Svensk vinmakare från Kalifornien säger hej och frågar om råd.

[Adam Frisch]

Fanwine.se har en hemsida där vem som helst kan gå in och fylla i vilka viner de önskar att köpa.
När hemsidan har fått tillräckligt många förfrågningar på en och samma producent så köper hemsidan hem vinerna och fördelar ut till kunderna som lagt en beställning.

Cool, smart!

Idag pressade vi det absolut sista vinet för hela säsongen - Mission och Alicante Bouschet. Jag är superexalterad över båda. Vi skördade Mission två gånger - en tidigare i säsongen och en lite senare, pga tillgänglighet till druvan (han visste inte hur mkt han lovat bort). Denna sista vända fick det dra på druvskalen i nästan en månad, mot tidigare 2 veckor, och det gjorde verkligen susen och gav struktur. Mission-druvan är inte så mörkröd som många andra röda, så den blir alltid lite lättare i tonen. Men smaken på detta är verkligen fylligt, så det bedrar litegrann. Snustorrt, men med tydlig frukt. I slutändan blandar vi samman båda, så det kommer bli ett mellanting mellan bägge.

Alicanten hade också dragit länge, runt 3 veckor, så den hade också bra tanniner, men med en aning mer känsla av torkad frukt. Svårt att säga hur det kommer utvecklas i så här tidiga skeenden, men kändes väldigt lovande redan.

Men att göra vin är inget för den med klena nerver, det ska gudarna veta. Klev över till min amfora-Marsanne och smakade - och där blev det lite mer allvar i leken. Vinet har nu legat ungefär 60 dagar på skalen in amfora och tanninerna var enorma. Nästan helt överväldigande. Som att dricka bitter snaps, nästan. Nu vet jag sen tidigare att just vid den här tiden på skalen, blir dom som mest överväldigande och här gäller det att ha is i magen i vetskapen om att tanninerna kommer omformuleras och avta i hårdhet ju mer dom utvecklas. Likaså bidrar amfororna, genom att dom är lite porösa och andas hela tiden, till att mjukna alltihop så småningom. Men ändå, man kan ju inte låta bli att lite orolig i vissa perioder... Man måste ha tålamod med vin. Dom utvecklas konstant, speciellt i dom här första stadierna. Färgen är också förvånansvärt lätt ännu, men med mer oxidering kommer den att gulna mer.

Hä är lite bilder från idag.

 

[Wintermute]

Nu finns det en liten artikel. Hojta till om det saknas något!

 

[Tomas Lindblom]

Nu finns det en liten artikel. Hojta till om det saknas något!

https://www.finewines.se/articles/systembolagets-foersaeljningsstatistik-del-26-om-nya-vaerlden.44/

 

[Poussard]

@Adam Frisch Fanwine har försökt kontakta dig via meddelandetjänsten i Instagram, så
kolla där och se om det är intressant att gå vidare med!

 

[Adam Frisch]

Liten uppdatering. Träffade en svensk importör över nyåret när vi var hemma. Debatterade länge och väl om jag skulle ta med nåt vin eftersom det är så "färskt" och olikt hur det slutligen kommer bli. I slutändan så kan man inte visa en oklippt film och hoppas att publiken ska fylla i alla hål mentalt och tänka sig hur det ska bli - samma med viner som inte är klara. Men i slutändan bestämde jag mig ända för att ta med lite prover och låta dom smaka lite. Tyckte dom höll för det. Det blev ett trevligt samtal där jag lärde mig en del om den svenska marknaden och där vi kommer fortsätta hålla kontakten. Får se om det leder till att dom är intresserade av att ta in nåt framöver.

Vidare har jag också bestämt mig för att lagra både det vita (Colombard) vinet och lite otippat roséet också (Flame Tokay) tills nästa år. Båda är strukturellt mkt kapabla att klara det och jag tror det kan ge båda lite mer komplexitet. Och tid för tanninerna att integrera. Det är ju rätt ovanligt med extended maceration på båda dessa typer av vin, så det är kul att se hur dom förändras hela tiden. Finansiellt innebär det dock att inga inkomster kommer komma i år, vilket innebär att vi mot hösten går in mot ytterligare en skörd, med alla dom kostnader som det innebär, utan att ha fått in ett öre till att lätta på det trycket. Men så är det nu och jag tror det är rätt beslut. Jag får jobba lite mer på mitt vanliga jobb och försöka spara så mkt det går.

