Johan Ahlberg
Medlem
Jag har adrig provat Madeira från druvan Terrantez. Var kan jag införskaffa denna flaska? Eller har du något annat tips som går att få tag på? Tackar och bugar på förhand!
finewines.se
This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
-
Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!
Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner
- Thread starter Anders Landström
- Startdatum
-
- Etiketter
- provningsnoteringar vin vinprovning
Skaggs
Medlem
I fredags höll jag en madeiraprovning för Munskänkarna i Simrishamn. Från forumet var @golfkompis och @Skaggs närvarande. Tror det blev 27 personer som dök upp på den här specialprovningen. En mycket intresserad publik, med bra frågor!
Körde lite kort om vinets historia och kopplingen till Sverige (visste ni att Vin & Spritcentralen under en tid hade ett kontor i Funchal?!), produktionsmetoder, kort om de 6 eller 8 (beroende på hur man räknar) producenterna på ön, de fantastiska och odödliga årgångsvinerna, och sedan lite snack om druvorna samtidigt som vi drack nedanstående.
Lyckades inte få tag på något rimligt årgångsvin, men att avsluta med en terrantez fyllde typ samma funktion. Valde att gå på den torra sercial mot den söta malvasia för att ge en lite djupare bild av ändarna på skalan istället för att försöka klämma in alla de ädla druvorna.
Mycket roligt att få hålla en sådana här strukturerad provning! Det var första gången för mig, men sannolikt inte sista.
Visa bifogad bild 12154
NV Smith Woodhouse 10yo Tawny Port (referensvin)
Hade med den här bara för att visa vad madeira INTE är… En habil tawny, men inget jag går igång på.
NV J.H. Goncalves, Sercial 5yo
Standardsortiment, och en mycket tacksam ingång till öns viner. Mitt största problem med den här har alltid varit att sötman - aldrig stött på en så söt sercial. Verkar dessutom vara en “cuvée suédois”; inte hittat någon annanstans. Baksideetiketten har dessutom tagit ett varv via google translate… Vinet ÄR en ost, t.ex., snarare än att det passar bra till ost. Lite charmigt ändå.
1998 Blandys Sercial Colheita
Tappad på flaska 2013. 2600 flaskor släppta.
Ett fantastiskt exempel på hur bra madeira kan vara även som relativt ungt vin! Svampsoppa, hasselnötter, citronskal, rostade toner, svag aceton (blåser bort). På tungan är det mer svampar av bästa sort, råa som stekta, nötter och citron. Viss sötma kan anas, och syran är sylvass. Intensiv! 92p.
Roligt att notera folks reaktioner här; uppenbart att de allra flesta aldrig hade smakat något liknande.
2008 Blandys, Malmsey Colheita
Standardsortiment, och en bra referens för hur malmsey/malvasia brukar smaka i yngre år.
2005 Barbeito, Malvasia Colheita
Den här betedde sig tyvärr inte som den borde ha gjort. Sannolikt på grund av alldeles för nyöppnad. Stökig i doften, med en otroligt tydlig ton av grappa. Doften av grappa tycker jag inte ens om när det är grappa i glaset, så när det är madeira i glaset blir jag bara ledsen.
Fick dock fram poängen att Barbeito är lite annorlunda jämfört med de andra, men det var ju inte såhär jag ville förmedla det...
NV Blandys, Terrantez 20yo
Tappad på flaska 2011 för att fira Blandys tvåhundraårsjubileum. Terrantez är ju en druva som alla madeirafantaster går igång på. Den var och är utrotningshotad; svårt att hitta säkra källor, men på 90-talet verkar skördarna för hela ön bara uppgått till ett par hundra kilo. På senare år har aktiva insatser sedan mitten av 90-talet lett till att det nu skördas runt 2000 kilo av druvan… fortfarande galet lite! Mig veterligen är det här första Terrantez-vinet Blandys släppt på mycket länge.
Ett väldigt expressivt vin, helt klart i en klass för sig i uppställningen (1998an konkurrerar i viss mån, men stilarna är lite för olika). Nötter, apelsinskal, fikonmarmelad, torkade frukter, lättrostat kaffe, lite russin, svaga créme brulée-toner. Mer av samma på tungan. Lite sötare än jag brukar uppleva Terrantez, men med sedvanlig hög syra för att balansera. Ett grymt vin. 93p.
