The Wall
Medlem
BYOB 25 04 11 ”Utvalda franska druvor”
@Fredrik L , @mnor , @Patrik Sellin , @Tommy , @vintomas samt undertecknad (The Wall) samlades hemma hos Patrik Sellin för en BYOB på temat "Utvalda franska druvor". De Utvalda Druvorna utgjordes av pinot noir, syrah, merlot, chardonnay, sauvignon blanc samt marsanne. Vinerna skulle innehålla minst 80% av en av druvorna för att kvalificera sig. Med bara sex druvor att välja på skulle det här ju bli en buslätt match och någon humble pie fanns inte på menyn. Trodde vi.
Fram med de folierade flaskorna och upp till servering; vi som inte hade med oss något bubbel fick hälla upp bubbel, de som inte hade med sig vitt fick hälla vitt och den som inte hade med sig rött fick hälla rött. Blint så det förslår. Vi ägnade oss även åt poängsättning; i mousserande omgången fanns bara tre viner och varje provare delade ut 2 poäng till det vin som denne ansåg vara ”bäst just nu” och 1 poäng till det vin som var ”näst bäst just nu”. I omgångarna med flera viner delades poäng ut med 3 poäng till bästa vin, 2 poäng till näst bästa och 1 poäng till tredje bästa vin.
Innan vi startade kvällen fick vi ett kalibreringsvin att fundera över; ljust gul med dragning åt vitt, lite mineral, lite citrus, lite Ahlgrens bilar och blåstencil i doften. I munnen ordentligt syrlig, lite platt i smaken, neutral men bra, klart godkänd. Lite som en blandning av enkel Bourgogne och Chablis. Något förenklat som ledtråd ”lite av en B-druva i regionen”.
2022 Les Domaines de la Tassée d’Or Bourgogne Aligoté
Trevligt och korrekt, ett fyndinköp av kvällens värd.
Kalibreringsvinet höll en fin kaliber.
Första omgången – bubbel
Första mousserande
Gul med dragning åt det mörkgula hållet. Mogen karaktär i doften med smöriga toner och lite grillad citron samt ett litet stick av något okänt, kanske vattenbaserad målarfärg. Romrussin, kaffe och torkad fisk dök även upp i doftpaletten. I munnen äpplig, generös mousse samt något godisartat som drar åt målarfärgshållet. Bröd och röda äpplen fanns också med i paletten.
Eftersom det fanns inslag av något lite tuggbart tänkte jag chardonnay, kanske med inslag av macabeo och jag hamnade sålunda i Spanien. Andras gissningar gick åt blanc de noirs-hållet.
NV Paul Déthune Champagne Grand cru, buteljerad april 2011, degorgerard januari 2014.
100% pinot noir, så blanc de noirs var ju spot on. Vinet inkasserade 4 röster och totalt 7 poäng.
Andra mousserande
Klar och ljust gul till färgen. I doften tydlig Granny Smith, nougat, citron och mineral. Munmässigt riktigt pigg, frisk, syrlig, nougat och citron, varav generöst med den sistnämnda – det var på gränsen till att bita i en citronklyfta.
Granny Smith är för min del en tydlig indikation på chardonnay och blanc de blancs så där hamnade jag. En provare identifierade ovanligt små bubblor, vilket tydligen inte är helt ovanligt i Italien, och hamnade i Franciacorta.
2012 Hervé Dubois Champagne Grand cru
Blanc de blancs, tja rätt ute är ju trevligt, men årgången hade jag aldrig fått till om jag försökt. Vinet inkasserade 3 röster och totalt 5 poäng.
Tredje mousserande
Till färgen klar och ljust gul. I doften något besk med tydliga äppeltoner som ju längre tid vinet fick i glaset drog allt mer åt äpplemust. Äppelskrutt och citrus, gröna och gula äpplen fanns med, liksom blommig med viss mognad. I munnen syrlig och frisk med citrustoner, påminde mig om c-vitamin brustablett med citrussmak, lite fylligare än tidigare viner.
Även här skyllde jag på att äpplena pekade på blanc de blancs. Lite fylligare än tidigare viner, kanske en pinot noir ändå?
2008 Savart La dame de coeur Champagne premier cru, degorgerad 27 oktober 2013.
Blanc de blancs igen, alltid något. Inkasserade 5 röster om totalt 6 poäng.
Generöst med bubblor i alla dess former och mognare åldrar.
Andra omgången – vita
Första vita
Klar, ljust gul med dragning åt vit till färgen. En diskret doft av avfyrat krut, mineral, en grönaktig ton och efter ett tag fäller vinet ihop sig och blir lite anonymt. Kanske en antydan till gummibandston och druvkärnor. I munnen initialt medelsyra, men efterhand vaknar syran till liv och prefixet ”medel” trillar bort. Lite intetsägande och harmlös för min del.
