Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[Skrutt]

Domaine Charles Audoin Bourgogne Rouge 2012 som lanserades 1 mars får godkänt med jättestort g och klappar på axeln. Det man kan sakna men kanske inte begära är intensitet och särart - ett kadaver i lingonriset, typ - men en ska verkligen inte klaga för detta var välgjort, behagligt och inte alls tunt.

Senare fick jag chansen att prova Le Clos Camy 2011 utan mat och ja, den sällar sig väl till de bästa av de riktigt billiga vinerna på Systemet såsom Terre de Mistral och Reserve du Vieux Noir från Cahors.

 

[Mattias Schyberg]

Senare fick jag chansen att prova Le Clos Camy 2011 utan mat och ja, den sällar sig väl till de bästa av de riktigt billiga vinerna på Systemet såsom Terre de Mistral och Reserve du Vieux Noir från Cahors.

Tummen upp på det! Kanske inte det mest spännande vin man kan dricka men med en rejäl ryggrad och spänst, så kommer man långt.

 

[mnor]

Drack 1999 Mailly Grand Cru Champagne Cuvée les Echansons igår. Först smak av röda äpplen (lite smått omogna Ingrid Marie) och krut, för att avslutas med citrustoner. När champagnen blev varmare i glaset framträdde en tydlig smak av röda mogna äpplen . Helt ok pinotdominerad champagne som jag skulle hålla på något år om jag hade haft fler flaskor, dock redan bra att dricka nu. Så slutbetyget är en god champagne som var kul att dricka, men inget som jag kommer att prioritera vid inköp i framtiden.

 

[Mattias Schyberg]

Bortbjuden på middag, dricker två olika Amarone vars namn jag redan glömt. Gemensamt för bägge är en direkt association till barntandkräm!! Eller snarare kanske en kombo av frukt och tandkräm.... Fruktigt, stickigt... Sötsliskigt.

Jag blir verkligen nyfiken på vad det är för typ av Amarone som smakar frukt och tandkräm...? Verkligen intressant, du kan inte ta reda på vad vinet hette?

Just tandkräm är ju i princip alltid smaksatt med olika typer av mint (mentol, spearmint, pepparmint, eukalyptus, vintergröna), vilka har extremt olika karaktär. Dessutom kan det vara mycket eller lite sötningsmedel. Är det mintigheten du syftar på i jämförelsen med tandkräm, eller är det sötman som brukar vara mer generös i barntandkräm?

Många frågor, men just denna typ av upplevelser fascinerar mig.

 

[CH]

Körde ett vinferno hemma hos mig igår med bl.a @Orpale och @Crist(al)ian 77
Blev många riktigt bra flaskor och förde ganska vettiga anteckningar i början men det blev mindre och mindre text för varje vin så vi skippade det efter ett tag. Blev inte bättre av att @Orpale spillde ner mina så det blev helt oläsliga (till skillnad från knappt läsbara innan)

Selosse Initial (deg 2013-10-03)
Chapoutier L'Ermite -00
Chateau Ausone -94
Bollinger La Côte Aux Enfants -09
Bosquet des Papes Chante le Merle -07
Felix Callejo -05
Eric Rodez Cuvée des Grand Vintage
Michel Arnould Mémoire de Vignes -06
Aljibes Cabernet Franc -10
Georg Breuer Berg Rottland -10
Marguet Les Crayères -08
Paul Dethune Cuvée à l'Ancienne -06
Dom Ruinart -98
Dom Ruinart -69
Bodegas Ponce Manchuela PF -08

Alla som var med hade Dom Ruinart -98 som ett av sina 3 favoriter.
Starx bakom hade vi Chapoutirer, Felix Callejo och Paul Dethune.
Ch. Ausone och Selosse fick några röster annars var det väldigt spridda skurar bland övriga flaskor.

Personligen så var jag grymt imponerad av Paul Dethune. Har aldrig provat l'Ancienne tidigare och vilket vin det var!
Har ni möjlighet att prova eller köpa så gör det.

