finewines.se
This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
-
Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!
Idag dricker vi
- Thread starter Jimmy Forsman
- Startdatum
Anders Landström
Medlem
SV: Idag dricker vi
Köpte ett gäng på Regeringsgatan. De fick in ett antal som gick samma dag. Kolla tråden enstaka ex på SS.
Konjären skrev:
Köpte ett gäng på Regeringsgatan. De fick in ett antal som gick samma dag. Kolla tråden enstaka ex på SS.
SV: Idag dricker vi
Häromdagen dracks det Pierre Peters, en grand cru från Le Mesnil. Trevlig samt druv- och ursprungstypisk men korken var något nytt. Istället för tredelad hade de snålat (?) och hade kork i ett enda stycke, såg ut som den enklaste varianten. Kanske lågkonjektur även i Le Mesnil...
Häromdagen dracks det Pierre Peters, en grand cru från Le Mesnil. Trevlig samt druv- och ursprungstypisk men korken var något nytt. Istället för tredelad hade de snålat (?) och hade kork i ett enda stycke, såg ut som den enklaste varianten. Kanske lågkonjektur även i Le Mesnil...
Anders Landström
Medlem
SV: Idag dricker vi
Det är väl snarare tvärt om. Orsaken till att korkar är tredelade är att man endast har högsta kvalitén mot vinet. Det är vad jag lärt mig iallafall. Så i detta fall har de isåfall högsta kvalitén rätt igenom
Pomerol skrev:
Det är väl snarare tvärt om. Orsaken till att korkar är tredelade är att man endast har högsta kvalitén mot vinet. Det är vad jag lärt mig iallafall. Så i detta fall har de isåfall högsta kvalitén rätt igenom
SV: Idag dricker vi
Nja, den yttersta delen på en champagnekork brukar ju vara porös med ganska stora och tydliga hål och det var precis så den här korken såg ut. Närmast vinet brukar korken vara kompakt med små, små hål och så var alltså inte den här korken.
shorepower skrev:
Nja, den yttersta delen på en champagnekork brukar ju vara porös med ganska stora och tydliga hål och det var precis så den här korken såg ut. Närmast vinet brukar korken vara kompakt med små, små hål och så var alltså inte den här korken.
kayaker
Cyklist
SV: Idag dricker vi
Vad ska man dricka till våfflor? Tja, en av våra bloggare har ju gjort lite förarbete så jag tog mod till mig och införskaffade en flaska Yellow Tail The Reserve Cabernet Merlot på närmaste SS. Med tanke på sylten på våfflorna så var det svårt att motstå beskrivningen "syltig smak med liten sötma och tydlig vaniljkaraktär, inslag av skogsbär och lakrits"...
Tja, vad ska man då säga efter att ha testat?
* syltig smak - check
* liten sötma - check
* inslag av skogsbär - check
Till våfflor med vaniljglass resp. grädde och hjortron- resp. hallonsylt så funkar det faktiskt rätt OK. Jag testade även att hoppa över sylten och bara köra våfflor och glass till vinet men då skar det sig rejält. Den officiella (hemkokta) sylten behövs som smakbrygga.
Allt för vetenskapen!
Vad ska man dricka till våfflor? Tja, en av våra bloggare har ju gjort lite förarbete så jag tog mod till mig och införskaffade en flaska Yellow Tail The Reserve Cabernet Merlot på närmaste SS. Med tanke på sylten på våfflorna så var det svårt att motstå beskrivningen "syltig smak med liten sötma och tydlig vaniljkaraktär, inslag av skogsbär och lakrits"...
Tja, vad ska man då säga efter att ha testat?
* syltig smak - check
* liten sötma - check
* inslag av skogsbär - check
Till våfflor med vaniljglass resp. grädde och hjortron- resp. hallonsylt så funkar det faktiskt rätt OK. Jag testade även att hoppa över sylten och bara köra våfflor och glass till vinet men då skar det sig rejält. Den officiella (hemkokta) sylten behövs som smakbrygga.
Allt för vetenskapen!
