Senaste nytt
finewines.se

This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!

  • Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!

Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

Oscaro

Medlem
Har inga noter online och är på landet men det var någon av Domaine de La Cotes viner som vann. By Farr vinerna stack ut enormt, kom jag ihåg att jag tyckte, med sin rotfruktsarom. De tyska ståtliga vinerna från Dr Heger var väldigt slutna men man kände verkligen att det fanns mycket som låg o väntade på att få komma fram. Någon tyckte de kändes "bordeauxiga" (mycket ek). Esmonin var som sagt väldigt snipiga och kändes inte alls speciellt roliga i sammanhanget. Felton presterade bra, men D de la C vann ändå till slut.

Varför finns det inte mer tyska högklassiska spätburgunders på släppen? Är de så svåra att få tag på? (jo jag vet att man kan köpa på fler ställen än systemet)
Jag är förvånad att det finns flaskor kvar av de här
https://www.systembolaget.se/dryck/roda-viner/friedrich-becker-heydenreich-9537201
https://www.systembolaget.se/dryck/roda-viner/friedrich-becker-steinwingert-9536201
https://www.systembolaget.se/dryck/roda-viner/friedrich-becker-kammerberg-9534901
 

buteljen

Medlem
Åh vad kul, hade missat dem. Får fina reviews av Grappe (17,5+)
Från Schweigen i Pfalz, precis vid gränsen till Alsace kommer två viner från FriedrichBecker. Det här är en av Tysklands mest renommerade Pinot-producenter och för mig en av de mest intressanta. Stilen har blivit otroligt mycket elegantare och mer nyanserad de senaste åren. Det är intensiva och strukturerade viner, men utan de russin och ischokladtendenser som många tyska viner har och som även återfanns i dessa viner för inte så många år sedan.

Dessa 2014 var i sin ungdom lite svåra och hårda. Nu börjar de långsamt öppna upp och visa att de faktiskt bjuder riktigt gott om karaktär och intensitet. Det är inte Pinot för den som vill ha mjuk jordgubbssaft, men verkligt nyansrika, körsbärsfruktiga och fint strukturerade. Steinwingert är betydligt öppnare och generösare idag. Det är tyvärr inga billiga viner, men personliga, välgjorda och samtidigt väldigt Pinot Noir så väl som Spätburgunder.
 

buteljen

Medlem
Har inte prövat Heydenreich själv, men har prövat de andra och kan bara instämma med Niklas. Har även sett att 2015 har börjat dyka upp hos några handlare, ska bli kul att jämföra.
Får kanske bli en tur in till Hansa igen :rolleyes:. Var nyss där och plockade på mig en låda Albillo :)
 

Sebran

Medlem
Varför finns det inte mer tyska högklassiska spätburgunders på släppen? Är de så svåra att få tag på? (jo jag vet att man kan köpa på fler ställen än systemet)

Håller med, hade varit kul med mer Spätburgunder! Jag tror att den inhemska tyska marknaden tidigare har druckit upp det mesta av deras högklassiga Spätburgunder och det först på senare tid har blivit större efterfrågan från andra länder, säkerligen till viss del pga den galna prisökningen i Bourgogne. Jag tycker att Spätburgunder redan ligger relativt högt i pris om man jämför med tysk riesling, men hade inte blivit förvånad om de stack ifrån ännu mer framöver.
 

Crist(al)ian 77

50 Shades of Grape
Administratör
Efter att ha satt 98 p blint på en Gourt de Mautens 2015 så bestämde jag mig för att ha en vertikal. Tillfälligt lyckokast, okänd demonproducent eller dålig vinprovare?

20200427_204446.jpg


Flaskorna som dracks halvblint var Gourt de Mautens 2014 - 2017 med SQN Grenache 2016 (helblint för övriga) som blindbock. Ordningen slumpades. Att gissa blindbocken var inte helt lätt även för mig som åtminstone visste vad det var för vin. Märktes också i gissningarna.

Gourt de Mautens 2017
Björnbär, läder, fikon och alkoholstick redan på doften. Grymt kraftigt vin med bra längd och tydlig alkohol på smaken. Mycket restsötma här så känns som jäsningen avbrutits. I mesta laget även för mig men det gör inte ont att dricka. Efter att bara ha luktat på alla vinerna gissade jag 2016 eller SQN men bestämde mig för 2016. Tydligen är 2017 en riktig varm årgång med kraft med.