 

[Anders Landström]

En liten tur till Eriks Vinbar med ett antal viner som provades. Tanken med ett glas övergavs ganska snabbt då några vänner anslöt och vi körde ett lite längre pass.

2004 Paul Bara Special Club. Ett smakprov. Paul Bara som ju länge varit en av Bozys bästa odlare har enligt min mening tappat sin forna storhet. Det sista riktigt bra vin jag drack från denna odlare var 1998 Comtesse Marie de France. 2004an har en pinotdominerad doft. Oväntat mogen Lite grumlig färg. Smaken är fortsatt utvecklad och saknar den koncentrationen som tidigare årgångar har visat upp. Vinet är lite fadd och saknar skärpa. Ganska kort eftersmak. Imponerar inte

2011 Jacques-Frederic Mugnier Nuits-St Georges Clos de la Maréchale. Ungt, ungt, ungt. Tanken som slår mig när jag doftar på vinet. Elegant med kryddig bakgrund. Smaken är ganska intensiv men ändå återhållsam. Strukturerat och linjärt med ett "svalt" anslag. Eftersmak som hänger kvar ganska länge. Lagras ett antal år för att nå sin fulla potential. Idag tycker jag det är lite för ungt

Vi tog också in rostat spädgrislägg med grillad spetskål, friterad potatis, aioli, citron och buljong. Fantastiskt gott. Tydligen har man en ny köksmästare på Eriks och det märktes i den här rätten. Bara buljongen och bröd hade varit en god måltid. Till grisen blev det en 2010 Sottimano Barbaresco Currá. Ljust röd, floral och kryddig näsa. Medfylligt vin som har en bra balans. Tannierna är hela tiden närvarande och med värme kryper de fram ordentligt. En mycket bra barbaresco som dricker mycket bra nu men om man har tålamod så spara ett par år. Dekanterad ca 30 minuter. Rekommenderar minst 2 timmar.

2010 Domaine Denis Père et Fils Corton-Charlemagne. Kraftfull doft med mineraler och lite sälta. Koncentrerad smak, känns som en del ek vilket polerat vinet och gör det väldigt lättdrucket utan. Eken tar inte överhand så det är ingen vaniljbomb. Struktur och ganska elegant (om än mer robust än JF Mugniern) Bra eftersmak. Mycket kompetent vin från en odlare jag inte provat tidigare.

2002 Taittinger Comtes De Champagne. TCA. Följer trenden att jag får in i princip alla korkade flaskor. Korkmagnet helt enkelt.

2002 Philipponnat Champagne Brut Clos des Goisses. Jag gillar verkligen det här vinet Kräver tid, kräver eftertanke men är ett så stort vin. Stram doft med mycket äpplen, röda syrliga bär och krita. Smaken är återhållsam men ack så strukturerad. Mycket röda äpplen, grapefrukt och en antydan till honung. Mycket, mycket luft och värme lyfter vinet. Skrivit det förut och skriver det igen. Det här vinet har en stor framtid framför sig. Var ett antal personer som var tveksamma till det och det faktum att det var en CdG. Håller med om att det är just nu är en blygsam årgång av vinet men det påminner mig mycket om 76an i yngre dagar

 

[Anders Landström]

Körde ett vinferno hemma hos mig igår med bl.a @Orpale och @Crist(al)ian 77
Blev många riktigt bra flaskor och förde ganska vettiga anteckningar i början men det blev mindre och mindre text för varje vin så vi skippade det efter ett tag. Blev inte bättre av att @Orpale spillde ner mina så det blev helt oläsliga (till skillnad från knappt läsbara innan)

Selosse Initial (deg 2013-10-03)
Chapoutier L'Ermite -00
Chateau Ausone -94
Bollinger La Côte Aux Enfants -09
Bosquet des Papes Chante le Merle -07
Felix Callejo -05
Eric Rodez Cuvée des Grand Vintage
Michel Arnould Mémoire de Vignes -06
Aljibes Cabernet Franc -10
Georg Breuer Berg Rottland -10
Marguet Les Crayères -08
Paul Dethune Cuvée à l'Ancienne -06
Dom Ruinart -98
Dom Ruinart -69
Bodegas Ponce Manchuela PF -08

Alla som var med hade Dom Ruinart -98 som ett av sina 3 favoriter.
Starx bakom hade vi Chapoutirer, Felix Callejo och Paul Dethune.
Ch. Ausone och Selosse fick några röster annars var det väldigt spridda skurar bland övriga flaskor.

