Mattias Schyberg
Administratör
En väldigt intressant artikel måste medges. Om vi pratar om de "generiska" naturvinerna som präglas av mestadels "defekta inslag" och helt saknar druv- och ursprungskaraktär (dvs enbart flyktiga syror och funk från bristande stabilitet och kvalitet), håller jag nog med Ulf, men nog har jag under åren stött på en hel del vin i kategorin som levererar hur bra som helst. De bör ju givetvis välja vin med omsorg och inte förkasta en hel "vinstil".
Jag kan också tycka att begreppet "naturvin" måste definieras en gång för alla. Vad innebär det? Är syftet att vinet ska vara så druvtypiskt och transparent som möjligt utan påverkan från tillsatser och/eller fat eller innebär det att vinet ska ha "defekta inslag" och i så fall var drar man gränsen där ett vin faktiskt bör ses som defekt snarare än att det borde kallas för naturligt?
Jag tror att hela naturvinstrenden kommer att stabilisera sig. De generiska naturvinerna lär vi tröttna på när vi inser att allt smakar likadant på samma vis som de överfyllda hyllorna av boxar. Kvar finns då goda viner gjorda så ekologiskt och naturligt som möjligt med adekvat/lokal jäst, minimalt med fat och med lite lagom funkiga toner från spontanjäsningen. Sen om dessa viner borde kallas för "naturviner" eller enbart ses som självklara kvalitativa viner inom sin appellation – möjligen med någon form av ekologisk klassning – det får någon annan avgöra.