The Wall
Medlem
Letar febrilt efter den tidigare noteringarna till den utlovade recensionen som innehåller Riesling från Alsace, men misstänker att noteringarna är på kontoret när jag är hemma och vice versa, hur nu det är möjligt . Nåja, det får bli en annan recension så länge; kvällens 2009 Lalama Ribeira Sacra från Dominio do Bibei fick inledningsvis husera i Zalto Bourgogne, men eftersom jag är lite nyfiken fick glaset sällskap av Gabriel Gold och Mark Thomas Selection Red.
Z Bourgogne; klar PN-känsla i doften, lite kryddor/örter och röda bär, snarare åt det tyska hållet med inslag av Nya Zeeland än Bourgogne, inte så mycket multna löv direkt. I munnen, klart syrligt och de flesta tanniner verkar fortfarande vara på sportlov. Över till Gold; mer komplex i doften, lite färsk oregano/nysuddad suddgummi dyker också upp. I munnen slinker det ner lite lättare utan att ge ifrån sig överdrivet med syra. Mark Thomas; bredare, mer öppen doft, inte lika precis som de föregående två glasen, nästan mer intetsägande faktiskt. Smakmässigt, lite slankare, vilket kan bero på att kupans väggar är mer lodräta i förhållande till kupans botten jämfört med de föregående två glasen. Däremot; lite skönare balans i glaset än i Gold, tjockare stjälk till trots. Snart 11- och 9-åriga döttrarna konstaterade "oj, obalanserat!" när de kände på Gold-glasen. "Kan vara en vanesak" föreslog jag. Mark Thomas glas är trevligt balanserat, men halvt hopplöst att få tag på i Sverige (tror jag). Jag skulle gärna ha med Grassl i uppställningen, men dels har jag än så länge bara 1855 (ett Bx-glas) och dels tänkte jag att det vore kul att se hustrun tvärs över bordet för omväxlings skull ("det vore kul att se dig någon gång istället för en glas-vägg" som hustrun märkligt nog råkar nämna varje gång jag säger "undrar hur det här vinet beter sig i andra glas....?".
Nåväl, det är nog bara en tidsfråga tills det blir Bourgogne-kupa-inköp av lite olika glas. Varför? Tja, som Johannes Brost ganska träffande uttryckte saken; "Dö inte nyfiken".
Z Bourgogne; klar PN-känsla i doften, lite kryddor/örter och röda bär, snarare åt det tyska hållet med inslag av Nya Zeeland än Bourgogne, inte så mycket multna löv direkt. I munnen, klart syrligt och de flesta tanniner verkar fortfarande vara på sportlov. Över till Gold; mer komplex i doften, lite färsk oregano/nysuddad suddgummi dyker också upp. I munnen slinker det ner lite lättare utan att ge ifrån sig överdrivet med syra. Mark Thomas; bredare, mer öppen doft, inte lika precis som de föregående två glasen, nästan mer intetsägande faktiskt. Smakmässigt, lite slankare, vilket kan bero på att kupans väggar är mer lodräta i förhållande till kupans botten jämfört med de föregående två glasen. Däremot; lite skönare balans i glaset än i Gold, tjockare stjälk till trots. Snart 11- och 9-åriga döttrarna konstaterade "oj, obalanserat!" när de kände på Gold-glasen. "Kan vara en vanesak" föreslog jag. Mark Thomas glas är trevligt balanserat, men halvt hopplöst att få tag på i Sverige (tror jag). Jag skulle gärna ha med Grassl i uppställningen, men dels har jag än så länge bara 1855 (ett Bx-glas) och dels tänkte jag att det vore kul att se hustrun tvärs över bordet för omväxlings skull ("det vore kul att se dig någon gång istället för en glas-vägg" som hustrun märkligt nog råkar nämna varje gång jag säger "undrar hur det här vinet beter sig i andra glas....?".
Nåväl, det är nog bara en tidsfråga tills det blir Bourgogne-kupa-inköp av lite olika glas. Varför? Tja, som Johannes Brost ganska träffande uttryckte saken; "Dö inte nyfiken".