Personligen så var jag grymt imponerad av Paul Dethune. Har aldrig provat l'Ancienne tidigare och vilket vin det var!
Har ni möjlighet att prova eller köpa så gör det.

Visa bifogad bild 967

Måste ha missat inbjudan men det verkar som ni hade en riktigt trevligt kväll. En hel den intressanta viner där och naturligtvis är man lite nyfiken på Ruinart-69an. Hur var den?

PS. Paul Déthune l'ancienne, svårt att inte gilla. Var väl bara i princip den förra importörern som inte förstod vilket vin de hade i sortimentet.

 

[CH]

Måste ha missat inbjudan men det verkar som ni hade en riktigt trevligt kväll. En hel den intressanta viner där och naturligtvis är man lite nyfiken på Ruinart-69an. Hur var den?

PS. Paul Déthune l'ancienne, svårt att inte gilla. Var väl bara i princip den förra importörern som inte förstod vilket vin de hade i sortimentet.

Börjar herr Landström bli lite senil?
Skickade en inbjudan den 5 mars till dig som du tackade nej till. Däremot så uteblev all Bourgogne som jag trodde skulle provas och istället blev det en hel del röda som jag är ganska säker på att du inte skulle gilla.

DR -69 var perfekt till anklever dvs rehjält maderiserad. Synd eftersom -98 som vi provade innan var fantastisk.

 

[Sjödin]

Jag blir verkligen nyfiken på vad det är för typ av Amarone som smakar frukt och tandkräm...? Verkligen intressant, du kan inte ta reda på vad vinet hette?

Just tandkräm är ju i princip alltid smaksatt med olika typer av mint (mentol, spearmint, pepparmint, eukalyptus, vintergröna), vilka har extremt olika karaktär. Dessutom kan det vara mycket eller lite sötningsmedel. Är det mintigheten du syftar på i jämförelsen med tandkräm, eller är det sötman som brukar vara mer generös i barntandkräm?

Många frågor, men just denna typ av upplevelser fascinerar mig.

Nä, tyvärr kan jag inte få fatt på namnen. Skulle kanske känna igen flaskorna om jag såg dem..eventuellt.
Bägge vinerna gick att dricka, absolut. De var inte odrickbara på något sätt. Exakt var den här tandkrämskänslan kom in kan jag inte riktigt säga så här i efterhand... Första vinet hade bara en jävligt bekant arom och smak som jag inte riktigt kunde placera först. Och, jag är normalt sett inte den som sätter dofter och smaker i ord särskilt bra kanske ska tilläggas.
Andra vinet uppvisade samma bekanta känsla och efter en stund trillade poletten ner. De smakade lite som Bamsetandkrämen luktar, en doft jag känner två gånger om dagen. Så här i efterhand skulle jag säga "fruktmintigt" kanske?

 

[Anders Landström]

Börjar herr Landström bli lite senil?
Skickade en inbjudan den 5 mars till dig som du tackade nej till. Däremot så uteblev all Bourgogne som jag trodde skulle provas och istället blev det en hel del röda som jag är ganska säker på att du inte skulle gilla.

DR -69 var perfekt till anklever dvs rehjält maderiserad. Synd eftersom -98 som vi provade innan var fantastisk.

Kan inte komma ihåg alla inbjudningar . Låter som nu hade en bra dag ändå.

