Vinjournalister och deras (in)kompetens.

[Jimmy Forsman]

SV: Vinjournalister och deras (in)kompetens.

Hej allihop och tack för en underhållande debatt.

Det är dock inte alla som har förmåga att nyansera sig och värdera tyngden i det skrivna ordet jämfört med det talade. Detta trots att man sedan 20 år är skribent !!! Det avslutande inlägget var nog det mest oproffesionella uppträdande jag har beskådat i hela mitt liv, för inläggen gjordes väl utifrån rollen som vinskribent.

Hur som helst ett mycket beklagligt uppträdande, låt oss hoppas att det blir ett trevligt kommande redaktionsmöte där lämpligheten av detta beteende, som företrädare för Allt Om Mat, diskuteras ingående.

Tjena Colares välkommen till forumet!,

Tyvärr tror jag inte att det blir något redaktionsmöte. Jag frågade ju herr H om de inte hade redaktionsmöten på blask... förlåt, allt om mat, och då fick jag ju tydligt till svar att jag inte hade en aning om hur en tidning arbetade. Slutsatsen måste bli att det inte förekommer några redaktionsmöten.

Ha det gott!

 

[Hans Artberg]

SV: Vinjournalister och deras (in)kompetens.

Har sent omsider läst igenom den här förvirrade debatten och inser vad som är absolut nödvändigt: angreppen på vinskribenterna måste PRECISERAS! Med personnamn och angreppsunderlag, skribent för skribent. Först då kan debatten bli seriös.

(Så gjorde en gång SvD:s litteraturkritiker Mats Gellerfelt karriär: med namns nämnande angrep han hela svenska kritikerkåren. Som argt slog tillbaka. Med ens var han litteraturkändis - och anställdes av SvD!)

Hälsn/Hans Artberg

 

[Jimmy Forsman]

SV: Vinjournalister och deras (in)kompetens.

Hej Hans,

Det är möjligt att det är vad som behövs, en total genomgång av vinskribenterna i Sverige, för att få igång en debatt i det här ämnet. Men jag känner att det kanske är att ta i lite väl hårt i det här skedet (även om det är ganska tydligt att iaf en del vinskribenter VILL bli påhoppade). Personligen tycker jag att det finns nog mycket att diskutera om och omkring hela ämnet innan man går i på att börja peta på individer. Jag har tagit upp ett flertal saker tidigare i den här tråden, olika frågor som gått osvarade och påståenden som ignorerats. Jag har medvetet provocerat en del för att få tillstånd lite tempo och även ärliga svar, men hittils så har jag itne fått någonting utom krav på att jag berättar vem jag är och att jag ska gå till personangrepp.

Vad är det som är så otroligt laddat med dessa, i mitt tycke, ganska simpla och ärliga frågor som gör att de inte besvaras? Frågor som:

* Varför tar inte vinskribenterna sitt ansvar gällande folkbildning? De har alla möjligheter i världen att sätta press på de publikationer där de skriver att få skriva om 'kvalitetsviner'.
* Varför har inte vinskribentföreningen inte arbetat fram en kvalitetssäkrande praxis för sina medlemmar, som det förefaller vara idag så blir du medlem om du skriver för en tidning, därefter spelar det ingen roll gällande din kompetens.
* Kan vinskribenternas neutralitet garanteras då de åker på betalda resor till olika länder/regioner och därtill får spons från olika vinimportörer till sina middagar och möten. Det symbiotiska mellan 'de kända' vinskribenterna och tidningar+vinimporörer är nästan löjeväckande i sin tydlighet. Höga betyg = publicitet för vinskribenten + annonsförsäljning för tidningen. Naturligtvis är detta en naturlig del av en marknadsekonomi. Men fortfarande, då vinskribenterna uteslutande väljer att skriva upp och exponera 'skitviner' så gör man sina läsare en otjänst.

Nu hinner jag inte riktigt skriva så mycket som jag skulle vilja, men jag återkommer senare ikväll. Men Hans, vad i hela friden har följande att göra i ett nyhetsbrev om vin?

"Prost! Som islamofob tycker jag de här skenheliga dogmrunkarna SKA häcklas. Cool vore en bild av Muhammed halsande en flarra "Fine nose" - ni vet Vin&Sprits gamla rosé med en stornosad hund på etiketten. (Allah - frid över Henne - har säkert sett värre...)"

Är det som jag hoppas ett ganska dåligt skämt, eller är det på riktigt och bara tragiskt?

mvh

Krug

 

[Hans Artberg]

SV: Vinjournalister och deras (in)kompetens.

Krug
Svar på dina två avslutande frågor direkt till mig:

1/ Vad har citerade stycke i ett nyhetsbrev om vin att göra?
Ingenting. Men nu är Artberg om Vin MER än bara ett nyhetsbrev om vin.