Madeira är underbart!
En mycket trevlig provning och en provningsledare i toppklass!
LeChat
Medlem
2008 Château Lascombes
Färgen avslöjar direkt att detta är en Bordeaux av lättare slag. Frukten är lite gles, rödfruktig och smaken en aning enkel och kort men ändå rätt god. Med en timmes luft bygger den på sig något och får lite bättre tanninstruktur. Lite charmig, men Bordeaux kan bättre.
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Sällan jag blir betagen av Bgn, men denna är riktigt, riktigt bra.
Daniel A
Administratör
Haha, måste erkänna att grappa (och absint) är sprit jag aldrig förstått mig på över huvud taget. Får se om jag blir omvänd någon gång i framtiden!Vad fn är det för fel på Grappa ...????
Köptes på Vinoble i Köpenhamn (butiken vid Skt Petri) för drygt 700 kr. Vet inte om den ens finns kvar eller om de ens skickar saker till Sverige. Henriques & Henriques släppte också en 20åring för några år sedan, och den finns hos ett gäng handlare i England i alla fall.
Inte beställt något från länkade handlare, men hört bra saker. Här finns Blandy-flaskan samt ett gäng årgångar. 1988an från d'Oliveiras kan rekommenderas (de andra också förvisso, men priset sticker iväg rätt snabbt. Men visst hade det varit nice med en 77a på jero...):
http://www.portwine.de/shop/wbc.php?sid=206952d12a6b&tpl=suche.html&q=terrantez&x=0&y=0
Tack!
David Nilsson
Medlem
Då har även jag provat forumfavoriten Divine 04 från Leclerc Briant. Helt klart finns här mycket mognadstoner men tycker inte att den är "over the top" än. Det första som slår mig är tydliga toner av nougat och nästan lite rom-russin. Hittar även mogna/övermogna äpplen, kaprifol och honung. Jag gillar det här och för mig är det en champagne som med fördel kan drickas till mat. Det är kanske inte en champagne jag i dess nuvarande mognadsfas hade serverat som en apertif, men visst är det förbaskat gott och väldigt olikt det jag personligen druckit tidigare. Poängmässigt landar jag på 90P.
La Combe des Fous - Clos Saint Jean - CDP - 2005
Ett jäkla kraftpaket som jag förstår föll Parker i smaken (100P). Då flaskan lagrats i rumstermperatur i runt 10 år var vi oroliga över att den skulle vara på väg utför. Så var dock inte fallet och vinet befinner sig ett utmärkt fas just nu, den värsta tjurigheten hade lagt sig. Ett massivt koncentrerat vin med viss stallighet, tjära, tobak och lakrits. Ett vin som är maxat i de flesta avseende, om än kanske inte i fråga om elegans. 94P
Barolo Bricco delle Viole 2013 från M. Marengo.
En fantastisk god Barolo som faktiskt är väldigt god redan nu som ung. Vi öppnade denna efter middagen och trots att den dracks utan mat upplevde inte jag den som så värst tjurig. Balanserat, medel syra, lätta fina tanniner. Mycket körsbär och plommon. Till alla som plockade upp denna i det mindre släppet på SB är det bara att säga grattis! 93P
gece
Man vänjer sig.
Som uppvärmning inför nästa veckas trettiplus-BYOB bjöd jag in mig till några vänner igår och poppade flaskor på tema nittonhundratal. Utöver det trevliga umgänget hade jag en dold agenda då "drick snart"-hyllan i källaren behövde vårstädas. Inga prestigeflaskor precis och således lite av ett vågspel - levde de?
Vi gick på principen äldst först:
1985 Conde de Valdemar Rioja Gran Reserva
1995 Carpineto Chianti Classico Riserva
1998 George Vesselle Collection Millésimes
1999 Viña Tondonia Rioja Reserva Blanco
De tvägge röda var på bra humör denna kväll. Valdemar var ett skolboksexempel på hur väl medelklass-Rioja åldras. Silkeslena tanniner, en mild men ändå rätt frisk syra, och sötsyrliga, till hälften intorkade röda bär. Den klassiska dillen hade även sällskap av eucalyptus. Inte världens längsta längd men väldigt gott.
