SV: Idag dricker vi
Körde en avsmakningsmeny för en viss herre.(där av mina mycket korta notiser om vinerna) Huvudtemat för kvällen var 2002.
Fleury Sonate no9
Enligt uppgift helt biodynamisk, o-svavlad o-filtrerad och helt utan dosagé och 100%Pinot noir, odlare från Aube, en ny bekantskap för min del. Redan från start är doften generös, röda äpplen, mycket autolytisk med bra djup. Ett vin som imponerar på mig relativt mycket faktiskt, då vinet går igenom med medel-fyllig stuns, stor personlighet, mycket ung, krispig samtidigt som frukten bär tung, nästan komplex mognad med relativt riklig och bra ihållande svans.
Francis Boulard Les MurgiersDeg 2012/09
Helt knuten doft. Aningen spretigt och jag upplever det hela väldigt osäkert ihopsatt. Syran (läs år2008) är dock tydligt här och hjälper upp det hela, men det faller ändå platt mot slutet, inget i min stil helt enkelt.
Bollinger Grande Année Rosé 2002
Massvis av champinjoner på nosen allt välpackat i typisk bolly-kostym
Skogsbär, rostatbröd, viss fetma från faten, bra syra. ett bra vin, men är klyven om jag ändå föredrar den vanliga GA02 de levererar alltid riktigt bra.
Comtes de Champange Rosé 2002
Attackerar näsan hårt med enormt komplex flora.
Vinet går in överraskande djupt, första gången jag upplever en Comtes som mörkare än en bolly måste jag säga, då jag upplever frukten med ett otroligt bra fokus, toner av krossad rubin, björnbär, brynt trumpet-kantarell, skogssmultron, rostat bröd, jordgubbskompott, mandelmassa. Allt så otroligt välpackat och brett, Det här är en av de första gångerna (läs Selosse) jag verkligen får burgundiska drag hoss en rosé.
Vinet är öppet samtidigt som den har all fräschör och livlighet påplats. kanske höjer jag den så högt för att dosagén är så fint integrerad här som jag annars stör mig så hårt på hos den vanliga Comtes BdB ?
Nästa flight beståendes av
Pierre Peters Chétillons 2002
De Sousa caudines 2002
Fleur de Passion 2002
Varje gång jag testar chetillons blir jag imponerad hur mycket terroir man verkligen får ned i flaskan, för mig vinner den även denna gång utan minsta eftertanke. FdP är ännu mycket ung, väldigt sparris&minera-dominerad. Skulle tippa på att den kommer bli magiskt om många många år, då PP redan kanske har börjat tappa?
Nästa Flight med lite Deutz Vinothéque, Dompa och Belle Epoque var inga konstigheter, kul dock att jag ännu en gång bekräftar min relation med dompa att vi absolut inte går ihop, om det nu inte är en mogen historia då kan de vara riktigt stora :
Vilmart Coeur de Cuvée 2004
Enligt uppgift ännu inte lanserad (men 3 000flaskor ska redan vara buteljerade och redo), färsk-deggad flaska direkt från odlaren.
Doften är stor men extremt ung och tropiskt dominerad.
Vinet bär en lång mantel. Mineralen är det som dominerar första timmen av gråsten och krita.
Vi kör vinet i karaff och blir relativt snabbt belönade med smältsmör, anklever (ja jo visserligen serverade vi ju en sådan rätt till också, men ändå)
Vilmarts komplexa fat-dominans ligger och lurar på ett smörigt vis i bakgrunden. Växer majestätligt och bjussar mig på en historia om smörad persikopaj. Dethär är riktigt bra och jag inbillar mig att endast en Selosse växer så pass bra som denna upp längstmed rum-temp. eller så är det för att natten började bli sen. Om 2004an är bättre än 2002? det vill jag dock inte dementera. Men att jag hade en otroligt uttrycksfull vitbourgogne i mitt sista glas kan jag dementera.