SV: Idag dricker vi
Snyggt jobbat. Ja, ibland får man lida för vetenskapen - eller är det konsten?
kayaker skrev:Vad ska man dricka till våfflor? Tja, en av våra bloggare har ju gjort lite förarbete så jag tog mod till mig och införskaffade en flaska Yellow Tail The Reserve Cabernet Merlot på närmaste SS. Med tanke på sylten på våfflorna så var det svårt att motstå beskrivningen "syltig smak med liten sötma och tydlig vaniljkaraktär, inslag av skogsbär och lakrits"...
Tja, vad ska man då säga efter att ha testat?
* syltig smak - check
* liten sötma - check
* inslag av skogsbär - check
Till våfflor med vaniljglass resp. grädde och hjortron- resp. hallonsylt så funkar det faktiskt rätt OK. Jag testade även att hoppa över sylten och bara köra våfflor och glass till vinet men då skar det sig rejält. Den officiella (hemkokta) sylten behövs som smakbrygga.
Allt för vetenskapen!
Snyggt jobbat. Ja, ibland får man lida för vetenskapen - eller är det konsten?
SV: Idag dricker vi
Min backlog börjar bli lite väl stor så jag får ta tag och redovisa åtminstone de mest intressanta punkterna.
Efter misären med The Reader hade jag plats på en italiensk enstjärna. Har endast varit där en gång tidigare och det var drygt två år sedan. Restaurangen ligger lite avsides så jag har inte orkat bemöda mig dit men nu hade jag tagit mig i håret. Maten var helt ok och vinerna till var naturligtvis italienska. Inget extra men fullt drickbara och fungerade till maten, dock var där en Chardonnay som jag fann på gränsen till överekad, den var mer tveksam i sammanhanget.
Men det som drog till sig min uppmärksamhet i vinlistan var en 'Comtes de Taittinger 1990' för 189 euro. Jag försökte undersöka verbalt om de inte händelsevis menade Comtes de Champagne men nähä det var det då rakt inte. Så jag begärde fram flaskan och gissa vem som hade rätt... Hur som helst efter den urbota usla filmen hade jag förtjänat en god dessert så utan prut öppnades flaskan efter avslutad middag. Vinet var bra, väl i paritet med Cristal och DP , båda 1990, som jag söp i november. Lovar gott inför vertikalen.
Några dagar innan hamnade jag på haket mitt emot och efter utvald meny konstaterade jag att det skulle bli svårt att få en flaska att matcha allt. Som den rådiga karl jag är tog jag tag i problemet direkt och beställde Volany 1er Cru Les Champans 03, Domaine de Montille samt Ch Branaire-Ducru 03. Båda bra representanter för sina områden och vad jag kunde finna inte alls märkta av den varma årgången. Ett solitt arbete av vinmakarna alltså.
Jag och vapendragaren hamnade på PM och för att få en värdig upptakt enades vi om att Selosse Rose var dugligt. Både polaren och lill-champ var begeistrade men jag var lite besviken. Den Selosse Rose jag dragit i mig ett drygt halvt år tidigare på samma ställe var betydligt bättre. Lite grand som att om man läst boken först blir man besviken på filmen medan om man ser filmen utan att ha läst boken blir det bättre. Pavan nu fann jag ganska sluten i jämförelse.
Därpå följde Alion 04 (om jag minns rätt) samt La Nieta 05. Alion är ju en trevlig pava men bredvid La Nieta märktes det att den var ett nummer mindre. Inte helt rättvis jämförelse kanske med tanke på årgångsskillnad men nu var det det som fanns. Trots att La Nieta packar 14% medicinsprit var detta väl maskerat.
Igår blev det en Robert Weil Kiedrich Gräfenberg 07 (http://www.weingut-robert-weil.com/kiedrich.htm) till en bastant laddning sushi. Fortfarande är en GV Smaragd det utan tvekan bästa alternativet men det här vinet var fullt acceptabelt som kompanjon. Jag tyckte mig redan märka visa petroleumtoner i glaset. Frukten i munnen var schysst och syran var faktiskt underordnad fram till en bra bit i eftersmaken då den tog över. 07 tycks mig vara bra i Tyskland men ett hårt och digert arbete återstår för att konfirmera detta. En likadan laddning sushi ställdes mot en GV Smaragd 07 från Knoll för några veckor sedan och som sagt ett perfekt vin till sushi. Det som jag reflekterade över och som jag redan nämnt i ett tidigare inlägg är att 07rna inte är lika yppiga och generösa som 06rna.