2/ Är det här ett dåligt skämt?
Nej. Det är ett BRA skämt (och som sådant på riktigt...).

 

[Jimmy Forsman]

SV: Vinjournalister och deras (in)kompetens.

Ah, tack för klargörandet.

//K

 

[Jimmy Forsman]

SV: Vinjournalister och deras (in)kompetens.

Med förhoppning att få igång den här tråden så klistrar jag in ett inlägg som jag skrev i en av Hans Artberg skapad tråd på www.vinklubben.se.

Musik, konst och Litteratur är alla ämnen som man kan studera på univeristetsnivå i Sverige, det ger en kredibilitet på ett helt annat sätt än om man ser på 'vinskribenter', även om det nu för tiden finns dryckestutbildningar på universitetsnivå, exempelvis på Grythyttan, som håller god kvalité. Tyvärr är detta en relativt ny företeelse, men om ett antal år så kommer vi förhoppningsvis se en förändring, både i den generella kompetensen och i branschens och konsumenternas syn på 'vinskribenter'.

Jag tycker att man i diskussioner bör skilja på de som arbetar professionellt med att skriva och tycka om viner, aka. 'Vinskribenter'. Och de som har vin och drycker som en hobby, aka 'Vinkännare'.

Med detta inte sagt att det inte finns några 'vinkännare' som kan någonting om vin det finns många som har en otrolig detaljkunskap om specifika områden och som genom sitt specialintresse kan gå in på djupet på ett helt annat sätt än vad någon som har som yrke att skriva om vinet kan göra. Nils Stormby är ett exempel på någon som har ett otroligt intresse för och kunskaper om Château d'Yquem, men som inte arbetar med vin professionellt. Han ska därför klassas som en vinkännare. Men på samma sätt finns det en stor mängd amatörer därute som kallar sig 'vinkännare' efter att ha gått med i Munskänkarna och därefter drar igång stora åsiktsmaskinen.

Problemet anser jag kommer när man kommer till vinskribenterna, de har oftast ingen formell utbildning i ämnet, även om de naturligtvis har en lång erfarenhet och har studerat på egen hand, vilket kan vara nog så gott, men om man sätter det i paritet till andra etablerade tyckare, så som du skriver i din frågeställning Hans, så väger deras ord väldigt lätt. När man läser en recension av exempelvis en konsert av en kulturskribent så använder de en viss typ av språk, de har fostrats i en akademisk anda och har sina olika tycken och omdömen till trots en gemensam värderingsbas och ett gemensamt 'språk' för att föra fram sina åsikter. Någonting sådant existerar inte bland vinskribenterna. Alla tycker och tänker olika beroende på varifrån de hämtat sina kunskaper, och deras avsaknad av ett gemensamt 'språk' att använda då de skriver sina recensioner gör att vi som konsumenter får en stor mängd usel och motsägande information till mans. Det är detta som gör att vi har en yrkesgrupp som framstår som amatörmässig och okunnig i förhållande till andra professionella tyckare.

Sen är det ju naturligtvis också så att vin är ett ämne som alla kan ha en åsikt om. Men vet oftast vad man tycker om för viner och därför är det lätt att tycke till och ha åsikter även om andras val och preferenser. Sen är det ju väldigt lätt att få epitetet 'vinkännare' på sig. Idag är begreppet så utvattnat att någon som har varit på en vinprovning på V&S historiska museet kan komma att kallas vinkännare av sina vänner...

För många i vinbranschen så är uttrycket 'vinkännare' ett skällsord. Det används för en person som inte har en aning om någonting, som smyger runt på mässor och frågar; 'jag såg att ni hade ett dyrt vin, det vill jag prova för jag har aldrig druckit dyrt vin förut'.

 

[The Pint]

SV: Vinjournalister och deras (in)kompetens.

Kanske konstigt att ge sig in en gammal diskussion på det här sättet, men för att anknyta till herr Holmströms rädsla för anonymitet.

1) Det kan finnas andra anledningar till att vara anonym på nätet än att man inte vågar stå för sina åsikter. Till exempel att ens yrkesroll gör att det är olämpligt att man sitter och skriver vad man tycker öppet i alla frågor. Eller att man inte öppet vill berätta vad man heter och var man bor om man har vin för tiotusentals kronor i källaren hemma. Med mera.

2) Välargumenterade åsikter behöver egentligen ingen avsändare. Det är det jag irriterar mig mest på när folk kommer och brölar om anonymitet på nätet, speciellt i den fördummade tidsålder vi befinner oss i idag, där avsändaren ofta tycks vara av större vikt än argumentet. Därför har anonymiteten nästan blivit en dygd för mig. Tänk vad skönt med folk som vill ha tycka till om saker utan att framhäva sig själva. Därför, say it loud and say it proud: ”Jag behöver inte stå för mina åsikter, de kan stå för sig själva.”