Jaha. Jag funderar på om det skulle kunna vara mitt atypiska vin eller om det är något annat. En andra och tredje sniff gör att jag hamnar i Chablis och chardonnay. Andra är inne på chardonnay-spåret med sauvignon blanc som gardering, vilket jag tycker låter mycket klokt.
2021 Crystallum The Agnes Chardonnay
Hm, det här drack vi ju hemma för inte alltför länge sedan och var ganska besvikna över det, vi hade förväntat oss lite mer umph och fyllighet, det här var ju på gränsen till vita vinernas svar på Carlsberg. Kvaliteten är det inget fel på , men lite mer karaktär hade ju inte plågat smaklökarna. Vinet inkasserade 2 röster och totalt 3 poäng.
Andra vita
Mellangul till färgen. I doften smörig med smörkola på toppen, grillad citron och inslag av vaniljsocker. I munnen ”träig” och tydliga smöriga toner i eftersmaken, inte alls tokig. Syrlig och fin, förefaller även ha viss ålder. Äpplig och gulfruktig med mineralitet hördes runt bordet.
Här funderar jag på en ekad sauvignon blanc eller en chardonnay innan jag bestämmer mig för sauvignon blanc; först Bordeaux, men de brukar inte sällan ha lite mer sémillon och lite annan struktur och när Sydafrika föreslås som ursprungsland hoppar jag glatt på det förslaget. Andra är inne på att mineraliteten och syran lutar åt marsanne och även det känns inte helt galet. Någon hittar kolaremmar, smörighet, nougat och vanilj och placerar det som en chardonnay från Kalifornien.
2021 El Enemigo Chardonnay (Mendoza)
Aha! Faktiskt inte helt olikt chardonnay från andra sidan Anderna tycker jag när jag vet vad det är. Inkasserade 6 röster och totalt 11 poäng.
Tredje vita
Klar, ljust gul. Anonym doft till en början. Hm, det här kan vara mitt vin, är min första tanke, men eftersom jag trodde att även första vinet kunde vara mitt så borde det vara fritt fram för mig att gissa. Efter ett tag kommer det fram citronmeliss och lite nyplockade smultron. En viss parfymerad ton med blommig karaktär infinner sig efter lite ytterligare sniffande. Fläder, krusbär, citrus och konserverad persika hörs. I munnen syrlig med drag av syren, bra vin men lite intetsägande, ytterligare en kandidat till vita vinernas Carlsberg.
Efter lite funderande torde det här väl ändå kunna vara en snäll sauvignon blanc? Andra hittar mineralvatten och apelsin och lutar åt marsanne, liksom de som hittar fläder, sten, gröna äpplen och en metallisk friskhet. Kan det vara en tidigt skördad marsanne eftersom det finns lite gröna toner, typ en vit Crozes? Kattpisset saknas för att det ska yla sauvignon blanc. En provare hittar blommighet, fläder och lite svartvinbärsblad och sätter vinet som sauvignon blanc.
2022 Claude Riffault Sancerre Les Chasseignes
Japp, det var mitt vin och en biodynamisk sauvignon blanc beter sig just såhär. Perfekt vin för den som inte gillar sauvignon blanc men som ändå vill dricka det. Inkasserade 2 röster och totalt 4 poäng.
Fjärde vita
Klar mellangul färg. I doften rejält med avfyrat krut, tydlig bränd ton, rökighet och tjära. I munnen kommer de brända tonerna igen i smaken, nästan som att slicka på gammal kreosotimpregnerad sliper. Mycket syrlig. Om viura hade varit med skulle det kunna varit ett alternativt, men mycket talar för chardonnay, men jag tycker nog att den är för rökig för en Nya världen-chardonnay. Det kanske är en sauvignon blanc med mycket ek, förmodligen med mera ek än vin i faten. Många är inne på chardonnay-spåret och jag tänker inte säga emot, jag hade dessutom tankarna på det hållet också.
2011 Vasse Felix Heytesbury Margaret river Chardonnay
Tjosan! Här var det ek av och när jag fick se flaskan var det ju helt logiskt, nästan. Ett annat vin som påminner om stilen är faktiskt Kumeu River Estate Chardonnay. Kul att 2011 håller ihop och presterar så pass väl, om man har ett krigslager i källaren känns det inte som någon brådska att konsumera flaskorna i närtid. Inkasserade 6 röster och totalt 13 poäng.
Femte vita
Bärnstensfärgad med dragning åt en osedvanligt svår söndag morgon. Doft av suddgummi och rönnbär samt bärbaserad gelé och äpplejuice. I munnen besk och bärgelékänslan kommer smygandes och efter ett tag kommer även alkoholen smygandes och vinet blir lite eldigt. Har helt klart en hel del ålder. Trots den något sågande beskrivningen är vinet, förvisso ”gammalt” (nåja) men korrekt och lite kul på sitt sätt, men det passar inte riktigt mig. Eller som jag uttryckte saken ”det känns bara k-märkt”.
