finewines.se
This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
-
Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!
Stora middagstråden
- Thread starter Jimmy Forsman
- Startdatum
SV: Stora middagstråden
Precis mixat ihop en gazpacho och lagt i kylen, den blir förrätt till en härlig lunch imorgon. Först alltså gazpacho och en torr kall sherry, La Guita. Sen blir det stora räkor från grillpannan, sjötunga och alemajas. till det en härlig Albarino, Terras Gauda, efter det en enkel citron youghurt, slutligen kaffe och brandy.
Precis mixat ihop en gazpacho och lagt i kylen, den blir förrätt till en härlig lunch imorgon. Först alltså gazpacho och en torr kall sherry, La Guita. Sen blir det stora räkor från grillpannan, sjötunga och alemajas. till det en härlig Albarino, Terras Gauda, efter det en enkel citron youghurt, slutligen kaffe och brandy.
Trådskapare
Jimmy Forsman
I det stora hela tämligen meh...
SV: Stora middagstråden
Idag så tog jag mig i all ensamhet ned till Hambergs i Uppsala där jag (i Uppsala alltså) i föräldrarnas frånvaro barikarderat mig för en stunds tvspelsspelande. Efter blott ett fåtal timmars nötande insåg jag att detta sög älgpung, varav jag blev sugen på skumpa. Sagt och gjort! Någon på detta forum hade nyligen varit på Hambergs och jag traskade raskt ned och beställde in en Selosse Brut (deggad i okt. 06) och en Skaldjursplateau. Jag måste säga att skumpan var väldigt väldigt bra. En av de bättre standard Selosse jag provat faktiskt. Plateaun var väldigt bra och Cremé Brûléen efteråt var riktigt trevlig.
Heder åt Hambergs, även om det måste vara svårjobbat i Uppsala på sommaren...
Idag så tog jag mig i all ensamhet ned till Hambergs i Uppsala där jag (i Uppsala alltså) i föräldrarnas frånvaro barikarderat mig för en stunds tvspelsspelande. Efter blott ett fåtal timmars nötande insåg jag att detta sög älgpung, varav jag blev sugen på skumpa. Sagt och gjort! Någon på detta forum hade nyligen varit på Hambergs och jag traskade raskt ned och beställde in en Selosse Brut (deggad i okt. 06) och en Skaldjursplateau. Jag måste säga att skumpan var väldigt väldigt bra. En av de bättre standard Selosse jag provat faktiskt. Plateaun var väldigt bra och Cremé Brûléen efteråt var riktigt trevlig.
Heder åt Hambergs, även om det måste vara svårjobbat i Uppsala på sommaren...
Keen
slan
SV: Stora middagstråden
Körde en middag på PA&Co en fredag för 1.5 veckor sen. Tog pilgrimsmusslor med sidfläsk, sparris och nån parmesankräm till förrätt, Ugnstekt hälleflundraa med mussel- och skaldjursrisotto till huvudrätt, och sen den obligatoriska Creme Bruléen till efterrätt. Till detta 3 olika sorters vin på glas efter rekommendation från kyparen. Tror det var en riesling till förrätt, en chardonnay till huvudrätten, och till slut en Sauternes till efterrätten. Allt var riktigt riktigt bra, från maten till vinerna till servicen. Inledde också middagen med en dry martini. Sjukt bra ställe måste jag säga, andra gången jag ätit där, åt biff rydberg, och kommer helt klart att återvända.
Veckan efter det åt jag på Zink. Körde nån kalvschnitzel då deras pasta var slut. Riktigt bra bistromat, även om det inte nådde upp till PA, kommer inte ihåg vilket vin jag drack till, men det var nåt rött på glas tror jag. ;D
Sist var jag nu i köpenhamn i helgen. Lunchen och middagen i lördags kan vi hoppa över ;D Men till lunch igår käkade vi på Peder Oxe. Tog 3 smörrebröd för 138DKK. Rökt hälleflundra på rågbröd med ägg och persilja, kall kokt potatis med rödlök och nån senapskräm, samt en råbiff med klassiska tillbehör. Allt var riktigt jävla fint, speciellt råbiffen vilken nog var den bästa jag ätit. Till det dracks en mellanöl. Riktigt bra avslutning på en sjukt bra helg.
