Sigdarve
Medlem
Så DP -08 som fått 98 p. vid 10 års ålder, kommer att få ännu högre poäng om 10 år?
finewines.se
This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
-
Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!
Champagne årgång 2008
- Thread starter Christer J
- Startdatum
Så DP -08 som fått 98 p. vid 10 års ålder, kommer att få ännu högre poäng om 10 år?
I brist på ISO-standard för smaknoter och poäng gäller det att kalibrera sin smak med valfri kritiker. Samma gäller detta forum...
I så fall blir det mycket märkliga konsekvenser.
Ta t.ex. alla bdx 16 som fått 100 p. Finns väl ingen vinnörd eller kritiker av rang som skulle hävda att dessa 100-poängare inte kommer ge en större upplevelse om 10-30 år.
Ska man då ge det vinet 105 p i framtiden?
Jag resonerar som @Trydebull och drar av några pinnar från kritikernas poäng på nysläppta lagringsviner. I den mån jag ens bryr mig men det är en annan fråga.
Julle sätter föredömligt två poäng varav ett för potential när det gäller skumpa.
Mattias Schyberg
Administratör
Kvaliteten omfördelas vanligtvis med ålder som jag ser det, inte nödvändigtvis adderas. Den höga intensiteten och strukturen bidrar med att komplexiteten får näring att framträda utan att vinet faller ihop.
Ett vin som inte utmärker sig positivt som ungt kommer aldrig bli stort som fullvuxen skapelse är min övertygelse. Ungdom handlar om intensitet, längd och koncentration medan ålderdom handlar om balans och komplexitet.
Ekdahl
Medlem
Håller med dig i ditt resonemang när det gäller röda viner, men en hel del vita viner / Champagner i toppklass visar inte alls sin klass i sin ungdom.Kvaliteten omfördelas vanligtvis med ålder som jag ser det, inte nödvändigtvis adderas. Den höga intensiteten och strukturen bidrar med att komplexiteten får näring att framträda utan vinet faller ihop.
Ett vin som inte utmärker sig positivt som ungt kommer aldrig bli stort som fullvuxen skapelse är min övertygelse. Ungdom handlar om intensitet, längd och koncentration medan ålderdom handlar om balans och komplexitet.
Ekdahl
Medlem
Men det är ju inte 98 p idag! Men om 15 år kanske (även om 98 p såklart är skyhögt).
Dricka 2008 presigeskumpa idag är ett effektivt sätt att spendera pengar. Dricka 2008 prestigeskumpa 2030 är att njuta av livets mening. Mer tycker jag inte är att förstå om jag skall säga min mening.
Släpp dessa omdömen och köp en 1995a eller 1996a på nästa auktion och bilda dig ett eget omdöme.
Mattias Schyberg
Administratör
Jo, men det handlar mer om att bedöma vinets kvaliteter oberoende av vinstil. Själv har jag lika lätt att uppskatta ungdomlig vitalitet som mogen charm. Två sidor av samma mynt!
LarsW
Medlem
Sigdarve
Medlem
Mattias Schyberg
Administratör
Etikett?
JC:s Vintankar
Bloggare
Tveksamt om jag lever 2030 så jag dricker hellre idag
Mattias Schyberg
Administratör
Äsch, lite äldre blir du nog tror jag!
JC:s Vintankar
Bloggare
Gott med stärkande ordÄsch, lite äldre blir du nog tror jag!
lukastollig
Pudelfantast
Angående ovanstående:
Min personliga uppfattning är att många, om än kanske inte alla (speciellt inte billigt sockrat plonk, som sällan tål längre lagring), viner är trevliga och bjussiga i sin ungdom, halvtråkiga i medelåldern och mycket trevliga när de väl mognat. Proffsprovarna sätter mer eller mindre alltid sina poäng på purunga viner, som, inbillar jag mig, då kan vara rätt attraktiva, medan vi andra dricker dem 1-2 år senare då de kanske inte längre har så vital ungfrukt utan är i ”tunneln”. Tror att de flesta viner har en mer eller mindre uttalad tråkig fas, även om de för den sakens skull inte är dåliga. Vad gäller själva de numeriska poängen har det väl varit en viss inflation generellt, möjligen undantaget Jancis Robinsson, så jämfört mina personliga omdömen ligger de ofta 2-4 poäng högre.