Inte en blekaste, eller i det här fallet snarare mörkaste, aning om vad det kan röra sig om. Mina erfarenheter av marsanne är inte något att skryta med så det känns som en lämplig gissning i sammanhanget. Andra är inne på liknande spår – svårplacerat.
1999 M Chapoutier Ermitage ”Le Méal”
Marsanne! Såklart, vad lätt det var! Ähum… Nja, för mycket ålder för min del för det här vinet. Inkasserade 2 röster och totalt 5 poäng.
Vitt och brett i alla former. Att vi gillar ekplankor framgick tydligt av poängen.
Dags för mat! I traditionens anda hade värden förberett Gratin Parmentier på oxsvans och som vanligt var det en ypperlig anrättning. Vidare hade provarna haft med sig en blandning av medhavda charkuterier och ostar som också dukades fram; allt inmundigades tillsammans med de mousserande och vita vinerna.
Tredje omgången
Första röda
Ljust röd, lite dragning åt tegelton i kanten. I näsan; skogstoner, lite gröntonig örtighet, kulspetspenna och Bugg-tuggummi. Eldighet anas i doften och det dyker upp jordighet/jordkällare samt mineraler i form av dammig grusväg. I munnen känns vinet lite eldigt och obalanserat, syrligt och lite småtrist. Andra provare hittar tanniner som sticker ut, vinet spretar, vilket jag tycker är en passande beskrivning. Det finns även hallon, rödfruktighet, jordgubbar.
Börjar ana att det här kan vara mitt vin, men det visar sig finnas ytterligare en tänkbar kandidat till titeln ”mitt vin” så jag kan instämma i gissningarna på pinot noir. Svalt klimat och Nya Världen föreslås och det låter inte helt galet tycker jag.
2015 Weingut Heitlinger Königsbecher Pinot Noir GG
Japp, det var mitt vin som gjorde mig besviken. Kanske blir bättre med ålder (vinet alltså), men det vette tusan. För 449 beskattade sekiner vill jag ha lite mer harmoni i glaset, helst med en garanti att inte råka ut för en Truppmina 12 från Bourgogne. Inkasserade 1 röst och totalt 2 poäng.
Andra röda
Kompakt och mörkt röd till färgen. Doftar torr wellpapp, tack och lov, blyertspenna som drar åt cederhållet, tobak som i ett tomt mjukt John Silver-paket. Det smyger fram rökt chark så småningom. I munnen viss eldighet, lite eukalyptus och viss mynta i eftersmaken. Förefaller ha viss ålder. Andra hittar körsbär, glöggkryddor, söta bär, peppar, vanilj, russin, syra, bläck/fatbeska.
Jaha, vad gör man av det här då? Det finns inga alarmerande tanniner att tala om, men de kanske har polerats ned av tidens tand? Jag landar nog ändå i en merlot. Andra kloka tankar runt bordet är syrah, vilket jag håller med om när jag läser igenom noteringarna igen. Shiraz från Australien, låter inte heller som en tokig gissning, någon hittar salmiak och hamnar i södra Frankrike. Ålder och viss portvinskänsla kombinerat med russin och hög syra, alkohol bortåt 13.5% och uppåt.
2002 Felton Road Pinot Noir Block 3
Känns som en atypisk pinot noir, Felton Road brukar normalt sett överprestera, men den här kändes som att den hade framtiden bakom sig, ”med moms” dessutom. Inget fel på vinet, snarare på de egna förväntningarna när jag fick se flaskan. Inkasserade 2 röster och totalt 4 poäng.
Tredje röda
Ljust röd, även här antydan till tegelton i färgen. Doften är fruktig kryddig, typiska pinot-toner all over in the bowl. Fin, balanserad doft, kakao dyker lustigt nog upp samt en liten diskret vaniljton kombinerat med te och torkade rosor. I munnen hittar vi också lite kakao, viss eldighet och kryddig. Det här är ju finfint! Andra provare hittar hallon, smultron och generella omdömet är ”Bra!”.
Vad gissar vi på? Tja, i en del pinot-provningar i AuZone brukar det mesta vara finfint och i slutet är det alltid Felton Road som tar hem spelet så min gissning blir helt enkelt pinot från Nya Zeeland och Felton Road. Plättlätt! Andra provare är inne på Sydafrika eller Kalifornien och en tidig skörd. En rödbärighet kombinerat med körsbär skulle kunna indikera Kalifornien. Alla förslag låter kloka så det är ju bara se vad det är.
