Ny helg på ingång och därmed hög tid att bekänna förra helgens förlustelser, då dessa snyggingar fick sätta livet till:
Visa bifogad bild 6492
Comtes de Champagne Rosé 2004: Utvecklad, bärig (
mycket bärig), kryddig och komplex doft med ett härligt djup! Inslag av mogna jordgubbar, hallon, blodapelsin, lite krita, blyerts och kex. Senare, efter längre tids luftning, även röda äpplen, rosor och lite gummi. Smaken är frisk och bärig; något för söt om man ska vara petig, men
riktigt jäkla god! Sötheten kommer så klart av att dosagen är aningen för hög (Taittinger förnekar sig inte). Det är synd, för frukten är så bra i sig att det inte hade behövts. Det är massor av röda bär, blodapelsin och röda äpplen. Hög syra! Kommer att få ett långt liv. 92 p.
Pierre Péters Les Chétillons 2002: Blommig och lätt kryddig doft. Efter hand utvecklas rostade toner. Gröna äpplen, krita, gröna hasselnötter, brioche, kanel och rostat bröd. Smaken är otroligt ren! Först känns den relativt sluten, men efter ett par timmars kontakt med luft vaknar den till liv på allvar! Den känns mycket frisk, mycket torr och något utvecklad. Jag känner gröna äpplen, brioche, mandlar och lemoncurd. Senare även persika och nougat. Hög syra. Helt klart en fantastisk champagne! Kan dock med fördel sparas några år till. 91 p.
Vilmart Cœur de Cuvée 1992 (magnum): Mogen, parfymerad och något kryddig doft med fatkaraktär. Inslag av mogna aprikoser, ek, rostade nötter, kex, lite vanilj samt gräddkola. Senare även lakrits. Mogen, frisk, syrlig, fruktig och otroligt koncentrerad smak av aprikos, gula plommon, rostade nötter, citron och dadlar. Jag föreställer mig att en 2008:a skulle kunna smaka så här om femton år! Trots sin ålder vinner den mycket på lång kontakt med luft. Flaskan dricks över 2,5 dygn och den är som bäst på slutet. Allra bäst är den dessutom vid en temperatur kring 18 grader! 92 p.