Gourt de Mautens 2015
Lite mer blandade bär än nummer 1 och mer återhållsamt och integrerat. Blåbär, vinbär och lite björnbär. Känner även en viss trevlig örtighet i doften. Mindre kraftig än första vinet men ändå väldigt mycket kraft. Liter mer harmoniskt och efter att ha smakat gissade jag 2015. Tyckte jag kände igen vinet.

Gourt de Mautens 2016
Mindre doft än övriga och har bara skrivit björnbär. Hade vinet som näst sist.

Gourt de Mautens 2014
Kvällens mest avvikande vin och snackis. Stall, brett och vinbär på näsan med rätt trist smak. En gissade att detta var blindbocken (bdx) och det hade jag nog själv gjort blint. För mig var 2014 defekt med bretten. Å andra sidan, hade det varit en bdx så hade det kanske varit gott och bretten känts som en krydda. Enda vinet som jag inte fyllde på av den här kvällen men kom ändå på tredje plats totalt.

SQN Grenache 2016
Mycket viol och björnbär här. Alkoholen kändes men inte lika tydligt som i första vinet. Var övertygad om att detta eller första vinet var SQN. Valde till sist rätt efter att ha tänkt efter och gått på kvalitén. Kvällens bästa vin för mig. Vingubben gissade mycket imponerande på SQN Grenache 2015!

Flest rätt hade Vingubben med 3 rätta gissningar inklusive blindbocken!

Min ranking:
  1. SQN Grenache 2016

  2. 2015

  3. 2017

  4. 2016

  5. 2014
Total ranking med inverterad poäng med 1 p för första plats (antal förstaröster):

1. 2015 - 9 p (2)

SQN - 9 p (2)

3. 2014 - 16 p (1)

4. 2016 - 20 p

5. 2017 - 21 p

Slutsatsen blir att Gourt de Mautens håller över lag med 2015 i spetsen efter att vunnit två blindprovningar på raken. Hade grymt höga förväntningar på 2015 vilket brukar vara bekymmersamt men den levererade igen. Inte 98 p men typ 96 pinnar kan den få.
 

Mina Vinare

Medlem
Senaste årgången jag gick in lite mer seriöst i Châteauneuf-du-Pape var 2010. Sedan ingenting mellan 2011 – 2014 även om jag köpt och smakat enstaka buteljer. Sedan kom 2015 och fick för mig att det var dags igen men det blev väldigt begränsade inköp. Ett av dem var:

2015 Domaine Saint Préfert, Châteauneuf Du Pape “Réserve Auguste Favier” som har en klar och mörkröd färg. Doften är först lite dov och nedtonat murrig med skogiga inslag. Nästan ceder som går mot Bordeaux till med mörkrostade fattoner. Kaffe, läder och allmän kryddighet med enbär, slånbär och körsbär. Elegant men samtidigt varm och lite eldig känsla. Spännande!

Smaken är frisk med mörka bär i allmänhet och körsbär efterhand. Mörkrostat kaffe, choklad, torkad frukt och mycket närvarande tanniner samt garvsyra som ger mycket struktur till vinet. Viskös känsla men inte ”kladdig” utan snarast stramt. Som det smakade förritiden. (94+p).

Lite överraskande tufft men också så lovande att det blir kul i sig. Har för lite erfarenhet av 2015 rent generellt men tycker kritikerna antyder en mix av 2005 och 2010 från början men senare också 2004 och 2006.

SP AGF 2015.jpg
 

Mina Vinare

Medlem
Efter att ha satt 98 p blint på en Gourt de Mautens 2015 så bestämde jag mig för att ha en vertikal. Tillfälligt lyckokast, okänd demonproducent eller dålig vinprovare?

Visa bifogad bild 19804

Flaskorna som dracks halvblint var Gourt de Mautens 2014 - 2017 med SQN Grenache 2016 (helblint för övriga) som blindbock. Ordningen slumpades. Att gissa blindbocken var inte helt lätt även för mig som åtminstone visste vad det var för vin. Märktes också i gissningarna.

Gourt de Mautens 2017
Björnbär, läder, fikon och alkoholstick redan på doften. Grymt kraftigt vin med bra längd och tydlig alkohol på smaken. Mycket restsötma här så känns som jäsningen avbrutits. I mesta laget även för mig men det gör inte ont att dricka. Efter att bara ha luktat på alla vinerna gissade jag 2016 eller SQN men bestämde mig för 2016. Tydligen är 2017 en riktig varm årgång med kraft med.