Nu rackas alla fat och i mars görs dom sista korrektionerna innan dom ställs helt undan och får vara för sig själv. Siktet nu inställt på början av 2020 för första release.

 

[Crist(al)ian 77]

Det här är hur kul som helst! Håll oss uppdaterade. Jag kommer definitivt köpa dina viner och testa när det finns möjlighet. Om jag kommer gilla vinerna är en annan sak.

 

[Tomas Lindblom]

Väldigt roligt att höra @Adam Frisch, ser också fram mot uppdateringar och framtida stödköp .

 

[Adam Frisch]

Svårt beslut har tagits. Våran 2018 Colombard skrotar vi. Den har helt enkelt inte utvecklats som jag ville och jag kan inte ge ut nåt som jag intre tror på eller känner håller den kvalitet jag vill frambära. Speciellt inte när det är vår första utgåva.

Det är helt och hållet mitt fel som vinmakare att denna inte funkade denna gång.

Ett av problem när man tar frukt från nån som inte är en professionell vinbonde är att han inte kunde rapportera sockerhalten till mig. Så jag fick gå på andra faktorer, som färgnyans på kärnorna, form och ton på druva etc. Så första gången vi kom upp till Sonoma och skördade var den helt hysteriskt ung och omogen, på runt 18-20 Brix. Mkt lägre än jag hade trott från bilderna han skickat mig. Jag tog med mig bara lite tillbaks, mest för att ha som ett syrarikt blandingsvin när vi nu åkt så långt. Det var en besvikelse. Sen väntade vi drygt en månad för att komma tillbaks och skörda resten. Druvor brukar stiga i sockerhalt med ungefär 1 Brix per vecka, så efter 5 veckor borde det rimligtvis ha hamnat på runt 23-25 Brix. Men vad jag underskattade var hur mkt kallare Sonoma är än södra Kalifornien. När jag kom upp andra gången, så var det inte mycket mer än 21-22 i Brix. Acceptabelt för många vita vinsorter, men vad jag nu lärt mig är att det är för lågt för Colombard. Den måste helt enkelt skördas betydligt senare för att nå sin fulla potential. Dess karaktär kommer fram i slutskedet, så att säga.

Det är såklart enorm skillnad på den första skördens vin och den sista. Första är en syrafest helt utan karaktär. Den sista har helt enkelt underbara pärontoner i början, men det avslutar hårt och syrligt och utan finess. Pga av den låga sockerhalten, så har vinet ej heller gått igenom malolaktisk jäsning naturligt, vilket bidrar till det lite hårda. Så beslutet togs att ej ge ut vinet. Detta vin kommer användas för att blandas in litegrann i framtida Colombards och andra vita viner för att bidra med lite syra. Det passar det utmärkt för.

Men vi har inte gett upp Colombard alls. Faktum är att vi är ännu mer intresserade och spända än vi var tidigare på sorten och kommer skörda den i höst igen. Jag vet nu att man måste vänta länge på att få den exakt rätt i sin mognadsgrad. Inget under 25 Brix är det mening att ta. Och jag leker även med tanken på att ta den ännu senare.

Man lär sig hela tiden som vinmakare.

 

[Mattias Schyberg]

Svårt beslut har tagits. Våran 2018 Colombard skrotar vi. Den har helt enkelt inte utvecklats som jag ville och jag kan inte ge ut nåt som jag intre tror på eller känner håller den kvalitet jag vill frambära. Speciellt inte när det är vår första utgåva.

Det är helt och hållet mitt fel som vinmakare att denna inte funkade denna gång.

Ett av problem när man tar frukt från nån som inte är en professionell vinbonde är att han inte kunde rapportera sockerhalten till mig. Så jag fick gå på andra faktorer, som färgnyans på kärnorna, form och ton på druva etc. Så första gången vi kom upp till Sonoma och skördade var den helt hysteriskt ung och omogen, på runt 18-20 Brix. Mkt lägre än jag hade trott från bilderna han skickat mig. Jag tog med mig bara lite tillbaks, mest för att ha som ett syrarikt blandingsvin när vi nu åkt så långt. Det var en besvikelse. Sen väntade vi drygt en månad för att komma tillbaks och skörda resten. Druvor brukar stiga i sockerhalt med ungefär 1 Brix per vecka, så efter 5 veckor borde det rimligtvis ha hamnat på runt 23-25 Brix. Men vad jag underskattade var hur mkt kallare Sonoma är än södra Kalifornien. När jag kom upp andra gången, så var det inte mycket mer än 21-22 i Brix. Acceptabelt för många vita vinsorter, men vad jag nu lärt mig är att det är för lågt för Colombard. Den måste helt enkelt skördas betydligt senare för att nå sin fulla potential. Dess karaktär kommer fram i slutskedet, så att säga.