Körde en middag på PA&Co en fredag för 1.5 veckor sen. Tog pilgrimsmusslor med sidfläsk, sparris och nån parmesankräm till förrätt, Ugnstekt hälleflundraa med mussel- och skaldjursrisotto till huvudrätt, och sen den obligatoriska Creme Bruléen till efterrätt. Till detta 3 olika sorters vin på glas efter rekommendation från kyparen. Tror det var en riesling till förrätt, en chardonnay till huvudrätten, och till slut en Sauternes till efterrätten. Allt var riktigt riktigt bra, från maten till vinerna till servicen. Inledde också middagen med en dry martini. Sjukt bra ställe måste jag säga, andra gången jag ätit där, åt biff rydberg, och kommer helt klart att återvända.
Veckan efter det åt jag på Zink. Körde nån kalvschnitzel då deras pasta var slut. Riktigt bra bistromat, även om det inte nådde upp till PA, kommer inte ihåg vilket vin jag drack till, men det var nåt rött på glas tror jag. ;D
Sist var jag nu i köpenhamn i helgen. Lunchen och middagen i lördags kan vi hoppa över ;D Men till lunch igår käkade vi på Peder Oxe. Tog 3 smörrebröd för 138DKK. Rökt hälleflundra på rågbröd med ägg och persilja, kall kokt potatis med rödlök och nån senapskräm, samt en råbiff med klassiska tillbehör. Allt var riktigt jävla fint, speciellt råbiffen vilken nog var den bästa jag ätit. Till det dracks en mellanöl. Riktigt bra avslutning på en sjukt bra helg.
SV: Stora middagstråden
Kokade hummer igår, köpte den billigare kanadensiska men den funkar. Till den blev det en mycket bra cava. Som förrätt gåslever och toast, muscat. Kaffe och limoncello efter, trevlig middag i värmen. Älskar att äta gåslever som förrätt om man ska äta fisk eller skaldjur.
Keen skrev:
Kokade hummer igår, köpte den billigare kanadensiska men den funkar. Till den blev det en mycket bra cava. Som förrätt gåslever och toast, muscat. Kaffe och limoncello efter, trevlig middag i värmen. Älskar att äta gåslever som förrätt om man ska äta fisk eller skaldjur.
SV: Stora middagstråden
Eftersom utbudet idag i kantinen var så brutalt dåligt att harakiri framstod som ett godtagbart alternativ tänkte jag muntra upp mig genom att skriva en liten middagsredovisning. Det har varit dåligt med det på sistone, redovisningar alltså, inte middagar.
För någon vecka sedan torterades jag svårt under ett spinningpass, inte så mycket till kroppen som till själen. Musikvalet var osedvanligt dåligt och det säger en del i technokåta Tyskland. En upphottad version av en redan från början genomruttet usel låt, Crystal Waters "Gypsy Woman", skickade humöret genom golvet. Det stod klart att det skulle behövas högklassig mat och tillhörande viner för att få mungiporna att dra uppåt igen. Königshof nästa.
Klockan var sen så jag utnyttjade mina "stamkundsprivilegier" och fick trots det ett bord. Vissa restriktioner vad gällde menyvalen fanns dock, köket skulle ju helst hinna med att laga maten innan stängningsdags.
Amusen kommer snabbt i form av en gazpacho med calamaretti och paprikakräm. En liten "fiskrulle" i en mjäll paprikasås utgjorde den ena hälften av "Sagan om de två tornen". Det andra tornet var ett shot-glas med en tomatsoppa med en pikant krudda i bakgrunden. Satt som en smäck ihop med Billecart-Salmon Rose. Tankarna på zigenarkärringen började klinga bort.
