chambertin
Medlem
Mmm, ser gott ut. Får själv hålla tillgodo med bbq på lama och Kohlberg Shiraz så ha du en trevlig kväll !Blev "tvingad" till 28+ ikväll.Vad tros om aktuell meny (stora avsmakningsmenyn)? http://www.28plus.se
finewines.se
This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
-
Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!
Restaurang 28+ * (Göteborg)
- Thread starter Mattias Schyberg
- Startdatum
Trådskapare
Mattias Schyberg
Administratör
Får la testa den enkla Faustine ikväll.
Den mer ambitiösa slank ju ner utan problem sist. Men även Hatte som förbubbel kan ju vara läge 
All in är huvudregel på en restaurang av rang!
Faustino, vilken? Blev själv grymt imponerad av din "blindgångare". Hatté är en bra odlare, annars hade inte chambertin lagt sin hand på den.
Blir sugen på att titta förbi, anländer i Gbg kl 21.
Faustino, vilken? Blev själv grymt imponerad av din "blindgångare". Hatté är en bra odlare, annars hade inte chambertin lagt sin hand på den.
Blir sugen på att titta förbi, anländer i Gbg kl 21.
Trådskapare
Mattias Schyberg
Administratör
Kom förbi du om du vågar.All in är huvudregel på en restaurang av rang!
Faustino, vilken? Blev själv grymt imponerad av din "blindgångare". Hatté är en bra odlare, annars hade inte chambertin lagt sin hand på den.
Blir sugen på att titta förbi, anländer i Gbg kl 21.
Faustine kan nog en annan herre beskriva bättre än mig, men det är inte en spanjor.
Trådskapare
Mattias Schyberg
Administratör
En helkväll lyckades "genomlidas" igår med stora avsmakningsmenyn och både den exklusiva och normala vinmenyn till. Jag och frugan delade alltså broderligt och smuttade på varandras glas i sann Lady & Lufsen-anda. Ni slipper betygsättning och detaljerade beskrivningar av vinerna således, då vi knappast satt med anteckningsblock och det är svårt att minnas mer än ett par viner på detaljnivå i minnet. Lite betygsintervall kommer jag bjucka på i de fall jag har en hyfsad uppfattning.
Började kvällen med lite enklare bubbel och lite aptitretare till detta. Minns inte sammansättningen, men gott var det.
NV Bernard Hatté et Fils Brut Tradition
Bubblet håller klart måttet som en trevlig aperetif utan att kännas märkvärdigt eller överdrivet ambitiöst. Lite brödton, gula äpplen, skalig citrus, ett uns krita och fyllig och krämig frukt i munnen. Balanserat med ganska hög dosage? (viss restsötma), men med frisk syra. Inte särskilt komplext, men riktigt gott. Det är ju inte heller en Krug såklart (86-88p).
Förrätt 1: Anklever au tourchon med saltrostade Marconamandlar, björnbär, briochekrutonger och björnbärsaigredoux
Magisk och sanslöst god anklever med fantastiskt välbalanserade tillbehör. Lite fräschare än det brukar vara vilket förklarar det "lättare" vinvalet (Sauternes brukar vi få till anklever här vanligtvis). Perfekt kombination med vinerna. 2012 Reichsgraf von Kesselstatt Piesporter Goldtröpfchen Riesling Spätlese Grosse Lage leverar såklart riktigt bra men hamnar helt i skuggan av en av de bästa Spätlese Riesling jag har provat. 2007 Egon Müller Scharzhofberger Riesling Spätlese är nämligen nästintill perfekt med superkoncentrerad frukt, lagom dos av petroleum, persika och en hel del botrytis med mandel och ett uns saffran (93-96p). Sparade en slatt i glaset och återvände med jämna mellanrum under kvällen för att sniffa och njuta.
Förrätt 2: Tartar på kalvfilé med äggkräm, sommartryffel och Parmesan”stenar”
Mumsig och läcker. Härligt smakrik tartar med den färska tryffeln ihop med parmesanstenen på toppen som en härlig ostsmakande chokladtryffel. Kul med lite Grüner till detta. 2013 Schloss Gobelsburg Grüner Veltliner Kammerner Lamm Erste Lage är det klart bättre vinet här såklart med aningen vitpeppar, krispig citrus, "mineral" (järn) och lite matig rondör. Mycket intensiv och fokuserad (88-91p). 2013 Schloss Gobelsburg Grüner Veltliner Steinsetz är mer päronfruktig och någon enklare, men välsmakande. Välkomponerad helhet även om jag nog hade föredragit ett lätt rött, typ stram Bourgogne eller liknande, i alla fall så kändes det så där och då.
Förrätt 3: Kungskrabbaraviolo med dragon och svampbuljong
Ingen favorirätt tyvärr. Mycket smak av fänkål och basilika vill jag minnas, men möjligen var det dragonen som inte rimmade med mina smaklökar. Vinerna funkade utmärkt till men på helt olika vis, då de är väldigt olika. 2013 Faustine Cuvée Collection Diplomate d’Émpire- Il Calvalière är det bättre vinet här med sin fylliga och något varmfruktiga bourgognestil med finstämd nötig fatton (gav det 90p sist, vilket nog stämde bra även denna gång), medan 2014 Faustine Blanc Vielles Vignes möter maten snyggt via sin mer renfruktiga stil med svaga drag av just fänkål och lite frisk grönörtig guavafrukt med lite allmän stenfrukt och snygg fyllig fetma. Svårbedömt vin. Inte riktigt min favoritstil (85-89p).
Huvudrätt 1: Bakad kummelrygg med grillad svartrot, hasselnötsolja samt rostad citronmajonnäs
Är sällan särskilt imponerad av vitfiskrätter av detta slag, men denna var klart trevlig. Kraftig sälta och härligt mustig citronmajonäs som till och med frugan kunde äta och gilla trots att hon vanligtvis avskyr majonäs, men det är såklart stor skillnad på tubmajo och välgjord Borén-majo. Blev lite besviken på 2009 Gitton Père et Fils Sancerre Silex Galinot som kändes lite trött i syran med aningen för mycket oxidation. I övrigt så är det en härligt mineralisk SB med lite lagom med fattoner utan massa överdriven fläderton eller kattkiss. Det enklare 2014 Claude et Florence Thomas Labaille Sancerre Les Aristides Vieilles Vignes gillas faktiskt bättre, mer klassisk SB, men så härlig med stram citrusstinn inramning med lite gräs och flinta. Frisk och hög syra som möter sältan i maten exellent (87-89p).
Huvudrätt 2: Rosastekt duvbröst med confiterat duvlår, rödbetspuré, majrovor samt tonkabönsås
Supertrevligt. Perfekt tillagat duvbröst med söt härlig sås med lite syrlighet från rödbetorna. Mustigt och härligt. Lite bra Nebbiolo är aldrig fel såklart och 2011 Moccagatta Barbaresco Bric Balin gör mig inte besviken med sina strama, unga och rödfruktigt klassiska karaktär. Härlig Nebbiolo med mycket intensitet och det mesta på plats (90-92p). Väl ung att servera nu kan jag tycka dock. Ulf borde såklart kunna erbjuda lite mer ålder, men visst funkade kombon hur bra som helst. Lillebrorsvinet var dock lite av en generisk katastrof utan tillstymelse till nebbioloparfym. Allmänt bärigt och trist tyvärr. Det borde plockas bort från menyn om jag skall bedöma hårt men rättvist.