Gourt de Mautens 2015
Lite mer blandade bär än nummer 1 och mer återhållsamt och integrerat. Blåbär, vinbär och lite björnbär. Känner även en viss trevlig örtighet i doften. Mindre kraftig än första vinet men ändå väldigt mycket kraft. Liter mer harmoniskt och efter att ha smakat gissade jag 2015. Tyckte jag kände igen vinet.

Gourt de Mautens 2016
Mindre doft än övriga och har bara skrivit björnbär. Hade vinet som näst sist.

Gourt de Mautens 2014
Kvällens mest avvikande vin och snackis. Stall, brett och vinbär på näsan med rätt trist smak. En gissade att detta var blindbocken (bdx) och det hade jag nog själv gjort blint. För mig var 2014 defekt med bretten. Å andra sidan, hade det varit en bdx så hade det kanske varit gott och bretten känts som en krydda. Enda vinet som jag inte fyllde på av den här kvällen men kom ändå på tredje plats totalt.

SQN Grenache 2016
Mycket viol och björnbär här. Alkoholen kändes men inte lika tydligt som i första vinet. Var övertygad om att detta eller första vinet var SQN. Valde till sist rätt efter att ha tänkt efter och gått på kvalitén. Kvällens bästa vin för mig. Vingubben gissade mycket imponerande på SQN Grenache 2015!

Flest rätt hade Vingubben med 3 rätta gissningar inklusive blindbocken!

Min ranking:
  1. SQN Grenache 2016

  2. 2015

  3. 2017

  4. 2016

  5. 2014
Total ranking med inverterad poäng med 1 p för första plats (antal förstaröster):

1. 2015 - 9 p (2)

SQN - 9 p (2)

3. 2014 - 16 p (1)

4. 2016 - 20 p

5. 2017 - 21 p

Slutsatsen blir att Gourt de Mautens håller över lag med 2015 i spetsen efter att vunnit två blindprovningar på raken. Hade grymt höga förväntningar på 2015 vilket brukar vara bekymmersamt men den levererade igen. Inte 98 p men typ 96 pinnar kan den få.

Drack en del Gourt De Mautens som måste varit årgång 2004 eller 2005. Minns det som nästan tok-koncentrerat med mörk choklad och närmast restsötma. Sedan försvann det från Systemet men sprang på det i Danmark och måste varit årgångar kring 2009/2010 men köpte aldrig något. Synd för jag tror det hade varit kul att provat idag. Sedan hade jag ju nog bytt bort dem mot din SQN alla dar i veckan…
 

Magikern

Medlem
Drack en del Gourt De Mautens som måste varit årgång 2004 eller 2005. Minns det som nästan tok-koncentrerat med mörk choklad och närmast restsötma. Sedan försvann det från Systemet men sprang på det i Danmark och måste varit årgångar kring 2009/2010 men köpte aldrig något. Synd för jag tror det hade varit kul att provat idag. Sedan hade jag ju nog bytt bort dem mot din SQN alla dar i veckan…

Då smakar vinet inte riktigt som jag trodde. Jag hade räknat med ett vin som påminner om typ clos de papes 2016 fast mer komplext och fylligare men det är en bit från sanningen förstår jag. :)
 

Mina Vinare

Medlem
Det vet jag inte om det är en riktigt slutsats. Bättre att fråga Crist(al)ian 77 om det.

Det jag drack var i slutet av förra årtiondet (oj vad gammalt det låter) men alltså kring 2006/2007 någonting. Stilen kan säkert ha ändrats en hel del vilket många producenter gjort. Skulle verkligen vilja prova vinet idag då jag tror det tagit rejäla kvalitetskliv framåt – åtminstone om man skall tro en del ledande vinkritiker. Tror inte det jag drack är helt jämförbart med dagens vin.
 

zippan

Medlem
Är det så att de flesta här, föredrar viner från Europa framför USA och Australien? Jag har fått den känslan. Drack Zinfandel Seghesio 2017 till taco nyss och kom att tänka på det.
Njae. Nu är jag väl ganska mycket upp i "hitta det jag gillar". Men jag gillar viner från framförallt USA. Kanske min förkärlek till landet som gör det.
 