Nästa rätt satte smaklökarna på prov. Langustino, mer känd som havskräfta i Svedala, med krusbär och vanilj. Kräftan var aromatiserad med vanilj och bredvid vilade en krusbärskräm. Rena desserten men inte oävet. Till denna ställdes Weingut Schmitt's Kinder Scheurebe Randsacker Sonnenstuhl Spätlese Trocken 06. Vinet hade rätt syra och struktur för att möta maten men det hade inte skadat med lite mer kropp för att stå upp mot sötman i krusbären. Rosen var på tok för syrlig.
Nästa rätt är inte fullt lika krävande men vi ligger ändå lite utanför traditionella smakkombinationer. Sauterad filet av sjötunga med blomkål och maltbrödscreme. Det exakta tillvägagångssättet för att förvandla maltbröd till en creme är okänt men det påminner om en elegant brunsås. Såsen är mild men ändå bärande för hela rätten. Sommelieren har nu valt en Kurt Angerer Chardonnay 2005, Kamptal. Att vinet lagrats på ek råder det inget tvivel om, på gränsen till överekad.Har dock en syra som, nätt och jämt, klarar av att balansera upp det hela. Passar ganska bra till maten men jag lägger in en reservation vad gäller eftersmaken som blir lite för "träig" av eken. Troligen hade en (dyr) bourgogne suttit finfint. Scheureben blir lite för aggressiv i strukturen, i synnerhet syran.
För vinet till nästa rätt är återvänder vi till Franken. Weingut Rudolf Fürst Spätburgunder 'R' (Burgstadt) Centgrafenberg 2003. Doften är utan tvekan en kryddig Pinot Noir fast inte riktigt på den spännande nivå som La Tache erbjuder... Jag tycker att tyska rödviner oftast har en för hör syra för att vara angenäma. Dock så var ju 2003 rekordvarmt så det verkar som att det har tagit ner syranivån i vinet till mer acceptabla nivåer, jag hade inget att anmärka på den punkten. Annars är min reflektion att vinet har ett kort slut och är inte direkt komplext.
Maten är medaljong från råbock med rabarber-gåslever-povesen och selleri. Povesen är någon bayersk speciallare och påminner om pannkaka.
Vinet känns lite för varmt men funkar till maten.
Desserten tilltalade mig på det mest fundamentala planet, den var stor som en huvudrätt. Att den sedan dessutom bestod av idel godsaker gjorde inte saken sämre. Tahitivanilj-wåffla med fylld cannelloni och varma hallon och hallontårta av vanilj-hallonkräm. Åhhhhh! Vinet är en bekanting, Weingut Andreas Laible Traminer Durbacher Plauelrain Auslese 2007, Ahr. Jag och Myson konsumerade varsitt glas av 06:an på Tantris och det gjorde lika lite ont då som nu. Vinet var för kallt för att man ska kunna göra en mer seriös evaluering men temperaturen gjorde vinet friskt och det matchade väldigt trevligt mot i synnerhet hallonen.
En stadig packe praliner senare var jag tillbaka i mitt vanliga jovialiska jag och gick hem.
Eftersom utbudet idag i kantinen var så brutalt dåligt att harakiri framstod som ett godtagbart alternativ tänkte jag muntra upp mig genom att skriva en liten middagsredovisning. Det har varit dåligt med det på sistone, redovisningar alltså, inte middagar.
För någon vecka sedan torterades jag svårt under ett spinningpass, inte så mycket till kroppen som till själen. Musikvalet var osedvanligt dåligt och det säger en del i technokåta Tyskland. En upphottad version av en redan från början genomruttet usel låt, Crystal Waters "Gypsy Woman", skickade humöret genom golvet. Det stod klart att det skulle behövas högklassig mat och tillhörande viner för att få mungiporna att dra uppåt igen. Königshof nästa.