Carpineto var initialt lite blyg men lättade på förlåten och levererade ganska mogen (men förvånansvärt primär) mörk frukt, tomatpuré och olivsälta. Rejäla tanniner. Har aldrig riktigt brytt mig om Chianti men detta var inte dumt.
Vesselle var trevlig, generöst med bokna gula äpplen och bröd, men kändes lite endimensionell. 2002an som förekom på pinot-BYOB häromsistens var avsevärt bättre.
Kvällens besvikelse var Tondonia, normalt en av mina favoriter. Kan ha varit ett misstag att slow-oxa i ett par timmar. Helt OK men jämfört med hur detta vin kan leverera var det ganska platt och uttryckslöst i jämförelse. De härliga sherrytonerna, sältan, granbarren; ingen av dem stod riktigt att finna. Har upplevt detta förut med just -99an, en halvdan årgång som kanske är dags att dricka upp.
Serveringsordningen avspeglar ungefär hur bra de var. Valdemar helt klart kvällens favorit, hyfsat oavgjort mellan Chianti och Champagne (den förra kanske lite bättre, men den senare något godare), och Tondonia får ta sig i kragen och skärpa till sig.
Vi gick på principen äldst först:
1985 Conde de Valdemar Rioja Gran Reserva
1995 Carpineto Chianti Classico Riserva
1998 George Vesselle Collection Millésimes
1999 Viña Tondonia Rioja Reserva Blanco
De tvägge röda var på bra humör denna kväll. Valdemar var ett skolboksexempel på hur väl medelklass-Rioja åldras. Silkeslena tanniner, en mild men ändå rätt frisk syra, och sötsyrliga, till hälften intorkade röda bär. Den klassiska dillen hade även sällskap av eucalyptus. Inte världens längsta längd men väldigt gott.
Carpineto var initialt lite blyg men lättade på förlåten och levererade ganska mogen (men förvånansvärt primär) mörk frukt, tomatpuré och olivsälta. Rejäla tanniner. Har aldrig riktigt brytt mig om Chianti men detta var inte dumt.
Vesselle var trevlig, generöst med bokna gula äpplen och bröd, men kändes lite endimensionell. 2002an som förekom på pinot-BYOB häromsistens var avsevärt bättre.
Kvällens besvikelse var Tondonia, normalt en av mina favoriter. Kan ha varit ett misstag att slow-oxa i ett par timmar. Helt OK men jämfört med hur detta vin kan leverera var det ganska platt och uttryckslöst i jämförelse. De härliga sherrytonerna, sältan, granbarren; ingen av dem stod riktigt att finna. Har upplevt detta förut med just -99an, en halvdan årgång som kanske är dags att dricka upp.
Serveringsordningen avspeglar ungefär hur bra de var. Valdemar helt klart kvällens favorit, hyfsat oavgjort mellan Chianti och Champagne (den förra kanske lite bättre, men den senare något godare), och Tondonia får ta sig i kragen och skärpa till sig.
Last edited:
Adamanko
Medlem
Idag blir det en speciell vinare.
2008 San Fereolos Austri.
Och jajamen vad den håller ännu. Mina smaklökar är ju lite ovana vid så här pass mogna viner men det här smakar smaskens. Doften är fantastisk och smaken mycket bättre än vad jag kom ihåg från min första. Här är vi uppe på över 90 tror jag. Hade skrivit russin i munnen om min första flaska. Det är det nu också men inte alls så dominant som jag kommer ihåg det. Mycket mörka körsbär nu. Supersnyggt!
Har två kvar. En går åt ganska snart är planen en är gömd och kommer inte fram på några år. Se om det funkar.
Edit: Röker en kubanare till. En Hoyo de Monterey. Livet är gott.
2008 San Fereolos Austri.
Och jajamen vad den håller ännu. Mina smaklökar är ju lite ovana vid så här pass mogna viner men det här smakar smaskens. Doften är fantastisk och smaken mycket bättre än vad jag kom ihåg från min första. Här är vi uppe på över 90 tror jag. Hade skrivit russin i munnen om min första flaska. Det är det nu också men inte alls så dominant som jag kommer ihåg det. Mycket mörka körsbär nu. Supersnyggt!
Har två kvar. En går åt ganska snart är planen en är gömd och kommer inte fram på några år. Se om det funkar.