2018 Crystallum Mabalel Pinot Noir
Jamen, där ser man, vilken revansch för Crystallum. Vinet är ju finfint, kanske inte den där finstämda elegansen som man kan hitta i Bourgogne, men ack så gott det är. När det här dyker upp till försäljning följ en klok recensents råd, visserligen för ett annat vin, men det passar in även här ”Köper man inte det här är man dum i huvudet.”. Inkasserade 6 röster och totalt 16 poäng.
Fjärde röda
Klar röd till färgen. Doft av bläckpennabläck, och märkligt nog lite Päronsplit och potatisskal. Tycker mig hitta en cederton i bakgrunden. Smaken påminner om en kallsup i poolen, upplevs som lite snällt men samtidigt aning eldigt med viss grön stjälk i eftersmaken. Andra provare hittar jord, jasmin, vitpeppar, mynta och ek, rökt bacon och olivspad och plommon.
Vad gissar vi på? Jag tänker mig en syrah med viss ålder. Andra är inne på en enkel merlot från Bordeaux, någon hittar viol och navigerar till norra Rhône. Allt låter klokt i mina öron.
1996 Château le Gay (Pomerol)
Att det var viss ålder stämde ju i alla fall för min del, men det var ock det enda. Inkasserade 6 röster och totalt 7 poäng.
Femte röda
Röd, kompakt, nästan på gränsen till opak. Doftmässigt grön stjälk, lite rökighet, bläck, plastpåsar och nyskalade potatisskal. En provare hittade doften av biltvätt vilket var spot on; exakt så här brukar vår bil lukta när man kört ut ur tvätten och kliver ur bilen för att eftertorka bilen på några ställen. I munnen viss beska, lätt syltsaftig, lite grönaktig ton. Andra provare hittar rökighet, salmiak, tanniner, björnbär, rödblå frukter, ung fruktig doft. Även mörka frukter, gröna toner och parfymighet dyker upp. Det känns helt klart som ett ungt vin.
Några kloka gissningar? Rökigheten och potatisskalen placerar mig i norra Rhône och den lilla grönaktiga stjälkigheten kan tala för att det finns en liten skvätt viognier med i glaset, är vi i Crozes? Eller i Australien som en annan provare föreslår, vilket ju också låter som en klok tanke. Syrah känns väl som huvudspåret för de flesta.
2013 Petrolo Galatrona (merlot)
Och uppfintade på läktaren sitter vi och betraktar oss själva. 100% merlot. 100% fel (jag tror inte att det var någon som hade merlot på kartan). Normalt sett brukar jag ha lite svårt för ung italiensk merlot, men den här slank ner utan alltför stora protester. Blir förmodligen fantastisk, eller nåja, kanske snarare alldeles utmärkt, om ytterligare 10-15 år. Inkasserade 3 röster och totalt 7 poäng.
Gott rött. Och rött kort för gissningen på sista vinet.
Här trodde vi att vi var färdiga för kvällen, men @vintomas halade fram ett bonusvin.
Till färgen brunaktig med en grön ton i kanten, ”diarréfärgad” var det elegantaste jag kunde komma på, men vid närmare eftertanke skulle jag kanske sagt ”mogen Madeira” istället. Ganska frisk doft med drag av getingbo. I munnen dadlar och lite eldigt, påminner lite om hostmedicin med bra syra, inte alltför tokig sötma.
Bonusinfo inför gissningarna; flaskan var försluten med kronkapsyl och utanpå den en plastkork (tänk tandkrämstubskork). Vi gissade på ungefär allt; syrah gick bort, kanske en merlot, men med den bruna färgen borde det väl vara ett vitt vin? Chardonnay? Kanske, men troligen inte, snarare sauvignon blanc eller marsanne. Väl?
2003 Weingut Antoniushof Rauenthaler Rothberg Spätburgunder Weissherbst Beerenauslese
Jahapp, i princip den enda druva som vi inte gissade på – pinot noir. Nåväl, ändå lika kul att få prova vinet. Om man fick blodad tunga verkar det finnas att få tag på på ebay i Tyskland visade det sig efter lite snabb googling. Av förklarliga skäl delades inga poäng ut för detta enstaka vin.
Inte en marsanne. Inte en sauvignon blanc. Inte en chardonnay. Inte en syrah. Inte en merlot. Utan en pinot noir. Såklart.
Sammanfattningsvis; jämnt i mousserande omgången, Vasse Felix och El Enemigo körde över resten av det vita fältet och i röda omgången gjorde Crystallum pulvermos av sina medtävlare. Som traditionen bjöd fick vi tugga i oss en hel del humble pie, alltid lika nyttigt. Att vi bara hade sex druvor att välja på under kvällen visade sig inte göra gissningarna särskilt mycket lättare, men lika kul var det ändå.
Stort tack för utmärkt arrangemang och värdskap @Patrik Sellin och stort tack till samtliga för intressanta analyser och diskussioner runt bordet, det är alltid mycket värdefullt att höra andras tankar och intryck.