Det är såklart enorm skillnad på den första skördens vin och den sista. Första är en syrafest helt utan karaktär. Den sista har helt enkelt underbara pärontoner i början, men det avslutar hårt och syrligt och utan finess. Pga av den låga sockerhalten, så har vinet ej heller gått igenom malolaktisk jäsning naturligt, vilket bidrar till det lite hårda. Så beslutet togs att ej ge ut vinet. Detta vin kommer användas för att blandas in litegrann i framtida Colombards och andra vita viner för att bidra med lite syra. Det passar det utmärkt för.

Men vi har inte gett upp Colombard alls. Faktum är att vi är ännu mer intresserade och spända än vi var tidigare på sorten och kommer skörda den i höst igen. Jag vet nu att man måste vänta länge på att få den exakt rätt i sin mognadsgrad. Inget under 25 Brix är det mening att ta. Och jag leker även med tanken på att ta den ännu senare.

Man lär sig hela tiden som vinmakare.

Kul att få rapporter från vinmakares vedermödor. Tack för ett intressant inlägg!

 

[Adam Frisch]

Liten uppdatering från skyttegravarna.

Mitt rosé-vin gjort på den mkt ovanliga druvan Flame Tokay har en härlig nyans av lökskal, ungefär . Bärnsten, om man vill vara lite finare. Jag har varit lite orolig att den inte ska "accepteras" pga av sin bärnstensfärg, och testade att droppa lite av Tinta Caõ i den för att den skulle mörkna lite och få en mer klassiskt ton. Vi snackar droppar, nu. Och det blev ju genast mer klassiskt. Men så sov jag på saken och tyckte att "nae, den är tamejfan som den är i färg naturligt pga sin skalmaceration - varför försöka göra den till nåt den inte är?". Så nu förblir den i sin originalfärg och så får det bära eller brista.

Smaken? Fantastisk, om man gillar kraftig struktur, rustikt och liten behaglig bitterhet från alla den tid den spenderade på skalen. Jag älskar den typen av vin, men detta är inte ett rosé som man bara korkar upp på eftermiddagen när man vill ha nåt läskande och droppar en isbit it. Det är ett stort vin som pockar på uppmärksamhet och som nog bäst paras med en måltid. Men jag är helt såld på druvan - fantastisk. Vi ska göra mkt mer av den!

Faktum är att jag är så förtjust i druvan att jag vill lägga vantarna på mer inför nästa skörd. Men henne jag köpte av från sist, hon har bara pyttelite på sin gård. Som sagt, druvan är så ovanlig att den knappt finns kvar. Alla som odlade den på 50-talet har bytt ut den mot mer moderna druvsorter som efterfrågas. Men efter lite detektivarbete och en massa samtal så hittade jag en bonde som hade lite kvar. Han skulle precis riva ut allt och plantera nåt annat (eftersom han inte sålt sin skörd på flera år). Jag bara: "nej, nej - det får du inte! Jag tar allt du har!". Så, jag hoppas detta kan leda till ett långvarigt samarbete. Beror ju också på om det blir nån efterfrågan i mitt led - folk kanske inte är intresserade av ett rosé från en såpass ovanlig och okänd druva? Återstår att se.

Vad gäller alla dom andra vinerna så har vi nu gjort alla smärre syraregleringar. Nu ska vinerna bara lugnt ligga och lagras i sin slutliga form och mysa. Tinta Caõ-vinet är som en Nebbiolo i sin ungdom - den kommer behöva lite mer tid på sig, det inser jag nu. Så den blir det nog inte release på 2020, utan lite senare. Hur länge vet jag ej. Alla dom andra är jag rätt säker på kommer vara klara till 2020.