Klockan var sen så jag utnyttjade mina "stamkundsprivilegier" och fick trots det ett bord. Vissa restriktioner vad gällde menyvalen fanns dock, köket skulle ju helst hinna med att laga maten innan stängningsdags.
Amusen kommer snabbt i form av en gazpacho med calamaretti och paprikakräm. En liten "fiskrulle" i en mjäll paprikasås utgjorde den ena hälften av "Sagan om de två tornen". Det andra tornet var ett shot-glas med en tomatsoppa med en pikant krudda i bakgrunden. Satt som en smäck ihop med Billecart-Salmon Rose. Tankarna på zigenarkärringen började klinga bort.
Nästa rätt satte smaklökarna på prov. Langustino, mer känd som havskräfta i Svedala, med krusbär och vanilj. Kräftan var aromatiserad med vanilj och bredvid vilade en krusbärskräm. Rena desserten men inte oävet. Till denna ställdes Weingut Schmitt's Kinder Scheurebe Randsacker Sonnenstuhl Spätlese Trocken 06. Vinet hade rätt syra och struktur för att möta maten men det hade inte skadat med lite mer kropp för att stå upp mot sötman i krusbären. Rosen var på tok för syrlig.
Nästa rätt är inte fullt lika krävande men vi ligger ändå lite utanför traditionella smakkombinationer. Sauterad filet av sjötunga med blomkål och maltbrödscreme. Det exakta tillvägagångssättet för att förvandla maltbröd till en creme är okänt men det påminner om en elegant brunsås. Såsen är mild men ändå bärande för hela rätten. Sommelieren har nu valt en Kurt Angerer Chardonnay 2005, Kamptal. Att vinet lagrats på ek råder det inget tvivel om, på gränsen till överekad.Har dock en syra som, nätt och jämt, klarar av att balansera upp det hela. Passar ganska bra till maten men jag lägger in en reservation vad gäller eftersmaken som blir lite för "träig" av eken. Troligen hade en (dyr) bourgogne suttit finfint. Scheureben blir lite för aggressiv i strukturen, i synnerhet syran.
För vinet till nästa rätt är återvänder vi till Franken. Weingut Rudolf Fürst Spätburgunder 'R' (Burgstadt) Centgrafenberg 2003. Doften är utan tvekan en kryddig Pinot Noir fast inte riktigt på den spännande nivå som La Tache erbjuder... Jag tycker att tyska rödviner oftast har en för hör syra för att vara angenäma. Dock så var ju 2003 rekordvarmt så det verkar som att det har tagit ner syranivån i vinet till mer acceptabla nivåer, jag hade inget att anmärka på den punkten. Annars är min reflektion att vinet har ett kort slut och är inte direkt komplext.
Maten är medaljong från råbock med rabarber-gåslever-povesen och selleri. Povesen är någon bayersk speciallare och påminner om pannkaka.
Vinet känns lite för varmt men funkar till maten.
Desserten tilltalade mig på det mest fundamentala planet, den var stor som en huvudrätt. Att den sedan dessutom bestod av idel godsaker gjorde inte saken sämre. Tahitivanilj-wåffla med fylld cannelloni och varma hallon och hallontårta av vanilj-hallonkräm. Åhhhhh! Vinet är en bekanting, Weingut Andreas Laible Traminer Durbacher Plauelrain Auslese 2007, Ahr. Jag och Myson konsumerade varsitt glas av 06:an på Tantris och det gjorde lika lite ont då som nu. Vinet var för kallt för att man ska kunna göra en mer seriös evaluering men temperaturen gjorde vinet friskt och det matchade väldigt trevligt mot i synnerhet hallonen.
En stadig packe praliner senare var jag tillbaka i mitt vanliga jovialiska jag och gick hem.