@Fredrik L , @mnor , @Patrik Sellin , @Tommy , @vintomas samt undertecknad (The Wall) samlades hemma hos Patrik Sellin för en BYOB på temat "Utvalda franska druvor". De Utvalda Druvorna utgjordes av pinot noir, syrah, merlot, chardonnay, sauvignon blanc samt marsanne. Vinerna skulle innehålla minst 80% av en av druvorna för att kvalificera sig. Med bara sex druvor att välja på skulle det här ju bli en buslätt match och någon humble pie fanns inte på menyn. Trodde vi.
Fram med de folierade flaskorna och upp till servering; vi som inte hade med oss något bubbel fick hälla upp bubbel, de som inte hade med sig vitt fick hälla vitt och den som inte hade med sig rött fick hälla rött. Blint så det förslår. Vi ägnade oss även åt poängsättning; i mousserande omgången fanns bara tre viner och varje provare delade ut 2 poäng till det vin som denne ansåg vara ”bäst just nu” och 1 poäng till det vin som var ”näst bäst just nu”. I omgångarna med flera viner delades poäng ut med 3 poäng till bästa vin, 2 poäng till näst bästa och 1 poäng till tredje bästa vin.
Innan vi startade kvällen fick vi ett kalibreringsvin att fundera över; ljust gul med dragning åt vitt, lite mineral, lite citrus, lite Ahlgrens bilar och blåstencil i doften. I munnen ordentligt syrlig, lite platt i smaken, neutral men bra, klart godkänd. Lite som en blandning av enkel Bourgogne och Chablis. Något förenklat som ledtråd ”lite av en B-druva i regionen”.
2022 Les Domaines de la Tassée d’Or Bourgogne Aligoté
Trevligt och korrekt, ett fyndinköp av kvällens värd.
Kalibreringsvinet höll en fin kaliber.
Första omgången – bubbel
Första mousserande
Gul med dragning åt det mörkgula hållet. Mogen karaktär i doften med smöriga toner och lite grillad citron samt ett litet stick av något okänt, kanske vattenbaserad målarfärg. Romrussin, kaffe och torkad fisk dök även upp i doftpaletten. I munnen äpplig, generös mousse samt något godisartat som drar åt målarfärgshållet. Bröd och röda äpplen fanns också med i paletten.
Eftersom det fanns inslag av något lite tuggbart tänkte jag chardonnay, kanske med inslag av macabeo och jag hamnade sålunda i Spanien. Andras gissningar gick åt blanc de noirs-hållet.
NV Paul Déthune Champagne Grand cru, buteljerad april 2011, degorgerard januari 2014.
100% pinot noir, så blanc de noirs var ju spot on. Vinet inkasserade 4 röster och totalt 7 poäng.
Andra mousserande
Klar och ljust gul till färgen. I doften tydlig Granny Smith, nougat, citron och mineral. Munmässigt riktigt pigg, frisk, syrlig, nougat och citron, varav generöst med den sistnämnda – det var på gränsen till att bita i en citronklyfta.
Granny Smith är för min del en tydlig indikation på chardonnay och blanc de blancs så där hamnade jag. En provare identifierade ovanligt små bubblor, vilket tydligen inte är helt ovanligt i Italien, och hamnade i Franciacorta.
2012 Hervé Dubois Champagne Grand cru
Blanc de blancs, tja rätt ute är ju trevligt, men årgången hade jag aldrig fått till om jag försökt. Vinet inkasserade 3 röster och totalt 5 poäng.
Tredje mousserande
Till färgen klar och ljust gul. I doften något besk med tydliga äppeltoner som ju längre tid vinet fick i glaset drog allt mer åt äpplemust. Äppelskrutt och citrus, gröna och gula äpplen fanns med, liksom blommig med viss mognad. I munnen syrlig och frisk med citrustoner, påminde mig om c-vitamin brustablett med citrussmak, lite fylligare än tidigare viner.
Även här skyllde jag på att äpplena pekade på blanc de blancs. Lite fylligare än tidigare viner, kanske en pinot noir ändå?
2008 Savart La dame de coeur Champagne premier cru, degorgerad 27 oktober 2013.
Blanc de blancs igen, alltid något. Inkasserade 5 röster om totalt 6 poäng.
Generöst med bubblor i alla dess former och mognare åldrar.
Andra omgången – vita
Första vita
Klar, ljust gul med dragning åt vit till färgen. En diskret doft av avfyrat krut, mineral, en grönaktig ton och efter ett tag fäller vinet ihop sig och blir lite anonymt. Kanske en antydan till gummibandston och druvkärnor. I munnen initialt medelsyra, men efterhand vaknar syran till liv och prefixet ”medel” trillar bort. Lite intetsägande och harmlös för min del.