Efterrätt 1: Marinerade jordgubbar med mynta samt Tahitivaniljglass
Svårt att säga något nytt finurligt om detta. Chateau d'Yquem av årgång 96 är efterrätt nog, men om möjligt ännu trevligare ihop med den läckra efterrätten. Ganska enkel och ren kombinerad rätt där den koncentrerade saffranstonen i vinet får fritt utrymme att glänsa och bidra med komplexitet till helheten. Minns årgång 76 som ett bättre vin, men det blir inte så mycket bättre än så här ändå (94-97p). Det där andra vinet glömdes snabbt bort...
Efterrätt 2: Valrhonachokladkräm med torkad mousse, kanderad viol och valrhonachokladglass
Mumsigt och läckert där just den kanderade violen ihop med chokladen blev en grym och effektfull kombination. Lite crunch på det och vi är hemma och njuter till fullo. Även om det är en ren ynnest att få dricka 1969 Mas Amiel Maury Millésimé, så var det den unga och klart enklare 2010 Cornet & Cie Banyuls Muté sur grains - Mise tardive som tog hem matchen ihop med efterrätten. Den unga peppriga frukten lirar helt enkelt bättre med violtonen och känns mer rätt. Gamlingen är dock ett supertrevligt vin, tro inget annat. Massor av tobak, torkad frukt och fin komplexitet med mängder av nyanser.
Det var allt för denna gång. Vi var verkligen supernöjda som vanligt och servicen är svår att klaga på och maten är som alltid i världsklass enligt min gom. Ulfs nya restaurangchef fyller ut rocken oerhört bra och trots att Ulf var ledig så flöt allt på utan problem. Bra mix med en äldre erfaren hovmästare och ett par yngre men oerhört ambitiösa lärjungar. Som vanligt så blev vi såklart igenkända och placerade vid vårat favoritbord utan ett ord behövde sägas dessutom, detta trots en anonym bokning några timmar innan vi anlände. Alltid trevligt att få känna sig lite "VIP".
Började kvällen med lite enklare bubbel och lite aptitretare till detta. Minns inte sammansättningen, men gott var det.
NV Bernard Hatté et Fils Brut Tradition
Bubblet håller klart måttet som en trevlig aperetif utan att kännas märkvärdigt eller överdrivet ambitiöst. Lite brödton, gula äpplen, skalig citrus, ett uns krita och fyllig och krämig frukt i munnen. Balanserat med ganska hög dosage? (viss restsötma), men med frisk syra. Inte särskilt komplext, men riktigt gott. Det är ju inte heller en Krug såklart (86-88p).
Förrätt 1: Anklever au tourchon med saltrostade Marconamandlar, björnbär, briochekrutonger och björnbärsaigredoux
Magisk och sanslöst god anklever med fantastiskt välbalanserade tillbehör. Lite fräschare än det brukar vara vilket förklarar det "lättare" vinvalet (Sauternes brukar vi få till anklever här vanligtvis). Perfekt kombination med vinerna. 2012 Reichsgraf von Kesselstatt Piesporter Goldtröpfchen Riesling Spätlese Grosse Lage leverar såklart riktigt bra men hamnar helt i skuggan av en av de bästa Spätlese Riesling jag har provat. 2007 Egon Müller Scharzhofberger Riesling Spätlese är nämligen nästintill perfekt med superkoncentrerad frukt, lagom dos av petroleum, persika och en hel del botrytis med mandel och ett uns saffran (93-96p). Sparade en slatt i glaset och återvände med jämna mellanrum under kvällen för att sniffa och njuta.
Förrätt 2: Tartar på kalvfilé med äggkräm, sommartryffel och Parmesan”stenar”
Mumsig och läcker. Härligt smakrik tartar med den färska tryffeln ihop med parmesanstenen på toppen som en härlig ostsmakande chokladtryffel. Kul med lite Grüner till detta. 2013 Schloss Gobelsburg Grüner Veltliner Kammerner Lamm Erste Lage är det klart bättre vinet här såklart med aningen vitpeppar, krispig citrus, "mineral" (järn) och lite matig rondör. Mycket intensiv och fokuserad (88-91p). 2013 Schloss Gobelsburg Grüner Veltliner Steinsetz är mer päronfruktig och någon enklare, men välsmakande. Välkomponerad helhet även om jag nog hade föredragit ett lätt rött, typ stram Bourgogne eller liknande, i alla fall så kändes det så där och då.
Förrätt 3: Kungskrabbaraviolo med dragon och svampbuljong
Ingen favorirätt tyvärr. Mycket smak av fänkål och basilika vill jag minnas, men möjligen var det dragonen som inte rimmade med mina smaklökar. Vinerna funkade utmärkt till men på helt olika vis, då de är väldigt olika. 2013 Faustine Cuvée Collection Diplomate d’Émpire- Il Calvalière är det bättre vinet här med sin fylliga och något varmfruktiga bourgognestil med finstämd nötig fatton (gav det 90p sist, vilket nog stämde bra även denna gång), medan 2014 Faustine Blanc Vielles Vignes möter maten snyggt via sin mer renfruktiga stil med svaga drag av just fänkål och lite frisk grönörtig guavafrukt med lite allmän stenfrukt och snygg fyllig fetma. Svårbedömt vin. Inte riktigt min favoritstil (85-89p).
Huvudrätt 1: Bakad kummelrygg med grillad svartrot, hasselnötsolja samt rostad citronmajonnäs
Är sällan särskilt imponerad av vitfiskrätter av detta slag, men denna var klart trevlig. Kraftig sälta och härligt mustig citronmajonäs som till och med frugan kunde äta och gilla trots att hon vanligtvis avskyr majonäs, men det är såklart stor skillnad på tubmajo och välgjord Borén-majo. Blev lite besviken på 2009 Gitton Père et Fils Sancerre Silex Galinot som kändes lite trött i syran med aningen för mycket oxidation. I övrigt så är det en härligt mineralisk SB med lite lagom med fattoner utan massa överdriven fläderton eller kattkiss. Det enklare 2014 Claude et Florence Thomas Labaille Sancerre Les Aristides Vieilles Vignes gillas faktiskt bättre, mer klassisk SB, men så härlig med stram citrusstinn inramning med lite gräs och flinta. Frisk och hög syra som möter sältan i maten exellent (87-89p).
Huvudrätt 2: Rosastekt duvbröst med confiterat duvlår, rödbetspuré, majrovor samt tonkabönsås
Supertrevligt. Perfekt tillagat duvbröst med söt härlig sås med lite syrlighet från rödbetorna. Mustigt och härligt. Lite bra Nebbiolo är aldrig fel såklart och 2011 Moccagatta Barbaresco Bric Balin gör mig inte besviken med sina strama, unga och rödfruktigt klassiska karaktär. Härlig Nebbiolo med mycket intensitet och det mesta på plats (90-92p). Väl ung att servera nu kan jag tycka dock. Ulf borde såklart kunna erbjuda lite mer ålder, men visst funkade kombon hur bra som helst. Lillebrorsvinet var dock lite av en generisk katastrof utan tillstymelse till nebbioloparfym. Allmänt bärigt och trist tyvärr. Det borde plockas bort från menyn om jag skall bedöma hårt men rättvist.