Min personliga uppfattning är att många, om än kanske inte alla (speciellt inte billigt sockrat plonk, som sällan tål längre lagring), viner är trevliga och bjussiga i sin ungdom, halvtråkiga i medelåldern och mycket trevliga när de väl mognat. Proffsprovarna sätter mer eller mindre alltid sina poäng på purunga viner, som, inbillar jag mig, då kan vara rätt attraktiva, medan vi andra dricker dem 1-2 år senare då de kanske inte längre har så vital ungfrukt utan är i ”tunneln”. Tror att de flesta viner har en mer eller mindre uttalad tråkig fas, även om de för den sakens skull inte är dåliga. Vad gäller själva de numeriska poängen har det väl varit en viss inflation generellt, möjligen undantaget Jancis Robinsson, så jämfört mina personliga omdömen ligger de ofta 2-4 poäng högre.
En del viner går igenom väldigt stora förändringar, inte nödvändigtvis i den riktning du beskriver. Inte minst en del vita som i sina ungdoms dagar kan vara direkt smaklösa.Ett vin som inte utmärker sig positivt som ungt kommer aldrig bli stort som fullvuxen skapelse är min övertygelse. Ungdom handlar om intensitet, längd och koncentration medan ålderdom handlar om balans och komplexitet.
Last edited:
Nja, jag har stor respekt för dina åsikter och också dina kunskaper men här håller jag inte alls med.
Man kan ju personligen gilla vin i olika faser och också uppskatta både det mogna och det ungdomliga i samma vin, från samma årgång, men jag tror inte alls att poängen därmed skulle ligga konstant. Och jag tror framförallt inte att kritiker sätter betyget efter samtidsupplevelsen - generellt.
Här beskriver t ex Janice Robinson hur hon sätter betyg. Det går att läsa likvärdiga beskrivningar från "samtliga stora recencenter" (observera citationstecken- de är min gardering mot att det säkert går att hitta en eller två som INTE gör det).
Det vill säga de (kritikerna) bygger in potential i sina betyg:
Our scores are for how the wine tasted when we tasted it, combined with any perceived potential. So a one-year-old first growth bordeaux is likely to be given a pretty high score, even though it may be not much fun to drink at that point (and not even bottled in fact). If we taste a wine that is obviously on the way down from its peak of maturity, the score denotes how it tasted when we tasted it and not how wonderful we imagine it might have been at its best.
Mattias Schyberg
Administratör
Jag tror ni missar min poäng. En professionell bedömare utgår från det som finns i glaset och utgår inte enbart från hur gott det är givetvis, det vore oseriöst.
Om ett vin uppvisar skyhög koncentration och längd, men upplevs lite outvecklat så får vinet höga poäng för sin intensitet, längd och koncentration snarare än att betyget sänks för sin bristande komplexitet. Om det finns mängder av frukt, struktur och intensitet så väger det tungt i bedömningen, i alla fall så länge det är i balans och är estetiskt tilltalande.
Både ett ungt och moget vin visar sina kvaliteter vid bedömning, men på olika sätt.
Där jag håller med är att den rent estetiska delen av bedömningen (njutningsfaktorn) kan vara lägre på att ungt vin och att utgångsläget är att den kommer att öka i takt med att vinet närmar sig drickfönstret.
En professionell bedömare använder mer objektiva bedömningskriterier än så.
Om enbart njutningsfaktorn skulle vara av betydelse skulle en enkel kabinett i solen kunna få 100 poäng vilket inte jag tycker är rimligt. En komplex kabinett med mängder av intensitet, komplexitet och längd skulle däremot kunna kvalificera sig i teorin.
Om du anser att det är ren spekulation att utgå från att ett vin kommer att få mognadstoner, vilket alla viner får, då tror jag att du missat något. Mognadskomplexitet kommer alltid dyka upp och är således irrelevant för kvalitetsbedömning, som snarare görs på det unga vinet. Men är alltid ett ungt vin njutbart på njutningsdkalan? Nä, det är en helt annan sak i min värld.
Jag tror ni missar min poäng. En professionell bedömare utgår från det som finns i glaset och utgår inte enbart från hur gott det är givetvis, det vore oseriöst.
Om ett vin uppvisar skyhög koncentration och längd, men upplevs lite outvecklat så får vinet höga poäng för sin intensitet, längd och koncentration snarare än att betyget sänks för sin bristande komplexitet. Om det finns mängder av frukt, struktur och intensitet så väger det tungt i bedömningen, i alla fall så länge det är i balans och är estetiskt tilltalande.
Både ett ungt och moget vin visar sina kvaliteter vid bedömning, men på olika sätt.
Där jag håller med är att den rent estetiska delen av bedömningen (njutningsfaktorn) kan vara lägre på att ungt vin och att utgångsläget är att den kommer att öka i takt med att vinet närmar sig drickfönstret.
En professionell bedömare använder mer objektiva bedömningskriterier än så.