Min backlog börjar bli lite väl stor så jag får ta tag och redovisa åtminstone de mest intressanta punkterna.
Efter misären med The Reader hade jag plats på en italiensk enstjärna. Har endast varit där en gång tidigare och det var drygt två år sedan. Restaurangen ligger lite avsides så jag har inte orkat bemöda mig dit men nu hade jag tagit mig i håret. Maten var helt ok och vinerna till var naturligtvis italienska. Inget extra men fullt drickbara och fungerade till maten, dock var där en Chardonnay som jag fann på gränsen till överekad, den var mer tveksam i sammanhanget.
Men det som drog till sig min uppmärksamhet i vinlistan var en 'Comtes de Taittinger 1990' för 189 euro. Jag försökte undersöka verbalt om de inte händelsevis menade Comtes de Champagne men nähä det var det då rakt inte. Så jag begärde fram flaskan och gissa vem som hade rätt... Hur som helst efter den urbota usla filmen hade jag förtjänat en god dessert så utan prut öppnades flaskan efter avslutad middag. Vinet var bra, väl i paritet med Cristal och DP , båda 1990, som jag söp i november. Lovar gott inför vertikalen.
Några dagar innan hamnade jag på haket mitt emot och efter utvald meny konstaterade jag att det skulle bli svårt att få en flaska att matcha allt. Som den rådiga karl jag är tog jag tag i problemet direkt och beställde Volany 1er Cru Les Champans 03, Domaine de Montille samt Ch Branaire-Ducru 03. Båda bra representanter för sina områden och vad jag kunde finna inte alls märkta av den varma årgången. Ett solitt arbete av vinmakarna alltså.
Jag och vapendragaren hamnade på PM och för att få en värdig upptakt enades vi om att Selosse Rose var dugligt. Både polaren och lill-champ var begeistrade men jag var lite besviken. Den Selosse Rose jag dragit i mig ett drygt halvt år tidigare på samma ställe var betydligt bättre. Lite grand som att om man läst boken först blir man besviken på filmen medan om man ser filmen utan att ha läst boken blir det bättre. Pavan nu fann jag ganska sluten i jämförelse.
Därpå följde Alion 04 (om jag minns rätt) samt La Nieta 05. Alion är ju en trevlig pava men bredvid La Nieta märktes det att den var ett nummer mindre. Inte helt rättvis jämförelse kanske med tanke på årgångsskillnad men nu var det det som fanns. Trots att La Nieta packar 14% medicinsprit var detta väl maskerat.
Igår blev det en Robert Weil Kiedrich Gräfenberg 07 (http://www.weingut-robert-weil.com/kiedrich.htm) till en bastant laddning sushi. Fortfarande är en GV Smaragd det utan tvekan bästa alternativet men det här vinet var fullt acceptabelt som kompanjon. Jag tyckte mig redan märka visa petroleumtoner i glaset. Frukten i munnen var schysst och syran var faktiskt underordnad fram till en bra bit i eftersmaken då den tog över. 07 tycks mig vara bra i Tyskland men ett hårt och digert arbete återstår för att konfirmera detta. En likadan laddning sushi ställdes mot en GV Smaragd 07 från Knoll för några veckor sedan och som sagt ett perfekt vin till sushi. Det som jag reflekterade över och som jag redan nämnt i ett tidigare inlägg är att 07
rna inte är lika yppiga och generösa som 06rna.SV: Idag dricker vi
Igår fick jag en av de märkligaste vinupplevelserna på länge. Efter avslutat gympass kom jag på att jag ville ha pasta. Efter att ha kollat på utbudet och platstillgängligheten på de lokala pastarestaurangerna hamnade jag på sylta med lådor märkta Sassicaia och Tignanello i fönstren. Köket ska precis stänga så jag får beställa på nåder. Slår mig ner och öppnar meny. Finner till min förvåning att maten är av den billiga varianten, mestadels spaghetti med olika tillbehör för runt 10 euro. I "vinsektionen" hittar jag en fem sex öppna där helröret (på 0,7 l om man ska tro menyn) ligger på 18 euro. Inte en skymt av de mer berömda namnen jag sett i skylten. Jag beställer mat lite snabbt och enkelt samt en bärs (jag lockades inte riktigt av de erbjudna vinerna).