Efterrätt 1: Marinerade jordgubbar med mynta samt Tahitivaniljglass
Svårt att säga något nytt finurligt om detta. Chateau d'Yquem av årgång 96 är efterrätt nog, men om möjligt ännu trevligare ihop med den läckra efterrätten. Ganska enkel och ren kombinerad rätt där den koncentrerade saffranstonen i vinet får fritt utrymme att glänsa och bidra med komplexitet till helheten. Minns årgång 76 som ett bättre vin, men det blir inte så mycket bättre än så här ändå (94-97p). Det där andra vinet glömdes snabbt bort...
Efterrätt 2: Valrhonachokladkräm med torkad mousse, kanderad viol och valrhonachokladglass
Mumsigt och läckert där just den kanderade violen ihop med chokladen blev en grym och effektfull kombination. Lite crunch på det och vi är hemma och njuter till fullo. Även om det är en ren ynnest att få dricka 1969 Mas Amiel Maury Millésimé, så var det den unga och klart enklare 2010 Cornet & Cie Banyuls Muté sur grains - Mise tardive som tog hem matchen ihop med efterrätten. Den unga peppriga frukten lirar helt enkelt bättre med violtonen och känns mer rätt. Gamlingen är dock ett supertrevligt vin, tro inget annat. Massor av tobak, torkad frukt och fin komplexitet med mängder av nyanser.
Det var allt för denna gång. Vi var verkligen supernöjda som vanligt och servicen är svår att klaga på och maten är som alltid i världsklass enligt min gom. Ulfs nya restaurangchef fyller ut rocken oerhört bra och trots att Ulf var ledig så flöt allt på utan problem. Bra mix med en äldre erfaren hovmästare och ett par yngre men oerhört ambitiösa lärjungar. Som vanligt så blev vi såklart igenkända och placerade vid vårat favoritbord utan ett ord behövde sägas dessutom, detta trots en anonym bokning några timmar innan vi anlände. Alltid trevligt att få känna sig lite "VIP".
Magnus L
urydhtfilgukj
Skulle ljuga om jag inte sa att jag var grön av avund. Låter som att ni hade en fantastisk kväll!En helkväll lyckades "genomlidas" igår med stora avsmakningsmenyn och både den exklusiva och normala vinmenyn till. Jag och frugan delade alltså broderligt och smuttade på varandras glas i sann Lady & Lufsen-anda. Ni slipper betygsättning och detaljerade beskrivningar av vinerna således, då vi knappast satt med anteckningsblock och det är svårt att minnas mer än ett par viner på detaljnivå i minnet. Lite betygsintervall kommer jag bjucka på i de fall jag har en hyfsad uppfattning.
Började kvällen med lite enklare bubbel och lite aptitretare till detta. Minns inte sammansättningen, men gott var det.
Visa bifogad bild 4801
NV Bernard Hatté et Fils Brut Tradition
Visa bifogad bild 4802
Bubblet håller klart måttet som en trevlig aperetif utan att kännas märkvärdigt eller överdrivet ambitiöst. Lite brödton, gula äpplen, skalig citrus, ett uns krita och fyllig och krämig frukt i munnen. Balanserat med ganska hög dosage? (viss restsötma), men med frisk syra. Inte särskilt komplext, men riktigt gott. Det är ju inte heller en Krug såklart (86-88p).
Förrätt 1: Anklever au tourchon med saltrostade Marconamandlar, björnbär, briochekrutonger och björnbärsaigredoux
Visa bifogad bild 4803
Magisk och sanslöst god anklever med fantastiskt välbalanserade tillbehör. Lite fräschare än det brukar vara vilket förklarar det "lättare" vinvalet (Sauternes brukar vi få till anklever här vanligtvis). Perfekt kombination med vinerna. 2012 Reichsgraf von Kesselstatt Piesporter Goldtröpfchen Riesling Spätlese Grosse Lage leverar såklart riktigt bra men hamnar helt i skuggan av en av de bästa Spätlese Riesling jag har provat. 2007 Egon Müller Scharzhofberger Riesling Spätlese är nämligen nästintill perfekt med superkoncentrerad frukt, lagom dos av petroleum, persika och en hel del botrytis med mandel och ett uns saffran (93-96p). Sparade en slatt i glaset och återvände med jämna mellanrum under kvällen för att sniffa och njuta.
Förrätt 2: Tartar på kalvfilé med äggkräm, sommartryffel och Parmesan”stenar”
Visa bifogad bild 4805
Mumsig och läcker. Härligt smakrik tartar med den färska tryffeln ihop med parmesanstenen på toppen som en härlig ostsmakande chokladtryffel. Kul med lite Grüner till detta. 2013 Schloss Gobelsburg Grüner Veltliner Kammerner Lamm Erste Lage är det klart bättre vinet här såklart med aningen vitpeppar, krispig citrus, "mineral" (järn) och lite matig rondör. Mycket intensiv och fokuserad (88-91p). 2013 Schloss Gobelsburg Grüner Veltliner Steinsetz är mer päronfruktig och någon enklare, men välsmakande. Välkomponerad helhet även om jag nog hade föredragit ett lätt rött, typ stram Bourgogne eller liknande, i alla fall så kändes det så där och då.
Förrätt 3: Kungskrabbaraviolo med dragon och svampbuljong
Visa bifogad bild 4806
Ingen favorirätt tyvärr. Mycket smak av fänkål och basilika vill jag minnas, men möjligen var det dragonen som inte rimmade med mina smaklökar. Vinerna funkade utmärkt till men på helt olika vis, då de är väldigt olika. 2013 Faustine Cuvée Collection Diplomate d’Émpire- Il Calvalière är det bättre vinet här med sin fylliga och något varmfruktiga bourgognestil med finstämd nötig fatton (gav det 90p sist, vilket nog stämde bra även denna gång), medan 2014 Faustine Blanc Vielles Vignes möter maten snyggt via sin mer renfruktiga stil med svaga drag av just fänkål och lite frisk grönörtig guavafrukt med lite allmän stenfrukt och snygg fyllig fetma. Svårbedömt vin. Inte riktigt min favoritstil (85-89p).
Huvudrätt 1: Bakad kummelrygg med grillad svartrot, hasselnötsolja samt rostad citronmajonnäs
Visa bifogad bild 4807
Är sällan särskilt imponerad av vitfiskrätter av detta slag, men denna var klart trevlig. Kraftig sälta och härligt mustig citronmajonäs som till och med frugan kunde äta och gilla trots att hon vanligtvis avskyr majonäs, men det är såklart stor skillnad på tubmajo och välgjord Borén-majo. Blev lite besviken på 2009 Gitton Père et Fils Sancerre Silex Galinot som kändes lite trött i syran med aningen för mycket oxidation. I övrigt så är det en härligt mineralisk SB med lite lagom med fattoner utan massa överdriven fläderton eller kattkiss. Det enklare 2014 Claude et Florence Thomas Labaille Sancerre Les Aristides Vieilles Vignes gillas faktiskt bättre, mer klassisk SB, men så härlig med stram citrusstinn inramning med lite gräs och flinta. Frisk och hög syra som möter sältan i maten exellent (87-89p).