Rent vinmakarpraktiskt/logistisk har jag nu också bytt ut bädden på min gamla lastbil som trotjänade så fint förra säsongen. Genom att ta bort originalflaket och ersätta med ett platt flak, så kan jag nu lasta ett ton druvor till varje vända. Det betyder att jag nu kan ta 5 ton druvor istället för bara 4 som tidigare, vilket innebär att jag kan ta färre vändor! Givetvis pajade startmotorn när jag hämtade från snubbarna som bytt flaket. Men bättre det sker nu än när det är skörd!

Hej hopp!

 

[Mattias Schyberg]

Liten uppdatering från skyttegravarna.

Mitt rosé-vin gjort på den mkt ovanliga druvan Flame Tokay har en härlig nyans av lökskal, ungefär. Bärnsten, om man vill vara lite finare. Jag har varit lite orolig att den inte ska "accepteras" pga av sin bärnstensfärg, och testade att droppa lite av Tinta Caõ i den för att den skulle mörkna lite och få en mer klassiskt ton. Vi snackar droppar, nu. Och det blev ju genast mer klassiskt. Men så sov jag på saken och tyckte att "nae, den är tamejfan som den är i färg naturligt pga sin skalmaceration - varför försöka göra den till nåt den inte är?". Så nu förblir den i sin originalfärg och så får det bära eller brista.

Smaken? Fantastisk, om man gillar kraftig struktur, rustikt och liten behaglig bitterhet från alla den tid den spenderade på skalen. Jag älskar den typen av vin, men detta är inte ett rosé som man bara korkar upp på eftermiddagen när man vill ha nåt läskande och droppar en isbit it. Det är ett stort vin som pockar på uppmärksamhet och som nog bäst paras med en måltid. Men jag är helt såld på druvan - fantastisk. Vi ska göra mkt mer av den!

Faktum är att så fantastiskt är den att jag har försökt jaga reda på mer av druvan inför nästa skörd. Men henne jag köpte av från sist, hon har bara pyttelite på sin gård. Som sagt, druvan är så ovanlig att den knappt finns kvar. Alla som odlade den på 50-talet har bytt ut den mot mer moderna druvsorter som efterfrågas. Men efter lite detektivarbete och en massa samtal så hittade jag en bonde som hade lite kvar. Han skulle precis riva ut allt och plantera nåt annat (eftersom han inte sålt sin skörd på flera år). Jag bara: "nej, nej - det får du inte! Jag tar allt du har!". Så, jag hoppas detta kan leda till ett långvarig samarbete. Beror ju också på om det blir nån efterfrågan i mitt led - folk kanske inte är intresserade av ett rosé från en såpass ovanlig och okänd druva? Återstår att se.

Visa bifogad bild 16597 Visa bifogad bild 16598 Visa bifogad bild 16599

Vad gäller alla dom andra vinerna så har vi nu gjort alla smärre syraregleringar. Nu ska vinerna bara lugnt ligga och lagras i sin slutliga form och mysa. Tinta Caõ-vinet är som en Nebbiolo i sin ungdom - den kommer behöva lite mer tid på sig, det inser jag nu. Så den blir det nog inte release på 2020, utan lite senare. Hur länge vet jag ej. Alla dom andra är jag rätt säker på kommer vara klara till 2020.

Rent vinmakarpraktiskt/logistisk har jag nu också bytt ut bädden på min gamla lastbil som trotjänade så fint förra säsongen. Genom att ta bort originalflaket och ersätta med ett platt flak, så kan jag nu lasta ett ton druvor till varje vända. Det betyder att jag nu kan ta 5 ton druvor istället för bara 4 som tidigare, vilket innebär att jag kan ta färre vändor! Givetvis pajade startmotorn när jag hämtade från snubbarna som bytt flaket. Men bättre det sker nu än när det är skörd!

Visa bifogad bild 16600

Hej hopp!

Heja!

 

[Skaggs]

Liten uppdatering från skyttegravarna.

Mitt rosé-vin gjort på den mkt ovanliga druvan Flame Tokay har en härlig nyans av lökskal, ungefär. Bärnsten, om man vill vara lite finare. Jag har varit lite orolig att den inte ska "accepteras" pga av sin bärnstensfärg, och testade att droppa lite av Tinta Caõ i den för att den skulle mörkna lite och få en mer klassiskt ton. Vi snackar droppar, nu. Och det blev ju genast mer klassiskt. Men så sov jag på saken och tyckte att "nae, den är tamejfan som den är i färg naturligt pga sin skalmaceration - varför försöka göra den till nåt den inte är?". Så nu förblir den i sin originalfärg och så får det bära eller brista.

