Taget från:
BKWine Brief nummer 194, oktober 2019
Ska vi sörja att smaken på vinerna förändras?
Att de viner vi är vana vid att dricka så småningom kommer att förändras är förmodligen oundvikligt i klimatförändringens spår. Vissa regioner måste kanske byta druvsort, värmen kanske gör att syran sjunker osv. Detta är framför allt ett problem för vinodlaren som får dras med mer oberäkneligt väder.
Men för oss som ska dricka vinet då? Är det ett problem för oss att smaken förändras?
Knappast. Även om det ibland framställs så i media.
För har inte vinets smak utvecklats och förändrats ända sedan första dagen människan började göra vin?
Hur smakade vinerna innan vinlusen slog till andra hälften av 1800-talet? Det vet ingen idag. Även om vissa (inga namn men jag tänker framför allt på en viss vinodlare i Graves) tror sig veta och menar att de har hittat den ursprungliga Bordeaux-smaken genom att ha oympade vinstockar.
Letar man efter en ursprunglig smak, hur långt tillbaka måste man gå då? Hur länge har de viner vi är vana vid smakat just så här?
De som började dricka vin på 1970/1980-talen vet att det har skett en oerhörd utveckling av kvalitet och utbud. Och därmed också av smak och karaktär. Vi dricker ju helt andra viner idag än då. Även de viner som kommer från samma distrikt som vi drack då, smakar idag ganska annorlunda.
Faktum är att vinkonsumenter lätt tar åt sig och accepterar nya smaker. Tänk bara på när Nya Världen gjorde sitt intåg på allvar på 1990-talet. Folk vande sig snabbt vid (och gillade) de kraftigare, fylligare och alkoholstarkare varmklimatsvinerna.
Alkoholhalten påverkar smaken och strukturen. Att den är högre idag har säkert en del med planetens uppvärmning att göra. Men det har nog mer med bättre teknik i vingården och i vinkällaren att göra och med det faktum att vi dricker mer sydliga viner idag. Inte bara viner från Nya Världen utan också från södra Italien och södra Frankrike, viner som inte nådde ut på export förr.
I det stora hela tycker de flesta konsumenter om alkoholhalt och fylliga viner. Annars hade det nog inte blivit denna explosion av appassimento-viner. Kraftfulla viner vinner i stort sett alltid över lätta och eleganta i provningar.
Men den diskuteras nu igen, alkoholhalten. Den är för hög enligt vissa. Det drar faktiskt en lågalkohol-vind över världen just nu.
Men tänk efter, gör det egentligen någon nämnvärd skillnad, 12,5 % eller 14,5 %? Lägre än 12,5 är ovanligt. 14,5 % är något vi ofta hör folk oja sig över. ”Man får i sig för mycket alkohol.” Men skillnaden i alkoholkonsumtion är minimal. Om du delar en flaska 12.5 % vin på två, dvs dricker 37,5 cl, så är skillnaden bara en liten extra skvätt vin, 6 cl, så har du kommit upp i samma alkoholkonsumtion som för ett vin på 14,5 %. Så det lägre alkoholinnehållet ”kompenseras” snabbt genom att man tar en extra klunk av det lite lättare vinet.
Men när det nu faktiskt finns ett reellt intresse från konsumenthåll för viner med lägre alkoholhalt, och forskarna slår knut på sig själva för att hitta de bästa lösningarna att sänka alkoholhalten, så är det väl ändå bisarrt att det i hela Europa är tillåtet med chaptalisering alternativt berikning av musten? Jodå, i hela Europa, inte bara norra delen, även om det finns vissa lokala restriktioner. Och chaptalisering, eller ”berikning” som det också kallas, har inte någon annan funktion än att höja alkoholhalten.