Huvudrätt 2: Rosastekt duvbröst med confiterat duvlår, rödbetspuré, majrovor samt tonkabönsås
Visa bifogad bild 4808
Supertrevligt. Perfekt tillagat duvbröst med söt härlig sås med lite syrlighet från rödbetorna. Mustigt och härligt. Lite bra Nebbiolo är aldrig fel såklart och 2011 Moccagatta Barbaresco Bric Balin gör mig inte besviken med sina strama, unga och rödfruktigt klassiska karaktär. Härlig Nebbiolo med mycket intensitet och det mesta på plats (90-92p). Väl ung att servera nu kan jag tycka dock. Ulf borde såklart kunna erbjuda lite mer ålder, men visst funkade kombon hur bra som helst. Lillebrorsvinet var dock lite av en generisk katastrof utan tillstymelse till nebbioloparfym. Allmänt bärigt och trist tyvärr. Det borde plockas bort från menyn om jag skall bedöma hårt men rättvist.
Efterrätt 1: Marinerade jordgubbar med mynta samt Tahitivaniljglass
Visa bifogad bild 4809
Svårt att säga något nytt finurligt om detta. Chateau d'Yquem av årgång 96 är efterrätt nog, men om möjligt ännu trevligare ihop med den läckra efterrätten. Ganska enkel och ren kombinerad rätt där den koncentrerade saffranstonen i vinet får fritt utrymme att glänsa och bidra med komplexitet till helheten. Minns årgång 76 som ett bättre vin, men det blir inte så mycket bättre än så här ändå (94-97p). Det där andra vinet glömdes snabbt bort...
Efterrätt 2: Valrhonachokladkräm med torkad mousse, kanderad viol och valrhonachokladglass
Visa bifogad bild 4810
Mumsigt och läckert där just den kanderade violen ihop med chokladen blev en grym och effektfull kombination. Lite crunch på det och vi är hemma och njuter till fullo. Även om det är en ren ynnest att få dricka 1969 Mas Amiel Maury Millésimé, så var det den unga och klart enklare
2010 Cornet & Cie Banyuls Muté sur grains - Mise tardive som tog hem matchen ihop med efterrätten. Den unga peppriga frukten lirar helt enkelt bättre med violtonen och känns mer rätt. Gamlingen är dock ett supertrevligt vin, tro inget annat. Massor av tobak, torkad frukt och fin komplexitet med mängder av nyanser.
Det var allt för denna gång. Vi var verkligen supernöjda som vanligt och servicen är svår att klaga på och maten är som alltid i världsklass enligt min gom. Ulfs nya restaurangchef fyller ut rocken oerhört bra och trots att Ulf var ledig så flöt allt på utan problem. Bra mix med en äldre erfaren hovmästare och ett par yngre men oerhört ambitiösa lärjungar. Som vanligt så blev vi såklart igenkända och placerade vid vårat favoritbord utan ett ord behövde sägas dessutom, detta trots en anonym bokning några timmar innan vi anlände. Alltid trevligt att få känna sig lite "VIP".
chambertin
Medlem
Och nu en välförtjänt utmärkelse till Ulf och restaurangen !
https://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2885166-extra-plus-till-stjarnrik-traktor
Grattis !
https://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2885166-extra-plus-till-stjarnrik-traktor
Grattis !
Trådskapare
Mattias Schyberg
Administratör
Mycket kul och väldigt välförtjänt. Av alla restauranger i stjärnklass som jag har besökt så är det ingen som jag har lämnat med större tillfredställelse efter en helkväll någonsin. Att så är fallet med ett såpass enkelt och inarbetat koncept är ruggigt imponerande, men det kanske är just därför det är så bra å andra sidan. Han har filat på konceptet i 25 år! Med hård träning och ödmjukhet så är det lätt att bli jäkligt bra på det man gör. All heder till den gode Ulf (och det magiska receptet, Hans Borén). Jäklar vad jag känner att det är dags för ett hyllningsbesök inom kort!
Nu kanske vi äntligen kan lyckas övertyga @Crist(al)ian 77 att få tummen ur att besöka detta vattenhål.
kayaker
Cyklist
Jag blev väldigt förbryllad när jag såg "traktor" i URL:en...
Mycket kul och väldigt välförtjänt. Av alla restauranger i stjärnklass som jag har besökt så är det ingen som jag har lämnat med större tillfredställelse efter en helkväll någonsin. Att så är fallet med ett såpass enkelt och inarbetat koncept är ruggigt imponerande, men det kanske är just därför det är så bra å andra sidan. Han har filat på konceptet i 25 år! Med hård träning och ödmjukhet så är det lätt att bli jäkligt bra på det man gör. All heder till den gode Ulf (och det magiska receptet, Hans Borén). Jäklar vad jag känner att det är dags för ett hyllningsbesök inom kort!
Nu kanske vi äntligen kan lyckas övertyga @Crist(al)ian 77 att få tummen ur att besöka detta vattenhål.
Mycket märkligt att jag inte varit här men sparar det bästa till sist vad det verkar! I vår får det bli av och hittar jag ingen annan så får jag väl bjuda ut dig.
Trådskapare
Mattias Schyberg
Administratör
Inspirerad och starstrucked av mitt möte med Hans Borén igår fick mig att inse att jag äter för lite på riktigt bra restauranger. Nu är bokningen gjord. På fredag smäller det! Lutar åt 7-rätters med båda vinmenyerna till om vi inte kommer på andra tankar och tar någon flaska för att sedan komplettera glasvis där det behövs.
Det känns som det är dags att utropa restaurangbesöksförbud snart!
Aktuell meny:
Det känns som det är dags att utropa restaurangbesöksförbud snart!
Aktuell meny:
ChristianB
DipWSET
Ser ju riktigt trevligt ut, @Mattias S ! Särskilt de söta på slutet torde vara lite ovanliga och på så vis extra roliga.
Trådskapare
Mattias Schyberg
Administratör
Det blev all in igår och vi ångrar det inte för en sekund. Ännu en superkväll med stans bästa krubb och mängder av fantastiska viner. Dubbla vinmenyer (en normal och en exklusiv). Frugan och jag försökte dela upplevelsen på bästa sätt i värsta Lady och Lufsen-anda.
Som aptitretare så blev det lite små amisar med den sjukt trevliga 2014 Domaine Weinbach Riesling Schlossberg Cuvée Ste. Catherine. Magiskt bra Riesling med himmelsk syra och fantastisk skön frukt, längd och intensitet. Knappt noterbar petroleum, men grymt bra!
Vi gick sedan över på kvällens sjurättare...
Rimmad sotad burfångad havskräfta med blomkål, hasselnötter och krasse samt brynt smör (2012 Palais Kesselstatt, Riesling Trocken, Reichsgraf von Kesselstatt och 2014 Hölle, ”erste lage”, Riesling Trocken)
Friterad grissida från Domta gård med ”bränd” salladslöksemulsion och syrad lökrot (2014 Grauburgunder Trocken, Thörle och 2008 Pinot Gris, Réserve Personnelle, Trimbach)
Halstrad anklever med belugalinser, chutney på nachiäpplen samt lagrad balsamico (2009 Recioto Di Soave, Le Colombare, Pieropan och 1996 Chateau d'Yquem)
Bakad skreirygg med rökt Marconamandel, spetskål samt portvinsås (2013 Calera Pinot Noir, Central Coast och 2009 Morey Saint Denis, 1er Cru, Les Millandes, Heresztyn)
Cassoulet på utskuren lammsadel, merguez och bönor samt vintertryffel (2012 Les Chaux de Fontbonau och 2004 Crozes Hermitage, La Guiraude, Graillot)
Mascarponebavaroise med kokosskum och vit espressosorbet
(2012 Domaine des Baumard, Carte d'Or och 2009 Domaine des Baumard, Quarts de Chaume)
Caraibe Valrhonachokladkräm med sponge, blodapelsin, kanel och apelsinglass (10- och 40 år Tawny Port, Quinta do Vallado)
Mest magi och ståpäls stod d'Yquem och den halstrade anklevern för. Fullständigt lysande rätt och kombination! Skrei med portvinsås var en annan stor favorit och kul att kombinera en så söt rätt med en heltorr Pinot Noir. Gillade dock jänkaren mer än fransosen till maten. Lammsadeln var även den grymt trevlig. Härlig och mogen Graillot till detta blev en lysande inramning men det enklare CdR-vinet gjorde jobbet väldigt bra också.