Jaha. Jag funderar på om det skulle kunna vara mitt atypiska vin eller om det är något annat. En andra och tredje sniff gör att jag hamnar i Chablis och chardonnay. Andra är inne på chardonnay-spåret med sauvignon blanc som gardering, vilket jag tycker låter mycket klokt.
2021 Crystallum The Agnes Chardonnay
Hm, det här drack vi ju hemma för inte alltför länge sedan och var ganska besvikna över det, vi hade förväntat oss lite mer umph och fyllighet, det här var ju på gränsen till vita vinernas svar på Carlsberg. Kvaliteten är det inget fel på , men lite mer karaktär hade ju inte plågat smaklökarna. Vinet inkasserade 2 röster och totalt 3 poäng.
Andra vita
Mellangul till färgen. I doften smörig med smörkola på toppen, grillad citron och inslag av vaniljsocker. I munnen ”träig” och tydliga smöriga toner i eftersmaken, inte alls tokig. Syrlig och fin, förefaller även ha viss ålder. Äpplig och gulfruktig med mineralitet hördes runt bordet.
Här funderar jag på en ekad sauvignon blanc eller en chardonnay innan jag bestämmer mig för sauvignon blanc; först Bordeaux, men de brukar inte sällan ha lite mer sémillon och lite annan struktur och när Sydafrika föreslås som ursprungsland hoppar jag glatt på det förslaget. Andra är inne på att mineraliteten och syran lutar åt marsanne och även det känns inte helt galet. Någon hittar kolaremmar, smörighet, nougat och vanilj och placerar det som en chardonnay från Kalifornien.
2021 El Enemigo Chardonnay (Mendoza)
Aha! Faktiskt inte helt olikt chardonnay från andra sidan Anderna tycker jag när jag vet vad det är. Inkasserade 6 röster och totalt 11 poäng.
Tredje vita
Klar, ljust gul. Anonym doft till en början. Hm, det här kan vara mitt vin, är min första tanke, men eftersom jag trodde att även första vinet kunde vara mitt så borde det vara fritt fram för mig att gissa. Efter ett tag kommer det fram citronmeliss och lite nyplockade smultron. En viss parfymerad ton med blommig karaktär infinner sig efter lite ytterligare sniffande. Fläder, krusbär, citrus och konserverad persika hörs. I munnen syrlig med drag av syren, bra vin men lite intetsägande, ytterligare en kandidat till vita vinernas Carlsberg.
Efter lite funderande torde det här väl ändå kunna vara en snäll sauvignon blanc? Andra hittar mineralvatten och apelsin och lutar åt marsanne, liksom de som hittar fläder, sten, gröna äpplen och en metallisk friskhet. Kan det vara en tidigt skördad marsanne eftersom det finns lite gröna toner, typ en vit Crozes? Kattpisset saknas för att det ska yla sauvignon blanc. En provare hittar blommighet, fläder och lite svartvinbärsblad och sätter vinet som sauvignon blanc.
2022 Claude Riffault Sancerre Les Chasseignes
Japp, det var mitt vin och en biodynamisk sauvignon blanc beter sig just såhär. Perfekt vin för den som inte gillar sauvignon blanc men som ändå vill dricka det. Inkasserade 2 röster och totalt 4 poäng.
Fjärde vita
Klar mellangul färg. I doften rejält med avfyrat krut, tydlig bränd ton, rökighet och tjära. I munnen kommer de brända tonerna igen i smaken, nästan som att slicka på gammal kreosotimpregnerad sliper. Mycket syrlig. Om viura hade varit med skulle det kunna varit ett alternativt, men mycket talar för chardonnay, men jag tycker nog att den är för rökig för en Nya världen-chardonnay. Det kanske är en sauvignon blanc med mycket ek, förmodligen med mera ek än vin i faten. Många är inne på chardonnay-spåret och jag tänker inte säga emot, jag hade dessutom tankarna på det hållet också.
2011 Vasse Felix Heytesbury Margaret river Chardonnay
Tjosan! Här var det ek av och när jag fick se flaskan var det ju helt logiskt, nästan. Ett annat vin som påminner om stilen är faktiskt Kumeu River Estate Chardonnay. Kul att 2011 håller ihop och presterar så pass väl, om man har ett krigslager i källaren känns det inte som någon brådska att konsumera flaskorna i närtid. Inkasserade 6 röster och totalt 13 poäng.
Femte vita
Bärnstensfärgad med dragning åt en osedvanligt svår söndag morgon. Doft av suddgummi och rönnbär samt bärbaserad gelé och äpplejuice. I munnen besk och bärgelékänslan kommer smygandes och efter ett tag kommer även alkoholen smygandes och vinet blir lite eldigt. Har helt klart en hel del ålder. Trots den något sågande beskrivningen är vinet, förvisso ”gammalt” (nåja) men korrekt och lite kul på sitt sätt, men det passar inte riktigt mig. Eller som jag uttryckte saken ”det känns bara k-märkt”.