SV: Stora middagstråden
Det trista är att sexmissbrukaren kan "ta saken i egna händer" och stilla den värsta "hungern" utan att det uppstår några biverkningar (mer än möjligen förslitningsskador i axel och armbåge). Du måste ju vara försiktig som tusan med hur du stillar hungern!
Krug borde kanske sätta ett lås för dig på den här tråden...
Mysonoxen skrev:
Det trista är att sexmissbrukaren kan "ta saken i egna händer" och stilla den värsta "hungern" utan att det uppstår några biverkningar (mer än möjligen förslitningsskador i axel och armbåge). Du måste ju vara försiktig som tusan med hur du stillar hungern!
Krug borde kanske sätta ett lås för dig på den här tråden...
SV: Stora middagstråden
Ja alkolås har jag ju hört talas om. Finns det månne matlås också?
anders skrev:Det trista är att sexmissbrukaren kan "ta saken i egna händer" och stilla den värsta "hungern" utan att det uppstår några biverkningar (mer än möjligen förslitningsskador i axel och armbåge). Du måste ju vara försiktig som tusan med hur du stillar hungern!
Krug borde kanske sätta ett lås för dig på den här tråden...
Ja alkolås har jag ju hört talas om. Finns det månne matlås också?
Trådskapare
Jimmy Forsman
I det stora hela tämligen meh...
SV: Stora middagstråden
Nej. nej! Matjes!
Nej. nej! Matjes!
SV: Stora middagstråden
Igår släppte förkylningen lite och jag kunde känna smak igen, vilket föranledde att jag hinkade i mig lite för mycket vin. Några hyfsade Rieslingviner från Georg Breuer men inte så bra att det var nåt att skriva hem till morsan om.
Sedan blev det öl i mängder (lite för mycket ja) och jag somnade som en klubbad gris.
Då min dotter väckte mig imorse fick jag en märklig längtan efter att äta Korv Stroganoff, en rätt jag inte ätit på eoner. Så nu har jag åkt och köpt en ring falukorv, tomatpuré, grädde, creme fraiche och lök och tänker tillaga eländet.
Till det blir det något rustikare rödtjut eller öl, jag har inte bestämt mig än.
Ikväll ska jag i a f knäcka en NV Krug och fira att jag håller på att bli frisk igen.
Igår släppte förkylningen lite och jag kunde känna smak igen, vilket föranledde att jag hinkade i mig lite för mycket vin. Några hyfsade Rieslingviner från Georg Breuer men inte så bra att det var nåt att skriva hem till morsan om.
Sedan blev det öl i mängder (lite för mycket ja) och jag somnade som en klubbad gris.
Då min dotter väckte mig imorse fick jag en märklig längtan efter att äta Korv Stroganoff, en rätt jag inte ätit på eoner. Så nu har jag åkt och köpt en ring falukorv, tomatpuré, grädde, creme fraiche och lök och tänker tillaga eländet.
Till det blir det något rustikare rödtjut eller öl, jag har inte bestämt mig än.
Ikväll ska jag i a f knäcka en NV Krug och fira att jag håller på att bli frisk igen.
SV: Stora middagstråden
Som uppladdning inför Maidenkonserten hade jag som sagt bokat bord på Sjömagasinet, det var en herrans massa år sedan jag var där senast. Jag eskorterades ut på den soldränkta terrassen.
Eftersom man aldrig ska ge sig in på okänt territorium utan att ha studerat terränglådan och upprättat solida planer för attacken hade jag redan fluktat på mat- och vinlistan på nätet och bestämt att jag skulle dricka Raveneau (topproducent i Chablis) vilket Magasinet har en hygglig uppsättninng av. Jag började med andra ord med vinmenyn och fiskade snabbt fram att de hade Premier Cru-lägena Butteaux och Chapelot från 99 tillgängliga. Kul att jämföra två vinare där man tycker att terroir borde vara den primära skillnaden.