Smaken? Fantastisk, om man gillar kraftig struktur, rustikt och liten behaglig bitterhet från alla den tid den spenderade på skalen. Jag älskar den typen av vin, men detta är inte ett rosé som man bara korkar upp på eftermiddagen när man vill ha nåt läskande och droppar en isbit it. Det är ett stort vin som pockar på uppmärksamhet och som nog bäst paras med en måltid. Men jag är helt såld på druvan - fantastisk. Vi ska göra mkt mer av den!

Faktum är att så fantastiskt är den att jag har försökt jaga reda på mer av druvan inför nästa skörd. Men henne jag köpte av från sist, hon har bara pyttelite på sin gård. Som sagt, druvan är så ovanlig att den knappt finns kvar. Alla som odlade den på 50-talet har bytt ut den mot mer moderna druvsorter som efterfrågas. Men efter lite detektivarbete och en massa samtal så hittade jag en bonde som hade lite kvar. Han skulle precis riva ut allt och plantera nåt annat (eftersom han inte sålt sin skörd på flera år). Jag bara: "nej, nej - det får du inte! Jag tar allt du har!". Så, jag hoppas detta kan leda till ett långvarig samarbete. Beror ju också på om det blir nån efterfrågan i mitt led - folk kanske inte är intresserade av ett rosé från en såpass ovanlig och okänd druva? Återstår att se.

Visa bifogad bild 16597 Visa bifogad bild 16598 Visa bifogad bild 16599

Vad gäller alla dom andra vinerna så har vi nu gjort alla smärre syraregleringar. Nu ska vinerna bara lugnt ligga och lagras i sin slutliga form och mysa. Tinta Caõ-vinet är som en Nebbiolo i sin ungdom - den kommer behöva lite mer tid på sig, det inser jag nu. Så den blir det nog inte release på 2020, utan lite senare. Hur länge vet jag ej. Alla dom andra är jag rätt säker på kommer vara klara till 2020.

Rent vinmakarpraktiskt/logistisk har jag nu också bytt ut bädden på min gamla lastbil som trotjänade så fint förra säsongen. Genom att ta bort originalflaket och ersätta med ett platt flak, så kan jag nu lasta ett ton druvor till varje vända. Det betyder att jag nu kan ta 5 ton druvor istället för bara 4 som tidigare, vilket innebär att jag kan ta färre vändor! Givetvis pajade startmotorn när jag hämtade från snubbarna som bytt flaket. Men bättre det sker nu än när det är skörd!

Visa bifogad bild 16600

Hej hopp!

Otroligt spännande att få inblick, tack för det!

 

[danryd]

Riktigt kul

 

[ChristianB]

Härligt med en uppdatering och jag hoppas att vi snart kan få möjlighet att testa vinerna!

 

[thunberg]

Mitt rosé-vin gjort på den mkt ovanliga druvan Flame Tokay

Jag tvekar aldrig att få prova en ny druva. Att det sedan är en rosé eldar bara på intresset. Kul inlägg, uppskattas.

 

[LarsW]

Liten uppdatering från skyttegravarna.

Mitt rosé-vin gjort på den mkt ovanliga druvan Flame Tokay har en härlig nyans av lökskal, ungefär . Bärnsten, om man vill vara lite finare. Jag har varit lite orolig att den inte ska "accepteras" pga av sin bärnstensfärg, och testade att droppa lite av Tinta Caõ i den för att den skulle mörkna lite och få en mer klassiskt ton. Vi snackar droppar, nu. Och det blev ju genast mer klassiskt. Men så sov jag på saken och tyckte att "nae, den är tamejfan som den är i färg naturligt pga sin skalmaceration - varför försöka göra den till nåt den inte är?". Så nu förblir den i sin originalfärg och så får det bära eller brista.