Inte en blekaste, eller i det här fallet snarare mörkaste, aning om vad det kan röra sig om. Mina erfarenheter av marsanne är inte något att skryta med så det känns som en lämplig gissning i sammanhanget. Andra är inne på liknande spår – svårplacerat.
1999 M Chapoutier Ermitage ”Le Méal”
Marsanne! Såklart, vad lätt det var! Ähum… Nja, för mycket ålder för min del för det här vinet. Inkasserade 2 röster och totalt 5 poäng.
Vitt och brett i alla former. Att vi gillar ekplankor framgick tydligt av poängen.
Dags för mat! I traditionens anda hade värden förberett Gratin Parmentier på oxsvans och som vanligt var det en ypperlig anrättning. Vidare hade provarna haft med sig en blandning av medhavda charkuterier och ostar som också dukades fram; allt inmundigades tillsammans med de mousserande och vita vinerna.
Tredje omgången
Första röda
Ljust röd, lite dragning åt tegelton i kanten. I näsan; skogstoner, lite gröntonig örtighet, kulspetspenna och Bugg-tuggummi. Eldighet anas i doften och det dyker upp jordighet/jordkällare samt mineraler i form av dammig grusväg. I munnen känns vinet lite eldigt och obalanserat, syrligt och lite småtrist. Andra provare hittar tanniner som sticker ut, vinet spretar, vilket jag tycker är en passande beskrivning. Det finns även hallon, rödfruktighet, jordgubbar.
Börjar ana att det här kan vara mitt vin, men det visar sig finnas ytterligare en tänkbar kandidat till titeln ”mitt vin” så jag kan instämma i gissningarna på pinot noir. Svalt klimat och Nya Världen föreslås och det låter inte helt galet tycker jag.
2015 Weingut Heitlinger Königsbecher Pinot Noir GG
Japp, det var mitt vin som gjorde mig besviken. Kanske blir bättre med ålder (vinet alltså), men det vette tusan. För 449 beskattade sekiner vill jag ha lite mer harmoni i glaset, helst med en garanti att inte råka ut för en Truppmina 12 från Bourgogne. Inkasserade 1 röst och totalt 2 poäng.
Andra röda
Kompakt och mörkt röd till färgen. Doftar torr wellpapp, tack och lov, blyertspenna som drar åt cederhållet, tobak som i ett tomt mjukt John Silver-paket. Det smyger fram rökt chark så småningom. I munnen viss eldighet, lite eukalyptus och viss mynta i eftersmaken. Förefaller ha viss ålder. Andra hittar körsbär, glöggkryddor, söta bär, peppar, vanilj, russin, syra, bläck/fatbeska.
Jaha, vad gör man av det här då? Det finns inga alarmerande tanniner att tala om, men de kanske har polerats ned av tidens tand? Jag landar nog ändå i en merlot. Andra kloka tankar runt bordet är syrah, vilket jag håller med om när jag läser igenom noteringarna igen. Shiraz från Australien, låter inte heller som en tokig gissning, någon hittar salmiak och hamnar i södra Frankrike. Ålder och viss portvinskänsla kombinerat med russin och hög syra, alkohol bortåt 13.5% och uppåt.
2002 Felton Road Pinot Noir Block 3
Känns som en atypisk pinot noir, Felton Road brukar normalt sett överprestera, men den här kändes som att den hade framtiden bakom sig, ”med moms” dessutom. Inget fel på vinet, snarare på de egna förväntningarna när jag fick se flaskan. Inkasserade 2 röster och totalt 4 poäng.
Tredje röda
Ljust röd, även här antydan till tegelton i färgen. Doften är fruktig kryddig, typiska pinot-toner all over in the bowl. Fin, balanserad doft, kakao dyker lustigt nog upp samt en liten diskret vaniljton kombinerat med te och torkade rosor. I munnen hittar vi också lite kakao, viss eldighet och kryddig. Det här är ju finfint! Andra provare hittar hallon, smultron och generella omdömet är ”Bra!”.
Vad gissar vi på? Tja, i en del pinot-provningar i AuZone brukar det mesta vara finfint och i slutet är det alltid Felton Road som tar hem spelet så min gissning blir helt enkelt pinot från Nya Zeeland och Felton Road. Plättlätt! Andra provare är inne på Sydafrika eller Kalifornien och en tidig skörd. En rödbärighet kombinerat med körsbär skulle kunna indikera Kalifornien. Alla förslag låter kloka så det är ju bara se vad det är.