B startar betydligt kraftigare och fruktigare än C, C är tämligen blyg. I princip kan man doftmässigt säga att C domineras av metall medan B kör med krusbär. I takt med att temperaturen stiger i glaset (och det går snabbt i solskenet) börjar C knappa in på försprånget. C klarar temperaturhöjningen medan B tappar syran på ett "dåligt" sätt, det blir platt. Dock ska tilläggas att när C börjar stå upp mot B så är vinet så pass varmt att det inte är direkt njutbart längre, bara lätt att prova då "varma" är lättare att prova.
Som amuse kommer en torsktartar med jordärtskockspure och strimlad gurka. Finner att gurkan faktiskt är den dominerande smakgivaren och denna subtila smak lyckas övertrumfa C. Som Robert Gustafssons karaktär Fred Asp uttrycker det "börjar ana oråd". B hänger däremot med i svängarna på ett trevligt sätt.
Eftersom jag nu har utgått från vinet så har jag valt bort att ta en fast meny. Istället har jag och sommelieren diskuterat oss fram till vad som ska langas fram på bordet under kvällen. Det första vi enades om var en klassisk hummersoppa med carpaccio på pilgrimsmussla, samt grönärtscreme och friterat sidfläsk. Behöver väl inte orda så mycket kring hummersoppa, det är bara att konstatera att den version som kommer från Mannerströms kök naturligtvis är god. B har tyngden, frukten och syran för att utgöra ett bra komplement. C är återigen ett nummer för liten.
Nu dyker det upp en rätt som jag inte i sin vildaste fanstasi hade kunnat föreställa sig skulle matcha en Chablis. Sylta av oxbringa, fläsklägg och kalvbog med sommartryffelvinägrett samt anklever- och Sauternesskum. Fundera på de komponenterna och grunna på vad du hade valt för vin baserat på den beskrivningen...
Detta, gott folk, är varför man alltid ska ta ett snack med sommelieren för även om man är aldrig så bevandrad i vinvärlden så har man ändå ingen som helst aning om hur maten smakar.
Det är mustiga smaker på tallriken med en markerad syra från vinägretten och B leverera finfint. Här finns en liten ljusning för C. En gul tomat matchar utmärkt till C men annars är C överkörd som en igelkott under en 24-metare. Där ligger även sparris på tallriken men det klarar inget av vinerna.
Till nästa rätt har man stulit ratten från 24-metaren, i alla fall storleksmässigt. Frikasse på hälleflundra, Ishavstorsk och kungsflundra serveras med rostad scharlottenlökssås, halstrad pilgrimsmussla och färska räkor har en något annorlunda uppläggning än vad man är van vid. Tallriken har ett bräm som är cirkus tio centimeter brett och på detta balanserar alla solida komponenter. I den djupa delen av tallriken har man hällt såsen. Ett finurligt sätt att servera stadiga mängder sås utan att de övriga delarna helt marineras. Detta tjänar i synnerhet kungsflundran på eftersom den är friterad med en frasig beläggning och denna frasighet hade helt gått förlorad och istället förvandlats till en enda gegga. C är faktiskt bäst till såsen/soppan ren men annars är det den gamla vanliga visan.
Eftersom jag inte kunde bestämma mig för vilken av dessertkandidaterna jag skulle ta, valde jag i vanlig ordning båda. Började med ljummen krusbärspaj med lavendelglass. Den ljuvligt söta doften från pajen slog emot mig redan när servitören var ett par meter bort. Och den var precis så god som doften utlovade. Syran i krusbären gjorde verkligen ett gott arbete i att pigga upp en anders som vid det här laget var ganska däst. B fungerar faktiskt bra även här.
På detta tog jag en totalt onödig Vahlrhona Manjari Creme Brulee med jordgubbssorbet och fläderskum. En totalt onödig dessert är per defintion den bästa och så lite kaffe till detta.
