Jag satt också med satellitklocka och 1000 Hz-mus efter att ha kommit hem nyduschad från träningen. Brukar gå vägen men överbelastad server och viss girighet från min sida resulterade att antalet beställda var mer än saldot. Samma som hände med 08an...
Pulsen stiger, panik och FOMO infinner sig snabbt. I steg 2 aktiveras amygdala och valet att fly eller fäkta infinner sig. När det gäller vin så är det anfall som är bästa försvar. Plan B verkställs snabbt. Löparskor på och troligen stans för stundens bästa km-tempo (inga kenyaner i sikte) ledde till att jag infann mig svettig på Gårda 6 min senare. Går in i butiken och lokaliserar Fi kl 3. Inte bara en utan flera, så här gäller det att gå på ledaren direkt och sätta sig i respekt! Går med raska och steg och stadig hållning fram till gruppen och direkt fram till expediten, likt en VD som åker SUV och dubbelparkerar. Onda blickar möts, men efter att jag frågat om Chetillon samtidigt som jag själv noterar att gruppen består av rödvinsmaffian som står runt ett gäng trälådor med rödtjut infinner sig lugnet igen. Gruppen var inte den verklige fienden...
Nästa problem blir när expediten inte har koll på Chetillon och ska kolla lagerplats och saldot på datorn. Pulsen stiger igen, tänk om det kommer in någon Örgrytreschtekare och kniper flaskorna före mig.
Rekognoserar butiken än en gång medan expediten springer ut på lagret. Verkar lugnt, noterar bara en dam som går iväg med en låda Gaja. Vacker syn, fastnar med blicken ett tag. H@lv@te, fokus reptilhjärna! Expediten återvänder och det visar sig att flaskorna står 2 m bakom datorn! I samma ögonblick dyker den riktiga fienden upp från ingenstans och sträcker sig mot flaskorna. En riktig lite rävvalp visar det sig. Läge för en rak höger och åberopa nödvärn? Flaskan kommer troligtvis inte åklagaren kunna visa på ha använts som tillhygge... Rävvalpen tar bara en flaska och jag tar de sista 3 från hyllan samtidigt som jag frågar om det finns fler på lagret.
Lång väntan och slutligen kommer expediten ut med alla flaskor jag ville ha men inte plånboken. Vaskade fram ett gammalt kreditkort som jag glömt koden på.
Nu var det bara att bära hem allt men som tur är kunde jag dumpa hälften hos
@Beo som huserar nära bolaget.
Slutet gott allting gott!