Korta noteringar från helgens champagner (alla provades öppet):
1988 Desbordes-Amiaud
Fantastisk mognadsdoft som smaken inte alls klarar av att leva upp till. Misstänker bristande druvkvalitet och kort tid från degorgering (juli 2017). 83p
2008 Pierre Gimonnet Cuvée Fleuron (magnum)
Jag saknar ofta kropp och komplexitet hos Gimonnets champagner och tycker generellt att de är lite överskattade. Denna dricks så klart alldeles för tidigt och är rejält oförlöst av citroner och rostat bröd. Ser dock ingen större potential. 80p (83)
2000 de Saint Gall Orpale (magnum)
Bättre än 2002:an men sämre än den från 1990. Rund, intensiv och lätt att ta till sig. Hittar fattoner, persika, plommon och gula äpplen. Svårt att ta för en blanc de blancs i en blindprovning. Medelhög syra. Kräver dock mer komplexitet av en champagne i denna prisklass. 87p
NV Krug Grande Cuvée (164:an)
Smaken domineras av en mycket hög syra, även efter en timme i glaset. Några smaker försöker slå igenom syran, främst rostade hasselnötter, nougat och brödighet. Krugs patenterade smaklager framträder men har det svårt med syran.
Det här kommer alldeles säkert att vara en fantastiskt champagne om tio år men i dag är syran allt för hög. Köp och lägg undan. 90p (93)
NV Taittinger Les Folies de la Marquetterie
Intressant på många sätt med en spännande historia från första världskriget och vinifiering helt unik för producenten. Men den är inte särskilt intressant där det är viktigast – smaken. Medelintensiv doft av rostade nötter, gula äpplen och äppelskal. Smaken är smörig med påtaglig fatkaraktär. En hel del gula äpplen, persikor och rostat bröd. Medelhög syra. En välstrukturerad matchampagne som saknar de högsta smaktopparna. Välgjort men också lite tråkigt. 83p