Eftersom man helt vettigt har rökförbud på matverandan fick jag en stol på framsidan så att jag kunde suga i mig en Svea Nicaragua ihop med en hädisk Coca-Cola. Fick mer än en avundsjuk kommentar från gentlemän på väg ut från restaurangen som själva bara hade utrustat sig med fattiglappstobak (cigaretter). (Mycket tveksamt om man egentligen ska referera till rökare av fattiglappstobak med gentlemän...) Som jag redan i inledningen skrev så får man skylla sig själv om man inte har planerat attacken.
Och vinerna då. Chapelot räknas ofta som det bästa Premier Cru-läget och vissa talar om det som Grand Cru-kvalitet. Som redan framgår så levererar inte Chapelot i närheten av Grand Cru. Det är med tvekan jag ens skulle släppa in den i Premier Cru-stallet. Så vad har gått snett? Lite efterforskning visar att 99 såg finfin ut fram till skördetid då ett flera dagar långt regnväder ställde till det. Min gissning är att Raveneau hann skörda Butteaux innan regnet medan Chapelot tyvärr hängde kvar tills regnet hade gjort sitt. Men det är som sagt min gissning.
Och spelningen dagen efter var på samma nivå. En på det hela taget ytterst lyckad helg som jag kommer minnas länge.
Som uppladdning inför Maidenkonserten hade jag som sagt bokat bord på Sjömagasinet, det var en herrans massa år sedan jag var där senast. Jag eskorterades ut på den soldränkta terrassen.
Eftersom man aldrig ska ge sig in på okänt territorium utan att ha studerat terränglådan och upprättat solida planer för attacken hade jag redan fluktat på mat- och vinlistan på nätet och bestämt att jag skulle dricka Raveneau (topproducent i Chablis) vilket Magasinet har en hygglig uppsättninng av. Jag började med andra ord med vinmenyn och fiskade snabbt fram att de hade Premier Cru-lägena Butteaux och Chapelot från 99 tillgängliga. Kul att jämföra två vinare där man tycker att terroir borde vara den primära skillnaden.
B startar betydligt kraftigare och fruktigare än C, C är tämligen blyg. I princip kan man doftmässigt säga att C domineras av metall medan B kör med krusbär. I takt med att temperaturen stiger i glaset (och det går snabbt i solskenet) börjar C knappa in på försprånget. C klarar temperaturhöjningen medan B tappar syran på ett "dåligt" sätt, det blir platt. Dock ska tilläggas att när C börjar stå upp mot B så är vinet så pass varmt att det inte är direkt njutbart längre, bara lätt att prova då "varma" är lättare att prova.
Som amuse kommer en torsktartar med jordärtskockspure och strimlad gurka. Finner att gurkan faktiskt är den dominerande smakgivaren och denna subtila smak lyckas övertrumfa C. Som Robert Gustafssons karaktär Fred Asp uttrycker det "börjar ana oråd". B hänger däremot med i svängarna på ett trevligt sätt.
Eftersom jag nu har utgått från vinet så har jag valt bort att ta en fast meny. Istället har jag och sommelieren diskuterat oss fram till vad som ska langas fram på bordet under kvällen. Det första vi enades om var en klassisk hummersoppa med carpaccio på pilgrimsmussla, samt grönärtscreme och friterat sidfläsk. Behöver väl inte orda så mycket kring hummersoppa, det är bara att konstatera att den version som kommer från Mannerströms kök naturligtvis är god. B har tyngden, frukten och syran för att utgöra ett bra komplement. C är återigen ett nummer för liten.
Nu dyker det upp en rätt som jag inte i sin vildaste fanstasi hade kunnat föreställa sig skulle matcha en Chablis. Sylta av oxbringa, fläsklägg och kalvbog med sommartryffelvinägrett samt anklever- och Sauternesskum. Fundera på de komponenterna och grunna på vad du hade valt för vin baserat på den beskrivningen...
Detta, gott folk, är varför man alltid ska ta ett snack med sommelieren för även om man är aldrig så bevandrad i vinvärlden så har man ändå ingen som helst aning om hur maten smakar.