Mina Vinare

Medlem
Lite pånyttfödelse och lust inför Châteauneuf-du-Pape nu igen när man hamnat i ett stim och forumet inspirerar till att dela med sig av intrycken.

Ett vin jag haft blandade känslor för och då mest för att jag tycks fått lite ”udda” exemplar blandade med bättre flaskor. Inköpta både på plats hos Pegau och i Danmark hos Bergman Vin. Kanske också från något tredje ställe men minns inte säkert.

2009 Domaine Du Pegau, Châteauneuf du Pape ”Cuvée Réservée” har en lite utvecklad mörkröd färg som upplevs ”grumlig”. Doften är fantastik med massor av södra Rhône. Garrigue, kryddbasar och animaliskt – nästan djurisk. Rökt kött, lakrits, viol och syltade bär. Trappar dock ner över kvällen och blir mer civiliserad och rödfruktig med mineraliga inslag. Elegant men också svettig häst.

Smaken är initialt lite ”spritsig” vilket försvinner ganska omgående. Precis som doften är det massor med sydrhônsk karaktär. Kirsch, jordgubbar, kryddighet men också en friskhet med sammetslen fruktighet om än med lite lakrits som av tanniner. En mineralisk eftersmak med känsla av järn och krossad sten. Gott men...

Svårt att poängbedöma då det inte känns helt hundra. Stämmer med intrycket jag haft av flera konsumerade flaskor och även om det inte känns som efterjäsning så har det en del sådana drag. Tidigare flaskor har haft betydligt mer av detta och vissa inget alls. Lite en känsla som om det vore en ”bottensats” men av ett riktigt bra vin – märkligt.

Skulle vara intressant att höra om andra haft samma upplevelse eller helt andra intryck av just 2009an?

Pegau.jpg
 

chambertin

Medlem
Lite pånyttfödelse och lust inför Châteauneuf-du-Pape nu igen när man hamnat i ett stim och forumet inspirerar till att dela med sig av intrycken.

Ett vin jag haft blandade känslor för och då mest för att jag tycks fått lite ”udda” exemplar blandade med bättre flaskor. Inköpta både på plats hos Pegau och i Danmark hos Bergman Vin. Kanske också från något tredje ställe men minns inte säkert.

2009 Domaine Du Pegau, Châteauneuf du Pape ”Cuvée Réservée” har en lite utvecklad mörkröd färg som upplevs ”grumlig”. Doften är fantastik med massor av södra Rhône. Garrigue, kryddbasar och animaliskt – nästan djurisk. Rökt kött, lakrits, viol och syltade bär. Trappar dock ner över kvällen och blir mer civiliserad och rödfruktig med mineraliga inslag. Elegant men också svettig häst.

Smaken är initialt lite ”spritsig” vilket försvinner ganska omgående. Precis som doften är det massor med sydrhônsk karaktär. Kirsch, jordgubbar, kryddighet men också en friskhet med sammetslen fruktighet om än med lite lakrits som av tanniner. En mineralisk eftersmak med känsla av järn och krossad sten. Gott men...

Svårt att poängbedöma då det inte känns helt hundra. Stämmer med intrycket jag haft av flera konsumerade flaskor och även om det inte känns som efterjäsning så har det en del sådana drag. Tidigare flaskor har haft betydligt mer av detta och vissa inget alls. Lite en känsla som om det vore en ”bottensats” men av ett riktigt bra vin – märkligt.

Skulle vara intressant att höra om andra haft samma upplevelse eller helt andra intryck av just 2009an?

Visa bifogad bild 19812
Tack för alla dina härliga noter på södra Rhône !
Tycker det låter som typiskt Brettanomyces (häst/stall kombinerat med spritsighet då och då (jäsning på flaska )).
Dom lagarar ju sina viner på gamla "foudres" vilket ju blir en väldigt bra hemvist för Brett om man inte svavlar och städar väldigt mkt och ofta (i källare och i faten).
Köpte och drack en del Pegau mellan -98 och fram till -07 (och mkt annan C9dP också för den delen) och minns att jag alltid gillade Pegaus skitiga stil (och att dom inte följde trenden att avstjälka allt före jäsning) men eftersom det flesta producenter inte direkt eftersträvar stallighet i sina viner (och att "lagom" med Brett i princip är omöjligt att reglera ) så blir utfallet ganska varierat. Kan ju dessutom tänka mig att de olika batcherna vid buteljeringen inte är identiska då man knappast har en tank där allt vin som skall blandas till Cuvée Réservée görs vid ett tillfälle.
cdp86.jpg
 

LeChat

Medlem
Lite pånyttfödelse och lust inför Châteauneuf-du-Pape nu igen när man hamnat i ett stim och forumet inspirerar till att dela med sig av intrycken.