Körde en avsmakningsmeny för en viss herre.(där av mina mycket korta notiser om vinerna) Huvudtemat för kvällen var 2002.
Fleury Sonate no9
Enligt uppgift helt biodynamisk, o-svavlad o-filtrerad och helt utan dosagé och 100%Pinot noir, odlare från Aube, en ny bekantskap för min del. Redan från start är doften generös, röda äpplen, mycket autolytisk med bra djup. Ett vin som imponerar på mig relativt mycket faktiskt, då vinet går igenom med medel-fyllig stuns, stor personlighet, mycket ung, krispig samtidigt som frukten bär tung, nästan komplex mognad med relativt riklig och bra ihållande svans.
Francis Boulard Les MurgiersDeg 2012/09
Helt knuten doft. Aningen spretigt och jag upplever det hela väldigt osäkert ihopsatt. Syran (läs år2008) är dock tydligt här och hjälper upp det hela, men det faller ändå platt mot slutet, inget i min stil helt enkelt.
Bollinger Grande Année Rosé 2002
Massvis av champinjoner på nosen allt välpackat i typisk bolly-kostym
Skogsbär, rostatbröd, viss fetma från faten, bra syra. ett bra vin, men är klyven om jag ändå föredrar den vanliga GA02 de levererar alltid riktigt bra.
Comtes de Champange Rosé 2002
Attackerar näsan hårt med enormt komplex flora.
Vinet går in överraskande djupt, första gången jag upplever en Comtes som mörkare än en bolly måste jag säga, då jag upplever frukten med ett otroligt bra fokus, toner av krossad rubin, björnbär, brynt trumpet-kantarell, skogssmultron, rostat bröd, jordgubbskompott, mandelmassa. Allt så otroligt välpackat och brett, Det här är en av de första gångerna (läs Selosse) jag verkligen får burgundiska drag hoss en rosé.
Vinet är öppet samtidigt som den har all fräschör och livlighet påplats. kanske höjer jag den så högt för att dosagén är så fint integrerad här som jag annars stör mig så hårt på hos den vanliga Comtes BdB ?
Nästa flight beståendes av
Pierre Peters Chétillons 2002
De Sousa caudines 2002
Fleur de Passion 2002
Varje gång jag testar chetillons blir jag imponerad hur mycket terroir man verkligen får ned i flaskan, för mig vinner den även denna gång utan minsta eftertanke. FdP är ännu mycket ung, väldigt sparris&minera-dominerad. Skulle tippa på att den kommer bli magiskt om många många år, då PP redan kanske har börjat tappa?
Nästa Flight med lite Deutz Vinothéque, Dompa och Belle Epoque var inga konstigheter, kul dock att jag ännu en gång bekräftar min relation med dompa att vi absolut inte går ihop, om det nu inte är en mogen historia då kan de vara riktigt stora :
Vilmart Coeur de Cuvée 2004
Enligt uppgift ännu inte lanserad (men 3 000flaskor ska redan vara buteljerade och redo), färsk-deggad flaska direkt från odlaren.
Doften är stor men extremt ung och tropiskt dominerad.
Vinet bär en lång mantel. Mineralen är det som dominerar första timmen av gråsten och krita.
Vi kör vinet i karaff och blir relativt snabbt belönade med smältsmör, anklever (ja jo visserligen serverade vi ju en sådan rätt till också, men ändå)
Vilmarts komplexa fat-dominans ligger och lurar på ett smörigt vis i bakgrunden. Växer majestätligt och bjussar mig på en historia om smörad persikopaj. Dethär är riktigt bra och jag inbillar mig att endast en Selosse växer så pass bra som denna upp längstmed rum-temp. eller så är det för att natten började bli sen. Om 2004an är bättre än 2002? det vill jag dock inte dementera. Men att jag hade en otroligt uttrycksfull vitbourgogne i mitt sista glas kan jag dementera.
