Bengt-Göran Kronstam slår till med ett nytt lågvattenmärke i en
artikel som publiceras på DN-webb idag.
Dels konstaterar han att den säljs mer vin som kostar över 100 kronor (sk lyxviner) idag än för 10 år sedan. Vad han missar är att ett vin för 100 kronor idag motsvarar ungefär (enligt KPI) 85 kronor för 10 år sedan. Att 100 kronor fortsätter att vara någon slags norm känns lite som man fick en krona av gammelmormor till godis. Han sitter fast i gamla tankesätt.
Han följer upp med nästa groda:
Vilken modell pratar han om? Vi har 25% moms och 20% påslag från Systembolaget. Det baseras inte på alkoholhalt. Sverige har ingen unik model (de flesta andra länder har moms och många fast alkoholskatt). Antingen är han extremt dåligt påläst eller så är hans matematikkunskaper begränsade. Faktumet är ju att endast
vissa viner har ett lägre pris, framförallt om importören väljer att inte göra ett stort påslag medans många viner är långt dyrare än i andra länder
Artikelns höjdpunkt och viktigaste slutsats (iallafall för honom) kommer som kronan på verket. Själva grunden till av vi har det så bra i Sverige är, trumvirvel :
Bengt-Göran Kronstam
Det blir att citera Magnus Uggla "Jag mår illa"