 

[Anders Landström]

Ser fram mot lite provningsanteckningar av @Skumpagne. Tror att han provade lite intressanta viner i helgen

 

[Skumpagne]

Ser fram mot lite provningsanteckningar av @Skumpagne. Tror att han provade lite intressanta viner i helgen

Ja dom som följer mig på instagram vet...
Var magsjuk hela helgen men lyckades ändå trycka i mig en flaska Bruno Paillard -96 och en Selosse Initial deg -10.

Bruno hittade sällskapet persika i, annars ganska mycket citron men i behaglig harmoni. Fin åldrad färg om lagom med bubblor. Skulle dricka upp de flesta flaskorna nu om ja hade flera.

Selosse var som alltid magisk, säkerligen den bästa och äldsta initial jag druckit. Stor och massiv med exotiska drag. men det är ju cola zero också. ping @StefanAkiko

 

[Mattias Schyberg]

Nä, tyvärr kan jag inte få fatt på namnen. Skulle kanske känna igen flaskorna om jag såg dem..eventuellt.
Bägge vinerna gick att dricka, absolut. De var inte odrickbara på något sätt. Exakt var den här tandkrämskänslan kom in kan jag inte riktigt säga så här i efterhand... Första vinet hade bara en jävligt bekant arom och smak som jag inte riktigt kunde placera först. Och, jag är normalt sett inte den som sätter dofter och smaker i ord särskilt bra kanske ska tilläggas.
Andra vinet uppvisade samma bekanta känsla och efter en stund trillade poletten ner. De smakade lite som Bamsetandkrämen luktar, en doft jag känner två gånger om dagen. Så här i efterhand skulle jag säga "fruktmintigt" kanske?

Just Bamsetandkräm har en söt spearmintkaraktär (om jag inte minns fel), med andra ord lite söta grönmyntainslag (spearmint har även gröna stråk som drar åt dill).

Låter som att du borde låta bli barnens tandkräm strax innan du provar vin.

 

[StefanAkiko]

Ja dom som följer mig på instagram vet...
Var magsjuk hela helgen men lyckades ändå trycka i mig en flaska Bruno Paillard -96 och en Selosse Initial deg -10.

Bruno hittade sällskapet persika i, annars ganska mycket citron men i behaglig harmoni. Fin åldrad färg om lagom med bubblor. Skulle dricka upp de flesta flaskorna nu om ja hade flera.

Selosse var som alltid magisk, säkerligen den bästa och äldsta initial jag druckit. Stor och massiv med exotiska drag. men det är ju cola zero också. ping @StefanAkiko

...men det finns viner som kliver bortom detta. Ping @Skumpagne. Har hört talas om att det kan inträffa i Bourgogne. Har själv upplevt det i Champagne. Upplever det regelbundet i Bordeaux, Washington, Madiran, Loire, Cahors, Priorat, Rioja, Napa, Australien, heeeeela Italien osv...

 

[chambertin]

Låter som att du borde låta bli barnens tandkräm strax innan du provar vin.

Eller så får han prova lite RIKTIG tandkräm i sann svinanda:

 

[Mattias Schyberg]

Eller så får han prova lite RIKTIG tandkräm i sann svinanda:
Visa bifogad bild 977

Ja, den hade nog funkat bra till den där fruktiga no-name-Amaronen...

 

[StefanAkiko]

Bortbjuden på middag, dricker två olika Amarone vars namn jag redan glömt. Gemensamt för bägge är en direkt association till barntandkräm!! Eller snarare kanske en kombo av frukt och tandkräm.... Fruktigt, stickigt... Sötsliskigt.

Som en Sauternes då? Eller?

 

[Anders Landström]

Söndag som endast innehåller 23 timmar. Vad gör man? Köper lite skaldjur och öppnar en trevligt flaska champagne. Selosse Initial, degad 2013 kändes som ett säkert val. Men, men, en kork som läckt visade sig göra Selossen väl oxiderad.

Skam den som ger sig. Öppnade en 2002 Jacques Lassaigne Montgueux. Andra gången på kort tid jag druckit denna och den här flaskan var ett par strån vassare. Doftar av söt tropiskt frukt ovanpå en lager av krita. Knivskarpt vin som drar mer åt Chablishållet än Champagne. Bra lång eftersmak.