Smaken? Fantastisk, om man gillar kraftig struktur, rustikt och liten behaglig bitterhet från alla den tid den spenderade på skalen. Jag älskar den typen av vin, men detta är inte ett rosé som man bara korkar upp på eftermiddagen när man vill ha nåt läskande och droppar en isbit it. Det är ett stort vin som pockar på uppmärksamhet och som nog bäst paras med en måltid. Men jag är helt såld på druvan - fantastisk. Vi ska göra mkt mer av den!

Faktum är att jag är så förtjust i druvan att jag vill lägga vantarna på mer inför nästa skörd. Men henne jag köpte av från sist, hon har bara pyttelite på sin gård. Som sagt, druvan är så ovanlig att den knappt finns kvar. Alla som odlade den på 50-talet har bytt ut den mot mer moderna druvsorter som efterfrågas. Men efter lite detektivarbete och en massa samtal så hittade jag en bonde som hade lite kvar. Han skulle precis riva ut allt och plantera nåt annat (eftersom han inte sålt sin skörd på flera år). Jag bara: "nej, nej - det får du inte! Jag tar allt du har!". Så, jag hoppas detta kan leda till ett långvarigt samarbete. Beror ju också på om det blir nån efterfrågan i mitt led - folk kanske inte är intresserade av ett rosé från en såpass ovanlig och okänd druva? Återstår att se.

Visa bifogad bild 16597 Visa bifogad bild 16598 Visa bifogad bild 16599

Vad gäller alla dom andra vinerna så har vi nu gjort alla smärre syraregleringar. Nu ska vinerna bara lugnt ligga och lagras i sin slutliga form och mysa. Tinta Caõ-vinet är som en Nebbiolo i sin ungdom - den kommer behöva lite mer tid på sig, det inser jag nu. Så den blir det nog inte release på 2020, utan lite senare. Hur länge vet jag ej. Alla dom andra är jag rätt säker på kommer vara klara till 2020.

Rent vinmakarpraktiskt/logistisk har jag nu också bytt ut bädden på min gamla lastbil som trotjänade så fint förra säsongen. Genom att ta bort originalflaket och ersätta med ett platt flak, så kan jag nu lasta ett ton druvor till varje vända. Det betyder att jag nu kan ta 5 ton druvor istället för bara 4 som tidigare, vilket innebär att jag kan ta färre vändor! Givetvis pajade startmotorn när jag hämtade från snubbarna som bytt flaket. Men bättre det sker nu än när det är skörd!

Visa bifogad bild 16600

Hej hopp!

Verkligen jättekul att få följa din väg som vinodlare.
De små tekniska detaljerna och bilderna är pricken över i!

 

[Adam Frisch]

Liten uppdatering från skyttegravarna.

Två av dom mindre amfororna jag köpte förra året läcker mer än dom ska. Varje månad får jag toppa upp med typ 3-5 gallons. Det är alldeles för mkt, borde inte vara mer än så på 6 månader. Dessutom finns det risk för att vinet blir överoxiderat och "turbo åldras" när så mkt av insidan kan komma i kontakt med utsidan och vise versa. Än så länge har det bara hjälpt vinet i min mening, men har tagit beslutet att pumpa över de 1000l till neutrala fat för tillfället. Importören har lovat ersätta dom till nästa säsong. Detta är mitt skalmacererade Marsanne-vin.

Annars fortskrider allt som det ska och det blir nog release på några viner mot slutet av året eller början på nästa.

Ibland kan man tro att svensk byråkrati är nåt i hästväg, men jag skulle påstå att USA är värre i många anseenden. Alla tillstånd och allt pappersarbete som krävs är helt sjukt. Jag fick anlita en konsult för att ens ha en chans att lyckas med allt (till den nätta kostnaden av 25000kr). För några månader sedan fick vi vår federala vinlicens från Dept of Alcohol, Tobacco and Firearms efter månader av väntan. Men det betyder inte att man kan börja sälja vin. Nejdå, sen måste du ha tillstånd separat från varje stat. Nu väntar vi på vårt ABC-license (Alcohol Board of California) och det har vi gjort i 6 månader redan. Innan det kommer kan jag inte sälja nåt vin alls. Dessutom måste man ha druvskördar-tillstånd från Det. of Food and Culture, etc, etc. Det tar aldrig slut. Och vill man sen sälja vin direkt till andra stater, måste man ha motsvarigheten till ett ABC för varje stat (en kvarleva från prohibition-tiden). Inte alla stater går att sälja till direkt, några är väldigt restriktiva, men till ungefär 40 stater går det att sälja direkt. Att ha tillstånd i varje en av dessa stater kräver ett enormt pappersarbete och höga kostnader. Bara i avgifter årligen snackar vi om flera hundra tusen kronor. Så i början får jag välja ut dom stater jag tror det kan finnas efterfrågan i, dvs dom största eller där kostnaden är lägst.

