lite dimmig i huvudet redan nu men frestar till påfyllning...

Vidöppet dricksfönster men lever nog i flera år till.
Mumma!
91p

 

[Mina Vinare]

2009 Domaine du Pégau, Châteauneuf-du-Pape ”Cuvée Laurence” har en ganska djup och mörkröd färg. Doften är först enormt reduktiv med enorma mängder ladugård, gödsel och häststall. Nästan på gränsen till att det blir otrevligt. Men något gör att näsan inte kan släppa taget från glaset. Efterhand lugnar det ner sig betydligt och även om allt det lantliga finns med så hamnar det mer i bakgrunden. Mer söt och varm frukt som växer fram med inslag av choklad, läder, vax och massor med garrigue. Syltade jordgubbar, surkörsbär och viol. Galet häftig doft.

Smaken är frisk och rödbärig med fin balans mellan syra och frukt. Kryddighet med lavendel, peppar och lakrits. Grillat kött eller närmast torkat kött men samtidigt en blodighet som råbiff och en växande eftersmak med finmalda tanniner men också läskande syra. Pepprighet med en härligt fin eftersmak av mogna hallon och jordgubbar – kalasgott (97p).

Pégau platsar absolut in på min topp fem lista i Châteauneuf-du-Pape och om kvalitén hade varit jämnare skulle man nog kunna vara topp ett. Tyvärr känns det som om det är lite tjosan hejsan ibland och en flaskvariation som är störande. Vet inte om det beror på källaren eller vinmakandet men det känns en aning nonchalant mot oss konsumenter. Kvällens butelj levererar dock mer än väl.

Har provat det här ett antal gånger tidigare och första flaskorna var magiskt bra för att sedan tappa något men känns nu helt i fas igen. Betydligt mer struktur än Cuvée Réservée men också elegantare med mer rödbärighet. Vad jag vet så acidifierar man ofta sina viner och just det tror jag ibland stökar till det med oönskat resultat. Kan kännas lite även i detta vinet men här balanserar det med övriga ingrediencer och sticker inte ut. Det kan jag tycka annars är problemet med just Cuvée Réservée i samma årgång. Hursomhelst – det här är riktigt gott!

 

[The Wall]

2016 Poggio Fiore Sangiovese IGT

Jaha, vi har tydligen fastnat i någon slags egen femte årstid i Stockholmstrakten; hösthöst, 2 plusgrader och duggregn, varken höst eller vinter och till och med solen verkar har gett upp. Jättekul. Minst sagt en liten bit kvar till den klart trevligare femte årstiden i Åre; vårvinter. Vill man se vinter i Stockholm, ja då blir det Vinterstudion på tv. Saknar man sommar får man istället titta på Europatouren från Dubai. Så vad gör vi? Tar till det kända knepet ”grilla Nasse” (italiensk rub) i mörkret. Eftersom jag är både trött och lat greppar jag första bästa flaska från Italien i källaren och när jag upptäcker vad jag har i handen undrar jag ”hur hamnade den här?”. Nåja, fram med Zalto Universal och Gabriel Gold.

I Zalto Universal; lite söt doft, typiska sangiovesetoner av bittermandel och körsbärskärnor, men lite sötare känsla. Annan terroir i Marche månntro? Har påven en festlig hatt? I munnen slankt och enkelt, lite väl enkelt faktiskt trots 13,5%. Inte defekt, men bara…enkelt.

Gabriel Gold; lite mer kakaotoner i doften, men även vissa dill-toner (färsk dill, inte torkad) och någon slags beska. Bittermandeln tar lite större plats än körsbärskärnorna. I munnen lite beskare upplevelse än i Zalto Universal. Inga tanniner att tala om men viss syra. Går att dricka lätt och snabbt om man skulle vilja.

Tlll maten då? ”typ ok”, men något vassare hade varit roligare, men är man sen hem, ja då hinner man inte rota nämnvärt länge i källaren.

Enkel men suddig.

"Powerful and mouthfilling" - nja, producenten förefaller ha lite andra referensramar än alla andra. Eller nåja, i alla fall än vad jag har.

 

[StefanAkiko]

Visa bifogad bild 21576
1998 Chateau Musar
Fjärde gången jag dricker årgång 1998. Detta är min favorit av de årgångar jag druckit. Levererar varje gång. Perfekt kontemplationsvin.

Jo, visst är det ett underbart vin! Drack min sista flaska nådens år 2013...
Jag handlade därför precis in två nya flaskor av den.
Kommer bli stor njutning!