Edit: Röker en kubanare till. En Hoyo de Monterey. Livet är gott.
Last edited:
Kvällens middag bestod av grillade pilgrimsmusslor med sparrisrisotto (det är ju trots allt onsdag). Till detta ville jag dricka något gott så det fick bli en Meursault Perrieres 2005 från Bouchard. Vinet har en underbar fetma och som namnet förklingar är det stenigt så det förslår. En väldigt slank och stram citruston finns också. Trots att 2005 var en rätt varm årgång finns det inga tillstymmelser till någon sötma i detta vin, inga tropiska toner alls. Jag tror att stilen hos Bouchard gör sig bäst ett något varmare år. Precis så här vill jag ha mina vita Bourgogner. Ett perfekt skaldjursvin helt enkelt. Det värsta är att nästa Bouchard Perrieres är från 2014 så det blir att vänta på Godot...
Det händer inte varje dag att man provar samma årgång med samma vin med skruvkork och kork men det är värt att prova.
När det gäller färg är det ingen tvekan om att det är skillnad. Skruvkorksvinet är avsevärt brunare och mer utvecklat.
Salcheto Salco Evoluzione 2005
Doft: Kryddig och fullmogen för skruven men lite mer dämpad och ung för korken.
Attack: Dämpad och fullmogen för skruvkorksvinet men lite strävare och intressantare för korkvinet.
Mellansmak: Ganska tam men god och fullmogen men korkvinet har en tydlig sangiovesekaraktär med mycket kryddor.
Eftersmak: Utvecklad och rätt dämpad för båda vinerna.
Kul att prova blint utan facit i hand men inte så roligt i övrigt. Mer komplexitet kan man önska onekligen. Jag kan tveklöst ge 88 poäng till korkvinet och 86 till skruven dock.
När det gäller färg är det ingen tvekan om att det är skillnad. Skruvkorksvinet är avsevärt brunare och mer utvecklat.
Salcheto Salco Evoluzione 2005
Doft: Kryddig och fullmogen för skruven men lite mer dämpad och ung för korken.
Attack: Dämpad och fullmogen för skruvkorksvinet men lite strävare och intressantare för korkvinet.
Mellansmak: Ganska tam men god och fullmogen men korkvinet har en tydlig sangiovesekaraktär med mycket kryddor.
Eftersmak: Utvecklad och rätt dämpad för båda vinerna.
Kul att prova blint utan facit i hand men inte så roligt i övrigt. Mer komplexitet kan man önska onekligen. Jag kan tveklöst ge 88 poäng till korkvinet och 86 till skruven dock.
CCG
Medlem
Kan ha öppnats för tidigt, druckit den medans den legat i karaff 4 timmar.
Doften är pepprig,läder,tobak,bärig och en hint av fat.
Smaken är bra, håller i sig en liten stund men ingen längre smak, ganska kraftig smak med en liten alkoholhetta men det känns som den verkligen försöker pressa sig själv för att leverera men orkar inte riktigt??
Prisvärt kan man nog ändå säga men köper nog ej fler och lägger i källaren, finns mer spännande producenter i mitt tycke.
90p
Doften är pepprig,läder,tobak,bärig och en hint av fat.
Smaken är bra, håller i sig en liten stund men ingen längre smak, ganska kraftig smak med en liten alkoholhetta men det känns som den verkligen försöker pressa sig själv för att leverera men orkar inte riktigt??
Prisvärt kan man nog ändå säga men köper nog ej fler och lägger i källaren, finns mer spännande producenter i mitt tycke.
90p
Ekdahl
Medlem
BlankBottle The White Bomb (2014)
Intressant historia, blott andra årgången (som inte är angiven på flaskan, men kan listas ut med QR-kod) - ett vin som gjorts bara riktigt bra år för att medvetet skapa riktigt expressiva alkoholstarka (15%) på i huvudsak Viognier (med en skvätt Semillion, den första årgången hade Chenin B som backup). Vinet då?
Förvånansvärt bra balanserat, alkoholen hålls i schack med frukten och faten. Doften är lite smörig med marsipan och nöt, solvarma tropiska frukter som mango, ananas, persika. Bra intensitet. 90 p.