Om enbart njutningsfaktorn skulle vara av betydelse skulle en enkel kabinett i solen kunna få 100 poäng vilket inte jag tycker är rimligt. En komplex kabinett med mängder av intensitet, komplexitet och längd skulle däremot kunna kvalificera sig i teorin.
Om du anser att det är ren spekulation att utgå från att ett vin kommer att få mognadstoner, vilket alla viner får, då tror jag att du missat något. Mognadskomplexitet kommer alltid dyka upp och är således irrelevant för kvalitetsbedömning, som snarare görs på det unga vinet. Men är alltid ett ungt vin njutbart på njutningsdkalan? Nä, det är en helt annan sak i min värld.
Nja, jag anser nog att betyget för ett vin måste spegla njutningsgraden. Njutningen är väl essensen av all frukt, all komplexitet, alla beständsdelar i vinet? Det är väl därför vi sätter ett poäng? Alla andra faktorer går att beskriva i adjektiv. Och min huvudpoäng var egentligen bara att när man läser att en kritiker skrivit 98 poäng på ett vin, så är det ytterst få som menar att det idag är värt 98 poäng. Det här potential att bli värt det. Njutningen du får av vinet på sin topp skattas kunna ge dig 98 av 100 poäng. Vad nu det innebär egentligen
Jag har läst det du skriver men håller inte riktigt med dig om åsikten. Jag skattar njutningen/upplevelsen när jag skriver ett "poäng". Jag tror, när jag tolkar kritikerna att de, som jag skrev gör det också - men att de även, som JR beskriver, även väger in potentialen för vinet. Det får därmed av dem ett högre betyg än vad det för stunden ger i upplevelse/njutning.
Ibland tycker och tänker man olika! Det är bra!
Mattias Schyberg
Administratör
Diskussionen har förts förr med samma utgång som nu.Nja, jag anser nog att betyget för ett vin måste spegla njutningsgraden. Njutningen är väl essensen av all frukt, all komplexitet, alla beständsdelar i vinet? Det är väl därför vi sätter ett poäng? Alla andra faktorer går att beskriva i adjektiv. Och min huvudpoäng var egentligen bara att när man läser att en kritiker skrivit 98 poäng på ett vin, så är det ytterst få som menar att det idag är värt 98 poäng. Det här potential att bli värt det. Njutningen du får av vinet på sin topp skattas kunna ge dig 98 av 100 poäng. Vad nu det innebär egentligen
Jag har läst det du skriver men håller inte riktigt med dig om åsikten. Jag skattar njutningen/upplevelsen när jag skriver ett "poäng". Jag tror, när jag tolkar kritikerna att de, som jag skrev gör det också - men att de även, som JR beskriver, även väger in potentialen för vinet. Det får därmed av dem ett högre betyg än vad det för stunden ger i upplevelse/njutning.
Ibland tycker och tänker man olika! Det är bra!
Oavsett om man utgår från ren tycke och smak eller om man bedömer diverse olika kvalitetsparametrar subjektivt är poängen i slutändan ett personligt omdöme om vinet.De flesta professionella poäng sätts på unga viner och där olika former av fördefinierade protokoll används för att subjektivt kunna bedöma vinets kvaliteter oberoende om man gillar vinstilen eller inte, eller om vinet är för ungt för att uppskattas fullt ut. Kvalitén manifesterar sig oavsett och poängen behöver inte artificiellt justeras utan fångas in av bedömningsprotokollet i sig
Det kan ofta vara skillnad på ett vin man gillar och ett vin man enbart tycker är kvalitativt. Skillnaden ligger i vad vederbörande bedömer för att komma fram till sin poäng. Vilka kriterier man har. Lagringspotential får man ut av höga poäng på struktur, intensitet och koncentration och vinet bedöms ha tillräcklig balans mellan de olika delarna för att åldras med behag. Man kan ju inte bedöma potential utan kriterier som motiverar sin åsikt anser jag.
Hur gott något är på personlig tycke-och-smak-grund brukar dessutom spegla pris och etikett i stor utsträckning, vilket det finns mängder med empiriska undersökningar kring. Njutningsfaktorn är viktig för oss som konsumenter, men mindre viktig vid en professionell kvalitetsbedömning nedbruten i mindre tekniska detaljer.
Men visst. Ett betyg bör absolut bedömas ihop med smaknoten där det vanligtvis finns någon form av rådgivande drickfönster angivet för att maximera njutningsfaktorn av sitt kvalitativa vin man har köpt.
Och hur vi än vänder och vrider på saken är all form av betygsättning av subjektiva upplevelser mer eller mindre pseudovetenskap.