Avslutningen med både en 10- och 40 årig tawny var väldigt kul. STOR skillnad i komplexitet och intensitet mellan de båda. 40-taggaren är magiskt bra utan tvekan! Efterrätten har jag glömt en aning, så den hamnade helt klart i skuggan av vinet.
Allt var dock fullkomligt lysande denna kväll med massor av goda samtal långt efter tolvsnåret. Fem timmar långt restaurangbesök är helt rätt nivå om ni frågar mig. Vi var mer än runda under fötterna när vi sakta vaggade hem med en skön varm känsla i både kropp och själ.
Som aptitretare så blev det lite små amisar med den sjukt trevliga 2014 Domaine Weinbach Riesling Schlossberg Cuvée Ste. Catherine. Magiskt bra Riesling med himmelsk syra och fantastisk skön frukt, längd och intensitet. Knappt noterbar petroleum, men grymt bra!
Vi gick sedan över på kvällens sjurättare...
Rimmad sotad burfångad havskräfta med blomkål, hasselnötter och krasse samt brynt smör (2012 Palais Kesselstatt, Riesling Trocken, Reichsgraf von Kesselstatt och 2014 Hölle, ”erste lage”, Riesling Trocken)
Friterad grissida från Domta gård med ”bränd” salladslöksemulsion och syrad lökrot (2014 Grauburgunder Trocken, Thörle och 2008 Pinot Gris, Réserve Personnelle, Trimbach)
Halstrad anklever med belugalinser, chutney på nachiäpplen samt lagrad balsamico (2009 Recioto Di Soave, Le Colombare, Pieropan och 1996 Chateau d'Yquem)
Bakad skreirygg med rökt Marconamandel, spetskål samt portvinsås (2013 Calera Pinot Noir, Central Coast och 2009 Morey Saint Denis, 1er Cru, Les Millandes, Heresztyn)
Cassoulet på utskuren lammsadel, merguez och bönor samt vintertryffel (2012 Les Chaux de Fontbonau och 2004 Crozes Hermitage, La Guiraude, Graillot)
Mascarponebavaroise med kokosskum och vit espressosorbet
(2012 Domaine des Baumard, Carte d'Or och 2009 Domaine des Baumard, Quarts de Chaume)
Caraibe Valrhonachokladkräm med sponge, blodapelsin, kanel och apelsinglass (10- och 40 år Tawny Port, Quinta do Vallado)
Mest magi och ståpäls stod d'Yquem och den halstrade anklevern för. Fullständigt lysande rätt och kombination! Skrei med portvinsås var en annan stor favorit och kul att kombinera en så söt rätt med en heltorr Pinot Noir. Gillade dock jänkaren mer än fransosen till maten. Lammsadeln var även den grymt trevlig. Härlig och mogen Graillot till detta blev en lysande inramning men det enklare CdR-vinet gjorde jobbet väldigt bra också.
Avslutningen med både en 10- och 40 årig tawny var väldigt kul. STOR skillnad i komplexitet och intensitet mellan de båda. 40-taggaren är magiskt bra utan tvekan! Efterrätten har jag glömt en aning, så den hamnade helt klart i skuggan av vinet.
Allt var dock fullkomligt lysande denna kväll med massor av goda samtal långt efter tolvsnåret. Fem timmar långt restaurangbesök är helt rätt nivå om ni frågar mig. Vi var mer än runda under fötterna när vi sakta vaggade hem med en skön varm känsla i både kropp och själ.
Trådskapare
Mattias Schyberg
Administratör
Spontana kvällar med vinösa tecken brukar bli allra bäst på något vis. Jag menar, man är lite uttråkad en tidig kväll och får för sig att ge tillvaron en liten guldkant så där mitt i veckan. Jag och frun spatserade i rask takt till 28+ igår för att äta en liten ostbricka med ett glas vin, men är det någon här som tror att kvällen mynnade ut i så pass måttliga excesser?
Nåväl, vi började med lite 2013 Domaine Dublère Bourgogne Blanc Les Millerands att sippa på medan vi filurade på vad vi skulle satsa på till osttallriken. Christian (hovmästaren) föreslog att vi borde ta en liten förrätt åtminstone och vi var inte sena med att bejaka erbjudandet. In kommer lite frøyalax med vodka och syltad lök samt organic caviarbeurre blanc efter en liten uppsättning med läckra amisar. Helt magiskt god lax! Bourgognen – en lätt fatad och ganska krispig historia av bra kvalitet – levererade precis enligt önskemål. Som en liten läcker bonus så fick vi dessutom in ett glas med magiskt god 2014 Domaine Weinbach Riesling Schlossberg, som smakade som en våt dröm för att vara lagom specifik. Massivt koncentrerad med tropisk frukt och ett uns petroleum. Mumma!
Vi ville ju ha lite rött också, trots att vi hade tänkt äta ost. Det blev en superläcker 1999 Pio Cesare Barbaresco som visade upp sig från sin absolut bästa sida med mängder av mognadstoner, men visst finns det mycket liv kvar! Torkad frukt, tjära och nyanserad röd frukt med härligt florala övertoner samt sköna drag av jord, svamp och undervegetation. Superb intensitet! Absolut 92p.
Åt lite magisk grissida, kalvbräss och rosastekt blodduva till det hela, vilket är väldigt udda att få på en enkel ostbricka.
Det blev lite ost också! Minns inte vilka varianter det var, mer än en sanslöst trevlig och mogen parmesan och lite läcker roquefort. Ost är jäkligt gott – alltid!
För er champagnenördar: Ratafia de Champagne Palmer & Co är ett riktigt kul "vin" helt utan bubblor och dessutom gjort på ojäst druvmust som spritats upp. Fick lite punch-vibbar. Lagom sött med bra syra. Sultanrussin, bränt socker och pomerans. Hur kul som helst att prova!
Som ni säkert förstår så fick vi en magisk kväll med mängder av godis både i glas och på tallriken. Precis rätt nivå för en helt vanlig torsdag. På lördag så blir det en riktigt sittning. Ett värdigt avslut på en 15 år lång era som stammisar. Hans Borén jobbar nämligen sin sista dag på torsdag nästa vecka, så är ni intresserade av att äta mat i världsklass så gäller det att vara snabb att boka! Jag kan redan nu lova tårar och grava känslosvall.