Ett vin jag haft blandade känslor för och då mest för att jag tycks fått lite ”udda” exemplar blandade med bättre flaskor. Inköpta både på plats hos Pegau och i Danmark hos Bergman Vin. Kanske också från något tredje ställe men minns inte säkert.

2009 Domaine Du Pegau, Châteauneuf du Pape ”Cuvée Réservée” har en lite utvecklad mörkröd färg som upplevs ”grumlig”. Doften är fantastik med massor av södra Rhône. Garrigue, kryddbasar och animaliskt – nästan djurisk. Rökt kött, lakrits, viol och syltade bär. Trappar dock ner över kvällen och blir mer civiliserad och rödfruktig med mineraliga inslag. Elegant men också svettig häst.

Smaken är initialt lite ”spritsig” vilket försvinner ganska omgående. Precis som doften är det massor med sydrhônsk karaktär. Kirsch, jordgubbar, kryddighet men också en friskhet med sammetslen fruktighet om än med lite lakrits som av tanniner. En mineralisk eftersmak med känsla av järn och krossad sten. Gott men...

Svårt att poängbedöma då det inte känns helt hundra. Stämmer med intrycket jag haft av flera konsumerade flaskor och även om det inte känns som efterjäsning så har det en del sådana drag. Tidigare flaskor har haft betydligt mer av detta och vissa inget alls. Lite en känsla som om det vore en ”bottensats” men av ett riktigt bra vin – märkligt.

Skulle vara intressant att höra om andra haft samma upplevelse eller helt andra intryck av just 2009an?

Visa bifogad bild 19812
Tack för alla dina härliga noter på södra Rhône !
Tycker det låter som typiskt Brettanomyces (häst/stall kombinerat med spritsighet då och då (jäsning på flaska )).
Dom lagarar ju sina viner på gamla "foudres" vilket ju blir en väldigt bra hemvist för Brett om man inte svavlar och städar väldigt mkt och ofta (i källare och i faten).
Köpte och drack en del Pegau mellan -98 och fram till -07 (och mkt annan C9dP också för den delen) och minns att jag alltid gillade Pegaus skitiga stil (och att dom inte följde trenden att avstjälka allt före jäsning) men eftersom det flesta producenter inte direkt eftersträvar stallighet i sina viner (och att "lagom" med Brett i princip är omöjligt att reglera ) så blir utfallet ganska varierat. Kan ju dessutom tänka mig att de olika batcherna vid buteljeringen inte är identiska då man knappast har en tank där allt vin som skall blandas till Cuvée Réservée görs vid ett tillfälle.
cdp86.jpg
Pegau är nog min favorit-chateauneuf. Men känner igen upplevelserna med 2009. Sista flaskan minns jag dock som väldigt bra utan brister. Hade lite svårt för 2009 generellt i chateauneuf. Obalans och alkohol som slog igenom. Problemen med jäsning på flaska hade jag också med årgång 2012. Första lådan jag köpte var gudomligt god vilket gjorde att jag köpte en låda till. De flaskorna hade stora problem med obalans och efterjäsning, och var odrickbara. Tror också att det finns stor batchvariation.
 

Trydebull

Medlem
Lite pånyttfödelse och lust inför Châteauneuf-du-Pape nu igen när man hamnat i ett stim och forumet inspirerar till att dela med sig av intrycken.

Ett vin jag haft blandade känslor för och då mest för att jag tycks fått lite ”udda” exemplar blandade med bättre flaskor. Inköpta både på plats hos Pegau och i Danmark hos Bergman Vin. Kanske också från något tredje ställe men minns inte säkert.

2009 Domaine Du Pegau, Châteauneuf du Pape ”Cuvée Réservée” har en lite utvecklad mörkröd färg som upplevs ”grumlig”. Doften är fantastik med massor av södra Rhône. Garrigue, kryddbasar och animaliskt – nästan djurisk. Rökt kött, lakrits, viol och syltade bär. Trappar dock ner över kvällen och blir mer civiliserad och rödfruktig med mineraliga inslag. Elegant men också svettig häst.