Jag frågar lite senare lite försynt efter vinlistan och får på nytt samma meny jag haft tidigare. ??? Nu frågar jag rakt ut varför de har Sassicaialådor i fönstret. Efter en del tragglande fram och tillbaka så visar det sig att jodå, de har faktiskt Sassicaia. Och Tignanello. Men ingen vinlista. Förklaringen var minst sagt luddig men efter vad jag förstod var det för att de inte sålde särskilt mycket av de här flaskorna. Ttacka fan för det när ni inte påvisar deras existens i menyerna!!!
Efter ytterligare diskussioner visar det sig att de har ytterligare flaskor så jag begär helt enkelt få se källaren så jag kan välja något. Det visar sig att källaren består av en bokhylla i ett hörn av restaurangen där prestigeviner står - japp, STÅR - på rad. Jag hittar bl a Ornellaia 05, samma årgång som tidigare nämnda viner, samt Solaia 90. Väljer till slut en Bricco dell'uccellone 05. Överallt i restarangen står viner av namnkunniga producenter oöppnade som dekoration och blir/är redan förstörda. Vad jag bevittnar är en kapitalförstöring utan like (om vi räknar bort finansmarknaden).
Flaskan jag tar in är inte mindre mystisk den. Den är naturligtvis för varm men kylningen i bokhyllan var det väl kanske inte så mycket bevänt med. Får ett glas och jag ber att få flaskan parkerad i kylen. Vinet är kanske möjligen den värsta variant av smygkork jag råkat ut för. Jag har i skrivande stund fortfarande inte bestämt mig för om flaskan led av smygkork eller om det rörde sig om ännu ointegrerad ek eller om det var ett resultat av att bokhyllan/vinkällaren stod nära ett fönster. Det som talar emot att det var kork är att jag tyckte inte att fruktsyran kändes dämpad vilket jag brukar använda som tecken på smygkork. Dessutom hade ju flaskan stått upp (okänt hur länge) så vinet borde vara opåverkat under den tiden (eller är trikloranisol luftburen?). Hur eller hur kan man säga att jag tyckte mig hitta antydan till korkdefekt i kanske ett fall av fem sniffar och ett fall av tio vid provsmakning. Nu blir det också intressant om man tar hänsyn till att om man letar efter något så kan hjärnan spela en ett spratt och så tror man att något finns som inte finns där, eller vice versa. Noterbart är dessutom att normalt brukar tecknen på korkdefekt öka med luftning men den tidigare redovisade statistiken gäller genom hela flaskan.
Sammantaget lär det dock dröja innan jag beställer ett vin där igen. Med tanke på hanteringen är risken för ett dåligt vin helt enkelt för stor för att det ska gå att motivera ett inköp.
Igår fick jag en av de märkligaste vinupplevelserna på länge. Efter avslutat gympass kom jag på att jag ville ha pasta. Efter att ha kollat på utbudet och platstillgängligheten på de lokala pastarestaurangerna hamnade jag på sylta med lådor märkta Sassicaia och Tignanello i fönstren. Köket ska precis stänga så jag får beställa på nåder. Slår mig ner och öppnar meny. Finner till min förvåning att maten är av den billiga varianten, mestadels spaghetti med olika tillbehör för runt 10 euro. I "vinsektionen" hittar jag en fem sex öppna där helröret (på 0,7 l om man ska tro menyn) ligger på 18 euro. Inte en skymt av de mer berömda namnen jag sett i skylten. Jag beställer mat lite snabbt och enkelt samt en bärs (jag lockades inte riktigt av de erbjudna vinerna).