Hoppas inte detta låter som jag klagar, för det gör jag inte. Visste vad jag gav mig in på. Men ville bara ge en liten insikt i vardagen för den som vill starta vinmakeri här! Det fina med Kalifornien är ju dock att när etiketterna är klara (ja, dom måste också skickas in och bli godkända), så har man stor frihet i hur man rubricerar vinerna. Inte som i Frankrike eller Italien där dom är väldigt anala med vad vinerna får kallas, vart dom kommer ifrån och hur man presenterar druvsorterna.

Hej hopp!

 

[Adam Frisch]

Jag nämnde lite om mina vedermödor att säkra eller "lägga rabarber" på tillräckligt mkt Flame Tokay inför kommande års skörd. Förra veckan åkte jag upp till Lodi och bonden Steve Lauchland för att kolla in hans Flame Tokay. Han är en av dom sista bönderna som fortfarande odlar lite av denna mkt gamla druvsort (som har anrika anor i just Lodi-distriktet). Han hade i många år inga köpare alls av druvorna (sista åren sålde han dom till bulkvin för Gallo) och gav 2017 upp att vattna och beskära dom. Vi åkte i hans traktor igenom alla raderna av hans planteringar och det är uppenbart att det finns mkt lite frukt på dom gamla rankorna. Detta trots att det regnat mkt under våren och plantorna är så gamla att dom har djupa rötter (och således kan klara av ett par år utan bevattning). Så det är oroande. Jag såg bara frukt på kanske var 5:e ranka, och då väldigt lite. En klase här och där.

Tror jag i bästa fall kan få ut ungefär 1 ton frukt, vilket motsvarar ca 50 lådor vin. Jag har försökt återknyta till den bonden jag köpte av förra året, men inte säker på om hon har nåt att sälja ännu. Ifall hon har, så kan jag kanske i kombination med Steves vingård få ihop ca 2t, dvs ungefär 100 lådor vin. Mkt mindre än vad jag hade hoppats på.

Steve överväger om han vill återuppliva dom gamla Flame Tokay-rankorna. Han är 73 år gammal och debatterar om det är värt allt besvär. Det är mkt jobb och kommer nog ta två år innan dom ger frukt i nån större mängder igen. Dom måste hårdbeskäras, vattnas, stöttas, gödas. Jag har sagt att jag tar all frukt han kan producera och såklart försöker få honom att ta sig an det, men kan ju inte tvinga honom.

Vi får se vad som händer.

 

[Johan L]

Steve överväger om han vill återuppliva dom gamla Flame Tokay-rankorna. Han är 73 år gammal och debatterar om det är värt allt besvär. Det är mkt jobb och kommer nog ta två år innan dom ger frukt i nån större mängder igen. Dom måste hårdbeskäras, vattnas, stöttas, gödas. Jag har sagt att jag tar all frukt han kan producera och såklart försöker få honom att ta sig an det, men kan ju inte tvinga honom.

Vi får se vad som händer.

Om man sätter sig in i hans sits finns ju ganska stora risker för hans del även om du säger att du köper allt. Bara en producent visar intresse. Den producenten verkar vara något oetablerad och det finns en betänklig risk att den producenten inte längre är intresserad av druvorna om två år, eller inte längre har möjlighet att köpa hela skörden, eller inte ens finns kvar om två år. Och även om allt går bra finns inte så mycket tid kvar att så att säga skörda frukterna av en chansning som går hem.

 

[Adam Frisch]

Om man sätter sig in i hans sits finns ju ganska stora risker för hans del även om du säger att du köper allt. Bara en producent visar intresse. Den producenten verkar vara något oetablerad och det finns en betänklig risk att den producenten inte längre är intresserad av druvorna om två år, eller inte längre har möjlighet att köpa hela skörden, eller inte ens finns kvar om två år. Och även om allt går bra finns inte så mycket tid kvar att så att säga skörda frukterna av en chansning som går hem.

Visst är det så.