SV: Idag dricker vi
I helgen har vinet flödat. Som en del i var jag inbjuden till höstprovningen på Hotell Königshof där man samlat en hel del riktigt bra producenter. På lite drygt fyra timmar hann jag besöka ungefär hälften av montrarna och prova strax under 100 viner. Jag tänkte därför sammanfatta de mest intressanta vinerna och reflektionerna.
Började med att dricka mig igenom Österrike. Mitt samlade intryck var att 2007 är mindre fruktig och mindre kraftig än 2006, i stort sett alla vinerna som jag provade stämde in på den beskrivningen.
Kurt Angerer visade upp en kul grej, en vinare på syrah. Tänk er en fruktdirven aussie men utan den här ganska häftiga alkoholen man gärna får i varma klimat, även i Rhone. Det var alltså mer som en röd Loire i strukturen. Det kändes på något vis som en ny paradigm, ungeför som när Nya Zeeland lanserade sin variant av SB. Ska bli spännande att se om man springer på något liknande fler gånger.
Två nya bekantskaper var Weingut Josef Umathum, Burgenland och Weingut Polz, Süd-Steiermark. Umathum körde rött baserat på Zweigelt och Blaufränkisch och jag gillade i synnerhet den billigaste Zweigelt 2007. Den hade fin frukt med en trevligt ren syra och vinet är som gjort för en varm sommardag under ett parasoll. Tycker att det inte är ofta man hittar ett rödvin som passar då men den här var som gjord för det. Polz hade bra viner på morillon (chardonnay) och sauvignon blanc. Man gör två varianter på druvorna, en på ståltank och en på gamla ekfat. Jag gillade i synnerhet morillon-varianterna som levererade bra idag. SB kändes mer slutna, vet inte om det var stilen att räkna med eller om de kommer att öppna upp sig. Att tänka på är att många av vinerna legat en ganska kort tid på flaska. Jag sprang på en tysk som var involverad som ägare i en vingård i Kalifornien och hans tumregel var att inte öppna en pava förrän vinet fått minst nio månader på sig att anpassa sig till sin nya omgivning.
Jag lufsade därefter bort till den spanska sektionen. Mitt verkliga utropstecken var Pesquera (kanske inte helt oväntat) Crianza 2005 som slog Reserva 2004 (kanske lite mer oväntat) rejält. Varm ch gosig frukt i en elegant men ändå framfusig stil. Mums. Att hälla utkik efter, just nu ligger 2003 i beställningssortimentet. Riktpris i Tyskland 24,50.
Direkt efter Pesquera följde Villacreces som Jamais ordar en del om i senaste LG. Lite tasksig placering, det är inte lätt att följa efter Pesquera. Nu var det 2004 så jämförelsen måste då göras mot P Reserva 2004 och då stod Villcreces sig bra. Jag skriver ur minnet men jag undrar om inte Jamais satte i storleksordningen 91 LGP på V.
Där var även lite Priorat med, Morera de Montsants. Dock var vineran inte de bästa av representanter. 2007 hade legat i pavan i två veckor och levererade en smak av päronsnaps. Jag hoppas att detta inte var det slutresultat som vinmakaren tänkt sig... En 2003 levererade en rejält bränd ton i näsan som tack och lov inte gick igen i smaken. Men alkhol fanns det.
Från Languedoc hade man tagit dit Chateau de la Negly och de gjorde bra prylar. Men de kostar därefter. Det är inte ofta man ser vinare från det här området där man vill 85 euro på disken för ett helrör. Men så har det också fått 95 poäng av Parker. Det kändes inte helt omotiverat med vare sig poäng eller pris. Får också ge en eloge till att man faktiskt bjuder på ett vin i den här klassen, det tråkiga är att antagligen så måste man just för att området är så pass okänt.
Det var i stora drag vad jag hann med. Många viner blev det och trevliga sår i munnen som minne.
En passning till Vinosapien: Gernot Heinrich ställde ut Pannobile 06 och Gabarinza 06, vilken årgång var det vi söp till på senast? Kan nämna att de här vinarna kändes betydligt torrare i frukten än pavan vi drack. Gabarinza var fortfarande sluten. Frågade inte hur länge vinerna legat i flaska så det är inte otroligt att de är lite chockade just nu.
). Den var i alla fall riktigt trevlig.