För övrigt är jag inte tillräckligt bevandrad i ämnet för att göra mig lustig över särskilt många av våra professionella vinskribenter, även om man kan dra på smilbanden åt ett och annat 60-kronorsfynd ibland.

Å andra sidan fick Briccotonda Barbera 2006 90 poäng av Wine Spectator, så det är inte ett helsvenskt problem.

 

[Jimmy Forsman]

SV: Vinjournalister och deras (in)kompetens.

Kanske konstigt att ge sig in en gammal diskussion på det här sättet, men för att anknyta till herr Holmströms rädsla för anonymitet.

1) Det kan finnas andra anledningar till att vara anonym på nätet än att man inte vågar stå för sina åsikter. Till exempel att ens yrkesroll gör att det är olämpligt att man sitter och skriver vad man tycker öppet i alla frågor. Eller att man inte öppet vill berätta vad man heter och var man bor om man har vin för tiotusentals kronor i källaren hemma. Med mera.

2) Välargumenterade åsikter behöver egentligen ingen avsändare. Det är det jag irriterar mig mest på när folk kommer och brölar om anonymitet på nätet, speciellt i den fördummade tidsålder vi befinner oss i idag, där avsändaren ofta tycks vara av större vikt än argumentet. Därför har anonymiteten nästan blivit en dygd för mig. Tänk vad skönt med folk som vill ha tycka till om saker utan att framhäva sig själva. Därför, say it loud and say it proud: ”Jag behöver inte stå för mina åsikter, de kan stå för sig själva.”

För övrigt är jag inte tillräckligt bevandrad i ämnet för att göra mig lustig över särskilt många av våra professionella vinskribenter, även om man kan dra på smilbanden åt ett och annat 60-kronorsfynd ibland.

Å andra sidan fick Briccotonda Barbera 2006 90 poäng av Wine Spectator, så det är inte ett helsvenskt problem.

Se där! En liten Commitmentsreferens.

Väl skrivet, jag instämmer tillfullo.

Jag har faktiskt försökt att få in lite kommentarer från BG eller Larsson, men de har inte svarat på mina mail. Det är lite tråkigt!

 

[anders]

SV: Vinjournalister och deras (in)kompetens.

"Bengt Frithiofsson" i full fart.

http://www.youtube.com/watch?v=5i9xZhmoej0&NR=1

 

[Jimmy Forsman]

SV: Vinjournalister och deras (in)kompetens.

Alsach!!!!!

Mycket vitsig!

 

[Arvid]

SV: Vinjournalister och deras (in)kompetens.

Intressant debatt. Tråkigt att den dock bara kretsar kring vinskribenternas recensioner. För hur intressant är det egentligen att dag ut och dag in läsa vad andra människor tyckte om ett speciellt vin vid en specifik tidpunkt? Jag förstår inte fenomenet. Nog måste det ju finnas mer att säga om vin, även i de stora publikationerna. Jag känner det samma för många av våra bloggare. Även om de är duktiga på det de gör så tröttnar jag fort på att läsa vad de har att säga om en flaska. Speciellt när många av dem känner varandra och recenserar samma vin ungefär samtidigt.

Nej, var är våra svenska Hugh Johnsons, Jamie Goodes, Tom Stevensons, etc som kan skriva ingående om intressanta fenomen som involverar vin och inte bara recensera senaste nytt på bolaget? Kan ingen som känner mannen tvinga Ulf Sjödin att skriva en veckolig vinspalt där han gör upp med en vinmyt? Det hade väl till och med medel-Svensson kunnat läsa då och då?

Jag fick förresten ett ex av den engelska tidningen The World of Fine Wine (www.finewinemag.com) nyligen (tjejens egentligen men jag stal den kvickt). Min tro på intelligent vinjournalistik är återupprättad. Med råge. Kan verkligen rekommenderas till alla som påstår sig tycka om vin.

 

[Jimmy Forsman]

SV: Vinjournalister och deras (in)kompetens.

Jag håller med, det är en väldigt intressant debatt! Jag håller också med om att det tyvärr blev lite väl mycket pajkastning mellan undertecknad och Hr Holmström. Men faktum kvarstår; Vinskribenterna har en väldigt stark ställning i Sverige idag, deras recensioner läses och följs av tiotusentals människor och de har en stor makt när det gäller ett vins succé eller platta fall. Därför tycker jag att det är viktigt att ta upp vinskribenternas recensioner och sättet de utför dem på. Visst, jag är medveten om att alla recensioner är subjektiva analyser av en produkt, men det hindrar inte att man kan vara öppen med HUR man går tillväga vid provningstillfället. Även om inte världen står och faller med om en skribent provar ett vin öppet eller blint (andledningen till att man läser och följer en skribents rekommendationer är ju för att man tycker sig ha en liknande smak som denne) så är det uppfriskande att veta om vinet är bedömt under så objektiva former som möjligt. Alltså, om vinet potentiellt sett har fått en högre poäng eller ett bättre betyg bara för att det på pappret är ett ”bättre” vin.