Men... måste ställa lufta en tanke till forumet. Jag har druckit/provat många Chardonnay och Chenin Blanc från SA senaste åren och tycker det finns en tydlig röd tråd i hur de upplevs, det jag hela tiden tänkt är p.g.a faten. Marsipan, solvarma frukter och godis-flörtigt. Inte helt olikt en del fatade Chardonnayer från många länder men ändå tydligt eget. Även detta vin har precis denna karaktär, hade nog blint utan problem sagt Chardonnay. Så det fick mig tänka, kan det vara jästen de använder i SA, eller t.o.m. den vilda jästen som finns? Provade t.ex. "Springfield Estate Wild Yeast Chardonnay" förra året och denna hade excess av dessa aromer. Någon som har några insikter eller tankar kring jästens påverkan här och om det kan sätta ett helt lands karaktär här (och ett ganska isolerat land vinmässigt)?
Intressant historia, blott andra årgången (som inte är angiven på flaskan, men kan listas ut med QR-kod) - ett vin som gjorts bara riktigt bra år för att medvetet skapa riktigt expressiva alkoholstarka (15%) på i huvudsak Viognier (med en skvätt Semillion, den första årgången hade Chenin B som backup). Vinet då?
Förvånansvärt bra balanserat, alkoholen hålls i schack med frukten och faten. Doften är lite smörig med marsipan och nöt, solvarma tropiska frukter som mango, ananas, persika. Bra intensitet. 90 p.
Men... måste ställa lufta en tanke till forumet. Jag har druckit/provat många Chardonnay och Chenin Blanc från SA senaste åren och tycker det finns en tydlig röd tråd i hur de upplevs, det jag hela tiden tänkt är p.g.a faten. Marsipan, solvarma frukter och godis-flörtigt. Inte helt olikt en del fatade Chardonnayer från många länder men ändå tydligt eget. Även detta vin har precis denna karaktär, hade nog blint utan problem sagt Chardonnay. Så det fick mig tänka, kan det vara jästen de använder i SA, eller t.o.m. den vilda jästen som finns? Provade t.ex. "Springfield Estate Wild Yeast Chardonnay" förra året och denna hade excess av dessa aromer. Någon som har några insikter eller tankar kring jästens påverkan här och om det kan sätta ett helt lands karaktär här (och ett ganska isolerat land vinmässigt)?
Poussard
Medlem
Ekdahl
Medlem
Alltså, terroir kan vara en förklaring - men det känns det för mig som ett (förenklat) standardsvar.
Exempelvis, när jag var på en provning med väldigt kunniga Mats Burnert (coach i världsmästarlaget) för något år sedan nämnde han just jästen som kanske den viktigaste komponenten i hur en vinmakare vill vinet skall upplevas. En faktor som jag sällan hör vinintresserade prata om, inkl detta forum. Kanske en svår fråga då vi själva inte arbetar med vintillverkning men ändå väldigt intressant.
Med det sagt inte att jag på något sätt har rätt och du fel, för det vet jag inte överhuvudtaget. Men just terroirkortet känns lite väl förenklat tycker jag, och är som du förstår inte helt såld på det.
Poussard
Medlem
Jag dricker bara viner gjorda på inhemsk naturlig jäst (med undantag för Champagne) så för min del är jästen direkt kopplad till terroiren dock.
Martin Hansson
Medlem
En ännu ung om jag förstått det rätt men trots detta var det ett gott att dricka nu, de första dofterna är ganska anonyma men när glaset får stå ett tag så kommer tropiska frukter och persikor fram. Smaken är lätt och lite syrlig men väldigt angenämt fylld med tropiska frukter och honung. När det blir lite varmare även en viss mineralitet i eftersmaken som annars är väldigt behaglig och mjuk. Väldigt gott.
Mattias Schyberg
Administratör
Jag anser att jäst är en alldeles för enkel förklaring till nationell typicitet.
Mattias Schyberg
Administratör
Menar du sälta eller någon form av "stenighet", alternativt något helt annat?
Martin Hansson
Medlem
Menar du sälta eller någon form av "stenighet", alternativt något helt annat?
Precis menar en antydan av stendamm men inte sälta.
Ekdahl
Medlem
Du får gärna utveckla varför du inte tror det kan vara en del av förklaringenJag anser att jäst är en alldeles för enkel förklaring till nationell typicitet.