Bearman
a´lea iacta est iterum
Kanske är det kvällens måltid som får mig att känna alla dessa asiatiska inslag i vinet:
2010 Domaine Santa Duc, Gigondas ”Prestige Des Hautes Garrigues” har en ganska utvecklad djupröd färg. Doften är som en mild kryddbasar med stjärnanis, kanel, kryddnejlika och Sichuanpeppar samt läder och skogighet typ trädbark. Ganska finstämd istället för stor och svulstig. En del torkad frukt också. Lite animaliska toner på slutet.
Smaken är balanserad med frisk syra och röda bär med ganska mycket citrustoner och cassis. Tanninerna finns där och ger en mild smak av lakrits. Mineraldriven och en aning kantig och hård i eftersmaken. Fint vin och helt korrekt. Dock är frukten inte helt närvarande vilket ger ett stramt och lite ogeneröst intryck. Gillar man den här stilen så kan man gott spara kvarvarande flaskor många år till. Vill man ha mer primär frukt så är det nog försent. Eller så är det bara för att det är rotdag idag… (92p).
2010 i södra Rhône är inte en årgång som jag är lika glad i som kritikerna generellt. Lite som 2005 med massor av potential, kraft, syra, tanniner och struktur men aldrig så värst generöst. Det finns givetvis många goda viner från de bägge årgångarna men det känns ofta som om de aldrig riktigt kommer loss och levererar det man en gång hoppades på.
Visa bifogad bild 19775
Har många 2010 från södra Rhone i källaren och har lite ångest om de kommer bli så bra som vissa visste i ett tidigt skede ... Provat under vägen och de har visat potential men varit unga för konsumtion hittills... vilket varit samma kommenterer för årgången so far.. det är väl så med bra årgångar att alla viner blir inte så bra som årgången gissades bli... har några Prestige Des Hautes Garrigues i källaren, skall prova och se om jag håller med dig ...