Nåväl, vi började med lite 2013 Domaine Dublère Bourgogne Blanc Les Millerands att sippa på medan vi filurade på vad vi skulle satsa på till osttallriken. Christian (hovmästaren) föreslog att vi borde ta en liten förrätt åtminstone och vi var inte sena med att bejaka erbjudandet. In kommer lite frøyalax med vodka och syltad lök samt organic caviarbeurre blanc efter en liten uppsättning med läckra amisar. Helt magiskt god lax! Bourgognen – en lätt fatad och ganska krispig historia av bra kvalitet – levererade precis enligt önskemål. Som en liten läcker bonus så fick vi dessutom in ett glas med magiskt god 2014 Domaine Weinbach Riesling Schlossberg, som smakade som en våt dröm för att vara lagom specifik. Massivt koncentrerad med tropisk frukt och ett uns petroleum. Mumma!
Vi ville ju ha lite rött också, trots att vi hade tänkt äta ost. Det blev en superläcker 1999 Pio Cesare Barbaresco som visade upp sig från sin absolut bästa sida med mängder av mognadstoner, men visst finns det mycket liv kvar! Torkad frukt, tjära och nyanserad röd frukt med härligt florala övertoner samt sköna drag av jord, svamp och undervegetation. Superb intensitet! Absolut 92p.
Åt lite magisk grissida, kalvbräss och rosastekt blodduva till det hela, vilket är väldigt udda att få på en enkel ostbricka.
Det blev lite ost också! Minns inte vilka varianter det var, mer än en sanslöst trevlig och mogen parmesan och lite läcker roquefort. Ost är jäkligt gott – alltid!
För er champagnenördar: Ratafia de Champagne Palmer & Co är ett riktigt kul "vin" helt utan bubblor och dessutom gjort på ojäst druvmust som spritats upp. Fick lite punch-vibbar. Lagom sött med bra syra. Sultanrussin, bränt socker och pomerans. Hur kul som helst att prova!
Som ni säkert förstår så fick vi en magisk kväll med mängder av godis både i glas och på tallriken. Precis rätt nivå för en helt vanlig torsdag. På lördag så blir det en riktigt sittning. Ett värdigt avslut på en 15 år lång era som stammisar. Hans Borén jobbar nämligen sin sista dag på torsdag nästa vecka, så är ni intresserade av att äta mat i världsklass så gäller det att vara snabb att boka! Jag kan redan nu lova tårar och grava känslosvall.
Jimmy Forsman
I det stora hela tämligen meh...
Smarr!Spontana kvällar med vinösa tecken brukar bli allra bäst på något vis. Jag menar, man är lite uttråkad en tidig kväll och får för sig att ge tillvaron en liten guldkant så där mitt i veckan. Jag och frun spatserade i rask takt till 28+ igår för att äta en liten ostbricka med ett glas vin, men är det någon här som tror att kvällen mynnade ut i så pass måttliga excesser?
Nåväl, vi började med lite 2013 Domaine Dublère Bourgogne Blanc Les Millerands att sippa på medan vi filurade på vad vi skulle satsa på till osttallriken. Christian (hovmästaren) föreslog att vi borde ta en liten förrätt åtminstone och vi var inte sena med att bejaka erbjudandet. In kommer lite frøyalax med vodka och syltad lök samt organic caviarbeurre blanc efter en liten uppsättning med läckra amisar. Helt magiskt god lax! Bourgognen – en lätt fatad och ganska krispig historia av bra kvalitet – levererade precis enligt önskemål. Som en liten läcker bonus så fick vi dessutom in ett glas med magiskt god 2014 Domaine Weinbach Riesling Schlossberg, som smakade som en våt dröm för att vara lagom specifik. Massivt koncentrerad med tropisk frukt och ett uns petroleum. Mumma!
Vi ville ju ha lite rött också, trots att vi hade tänkt äta ost. Det blev en superläcker 1999 Pio Cesare Barbaresco som visade upp sig från sin absolut bästa sida med mängder av mognadstoner, men visst finns det mycket liv kvar! Torkad frukt, tjära och nyanserad röd frukt med härligt florala övertoner samt sköna drag av jord, svamp och undervegetation. Superb intensitet! Absolut 92p.
Åt både lite magisk grissida, kalvbräss och rosastekt blodduva till det hela, vilket är väldigt udda att få på en enkel ostbricka.
Det blev lite ost också! Minns inte vilka varianter det var, mer än en sanslöst trevlig och mogen parmesan och lite läcker roquefort. Ost är jäkligt gott – alltid!
För er champagnenördar: Ratafia de Champagne Palmer & Co är ett riktigt kul "vin" helt utan bubblor och dessutom gjort på ojäst druvmust som spritats upp. Fick lite punch-vibbar. Lagom sött med bra syra. Sultanrussin, bränt socker och pomerans. Hur kul som helst att prova!
Som ni säkert förstår så fick vi en magisk kväll med mängder av godis både i glas och på tallriken. Precis rätt nivå för en helt vanlig torsdag. På lördag så blir det en riktigt sittning. Ett värdigt avslut på en 15-årig lång era där vi har varit stammisar. Hans Borén jobbar nämligen sin sista dag på torsdag nästa vecka, så är ni intresserade av att äta mat i världsklass så gäller det att vara snabb att boka!
Visa bifogad bild 6772
Visa bifogad bild 6773
Visa bifogad bild 6774
Visa bifogad bild 6775
Spontana kvällar med vinösa tecken brukar bli allra bäst på något vis. Jag menar, man är lite uttråkad en tidig kväll och får för sig att ge tillvaron en liten guldkant så där mitt i veckan. Jag och frun spatserade i rask takt till 28+ igår för att äta en liten ostbricka med ett glas vin, men är det någon här som tror att kvällen mynnade ut i så pass måttliga excesser?
Nåväl, vi började med lite 2013 Domaine Dublère Bourgogne Blanc Les Millerands att sippa på medan vi filurade på vad vi skulle satsa på till osttallriken. Christian (hovmästaren) föreslog att vi borde ta en liten förrätt åtminstone och vi var inte sena med att bejaka erbjudandet. In kommer lite frøyalax med vodka och syltad lök samt organic caviarbeurre blanc efter en liten uppsättning med läckra amisar. Helt magiskt god lax! Bourgognen – en lätt fatad och ganska krispig historia av bra kvalitet – levererade precis enligt önskemål. Som en liten läcker bonus så fick vi dessutom in ett glas med magiskt god 2014 Domaine Weinbach Riesling Schlossberg, som smakade som en våt dröm för att vara lagom specifik. Massivt koncentrerad med tropisk frukt och ett uns petroleum. Mumma!
Vi ville ju ha lite rött också, trots att vi hade tänkt äta ost. Det blev en superläcker 1999 Pio Cesare Barbaresco som visade upp sig från sin absolut bästa sida med mängder av mognadstoner, men visst finns det mycket liv kvar! Torkad frukt, tjära och nyanserad röd frukt med härligt florala övertoner samt sköna drag av jord, svamp och undervegetation. Superb intensitet! Absolut 92p.
Åt lite magisk grissida, kalvbräss och rosastekt blodduva till det hela, vilket är väldigt udda att få på en enkel ostbricka.
Det blev lite ost också! Minns inte vilka varianter det var, mer än en sanslöst trevlig och mogen parmesan och lite läcker roquefort. Ost är jäkligt gott – alltid!
För er champagnenördar: Ratafia de Champagne Palmer & Co är ett riktigt kul "vin" helt utan bubblor och dessutom gjort på ojäst druvmust som spritats upp. Fick lite punch-vibbar. Lagom sött med bra syra. Sultanrussin, bränt socker och pomerans. Hur kul som helst att prova!
