SV: Stora middagstråden
Eftersom det så smått börjar suga i Tantristarmen kan det vara på sin plats att jag faktiskt tar mig samman och redovisar föregående sittning...
I vanlig ordning var det dricka från Mög & Skändan som var huset olika alternativ på glas så det fick bli en Vintage 98 för att öka syresättningen av hjärnan inför de svåra och komplexa beslut som låg framför mig: att pussla ihop kvällens meny. Vinet har rejäla toner av mineral och ostron, dock blekare frukt än 2000:an.
Vet inte om det var skumpan eller min usla karaktär som gjorde att lösningen på mitt problem var att sopa in kvällens stora meny med därtill hörande drycker men så blev det i alla fall.
Först ut var en liten rulle med röding, rädisskum och gurka i gurka. Mycket tillbakahållna och subtila smaker, inte helt olik upptakten jag fick på Sjömagasinet. Vinet till var herbert Triebaumer Gelber Muskateller 07 från Rust, Burgenland. Krusbär i näsan men tom i gommen, precis som Chapelot på Sjömagasinet. Deja vu. Hade varit kul om jag hade haft just de chabliserna tillgängliga för test mot den här rätten.
För att dra mitt totalt politiskt inkorrekta strå till stacken i utrotandet av tonfisken så innehöll nästa tallrik en ljummen filet, en marinerad skiva och en hög med tartar av just denna firre. Till detta fanns det tre skivor inlagd bifftomat från friland, en gul, en grön och en röd. I glaset hittar vi Riesling Spätlese Brauneberger Juffer Sonnenuhr 06 från Fritz Haag, Mosel.
Vinet drar klart åt mineralhållet men återhållet. Smaken domineras helt av en stålhård syra, dock finns en frukt i bakgrunden som gör att det inte blir oangenämt.
Fileten har kombinerats ihop med den gröna tomatskivan och syran i vinet neutraliseras snyggt och frukten lyfts fram mycket trevligt. Marinerad skiva av tonfisk ligger ihop med skiva av gul bifftomat och den här tomaten är inte lika syrlig som den gröna. Alltså minskar neutraliseringen av syran i vinet och vinet "vinner" i smaktävlingen mot maten. Tartar och röd tomat hamnar i samma dilemma.
För att vara säker på att få en bra kombo mellan mat och vin har jag till nästa rätt fått in två olika viner. Vintage Tunina 2005 från Vinnaioli Jermann i Friuli-Venezia Giulia blandar frisk med 20% Chardonnay, 20% Malvasia Istriana, 20% Picolit, 20% Ribolla Gialla, 20% Sauvignon Blanc enligt uppgifter jag hittade hos en handlare. Tycker att vinet snabbt hamnar i anonymitetens träsk och lite mer karaktär borde man kunna begära för ett vin som ligger i 400-kronorsklassen i butik. Mot detta ställs Mersault 1er Cru "Les Poruzots" 02 från Chateau de Puligny-Montrachet. När jag kör ner snoken i glaset är min första tanke 2-komponentsklister (kanske skulle jag ha begärt en plastpåse för att kunna sniffa ordentligt?) samt tecken på överekning. Frukten tar sig dock med luftning.
Nu ska ju vinernat i första hand inte stå som soloartister varför en tallrik filet på St-Pers fisk med spenatgnocchi och kronärtskockssås. Bäda vinerna funkar bra till anrättningen. T ger en rundare smak medan M ger lite mer elegans och frukt men med en betydligt syrligare eftersmak. T vinner i min mun.
Stekt skiva av gåslever med ankravioli och pepparpersika är så syndigt gott att jag inte ens tänker bemöda mig med att skriva något, jag tror att som har smakat något liknande vet vad det rör sig om och ni andra får helt enkelt ta tag i livet och prova en av livets verkliga njutningar. Inte blev det sämre av att glaset innehåller Wehlener Sonnenuhr Auslese 95 från Joh. Jos. Prüm. Petroleum och mer petroleum. Fin attack i sötman där även petroleumtonen gör sig påmind. Sedan ramlar gröna äpplen in i bilden. Förutom att något ljushuvud kom på att tända en tändstick precis när jag skulle hugga in (vilket jag har ondgjort mig över tidigare) är detta så njutbart att jag låter tårarna sakta rinna ner för kinderna. På insidan av kinderna naturligtvis för att inte förstöra min knallhårda maskulina image, kräver träning...
Huvudrätten levereras i form av en medaljong av rådjur med spetskål, skogssvamp och selleripure. Gott.
Återigen dubblar vi vinerna för att kolla läget. Clarendon Hills Grenache Old Vines Romas Vineyard 99 (McLaren Vale, South Australia) påminner om en alkoholstarkt Pinot Noir (!?!). Motvikt utgörs av Niepoorts 2002 Batuta med Touriga Nacional och Trincadeira som druvmaterial. Björnklister i kranen och en yngre och syrligare smak jämfört med CH. Båda är helt ok till maten.
När man nu är mätt kan man lugnt övergå till att njuta av maten och det görs naturligvis bäst med försvarliga mängder socker. Chokladcreme brulee, jordgubbschokladsnittar, smultronsoret och marinerade jordgubbar. Precis så smaskigt som det låter. Med alla de här smakerna på tallriken är det verkligen tvunget med två viner, sedan är det bara till att sitta i sin lilla pysselverkstad och prova de olika varianterna.
Tokaj Aszu 2000 6 puttonyos från Tokaj Classic Winery, Ltd är en närmast bärnstensfärgad historia med honung och brända karameller som ingående komponenter. En helt annorlunda dryck är Merlino 06/92 från Pojer & Sandri. Tyvärr har nötterna inte översatt sin hemsida så jag har gissat ihop att det är en blandning av druvjuice från 06 och vinsprit lagrad sedan 92. Det hela håller ca 20 % alkohol. Toner av lakrits, plommon och körsbär hittar vägen till doft- och smakcentrum i hjärnan, en del som forskarna i mitt fall döpt till Hedonismus Extra Plus.
Övermätt och belåten konsterar jag att det är förbaskat bra viner man kör ut på glas.
