Lillördag i vinkällaren. Pga två tidigare inställda träffar så fick ribban höjas för att slippa sena avhopp...
Initial (deg 2009) slog VO (deg 2009) initialt... men efterhand så blev den omsprungen som brukligt. VOn uppvisade lite parfymerade toner som jag inte upplevt tidigare. Kvällens vattendelare men jag höll den högt, fast i kvällens drabbning räckte det endast till en nylanderplats.
Substance (deg 2005) imponerade inte på mig nu heller. Hade en liten unken doft av damm och gammalt vin. Sämst för mig.
Så till min egen favorit, Rosé (deg 2015). Även denna hade den typiska blommigheten tillsammans med lång längd och lite vanilj och apelsinskal. Tillsammans med Carelles (deg 2015 Mesnil) kvällens yngsta och i mitt tycke bästa viner. Carelles hade också blommiga drag med kvällens intensivaste syra och klassisk mesnilstramhet. Nu när Salon spårat prismässigt så håller jag denna som bästa mesnillare och till skillnad från Salon så kan den även drickas omgående.
Sista flaskan var Côte Faron (deg 2011 Aÿ) som hade den mest intensiva smaken av alla. Maskulinare med äpplen lite nötter och svag rökighet. Möjligt den extra lagringen gjort det. Kvällens bästa tror jag det blev.
Bonus blev en annan vingårdsskumpa, Dizy Terres Rosé 2008. Gissa vilken som är Rosé på bilden.
Klassisk extremt torr, snipig och kartig Jacquesson. Ingen publikfriare och ingen älskling för mig heller. Trots detta väldigt saftlik med mycket tranbär och hallon. Kommer gömma undan de jag har kvar och plocka fram om ett decennium eller två...
Min ranking
Carelles
Rosé
Côte Faron
VO
Initial
Substance
Dizy Rosé 2008
Reservation för degdatum.
Initial (deg 2009) slog VO (deg 2009) initialt... men efterhand så blev den omsprungen som brukligt. VOn uppvisade lite parfymerade toner som jag inte upplevt tidigare. Kvällens vattendelare men jag höll den högt, fast i kvällens drabbning räckte det endast till en nylanderplats.
Substance (deg 2005) imponerade inte på mig nu heller. Hade en liten unken doft av damm och gammalt vin. Sämst för mig.
Så till min egen favorit, Rosé (deg 2015). Även denna hade den typiska blommigheten tillsammans med lång längd och lite vanilj och apelsinskal. Tillsammans med Carelles (deg 2015 Mesnil) kvällens yngsta och i mitt tycke bästa viner. Carelles hade också blommiga drag med kvällens intensivaste syra och klassisk mesnilstramhet. Nu när Salon spårat prismässigt så håller jag denna som bästa mesnillare och till skillnad från Salon så kan den även drickas omgående.
Sista flaskan var Côte Faron (deg 2011 Aÿ) som hade den mest intensiva smaken av alla. Maskulinare med äpplen lite nötter och svag rökighet. Möjligt den extra lagringen gjort det. Kvällens bästa tror jag det blev.
Bonus blev en annan vingårdsskumpa, Dizy Terres Rosé 2008. Gissa vilken som är Rosé på bilden.
Svar båda...
Klassisk extremt torr, snipig och kartig Jacquesson. Ingen publikfriare och ingen älskling för mig heller. Trots detta väldigt saftlik med mycket tranbär och hallon. Kommer gömma undan de jag har kvar och plocka fram om ett decennium eller två...
Min ranking
Carelles
Rosé
Côte Faron
VO
Initial
Substance
Dizy Rosé 2008
Reservation för degdatum.