Som ni säkert förstår så fick vi en magisk kväll med mängder av godis både i glas och på tallriken. Precis rätt nivå för en helt vanlig torsdag. På lördag så blir det en riktigt sittning. Ett värdigt avslut på en 15 år lång era som stammisar. Hans Borén jobbar nämligen sin sista dag på torsdag nästa vecka, så är ni intresserade av att äta mat i världsklass så gäller det att vara snabb att boka! Jag kan redan nu lova tårar och grava känslosvall.
Visa bifogad bild 6772
Visa bifogad bild 6773
Visa bifogad bild 6774
Visa bifogad bild 6775
Va fasan! Har äntligen kommit till skott och bokat bord den 3 juni och nu säger du att restaurangens hjärna och hjärta ska sluta.
Kan säkert bli fortsatt bra men oavsett så missar jag vad det är du går igång på. Såvida jag inte bokar pronto...
Trådskapare
Mattias Schyberg
Administratör
Allt har ett slut.
Jag har svårt för ofrivilliga förändringar, men det krävs ju förändring för att få nya perspektiv. Det är lite som att vakna upp lite bakfull en vacker vårdag och känna pressen att fånga dagen och göra den rättvisa – trots att man inte har den minsta lilla lust.
Igår var dock allt som vanligt. En fullsatt restaurang. Ulf kämpade på med sin halta fot och underhöll sina gäster ihop med Christian och övrig serveringspersonal. Hans Borén befann sig i köket och förberedde vår sista måltid – i alla fall i exakt den tappning som vi har upplevt under 15 år. Det smakade magiskt denna kväll. Möjligen ett av de bästa besöken någonsin. Just för att det var sista gången. Jag kommer verkligen sakna hans perfekt balanserade såser som är det närmaste man kan komma matmagi.
Nästa gång som vi går dit så är det en ny kock med ny matfilosofi. Förmodligen kommer det bestå av klassisk gourmetmat, men det kommer aldrig bli som med Hans. Annorlunda behöver dock inte vara sämre, så låt oss hoppas att 28+ återuppstår och lyckas charma oss lika mycket igen. Lokalen finns ju fortfarande kvar och likaså Ulf.
Ett perfekt restaurangbesök kan nog inte bli bättre än när man får serverat en minivertikal med Château d'Yquem redan till första rätten som består av anklever au torchon med sauternesgelé, rödbeta och marconamandel. Det sätter liksom ribban högt.
95:an är det klart bättre vinet här, både för sig själv men även till den underbara anklevern. Klart mer intensiv och kraftfull med löjligt feta drag av saffran. 96:an är klart friskare med mer syra. Båda är dock fantastiskt trevliga men på olika vis. Tyngden i 95:an var perfekt till anklevern. Som helhet blev det magi och fyrverkerier.
På många vis så hade vi kunnat gå hem redan här och varit lyckliga, men nu var det dags för lite mogen vit Bourgogne till de nästkommande rätterna. Vad sägs om 1997 Domaine du Chateau de Meursault Meursault 1er Cru?
En fullmogen skapelse, förmodligen en bit över sin peak, men härligt komplex och läcker ändå. Blommor, nötter, apelsinkrokant och lite lagom med bokna äpplen och torkad tropisk frukt. Läckert! Dracks i stora klunkar till kalvbräss och torskrygg och allt bara satt som ett smäck.
När det var dags för lite köttiga doningar så fick vi in lite 2013 Calera Pinot Noir.
En trevlig pinne i balanserad men tydlig jänkarstil. Kryddig och småköttig med läcker röd frukt. Funkade kalas till den långbakade grissidan på tallriken. Maten överglänste dock vinet med råge här. Magiskt god rätt.
Nu var det dags för en av kvällens höjdpunkter! 2004 Penfolds Shiraz St Henri. Så jäkla kul att prova!
Klart mogen och stram med fånigt bra intensitet och längd. Lakrits, viol, hallon och björnbär dominerar med härliga drag av piptobak, dill, lavendel och rostigt järn. Ingen överdådig frukt. Dracks med stor vördnad till kvällens blodduva. Så in i bänken läckert!
Bara för att göra kvällen nyanserad och bryta gamla trender så passade vi på att ta in lite annorlunda och kul vin som legat i tryggt förvar i Ulfs källare i många år till lite ost och till de avslutande desserterna. Vad sägs om 1995 Nederburg Chenin Blanc Auction Reserve Edelkeur Noble Late Harvest?
Mycket moget med drag av komplex aprikosmarmelad med honung och kanderade äpplen. Väldigt gott dessutom vid god vigör trots åldern. Hanterade den brokiga ostbrickan lysande och var makalöst bra till hjortronrätten. Kanske inte optimal till lakrits- och citronrätten och tämligen kass till valrhonan med mango på slutet. Tur att vi fick in lite 40 årig tawny att sippa på också.
Pust! Det blev många timmar. Vi började vid 19:00 och var inte därifrån förrän 01:30. De sista timmarna spenderades med mängder av trevliga samtal och en hel del vin.
Det blev både lite lysande Bourgogne, härligt kryddig grenache och lite söt och underbar chenin blanc innan vi långsamt vaggade hem, aningen överförfriskade – men lyckliga!
Jag har svårt för ofrivilliga förändringar, men det krävs ju förändring för att få nya perspektiv. Det är lite som att vakna upp lite bakfull en vacker vårdag och känna pressen att fånga dagen och göra den rättvisa – trots att man inte har den minsta lilla lust.
Igår var dock allt som vanligt. En fullsatt restaurang. Ulf kämpade på med sin halta fot och underhöll sina gäster ihop med Christian och övrig serveringspersonal. Hans Borén befann sig i köket och förberedde vår sista måltid – i alla fall i exakt den tappning som vi har upplevt under 15 år. Det smakade magiskt denna kväll. Möjligen ett av de bästa besöken någonsin. Just för att det var sista gången. Jag kommer verkligen sakna hans perfekt balanserade såser som är det närmaste man kan komma matmagi.
Nästa gång som vi går dit så är det en ny kock med ny matfilosofi. Förmodligen kommer det bestå av klassisk gourmetmat, men det kommer aldrig bli som med Hans. Annorlunda behöver dock inte vara sämre, så låt oss hoppas att 28+ återuppstår och lyckas charma oss lika mycket igen. Lokalen finns ju fortfarande kvar och likaså Ulf.
Ett perfekt restaurangbesök kan nog inte bli bättre än när man får serverat en minivertikal med Château d'Yquem redan till första rätten som består av anklever au torchon med sauternesgelé, rödbeta och marconamandel. Det sätter liksom ribban högt.
95:an är det klart bättre vinet här, både för sig själv men även till den underbara anklevern. Klart mer intensiv och kraftfull med löjligt feta drag av saffran. 96:an är klart friskare med mer syra. Båda är dock fantastiskt trevliga men på olika vis. Tyngden i 95:an var perfekt till anklevern. Som helhet blev det magi och fyrverkerier.
På många vis så hade vi kunnat gå hem redan här och varit lyckliga, men nu var det dags för lite mogen vit Bourgogne till de nästkommande rätterna. Vad sägs om 1997 Domaine du Chateau de Meursault Meursault 1er Cru?
