Haha...
Jag har haft lite ångest över att jag inte återrapporterat, men det har varit lite körig agenda under ledigheten. Sen hade jag en plan att återrapportera med bilder, men då bilderna ligger på minneskortet tillsammans med 600 andra bilder från december har jag inte riktigt pallat med att ta tag i det. Nu är det i alla fall gjort och jag kan komplettera med lite bilder ikväll kanske.
Jorå, det gick bra!! I det stora hela, verkligen bra. Alla var nöjda, allt gick att äta och ingen blev matförgiftad.
Gästerna anlände redan på eftermiddagen så trots att mycket var förberett och undangömt i plastlådor var det svårt att hemlighålla alla detaljer.
Hursomhelst, middagen började med ett stående glas Bellini.
Istället för den klassiska serveringen i skumpaflöjt färgade jag den djupt röd och hällde upp från transparent tekanna i små saftglas.
Bellini är ju faktiskt sjukt gott tycker jag, vilket alla höll med om.
Del 1
- Anktryfflar med blåbärscoulis.
Galet gott!! Gjorde den på terrine, Valhronakakao och torkat vitt glutenfritt bröd (allergier). Stor förvåning när chokladtryfflarna visar sig vara något helt annat.
Ridgeviews brittiska bubbel serverades till.
- Carpacciococktail.
Svensk hängmörad oxfilé frös jag ner rå och strimlade med julienneskalare till "köttnudlar". Rejält med salt o peppar. Över hälldes en parmesancreme, rätt hård, så den knappt flöt ner i köttet. Ovanpå las ett täckande lock av pinjenötskex som bakades på malda nötter och Maltosec. Och, på toppen av kexet en liten pyramid med basilikapulver (basilikaolja + maltosec). Galet gott! För att äta rätten var man tvungen att knäcka kexet och blandningen av texturer lyfte allt ett snäpp extra. Basilikadoften dominerade och köttet överaskade när det dök upp under kexet.
Chardonnayen vars namn nu är som bortblåst var dock ingen höjdare. Ville ha nåt med lite mer kraft, men tyckte inte den kunde leverera till de rätt kraftiga carpacciosmakerna. Men Ridgeview kvar i glasen räddade situationen.
- Palsternacka & Gris
Glass på palsternacka. Baconströssel och friterat palsternackschips. Inga konstigheter. Gott och annorlunda!
Brännland Iscider. Gott absolut! Funkade faktiskt bra med rätten och friskade upp de i annars rätt "jordiga" smakerna. Men, jag jublar nog inte lika högt som Herr Landström. Jag tror jag saknar lite alkohol i den (10%). I mitt tycke blir den lite för sötslibbig utan nog med kraft o syra för att balansera upp sötman.
Del 2
- Bubblande champagnegelé.
Serverades som champagne i champagneglas, men precis när gästerna skulle smaka på vinet strödde jag över en blandning av två sorters "popping candy" och gav dem en sked i handen. Gelén gjordes på Jacquart, gelatin och lite sockerlag och dagen innan provade vi ut popping candy tills vi kom fram till att en blandning av citron och äpple funkade bäst . Mer udda inslag än gott, men funkade faktiskt rätt bra. Champagnesmaken var såklart tydlig och "bubblorna" i form av popping-strösslet gjorde det hela rätt kul.
- Surf & Turf
Älgfilé med hummer och dillbearnaise. Smörstekt shi-take, kantareller och trumpeter.
Planen var att servera rätten som "oxfilé med bea" och gömma hummern under såsen. Men, det gick inte att laga till den i smyg så lite av överaskningsmomentet förtogs. Älgen lågtempade jag hela dan medan hummern bryntes på snabbt i smör.
Hummer och filé hör väl ändå nyårsaftonen till? Så tyckte även gästerna som gav rätten högsta betyg. Det blev jävligt bra faktiskt. Dillbearnaisen (som jag aldrig varken ätit eller gjort innan) satt som en smäck!
Calera 2011, Pinne från USA. Gott! Hade en Sydafrikan redo som reserv men behövde inte plockas fram. Amerikanen funkade fint.
Del 3
- Bränt, brynt & tjärat
Två sorters glass, på bränt socker och på bränd grädde. Tjärad ganache och pulver på brynt smör.
Nja.... här gick det inte riktigt som planerat. Om vi börjar med glassen så testkörde jag ett antal batcher innan utan att riktigt få till det. Till slut kunde jag inte laborera mer då tiden började rinna ut och jag inte hann frysa undan fler prover. Så jag bestämde mig för två varianter, en "creme brulee" variant med aningens citron och kanel, där bränt socker fick dominera smaken. Och, en variant med bränd grädde. Just brända grädden grämer jag mig över. Jag brände grädden i kastrull samtidigt som jag rörde om som en propeller i grytan. Smaken på den blev helt fantastiskt god, precis som jag ville ha den. Men, då jag rört ner den i glass-smeten blev den där goda smaken alldeles för utspädd. Jag skulle behövt bränna på mycket mer grädde för att verkligen få fram den som jag ville. Visst, det blev en god glass, men särskilt bränd blev den inte. Jag hade dessutom färgat ner den askgrå, vilket kunde vara kul med tanke på smaken, men då smaken inte riktigt fanns där upplevdes nog färgen aningens motbjudande.
Ganachen då... Vette tusan hur mycket tjärpastiller som krävs för att tjära ner en skvätt grädde, men ett paket räckte inte i alla fall. Eller så räcker det inte att låta den dra över natten. Som tur var tjärade jag ändå ner dubbla mängden grädde, för första laddningen ganache skar ju sig såklart... På´t igen bara och andra gången gick det bra.
Man kunde ana en tjärdoft, men chokladdoften tog ändå över. Det hade gärna fått vara en kraftigare arom av tjära över den. Sen strulade såklart spritsen vid uppläggning och då glassen började smälta uppstod en lätt paniksituation där den snygga ganachesträngen istället bidde en "klutt med chokladsås". Brynta smörpulvret var ok men hade också gärna fått ha lite mer framträdande smak. Bidde för mycket "pulverkänsla" bara..
Allergikerna i sällskapet fick laktosfri glass med bränt socker enbart.
Desserten funkade dock bra och jag tror alla bad om påfyllning. Men som sagt, det osade inte rök & tjära om den direkt.
Tequila Los Tres Tonos blev aningens dominant mot desserten, men var ju jävligt god i ensamt majestät.
Plötsligt var klockan efter 23 och tolvslaget närmade sig, så en pava Andre Clouet fick göra oss sällskap. När barn slocknat och det börjat bli natt klämde vi i oss det sista av vinerna som var kvar från middagen och kollade livekonserter på bluray.... En bra avslutning på kvällen!
Så, summa summarum en lyckad middag där allt var gott eller riktigt gott. Självfallet kan man ju ta konceptet många många steg längre, men i egenskap av vanlig hemma-amatör-matlagare utan stor maskinpark eller kemilaboratorium är jag rätt nöjd ändå. Sen var det ju nyårsafton också, varför vi ändå ville få in en del "klassiska" delar som ex hummern, filén osv. Med två barn som kräver sin uppmärksamhet och allt annat fix runt omkring är det ju aningens utmanande att få ihop en 6-rätters till åtta personer. Vi förberedde dock så mycket det bara gick kvällen innan och packade undan i lådor och burkar. Vi valde också att dela upp middagen i tre sittningar för att kunna få till flytet perfekt i varje del istället för jobbiga väntetider mitt i. Det här visade sig funka extra bra också med tanke på barnen i sällskapet. De hann aldrig lessna och knorra allt för mycket utan hade ett par luckor att gå ifrån och leka lite.