Passade perfekt ihop till havskräftor , räkor och ostron från västkusten. Hummern kom från Irland men det får väl anses vara nästan som Göteborg. Ostronen var för övrigt kanske de mest salta jag ätit och en mycket speciell upplevelse. Gott

Orkade inte ta en ny bild så Selossen fick duga .

 

[StefanAkiko]

Får ju sedan i måndags återigen inmundiga försiktiga mängder alkohol. Så en flaska om dagen får diga. Måndag firade jag också lite körsbärsblom, med några bärs. Gott!

Måndag: 2010 Mas de Daumas Gassac, 90p (med stor uppsida vid lagring)
Le Message, Yokohama.
Otroligt tajt vin. Så tajt och ogästvänligt att det faktiskt inte alls var någon njutning. Trots 6 timmars dekantering... Men detta kommer bli ett åka onvin, dock dröjer det nog minst 10 år innan det blir njutbart. Hustrun grimaserade illa och gilllade inte mitt poetiska prat om att inhandla en låda av den ändå bättre 2011:an. Vi har ytterligare en fl av denna, sannolikt för konsumtion någon gång ca 2030.

Tisdag: 2001 Pin, La Spinetta, 94p
Restaurant Tani, Tokyo.
Tre tim dekantering. Korken våt hela vägen, men ingen oxidativ problemställning. Mitt i drickfönstret med en hel del år kvar på topp.
Öppen, utvecklad, rik doft med CS-toner, läder, jord och inslag av både röda och mörka bär.
I munnen är detta stort, fylligt, och rikt med tanniner som fortfarande har bra bett. Fullödigt hela vägen in i mål, via en rik mittgom där de mogna syrorna har fritt spelrum. Finishen håller en viss burdus karaktär, typ: in-your-face-så-jädra-bra! De jordiga lädertonerna är helt fantastiska tillsammans med tonerna av sol och en gnutta fatlagting. Me love!
Av våra 13 flaskor finns nu bara 4 kvar :-(

 

[Mattias Schyberg]

Får ju sedan i måndags återigen inmundiga försiktiga mängder alkohol. Så en flaska om dagen får diga. Måndag firade jag också lite körsbärsblom, med några bärs. Gott!

Måndag: 2010 Mas de Daumas Gassac, 90p (med stor uppsida vid lagring)
Le Message, Yokohama.
Otroligt tajt vin. Så tajt och ogästvänligt att det faktiskt inte alls var någon njutning. Trots 6 timmars dekantering... Men detta kommer bli ett åka onvin, dock dröjer det nog minst 10 år innan det blir njutbart. Hustrun grimaserade illa och gilllade inte mitt poetiska prat om att inhandla en låda av den ändå bättre 2011:an. Vi har ytterligare en fl av denna, sannolikt för konsumtion någon gång ca 2030.

Tisdag: 2001 Pin, La Spinetta, 94p
Restaurant Tani, Tokyo.
Tre tim dekantering. Korken våt hela vägen, men ingen oxidativ problemställning. Mitt i drickfönstret med en hel del år kvar på topp.
Öppen, utvecklad, rik doft med CS-toner, läder, jord och inslag av både röda och mörka bär.
I munnen är detta stort, fylligt, och rikt med tanniner som fortfarande har bra bett. Fullödigt hela vägen in i mål, via en rik mittgom där de mogna syrorna har fritt spelrum. Finishen håller en viss burdus karaktär, typ: in-your-face-så-jädra-bra! De jordiga lädertonerna är helt fantastiska tillsammans med tonerna av sol och en gnutta fatlagting. Me love!
Av våra 13 flaskor finns nu bara 4 kvar :-(

You are back, thank God for that! Du är saknad i den här tråden och vilken come back det blev. Mas de Daumas Gassac -10 (eller var det -11 jag hade?) får vänta efter dina visdomsord, i alla fall några år.