En fullmogen skapelse, förmodligen en bit över sin peak, men härligt komplex och läcker ändå. Blommor, nötter, apelsinkrokant och lite lagom med bokna äpplen och torkad tropisk frukt. Läckert! Dracks i stora klunkar till kalvbräss och torskrygg och allt bara satt som ett smäck.
När det var dags för lite köttiga doningar så fick vi in lite 2013 Calera Pinot Noir.
En trevlig pinne i balanserad men tydlig jänkarstil. Kryddig och småköttig med läcker röd frukt. Funkade kalas till den långbakade grissidan på tallriken. Maten överglänste dock vinet med råge här. Magiskt god rätt.
Nu var det dags för en av kvällens höjdpunkter! 2004 Penfolds Shiraz St Henri. Så jäkla kul att prova!
Klart mogen och stram med fånigt bra intensitet och längd. Lakrits, viol, hallon och björnbär dominerar med härliga drag av piptobak, dill, lavendel och rostigt järn. Ingen överdådig frukt. Dracks med stor vördnad till kvällens blodduva. Så in i bänken läckert!
Bara för att göra kvällen nyanserad och bryta gamla trender så passade vi på att ta in lite annorlunda och kul vin som legat i tryggt förvar i Ulfs källare i många år till lite ost och till de avslutande desserterna. Vad sägs om 1995 Nederburg Chenin Blanc Auction Reserve Edelkeur Noble Late Harvest?
Mycket moget med drag av komplex aprikosmarmelad med honung och kanderade äpplen. Väldigt gott dessutom vid god vigör trots åldern. Hanterade den brokiga ostbrickan lysande och var makalöst bra till hjortronrätten. Kanske inte optimal till lakrits- och citronrätten och tämligen kass till valrhonan med mango på slutet. Tur att vi fick in lite 40 årig tawny att sippa på också.
Pust! Det blev många timmar. Vi började vid 19:00 och var inte därifrån förrän 01:30. De sista timmarna spenderades med mängder av trevliga samtal och en hel del vin.
Det blev både lite lysande Bourgogne, härligt kryddig grenache och lite söt och underbar chenin blanc innan vi långsamt vaggade hem, aningen överförfriskade – men lyckliga!
chambertin
Medlem
Man var uppenbarligen på fel ställe i Gbg igår kväll.Allt har ett slut.
Jag har svårt för ofrivilliga förändringar, men det krävs ju förändring för att få nya perspektiv. Det är lite som att vakna upp lite bakfull en vacker vårdag och känna pressen att fånga dagen och göra den rättvisa – trots att man inte har den minsta lilla lust.
Igår var dock allt som vanligt. En fullsatt restaurang. Ulf kämpade på med sin halta fot och underhöll sina gäster ihop med Christian och övrig serveringspersonal. Hans Borén befann sig i köket och förberedde vår sista måltid – i alla fall i exakt den tappning som vi har upplevt under 15 år. Det smakade magiskt denna kväll. Möjligen ett av de bästa besöken någonsin. Just för att det var sista gången. Jag kommer verkligen sakna hans perfekt balanserade såser som är det närmaste man kan komma matmagi.
Nästa gång som vi går dit så är det en ny kock med ny matfilosofi. Förmodligen kommer det bestå av klassisk gourmetmat, men det kommer aldrig bli som med Hans. Annorlunda behöver dock inte vara sämre, så låt oss hoppas att 28+ återuppstår och lyckas charma oss lika mycket igen. Lokalen finns ju fortfarande kvar och likaså Ulf.
Ett perfekt restaurangbesök kan nog inte bli bättre än när man får serverat en minivertikal med Château d'Yquem redan till första rätten som består av anklever au torchon med sauternesgelé, rödbeta och marconamandel. Det sätter liksom ribban högt.
Visa bifogad bild 6791
95:an är det klart bättre vinet här, både för sig själv men även till den underbara anklevern. Klart mer intensiv och kraftfull med löjligt feta drag av saffran. 96:an är klart friskare med mer syra. Båda är dock fantastiskt trevliga men på olika vis. Tyngden i 95:an var perfekt till anklevern. Som helhet blev det magi och fyrverkerier.
På många vis så hade vi kunnat gå hem redan här och varit lyckliga, men nu var det dags för lite mogen vit Bourgogne till de nästkommande rätterna. Vad sägs om 1997 Domaine du Chateau de Meursault Meursault 1er Cru?
Visa bifogad bild 6792
En fullmogen skapelse, förmodligen en bit över sin peak, men härligt komplex och läcker ändå. Blommor, nötter, apelsinkrokant och lite lagom med bokna äpplen och torkad tropisk frukt. Läckert! Dracks i stora klunkar till kalvbräss och torskrygg och allt bara satt som ett smäck.
Visa bifogad bild 6793
Visa bifogad bild 6794
När det var dags för lite köttiga doningar så fick vi in lite 2013 Calera Pinot Noir.
Visa bifogad bild 6795
En trevlig pinne i balanserad men tydlig jänkarstil. Kryddig och småköttig med läcker röd frukt. Funkade kalas till den långbakade grissidan på tallriken. Maten överglänste dock vinet med råge här. Magiskt god rätt.
Visa bifogad bild 6796
Nu var det dags för en av kvällens höjdpunkter! 2004 Penfolds Shiraz St Henri. Så jäkla kul att prova!
Visa bifogad bild 6797
Klart mogen och stram med fånigt bra intensitet och längd. Lakrits, viol, hallon och björnbär dominerar med härliga drag av piptobak, dill, lavendel och rostigt järn. Ingen överdådig frukt. Dracks med stor vördnad till kvällens blodduva. Så in i bänken läckert!
Visa bifogad bild 6798
Bara för att göra kvällen nyanserad och bryta gamla trender så passade vi på att ta in lite annorlunda och kul vin som legat i tryggt förvar i Ulfs källare i många år till lite ost och till de avslutande desserterna. Vad sägs om 1995 Nederburg Chenin Blanc Auction Reserve Edelkeur Noble Late Harvest?
Visa bifogad bild 6799
Mycket moget med drag av komplex aprikosmarmelad med honung och kanderade äpplen. Väldigt gott dessutom vid god vigör trots åldern. Hanterade den brokiga ostbrickan lysande och var makalöst bra till hjortronrätten. Kanske inte optimal till lakrits- och citronrätten och tämligen kass till valrhonan med mango på slutet. Tur att vi fick in lite 40 årig tawny att sippa på också.
Visa bifogad bild 6800
Visa bifogad bild 6801
Visa bifogad bild 6802
Visa bifogad bild 6803
Pust! Det blev många timmar. Vi började vid 19:00 och var inte därifrån förrän 01:30. De sista timmarna spenderades med mängder av trevliga samtal och en hel del vin.
Det blev både lite lysande Bourgogne, härligt kryddig grenache och lite söt och underbar chenin blanc innan vi långsamt vaggade hem, aningen överförfriskade – men lyckliga!
Visa bifogad bild 6804
Visa bifogad bild 6805
Visa bifogad bild 6806
Trådskapare
Mattias Schyberg
Administratör
Hm...Huetten...? Sist en blöt kväll...
Fick den blint och gissade omedelbart söt chenin blanc från Loire så den var så pass trogen sitt ursprung i alla fall. Bra koncentration med sötma runt "Auslese" vill jag minnas. Mycket honungsmelonkaraktär. Viss mognad med fräsch och krispig frukt utan uppenbar botrytis. Drick nu eller vänta några år till, typ.
Riktigt god men inte magisk.