Smaken är initialt lite ”spritsig” vilket försvinner ganska omgående. Precis som doften är det massor med sydrhônsk karaktär. Kirsch, jordgubbar, kryddighet men också en friskhet med sammetslen fruktighet om än med lite lakrits som av tanniner. En mineralisk eftersmak med känsla av järn och krossad sten. Gott men...

Svårt att poängbedöma då det inte känns helt hundra. Stämmer med intrycket jag haft av flera konsumerade flaskor och även om det inte känns som efterjäsning så har det en del sådana drag. Tidigare flaskor har haft betydligt mer av detta och vissa inget alls. Lite en känsla som om det vore en ”bottensats” men av ett riktigt bra vin – märkligt.

Skulle vara intressant att höra om andra haft samma upplevelse eller helt andra intryck av just 2009an?

Visa bifogad bild 19812

Tack för alla dina härliga noter på södra Rhône !
Tycker det låter som typiskt Brettanomyces (häst/stall kombinerat med spritsighet då och då (jäsning på flaska )).
Dom lagarar ju sina viner på gamla "foudres" vilket ju blir en väldigt bra hemvist för Brett om man inte svavlar och städar väldigt mkt och ofta (i källare och i faten).
Köpte och drack en del Pegau mellan -98 och fram till -07 (och mkt annan C9dP också för den delen) och minns att jag alltid gillade Pegaus skitiga stil (och att dom inte följde trenden att avstjälka allt före jäsning) men eftersom det flesta producenter inte direkt eftersträvar stallighet i sina viner (och att "lagom" med Brett i princip är omöjligt att reglera ) så blir utfallet ganska varierat. Kan ju dessutom tänka mig att de olika batcherna vid buteljeringen inte är identiska då man knappast har en tank där allt vin som skall blandas till Cuvée Réservée görs vid ett tillfälle.
cdp86.jpg

Pegau är nog min favorit-chateauneuf. Men känner igen upplevelserna med 2009. Sista flaskan minns jag dock som väldigt bra utan brister. Hade lite svårt för 2009 generellt i chateauneuf. Obalans och alkohol som slog igenom. Problemen med jäsning på flaska hade jag också med årgång 2012. Första lådan jag köpte var gudomligt god vilket gjorde att jag köpte en låda till. De flaskorna hade stora problem med obalans och efterjäsning, och var odrickbara. Tror också att det finns stor batchvariation.

Tre kloka herrar med väldigt insiktsfulla noteringar!
Instämmer också med tidigare talare - dina noter uppskattas verkligen @Mina Vinare!

Jag gillar Pegau väldigt mycket men eftersom jag även gillar mat, både att laga och kombinera med så har jag också märkt att just Pegau är ett nörd-vin, mer än ett vin som alla uppskattar.

Och orsakerna till det är helt säkert nämnda bland era tankar ovan.

Jag brukar alltid köpa några från varje förväntat bra årgång, men har inte öppnat första 2009:an än. Nu måste jag ju ner och leta reda på en i närtid. Kan inte påminna mig att jag haft någon direkt efterjäst ”frizzante”-upplevelse - men visst, ett visst ”över-brett” kan jag definitivt hålla med om för en del flaskor - och, de är inte så flasksäkra, det är tyvärr lite för stor variation mellan upplevelserna för att man ska hitta en helt rät linje...

Ska skriva några noter när jag hittat en flaska - och ett litet lamm...
 

petterkalle

I rescued some wine. It was trapped in a bottle.
Lite pånyttfödelse och lust inför Châteauneuf-du-Pape nu igen när man hamnat i ett stim och forumet inspirerar till att dela med sig av intrycken.

Ett vin jag haft blandade känslor för och då mest för att jag tycks fått lite ”udda” exemplar blandade med bättre flaskor. Inköpta både på plats hos Pegau och i Danmark hos Bergman Vin. Kanske också från något tredje ställe men minns inte säkert.

