Intressant läsning för oss som är skeptiska till ”terroir” i den bemärkelsen att det handlar om att jordmånen letar sig in i vinet som en krydda. Enligt texten har alla platser på jorden unik terroir. Viktigaste parametern är att inte dölja det som gör platsen unik genom att ängsligt försöka efterlikna andras viner och ”terroirer” eller att överdriva sminket.
Bästa beviset på att någon form av ”terroir” existerar är att vi relativt ofta kan lista ut rätt övergripande ursprung blint. I alla fall då vinet är gjort i en stil som området är känt för och/eller om det handlar om en producent med unikt uttryck (Musar, Selosse mm). Det är dock ovanligt att vår träffsäkerhet innefattar specifika jordplättar utan ”plockar man en röd bourgogne” eller ”Selosse” är det vanligtvis bra nog. Resten är mer av en gissningslek där vi tenderar att få rätt ungefär lika ofta som slumpen. Enda undantaget är om vi kan metagissa med hjälp av en erhållen uppfattning kring vilka viner som skulle kunna vara med vid tillfället med tanke på deltagare och nivån på provningen. Innan jag blir påhoppad: Vissa regioner, som exempelvis Bourgogne, har dock fler detekterbara stilar än ”rött vin från Bourgogne”. Med god kunskap kan vi ofta ringa in om det handlar om ett område där vinerna ofta är lite ljusare och lättare eller om det handlar om delar i regionen med mer muskler.
Terroir är inte magi utan ett komplext och självklart samband mellan jordmån, vinfilosofi, klimat, bakterieflora, jäst, druvsammansättning och vinmakning.