Som du tycker jag också att det koncentreras på tok för mycket på rena recensioner av viner, att bara trycka in sida upp och sida ner med extremt generella beskrivningar av ett vin, x antal + tecken och olika varianter av ordet ”prisvärt” må vara jävligt säljande då det gäller lösnummer. Det hjälper dock inte till med att utbilda konsumenten på något sätt, någonting som jag i alla fall anser vara en av de viktigaste delarna av en skribents yrkesroll. Man måste ju faktiskt kunna rekommendera ett vin som kostar lite mer en det generiska standardblasket som pushas ut utan att använda orden ”lyxalternativ” eller ”dyrt”. Ord som mer eller mindre garanterar att folk inte kommer att handla dessa viner då vi lever i ett land där devisen ”det duger gott åt mig” lever vidrigt starkt ännu i våra dagar.

Någonting annat som man ser tämligen frekvent är att man återanvänder gamla artiklar, reviderar dessa något, och publicerar igen. Ingenting fel med detta, plagiering är ju en av grundstenarna i all versamhet, dock bör man faktakolla en gång till om det var några år sedan man använde materialet sist. Kunskaperna inom vinvärlden förändras ständigt och ofta ser man direkta felaktigheter i artiklar som publiceras.
Nej, det man vill se är människor som med glädje och nyfikenhet rapporterar om nya viner, nya regioner och nya länder. Vi behöver någon eller några som kan få tillbaka upptäckarandan i svensk vinjournalistik, som kan locka gemene man att resa sig från de gråa bojor som han fortfarande fjättras av (och nu menar jag inte bara den gemene boxkonsumenten, utan även den i sitt tycke något så när kunnige Amaronekonsumenten), bryta upp korkskruven och dyka in i en värld av nya upplevelser!

Ska kolla upp tidningen du rekommenderade vid tillfälle! Det är alltid kul med tidningar!

 

[anders]

SV: Vinjournalister och deras (in)kompetens.

Om man hör någon använda just frasen "det duger gott åt mig" så kan man emellanåt kosta på sig att säga "tycker du att det duger gott åt dig så tycker jag också att det duger gott åt dig". Om man tänker lite närmare på den frasen så är den härligt nedlåtande ( ;D), men vad ska personen säga...?

 

[Mysonoxen]

SV: Vinjournalister och deras (in)kompetens.

Jag kan väl bli vinjournalist. Jag har ju numera druckit Gredos. :


(oj då, man kanske skulle skrivit att det var "otroligt prisvärt" också, man får ju inte mobba den store satans egen guldkalv...)

 

[kayaker]

SV: Re: Vinjournalister och deras (in)kompetens.

För de som gillar att handla sönderstressad halalslaktad dansk kyckling för 39 kr/fryspåsen, köper apelsinjuice gjord på koncentrat från bl.a. apelsinskal och tycker att hushållsosten många gånger är för stark är det naturligtvis en gudagåva att ha dessa daddor som mallar vad gäller det som ska hällas i glasen framför Bingolotto till helgen.

Jag och några av mina vänner kallar "osten" vid sitt rätta namn: Hushållsplast.

 

[Anders Landström]

SV: Vinjournalister och deras (in)kompetens.

Om inte felinformerad kommer snart Sveriges största morgontidning få en ordentlig uppryckning på vinskribentsidan. Därför kom jag att tänka på denna gamla tråd som ju då inte bara blir inaktuell i tid utan även ämne.

 

[Segol]

SV: Vinjournalister och deras (in)kompetens.

Den här tråden hade jag glömt.
Till alla er som inte läst igenom den, gör det!

 

[kayaker]

SV: Vinjournalister och deras (in)kompetens.

Om inte felinformerad kommer snart Sveriges största morgontidning få en ordentlig uppryckning på vinskribentsidan. Därför kom jag att tänka på denna gamla tråd som ju då inte bara blir inaktuell i tid utan även ämne.

Tja, det går väl knappast att undvika en uppryckning om man byter skribent...

 

[Jimmy Forsman]

SV: Vinjournalister och deras (in)kompetens.

Underbart med en tråd från tiden då jag var ung och arg.

Nu är jag medelålders och trött.

 

[Peder]

SV: Vinjournalister och deras (in)kompetens.

Om inte felinformerad kommer snart Sveriges största morgontidning få en ordentlig uppryckning på vinskribentsidan. Därför kom jag att tänka på denna gamla tråd som ju då inte bara blir inaktuell i tid utan även ämne.

Tänk om han hoppar över till den andra tidningen då? ;D Då blir det "Bill & Bulls vinspalt" varje fredag.