2018 Crystallum Mabalel Pinot Noir
Jamen, där ser man, vilken revansch för Crystallum. Vinet är ju finfint, kanske inte den där finstämda elegansen som man kan hitta i Bourgogne, men ack så gott det är. När det här dyker upp till försäljning följ en klok recensents råd, visserligen för ett annat vin, men det passar in även här ”Köper man inte det här är man dum i huvudet.”. Inkasserade 6 röster och totalt 16 poäng.
Fjärde röda
Klar röd till färgen. Doft av bläckpennabläck, och märkligt nog lite Päronsplit och potatisskal. Tycker mig hitta en cederton i bakgrunden. Smaken påminner om en kallsup i poolen, upplevs som lite snällt men samtidigt aning eldigt med viss grön stjälk i eftersmaken. Andra provare hittar jord, jasmin, vitpeppar, mynta och ek, rökt bacon och olivspad och plommon.
Vad gissar vi på? Jag tänker mig en syrah med viss ålder. Andra är inne på en enkel merlot från Bordeaux, någon hittar viol och navigerar till norra Rhône. Allt låter klokt i mina öron.
1996 Château le Gay (Pomerol)
Att det var viss ålder stämde ju i alla fall för min del, men det var ock det enda. Inkasserade 6 röster och totalt 7 poäng.
Femte röda
Röd, kompakt, nästan på gränsen till opak. Doftmässigt grön stjälk, lite rökighet, bläck, plastpåsar och nyskalade potatisskal. En provare hittade doften av biltvätt vilket var spot on; exakt så här brukar vår bil lukta när man kört ut ur tvätten och kliver ur bilen för att eftertorka bilen på några ställen. I munnen viss beska, lätt syltsaftig, lite grönaktig ton. Andra provare hittar rökighet, salmiak, tanniner, björnbär, rödblå frukter, ung fruktig doft. Även mörka frukter, gröna toner och parfymighet dyker upp. Det känns helt klart som ett ungt vin.
Några kloka gissningar? Rökigheten och potatisskalen placerar mig i norra Rhône och den lilla grönaktiga stjälkigheten kan tala för att det finns en liten skvätt viognier med i glaset, är vi i Crozes? Eller i Australien som en annan provare föreslår, vilket ju också låter som en klok tanke. Syrah känns väl som huvudspåret för de flesta.
2013 Petrolo Galatrona (merlot)
Och uppfintade på läktaren sitter vi och betraktar oss själva. 100% merlot. 100% fel (jag tror inte att det var någon som hade merlot på kartan). Normalt sett brukar jag ha lite svårt för ung italiensk merlot, men den här slank ner utan alltför stora protester. Blir förmodligen fantastisk, eller nåja, kanske snarare alldeles utmärkt, om ytterligare 10-15 år. Inkasserade 3 röster och totalt 7 poäng.
Gott rött. Och rött kort för gissningen på sista vinet.
Här trodde vi att vi var färdiga för kvällen, men @vintomas halade fram ett bonusvin.
Till färgen brunaktig med en grön ton i kanten, ”diarréfärgad” var det elegantaste jag kunde komma på, men vid närmare eftertanke skulle jag kanske sagt ”mogen Madeira” istället. Ganska frisk doft med drag av getingbo. I munnen dadlar och lite eldigt, påminner lite om hostmedicin med bra syra, inte alltför tokig sötma.
Bonusinfo inför gissningarna; flaskan var försluten med kronkapsyl och utanpå den en plastkork (tänk tandkrämstubskork). Vi gissade på ungefär allt; syrah gick bort, kanske en merlot, men med den bruna färgen borde det väl vara ett vitt vin? Chardonnay? Kanske, men troligen inte, snarare sauvignon blanc eller marsanne. Väl?
2003 Weingut Antoniushof Rauenthaler Rothberg Spätburgunder Weissherbst Beerenauslese
Jahapp, i princip den enda druva som vi inte gissade på – pinot noir. Nåväl, ändå lika kul att få prova vinet. Om man fick blodad tunga verkar det finnas att få tag på på ebay i Tyskland visade det sig efter lite snabb googling. Av förklarliga skäl delades inga poäng ut för detta enstaka vin.
Inte en marsanne. Inte en sauvignon blanc. Inte en chardonnay. Inte en syrah. Inte en merlot. Utan en pinot noir. Såklart.
Sammanfattningsvis; jämnt i mousserande omgången, Vasse Felix och El Enemigo körde över resten av det vita fältet och i röda omgången gjorde Crystallum pulvermos av sina medtävlare. Som traditionen bjöd fick vi tugga i oss en hel del humble pie, alltid lika nyttigt. Att vi bara hade sex druvor att välja på under kvällen visade sig inte göra gissningarna särskilt mycket lättare, men lika kul var det ändå.
Stort tack för utmärkt arrangemang och värdskap @Patrik Sellin och stort tack till samtliga för intressanta analyser och diskussioner runt bordet, det är alltid mycket värdefullt att höra andras tankar och intryck.
Last edited:
).