Det är mustiga smaker på tallriken med en markerad syra från vinägretten och B leverera finfint. Här finns en liten ljusning för C. En gul tomat matchar utmärkt till C men annars är C överkörd som en igelkott under en 24-metare. Där ligger även sparris på tallriken men det klarar inget av vinerna.
Till nästa rätt har man stulit ratten från 24-metaren, i alla fall storleksmässigt. Frikasse på hälleflundra, Ishavstorsk och kungsflundra serveras med rostad scharlottenlökssås, halstrad pilgrimsmussla och färska räkor har en något annorlunda uppläggning än vad man är van vid. Tallriken har ett bräm som är cirkus tio centimeter brett och på detta balanserar alla solida komponenter. I den djupa delen av tallriken har man hällt såsen. Ett finurligt sätt att servera stadiga mängder sås utan att de övriga delarna helt marineras. Detta tjänar i synnerhet kungsflundran på eftersom den är friterad med en frasig beläggning och denna frasighet hade helt gått förlorad och istället förvandlats till en enda gegga. C är faktiskt bäst till såsen/soppan ren men annars är det den gamla vanliga visan.
Eftersom jag inte kunde bestämma mig för vilken av dessertkandidaterna jag skulle ta, valde jag i vanlig ordning båda. Började med ljummen krusbärspaj med lavendelglass. Den ljuvligt söta doften från pajen slog emot mig redan när servitören var ett par meter bort. Och den var precis så god som doften utlovade. Syran i krusbären gjorde verkligen ett gott arbete i att pigga upp en anders som vid det här laget var ganska däst. B fungerar faktiskt bra även här.
På detta tog jag en totalt onödig Vahlrhona Manjari Creme Brulee med jordgubbssorbet och fläderskum. En totalt onödig dessert är per defintion den bästa och så lite kaffe till detta.
Eftersom man helt vettigt har rökförbud på matverandan fick jag en stol på framsidan så att jag kunde suga i mig en Svea Nicaragua ihop med en hädisk Coca-Cola. Fick mer än en avundsjuk kommentar från gentlemän på väg ut från restaurangen som själva bara hade utrustat sig med fattiglappstobak (cigaretter). (Mycket tveksamt om man egentligen ska referera till rökare av fattiglappstobak med gentlemän...) Som jag redan i inledningen skrev så får man skylla sig själv om man inte har planerat attacken.
Och vinerna då. Chapelot räknas ofta som det bästa Premier Cru-läget och vissa talar om det som Grand Cru-kvalitet. Som redan framgår så levererar inte Chapelot i närheten av Grand Cru. Det är med tvekan jag ens skulle släppa in den i Premier Cru-stallet. Så vad har gått snett? Lite efterforskning visar att 99 såg finfin ut fram till skördetid då ett flera dagar långt regnväder ställde till det. Min gissning är att Raveneau hann skörda Butteaux innan regnet medan Chapelot tyvärr hängde kvar tills regnet hade gjort sitt. Men det är som sagt min gissning.
Och spelningen dagen efter var på samma nivå. En på det hela taget ytterst lyckad helg som jag kommer minnas länge.
SV: Stora middagstråden
Lät trevligt anders, jag har alltid velat äta på Sjömagasinet men det har aldrig blivit av, efter den här beskrivningen så får man göra slag i saken asap.
Idag ska jag laga lätt, en lättlagad lätt middag, almejas och färska gambas, rätt och slätt. Blir antagligen en Albarino till det, eller kanske nåt läskande vitt från Penedes.
Lät trevligt anders, jag har alltid velat äta på Sjömagasinet men det har aldrig blivit av, efter den här beskrivningen så får man göra slag i saken asap.
Idag ska jag laga lätt, en lättlagad lätt middag, almejas och färska gambas, rätt och slätt. Blir antagligen en Albarino till det, eller kanske nåt läskande vitt från Penedes.