2009 Domaine Du Pegau, Châteauneuf du Pape ”Cuvée Réservée” har en lite utvecklad mörkröd färg som upplevs ”grumlig”. Doften är fantastik med massor av södra Rhône. Garrigue, kryddbasar och animaliskt – nästan djurisk. Rökt kött, lakrits, viol och syltade bär. Trappar dock ner över kvällen och blir mer civiliserad och rödfruktig med mineraliga inslag. Elegant men också svettig häst.

Smaken är initialt lite ”spritsig” vilket försvinner ganska omgående. Precis som doften är det massor med sydrhônsk karaktär. Kirsch, jordgubbar, kryddighet men också en friskhet med sammetslen fruktighet om än med lite lakrits som av tanniner. En mineralisk eftersmak med känsla av järn och krossad sten. Gott men...

Svårt att poängbedöma då det inte känns helt hundra. Stämmer med intrycket jag haft av flera konsumerade flaskor och även om det inte känns som efterjäsning så har det en del sådana drag. Tidigare flaskor har haft betydligt mer av detta och vissa inget alls. Lite en känsla som om det vore en ”bottensats” men av ett riktigt bra vin – märkligt.

Skulle vara intressant att höra om andra haft samma upplevelse eller helt andra intryck av just 2009an?

Visa bifogad bild 19812

Tack för alla dina härliga noter på södra Rhône !
Tycker det låter som typiskt Brettanomyces (häst/stall kombinerat med spritsighet då och då (jäsning på flaska )).
Dom lagarar ju sina viner på gamla "foudres" vilket ju blir en väldigt bra hemvist för Brett om man inte svavlar och städar väldigt mkt och ofta (i källare och i faten).
Köpte och drack en del Pegau mellan -98 och fram till -07 (och mkt annan C9dP också för den delen) och minns att jag alltid gillade Pegaus skitiga stil (och att dom inte följde trenden att avstjälka allt före jäsning) men eftersom det flesta producenter inte direkt eftersträvar stallighet i sina viner (och att "lagom" med Brett i princip är omöjligt att reglera ) så blir utfallet ganska varierat. Kan ju dessutom tänka mig att de olika batcherna vid buteljeringen inte är identiska då man knappast har en tank där allt vin som skall blandas till Cuvée Réservée görs vid ett tillfälle.
cdp86.jpg

Pegau är nog min favorit-chateauneuf. Men känner igen upplevelserna med 2009. Sista flaskan minns jag dock som väldigt bra utan brister. Hade lite svårt för 2009 generellt i chateauneuf. Obalans och alkohol som slog igenom. Problemen med jäsning på flaska hade jag också med årgång 2012. Första lådan jag köpte var gudomligt god vilket gjorde att jag köpte en låda till. De flaskorna hade stora problem med obalans och efterjäsning, och var odrickbara. Tror också att det finns stor batchvariation.

Tre kloka herrar med väldigt insiktsfulla noteringar!
Instämmer också med tidigare talare - dina noter uppskattas verkligen @Mina Vinare!

Jag gillar Pegau väldigt mycket men eftersom jag även gillar mat, både att laga och kombinera med så har jag också märkt att just Pegau är ett nörd-vin, mer än ett vin som alla uppskattar.

Och orsakerna till det är helt säkert nämnda bland era tankar ovan.

Jag brukar alltid köpa några från varje förväntat bra årgång, men har inte öppnat första 2009:an än. Nu måste jag ju ner och leta reda på en i närtid. Kan inte påminna mig att jag haft någon direkt efterjäst ”frizzante”-upplevelse - men visst, ett visst ”över-brett” kan jag definitivt hålla med om för en del flaskor - och, de är inte så flasksäkra, det är tyvärr lite för stor variation mellan upplevelserna för att man ska hitta en helt rät linje...

Ska skriva några noter när jag hittat en flaska - och ett litet lamm...
Jaha! Inte så mycket att tillägga egentligen. Mycket kloka ord här ovan. Har samma erfarenhet av 2009 som årgång i CdP men mina Pegau som nu är slut (tyvärr) var riktigt bra. Sista flaskan var ca ett år sedan och den fick 90p på CT vilket är några poäng under vad Pegau CR presterar i bra år. Deus Ex Machina 2009 som jag drack sista för ett år sedan fick hela 96p och var en av de bästa vinerna förra året tillsammans med Pegau CR 2010. Har nu helt slut på Cdp 2009 vilket känns ok! Nu är blickarna mot 2010 men kanske tom vissa 2015 blir drickbara före dem?
 
Toppen