Jag frågar lite senare lite försynt efter vinlistan och får på nytt samma meny jag haft tidigare. ??? Nu frågar jag rakt ut varför de har Sassicaialådor i fönstret. Efter en del tragglande fram och tillbaka så visar det sig att jodå, de har faktiskt Sassicaia. Och Tignanello. Men ingen vinlista. Förklaringen var minst sagt luddig men efter vad jag förstod var det för att de inte sålde särskilt mycket av de här flaskorna. Ttacka fan för det när ni inte påvisar deras existens i menyerna!!!
Efter ytterligare diskussioner visar det sig att de har ytterligare flaskor så jag begär helt enkelt få se källaren så jag kan välja något. Det visar sig att källaren består av en bokhylla i ett hörn av restaurangen där prestigeviner står - japp, STÅR - på rad. Jag hittar bl a Ornellaia 05, samma årgång som tidigare nämnda viner, samt Solaia 90. Väljer till slut en Bricco dell'uccellone 05. Överallt i restarangen står viner av namnkunniga producenter oöppnade som dekoration och blir/är redan förstörda. Vad jag bevittnar är en kapitalförstöring utan like (om vi räknar bort finansmarknaden).
Flaskan jag tar in är inte mindre mystisk den. Den är naturligtvis för varm men kylningen i bokhyllan var det väl kanske inte så mycket bevänt med. Får ett glas och jag ber att få flaskan parkerad i kylen. Vinet är kanske möjligen den värsta variant av smygkork jag råkat ut för. Jag har i skrivande stund fortfarande inte bestämt mig för om flaskan led av smygkork eller om det rörde sig om ännu ointegrerad ek eller om det var ett resultat av att bokhyllan/vinkällaren stod nära ett fönster. Det som talar emot att det var kork är att jag tyckte inte att fruktsyran kändes dämpad vilket jag brukar använda som tecken på smygkork. Dessutom hade ju flaskan stått upp (okänt hur länge) så vinet borde vara opåverkat under den tiden (eller är trikloranisol luftburen?). Hur eller hur kan man säga att jag tyckte mig hitta antydan till korkdefekt i kanske ett fall av fem sniffar och ett fall av tio vid provsmakning. Nu blir det också intressant om man tar hänsyn till att om man letar efter något så kan hjärnan spela en ett spratt och så tror man att något finns som inte finns där, eller vice versa. Noterbart är dessutom att normalt brukar tecknen på korkdefekt öka med luftning men den tidigare redovisade statistiken gäller genom hela flaskan.
Sammantaget lär det dock dröja innan jag beställer ett vin där igen. Med tanke på hanteringen är risken för ett dåligt vin helt enkelt för stor för att det ska gå att motivera ett inköp.
SUPRA
Bäst
SV: Idag dricker vi
Ikväll blir det Cristal 1988 alt. Ruinart Brut 1999.
Jag tror det är en 1988 iaf, för etiketten har en liten skada som gör att det skulle kunna vara en 1983.
Hmmm....redigerar inte, efter en snabb koll verkar det vara en 1983 trots allt. Synd...men den förra var ju god trots det låga betyget så...
Spana bilden
Rödvinet har jag inte framför mig, minns inte, men det plockades upp igår på Regeringsgatan, nån som inte plockat ut några aptitliga flaskor med guldmedaljsmärken som jag känner igen
och som bådat för kvalitet. Gjorde ett bra första intryck, längre har vi inte kommit.
Ikväll blir det Cristal 1988 alt. Ruinart Brut 1999.
Jag tror det är en 1988 iaf, för etiketten har en liten skada som gör att det skulle kunna vara en 1983.
Hmmm....redigerar inte, efter en snabb koll verkar det vara en 1983 trots allt. Synd...men den förra var ju god trots det låga betyget så...
Spana bilden
Rödvinet har jag inte framför mig, minns inte, men det plockades upp igår på Regeringsgatan, nån som inte plockat ut några aptitliga flaskor med guldmedaljsmärken som jag känner igen
och som bådat för kvalitet. Gjorde ett bra första intryck, längre har vi inte kommit.
Darth Angelus
Medlem
SV: Idag dricker vi
Nu är jag inte SUPRA, men väl uppdaterad på Juhlin. Cristal Rosé 2002 har han inga poäng eller kommentarer på än.magnum skrev: