The Wall
Medlem
Många kanske anser att grillsäsongen i Sverige inte riktigt har kommit igång ännu. Det är givetvis totalt nonsens; alla normalt funtade människor inleder grillsäsongen på nyårsdagen. Till dem som fortfarande tror att ”grilla” per automatik innebär ”sitta utomhus och äta” kan jag göra er besvikna; det är tillåtet att sitta inomhus och äta trots att maten är tillagad utomhus över öppen glöd. Men vad dricker man då till ”grillat”? Som vanligt är svaret ”det beror på”. Och vad dricker man ur till ”grillat”? Föga förvånande är svaret även här ”det beror på”.
I ett tappert försök att peka och puffa i någon riktning tänkte jag försöka hjälpa till. Det är väl inte osannolikt att en inte alltför exklusiv, sett till pris och /eller tillgänglighet, amerikansk Cabernet Sauvignon kommer att väljas som följeslagare någon gång under året så valet föll på en av fredagens nyheter; en Lodi-cab från Michael David Winery – Freakshow (”passande, även om det saknas en bild på dig” sade hustrun) 2015.
Bara för att vi gillar Chianti Classico passar vi på med ytterligare en nyhet, Poggio a’Frati 2010 från Rocca di Castagnoli, och bara för att vi alltid dricker för lite spanska viner här hemma åkte Signo Bobal 2013 från Finca Sandoval med av bara farten. Syrah förekommer i många s k grillviner så det passade ju bra att ta med spanjoren. Visserligen innehåller den bara 11% Syrah, men det är tanken som räknas, resterande 89% utgörs av Bobal (tredje eller fjärde mest odlade druvan, sett till odlingsareal, i Spanien) som förut utgjorde huvudingrediensen i bulkviner, men som börjat skärpa till sig på senare år, hoppas vi.
Dryckerna är bestämda och i matväg tänker vi oss ett baklår från Bambi samt några skivor av Mamma Mu. Jimmyfloydare, sorry – Hasselbackspotatis – och grönpepparsås till Bambi, bearnaise till kossan. Är inte helt hundra på att såserna kommer att synka förträffligt med alla viner, men nu var det inte vin/mat-kombinationer som skulle testas, utan vin/glas-kombinationer.
Så vad häller vi vinerna i? Utomhuslaget (dvs för den dag på året som man faktiskt kan sitta utomhus och äta utan att vara vintermässigt beklädd) består av Orrefors More XL, Gabriel StandArt (nu rättstavat) och Riedel Vinum Cabernet. Våra Orrefors Merlot är sedan en tid omplacerade till en annan lycklig innehavare så de kom inte med. Att köpa glas ”bara för att testa” är det bara knäppgökar som gör har jag hört sägas, senast idag från min fru lustigt nog. Nåväl, Inomhuslaget, dvs för resterande 339 dagar (339? Ja, 25 har redan avverkats och 1 dag sitter vi ute detta skottår) av 2020, utgörs av Zalto Universal, Gabriel Gold och Zalto Bx.
Som Domare får Spiegelau Authensis Tasting tjänstgöra eftersom det är glaset som jag provar vin med. ”Jaha, och vad har vi då alla oceaner av glas till?” frågade hustrun. ”Enkelt”, svarade jag, ”de dricker vi ur, det är en helt annan sak än att prova” fortsatte jag och övervägde för en kort stund att ge mig in på ett analogt resonemang huruvida det är försvarbart att promenera omkring med en skidjacka i Stockholms innerstad på vintern (för er som undrar; svaret är ”nej", av två anledningar; 1) det är bara på skidorter som det är tillåtet och 2) det är för långt mellan Hammarbybacken och innerstan. Dessutom finns det numera aldrig någon snö i Stockholm.), men avstod och nöjde mig med ett kortare ”varje glas har sin funktion”. Tror inte hon köpte det resonemanget helt och hållet dock.
Är man lite snabb med matematiken inser man att tre viner x 7 glas innebär bland annat ganska mycket disk. Sånt går att avhjälpa med glas-ställning och diskmaskin. Haken är snarare att vi i skrivande stund har två StandArt och ett Gold så det får bli lite växelvis hällande i respektive drickande ur Gabrielglasen, ungefär som en vinprovning fast med glas; samma vin i olika glas istället för olika viner i samma glas. Eller i alla fall flera likadana glas.
Eftersom människans uppgift på jorden förefaller vara att skapa disk gick vi loss på två vita viner också. Künstler Riesling Trocken 2018 fick tjänstgöra som det vita UFF-vinet; ungt, friskt och fruktigt (nåja) och Pierre Bourée Fils Meursault 2015 fick axla rollen som det lite fylligare och något mer mognare vita vinet.
Alla röda tjuvtestades direkt från flaskan i fredags och igen i lördags efter att de fått vila upp sig i kylskåpet över natten och därefter sträcka ut sig i karaff. I fredags fick Trimbach Riesling 2016 utgöra det vita testvinet, men det kändes som om varken vin eller smaklökar var på topp så de noteringarna fick stanna hemma. Lördagens tyska Riesling åkte direkt från flaska ner i glas medan Meursault fick en välbehövlig omväg via karaff.
Och hur gick det då?
Någon slutsats som man kan snegla på för att slippa läsa en massa text som är längre än ösregnet på midsommar? Jodå, ”det beror på”. Har man däremot svårt att somna är det bara att fortsätta läsa.
Lodi-cab
More XL; anonym doft, lite cassis o grön paprika, i munnen eldig och intetsägande
StandArt; tydligare doft på alla plan, i munnen mer grön paprika, inte lika eldig
Vinum Bx; mer doft av allt, ffa cassis o grön paprika, tydligare i smak o eldigare
Authensis; koncentrerad doft, lite målarfärg, grön paprika, kompakt smak, ingen eld
Zalto Uni; lättare identifierbar cassis o grön paprika, beskare i smaken, ingen eld
Gabriel Gold; mycket fruktighet, tydlig cassis, ger zin-känsla i smaken och lite ”syltig”
Zalto Bx; tydligare målarfärgsdoft, sv vinbär o grön paprika, beskare i munnen, ganska syrlig, men inte så eldig
Chianti Classico
More XL; anonym doft, lite körsbär, lite muggig doft, len och neutral i smaken
StandArt; tydligare doft, mer körbärskärnor o bittermandel, syrlig o lite sträv i munnen, ingen eldighet.
Vinum Bx; egentligen ”fel” glas för vinet (skulle varit Riesling/Zinfandel) doften försvinner lite, men den som trots allt blir kvar fyller istället hela glaset, bitter i smaken, inte lika sträv som i StandArt.
Authensis; lite rökighet, tät doft med körbärskärnor och bittermandel, koncentrerad smak, lite syrligare, lite beskare, muggigare även i smaken.
Zalto Uni; annorlunda i doften, som Vinum Bx men bättre och tydligare dofter, smakmässigt bra, viss bitterhet.
Gabriel Gold; doftmässigt nästan samma intryck som Zalto men lite muggigare intryck, mer syra i munnen, beskare och lite intetsägande i smaken.
Zalto Bx; egentligen ”fel” glas för vinet, Zalto Uni ska vara bättre, lite Bx-känsla i doften, ganska len doft, lite mineraler i smaken.
Bobal
More XL; möjligen lite björnbär och ceder i doften, lite eld/rök i smaken, trevlig smak.
StandArt; mer blåa bär, men ändå möjligen lite anonymt, lite eldigt och bränt eneträ, men bra smak
Vinum Bx; ganska intetsägande i doften, helt ok i smaken men det finstämda saknas.
Authensis; uns av fiskrens (va?!) och blodgrape, lite björnbär, i munnen känns vinet som koncentrerad blåbärssaft eller motsvarande
Zalto Uni; lite eneträ och björnbär i doften, aning vanillin som ger zin-triggning, i munnen lite whiff av tallbarr, helt ok smak, ingen eld och ingen syra.
Gabriel Gold; aningen muggig i doften, lite beska med björnbär och körsbärskärnor i smaken.
Zalto Bx; klen doft, intetsägande, ger samma intryck i smaken plus lite beska.
Künstler Riesling Trocken 2018
More; mkt knuten doft, lite mineral, neutral smak med dragning åt gummiband
StandArt; tydlig mineral, lite päronsplit, något spritzig i munnen och päronsplit
Vinum Riesling; mer päronsplit än mineral, bra syra och bra smak, lite sötare intryck
Authensis; päronsplit och cantaloupe, syra o spritz I munnen, lite alkoholig eftersmak.
Zalto Uni; päronsplit och mineral plus lite citrus, lent i munnen, bra smak
Gabriel Gold; lite klen doft, ganska intetsägande, lite spritz och bra syra, bra i munnen
Zalto Riesling; citrus, mineral och petroleum (äntligen!), lite päronsplit i bakgrunden, syrlig i munnen, spetsigare och ger känslan av att vinet attackerar smaklökarna.
Pierre Bourée Fils Meursault 2015
More XL; lite våt halm och mognadstoner, bra syra och tuggbarhet i munnen
StandArt; elegant doft, smörigare intryck, bra smak och lagom smörighet i munnen
Vinum New world Pinot; lite slankare men elegantare i doften, aningen avfyrat krut, fylligt med lagom eftersmak i munnen.
Vinum Chassagne; förvånansvärt platt i doften, men nyanserna tittar fram så småningom, bra smak och mycket elegant i munnen.
Authensis; tät och knuten, lite våt halm/lim, koncentrerad smak med påtaglig syra
Zalto Uni; ganska intetsägande doft, bra smak men den känns inte helt utvecklad
Gabriel Gold; lite knuten, bättre respons i dofterna än Universal, väldigt koncentrerad smak, drar nästan lite åt disharmoni.
Zalto Bourgogne; initial återhållsam men blommar delvis ut till elegant och finstämd doft men har ändå viss knutenhet kvar, bra syra i munnen och bra smak ger elegant intryck.
Kan man dra någon vettig slutsats? Nja, som väntat doftade vinerna annorlunda i de olika glasen, men det som förvånade mig var att de även smakade annorlunda i de olika glasen. Vissa viner passade, inte helt oväntat, inte alls i vissa glas men alldeles utmärkt i andra glas. Orrefors More halkar efter betänkligt jämfört med övriga glas. Kanske inget bekymmer om man inte är så noga med vilket vin man dricker och vilka glas man använder, men när man vet hur mycket bättre det kan dofta och smaka är det tveksamt om vi kommer att använda More-glasen framöver till annat än att bjuda gäster på rosévin. Authensis Tasting ska förmodligen användas till just tasting snarare än att dricka ur. Hur Vinum, Gabriel och Zalto står sig mot varandra känns mer som en fråga om vilka viner man dricker oftast och vilka nyanser och egenskaper man vill lyfta fram i dessa viner. Det är inte osannolikt att det blir fler jämförelser framöver.
Går det att urarta lite till? Jodå, vi har fler druvor och färger på lut för att undersöka hur de gestaltar sig i de olika glasen. Dessutom är jag, märkligt nog till skillnad från hustrun, omåttligt nyfiken på hur Lehmann Sommier (Dionysos), Sophienwald Phoenix Bordeaux och Grassl 1855 presterar, vilket jag av misstag råkade nämna för hustrun. ”Vi har ju redan glas som vi är både nöjda (Riedel Vinum) och supernöjda (Zalto) med, varför krångla till det?”. Hon har faktiskt en poäng, men jag får inte ro förrän jag får veta, som sjömannen sade.
I ett tappert försök att peka och puffa i någon riktning tänkte jag försöka hjälpa till. Det är väl inte osannolikt att en inte alltför exklusiv, sett till pris och /eller tillgänglighet, amerikansk Cabernet Sauvignon kommer att väljas som följeslagare någon gång under året så valet föll på en av fredagens nyheter; en Lodi-cab från Michael David Winery – Freakshow (”passande, även om det saknas en bild på dig” sade hustrun) 2015.
Bara för att vi gillar Chianti Classico passar vi på med ytterligare en nyhet, Poggio a’Frati 2010 från Rocca di Castagnoli, och bara för att vi alltid dricker för lite spanska viner här hemma åkte Signo Bobal 2013 från Finca Sandoval med av bara farten. Syrah förekommer i många s k grillviner så det passade ju bra att ta med spanjoren. Visserligen innehåller den bara 11% Syrah, men det är tanken som räknas, resterande 89% utgörs av Bobal (tredje eller fjärde mest odlade druvan, sett till odlingsareal, i Spanien) som förut utgjorde huvudingrediensen i bulkviner, men som börjat skärpa till sig på senare år, hoppas vi.
Dryckerna är bestämda och i matväg tänker vi oss ett baklår från Bambi samt några skivor av Mamma Mu. Jimmyfloydare, sorry – Hasselbackspotatis – och grönpepparsås till Bambi, bearnaise till kossan. Är inte helt hundra på att såserna kommer att synka förträffligt med alla viner, men nu var det inte vin/mat-kombinationer som skulle testas, utan vin/glas-kombinationer.
Så vad häller vi vinerna i? Utomhuslaget (dvs för den dag på året som man faktiskt kan sitta utomhus och äta utan att vara vintermässigt beklädd) består av Orrefors More XL, Gabriel StandArt (nu rättstavat) och Riedel Vinum Cabernet. Våra Orrefors Merlot är sedan en tid omplacerade till en annan lycklig innehavare så de kom inte med. Att köpa glas ”bara för att testa” är det bara knäppgökar som gör har jag hört sägas, senast idag från min fru lustigt nog. Nåväl, Inomhuslaget, dvs för resterande 339 dagar (339? Ja, 25 har redan avverkats och 1 dag sitter vi ute detta skottår) av 2020, utgörs av Zalto Universal, Gabriel Gold och Zalto Bx.
Som Domare får Spiegelau Authensis Tasting tjänstgöra eftersom det är glaset som jag provar vin med. ”Jaha, och vad har vi då alla oceaner av glas till?” frågade hustrun. ”Enkelt”, svarade jag, ”de dricker vi ur, det är en helt annan sak än att prova” fortsatte jag och övervägde för en kort stund att ge mig in på ett analogt resonemang huruvida det är försvarbart att promenera omkring med en skidjacka i Stockholms innerstad på vintern (för er som undrar; svaret är ”nej", av två anledningar; 1) det är bara på skidorter som det är tillåtet och 2) det är för långt mellan Hammarbybacken och innerstan. Dessutom finns det numera aldrig någon snö i Stockholm.), men avstod och nöjde mig med ett kortare ”varje glas har sin funktion”. Tror inte hon köpte det resonemanget helt och hållet dock.
Är man lite snabb med matematiken inser man att tre viner x 7 glas innebär bland annat ganska mycket disk. Sånt går att avhjälpa med glas-ställning och diskmaskin. Haken är snarare att vi i skrivande stund har två StandArt och ett Gold så det får bli lite växelvis hällande i respektive drickande ur Gabrielglasen, ungefär som en vinprovning fast med glas; samma vin i olika glas istället för olika viner i samma glas. Eller i alla fall flera likadana glas.
Eftersom människans uppgift på jorden förefaller vara att skapa disk gick vi loss på två vita viner också. Künstler Riesling Trocken 2018 fick tjänstgöra som det vita UFF-vinet; ungt, friskt och fruktigt (nåja) och Pierre Bourée Fils Meursault 2015 fick axla rollen som det lite fylligare och något mer mognare vita vinet.
Alla röda tjuvtestades direkt från flaskan i fredags och igen i lördags efter att de fått vila upp sig i kylskåpet över natten och därefter sträcka ut sig i karaff. I fredags fick Trimbach Riesling 2016 utgöra det vita testvinet, men det kändes som om varken vin eller smaklökar var på topp så de noteringarna fick stanna hemma. Lördagens tyska Riesling åkte direkt från flaska ner i glas medan Meursault fick en välbehövlig omväg via karaff.
Och hur gick det då?
Någon slutsats som man kan snegla på för att slippa läsa en massa text som är längre än ösregnet på midsommar? Jodå, ”det beror på”. Har man däremot svårt att somna är det bara att fortsätta läsa.
Lodi-cab
More XL; anonym doft, lite cassis o grön paprika, i munnen eldig och intetsägande
StandArt; tydligare doft på alla plan, i munnen mer grön paprika, inte lika eldig
Vinum Bx; mer doft av allt, ffa cassis o grön paprika, tydligare i smak o eldigare
Authensis; koncentrerad doft, lite målarfärg, grön paprika, kompakt smak, ingen eld
Zalto Uni; lättare identifierbar cassis o grön paprika, beskare i smaken, ingen eld
Gabriel Gold; mycket fruktighet, tydlig cassis, ger zin-känsla i smaken och lite ”syltig”
Zalto Bx; tydligare målarfärgsdoft, sv vinbär o grön paprika, beskare i munnen, ganska syrlig, men inte så eldig
Chianti Classico
More XL; anonym doft, lite körsbär, lite muggig doft, len och neutral i smaken
StandArt; tydligare doft, mer körbärskärnor o bittermandel, syrlig o lite sträv i munnen, ingen eldighet.
Vinum Bx; egentligen ”fel” glas för vinet (skulle varit Riesling/Zinfandel) doften försvinner lite, men den som trots allt blir kvar fyller istället hela glaset, bitter i smaken, inte lika sträv som i StandArt.
Authensis; lite rökighet, tät doft med körbärskärnor och bittermandel, koncentrerad smak, lite syrligare, lite beskare, muggigare även i smaken.
Zalto Uni; annorlunda i doften, som Vinum Bx men bättre och tydligare dofter, smakmässigt bra, viss bitterhet.
Gabriel Gold; doftmässigt nästan samma intryck som Zalto men lite muggigare intryck, mer syra i munnen, beskare och lite intetsägande i smaken.
Zalto Bx; egentligen ”fel” glas för vinet, Zalto Uni ska vara bättre, lite Bx-känsla i doften, ganska len doft, lite mineraler i smaken.
Bobal
More XL; möjligen lite björnbär och ceder i doften, lite eld/rök i smaken, trevlig smak.
StandArt; mer blåa bär, men ändå möjligen lite anonymt, lite eldigt och bränt eneträ, men bra smak
Vinum Bx; ganska intetsägande i doften, helt ok i smaken men det finstämda saknas.
Authensis; uns av fiskrens (va?!) och blodgrape, lite björnbär, i munnen känns vinet som koncentrerad blåbärssaft eller motsvarande
Zalto Uni; lite eneträ och björnbär i doften, aning vanillin som ger zin-triggning, i munnen lite whiff av tallbarr, helt ok smak, ingen eld och ingen syra.
Gabriel Gold; aningen muggig i doften, lite beska med björnbär och körsbärskärnor i smaken.
Zalto Bx; klen doft, intetsägande, ger samma intryck i smaken plus lite beska.
Künstler Riesling Trocken 2018
More; mkt knuten doft, lite mineral, neutral smak med dragning åt gummiband
StandArt; tydlig mineral, lite päronsplit, något spritzig i munnen och päronsplit
Vinum Riesling; mer päronsplit än mineral, bra syra och bra smak, lite sötare intryck
Authensis; päronsplit och cantaloupe, syra o spritz I munnen, lite alkoholig eftersmak.
Zalto Uni; päronsplit och mineral plus lite citrus, lent i munnen, bra smak
Gabriel Gold; lite klen doft, ganska intetsägande, lite spritz och bra syra, bra i munnen
Zalto Riesling; citrus, mineral och petroleum (äntligen!), lite päronsplit i bakgrunden, syrlig i munnen, spetsigare och ger känslan av att vinet attackerar smaklökarna.
Pierre Bourée Fils Meursault 2015
More XL; lite våt halm och mognadstoner, bra syra och tuggbarhet i munnen
StandArt; elegant doft, smörigare intryck, bra smak och lagom smörighet i munnen
Vinum New world Pinot; lite slankare men elegantare i doften, aningen avfyrat krut, fylligt med lagom eftersmak i munnen.
Vinum Chassagne; förvånansvärt platt i doften, men nyanserna tittar fram så småningom, bra smak och mycket elegant i munnen.
Authensis; tät och knuten, lite våt halm/lim, koncentrerad smak med påtaglig syra
Zalto Uni; ganska intetsägande doft, bra smak men den känns inte helt utvecklad
Gabriel Gold; lite knuten, bättre respons i dofterna än Universal, väldigt koncentrerad smak, drar nästan lite åt disharmoni.
Zalto Bourgogne; initial återhållsam men blommar delvis ut till elegant och finstämd doft men har ändå viss knutenhet kvar, bra syra i munnen och bra smak ger elegant intryck.
Kan man dra någon vettig slutsats? Nja, som väntat doftade vinerna annorlunda i de olika glasen, men det som förvånade mig var att de även smakade annorlunda i de olika glasen. Vissa viner passade, inte helt oväntat, inte alls i vissa glas men alldeles utmärkt i andra glas. Orrefors More halkar efter betänkligt jämfört med övriga glas. Kanske inget bekymmer om man inte är så noga med vilket vin man dricker och vilka glas man använder, men när man vet hur mycket bättre det kan dofta och smaka är det tveksamt om vi kommer att använda More-glasen framöver till annat än att bjuda gäster på rosévin. Authensis Tasting ska förmodligen användas till just tasting snarare än att dricka ur. Hur Vinum, Gabriel och Zalto står sig mot varandra känns mer som en fråga om vilka viner man dricker oftast och vilka nyanser och egenskaper man vill lyfta fram i dessa viner. Det är inte osannolikt att det blir fler jämförelser framöver.
Går det att urarta lite till? Jodå, vi har fler druvor och färger på lut för att undersöka hur de gestaltar sig i de olika glasen. Dessutom är jag, märkligt nog till skillnad från hustrun, omåttligt nyfiken på hur Lehmann Sommier (Dionysos), Sophienwald Phoenix Bordeaux och Grassl 1855 presterar, vilket jag av misstag råkade nämna för hustrun. ”Vi har ju redan glas som vi är både nöjda (Riedel Vinum) och supernöjda (Zalto) med, varför krångla till det?”. Hon har faktiskt en poäng, men jag får inte ro förrän jag får veta, som sjömannen sade.
