Jag håller med om alla klokheterna från er alla ovan! Vin är ju inte geometri utan Alkemi som vi nyttjar för att besvärja livets onda och goda andar med. I själva verket tror jag att poängsättning - liksom alla former av värdeomdömen, även ren prosa, eller den enklaste binära formen bra/dålig - är en djupt subjektiv erfarenhet. Det är egentligen själva poängen (no pun intended.)!
Men det spännande som händer när man helt plötsligt befinner sig i ett nätverk av andra personer som dricker delvis samma viner är att man börjar förhålla sig till varandras smak, man upptäcker kanske att man tycker likadant som person x i 7 fall av tio. Då kan man ju sen upptäcka nya roliga viner med hjälp av dessa tips. Eller filosofera över varför man tyckte olika i 3 fall av tio. Helst över en flaska vin i sällskap med person x såklart
Man kan ju ha helt olika skalor bara man vet vad det innebär - dvs om en del av våra svenska champagneexperter (MartinE o RickardJ t ex) använder en mer konservativ variant av 100pskalan, så ställer det ju inte till något så länge man vet att 85 pinnar kan betyda "helsmarrigt". eller om någon bara skriver "rekommenderat" och man av erfarenhet vet att man har ungefär likartade upplevelser av kvalitet.
Jag poängsätter för att hjälpa mig själv att komma ihåg hur jag just i den stunden, med den flaskan, i det gråa tisdagsdiset, tillsammans med den kokta kronärtskockan upplevde kvaliteten i förhållande till andra, lika subjektiva kvalitetsuppfattningar jag själv haft. Och man ska heller inte underskatta vad en grå vardagskväll kan göra för att få en att verkligen uppskatta en god flaska!
Poäng fungerar för mig litet som en stenografisk genväg som hjälper minnet att katalogisera mina egna upplevelser.
Och sen kan man fundera över om det att vi använder oss av likartade skalor - nominellt sett - bidrar till att förstå varandras subjektiva smakupplevelser och därmed kunna vidga sin erfarenhetsram (dvs om jag vet av erfarenhet att Mattias S 95-poängare aldrig brukar göra mig besviken kan jag ju ta en genväg o köpa ett vin på den grundvalen utan att själv ha prövat) eller om det bara bidrar till språkförbistring. Men jag tror kanske att det sker någon form av kognitiv konvergens av att man använder samma skala, och ännu mer om man lär sig hur de olika personerna man läser/följer/inspireras av använder sig av skalan. På CT t ex fäster jag mer vikt vid om det både är personer jag följer och de har satt ett högt betyg och dessutom beskrivit den positiva erfarenheten i ord, än om det är ett högt poängbetyg i snitt men det baseras på tjugo för mig helt okända smaklökar som bara bemödat sig med att skriva "87" eller "100" utan någon motivation. När jag druckit en 99-poängare vill jag oftast sjunga det vinets lov med mer än en siffra.
Wow, det här blev litet långt...