SV: Finewines vinferno, uppföljningstråden
Det blev ju som sagt ett lite mini-inferno i helgen.
Keen, El burro grande och undertecknad samlades hos Jos strax efter 17:00 och efter att alla flaskor plockats fram så visste man att det skulle bli en lång afton och en tung morgondag. Visade sig även bli det första infernot där det inte var så mycket skumpa utan en väldigt stor mix av flaskor.
Snittet hölls högt 11 (nja 10,5) flaskor på 4 personen gjorde att alla tankar på en hyfsat tidigt avfärd dagen efter sköts upp ganska snabbt.
Vi inledde med Dom Perignon 1990 och efter allt snack om hur 1990 årgången uppför sig så gick denna mot strömmen och levererade otroligt bra. Mörk bärnstens färg och förvånande söt. Stor mousse med härligt rostade toner, äppelmust och aprikos. Vi lämnade drygt 1/3 kvar för att se hur den blev efter några timmar och alla trodde att den skulle stendö och inte alls leverera men gissa om vi blev förvånande när den fortfarande var riktigt bra och om möjligt bättre än när vi öppnade den. Nu var det väldigt tunga toast toner med röda äpplen och smör. En av de klart bäst DP jag någonsin provat.
Efter DP så öppnade vi Salon 1997 för att provsmaka den då vi gissade att den behövde ordentligt med luft för att komma igång. Som vi trodde så var den extremt sluten med en grym syra och ställdes åt sidan under tiden det smörstektes bröd för en Skagen toast med väldigt mycket löjrom. Salon provsmakades igen och den var fortfarande stenhårt och sluten. Senare på kvällen så öppnade den upp sig något men levererade aldrig i den klass som Salon kan göra. Tvål, äppelcider, lime och grape beska var det som nämndes. Inga rostade eller brända fat toner kom fram och vi gissade att detta måste vara en väldigt svag flaska. Om detta var ett bra exempel på hur Salon 1997 ska smaka så skulle jag ALDRIG rekommendera någon att köpa den. Utan tvekan var detta kvällens stora besvikelse. Förhoppningsvis så får jag prova Salon 1997 imorgon (tisdag) igen och återkommer med hur jag upplevde den.
Efter besvikelsen med Salon så hoppade vi över till Langois-Chateau Vieelles Vignes 1990 och där hade vi en fruktbomb som hette duga. Mint grön i färgen med en stor, söt fruktdoft. Bra syra och lite lätt parfymerad. Äpple, lime, aprikos helt enkelt mycket frukt. Någon sa flytande fruktsallad och det stämmer väldigt bra.
Denna flaska fick sedan sällskap av Sine Qua Non Backwards and Forwards som hade väldigt mycket ek med en skön mild bitterhet i sig. En extremt lång eftersmak och det kändes som man tuggad ek en bra stund efter man svalt. Frisk med vaxig/smörig och lite blommor i lukten. Väldigt koncentrerad smak som senare på kvällen mjuknar till och blir ännu mera tillgänglig med tydliga brioche och ankleverterrin lukt/smak. Något lustigt så var det Rage against the machine på i bakgrunden och det passade ganska bra in på vinet
Nu tyckte vi att det var dags för lite skumpa igen och en Jérôme Prévost La Closerie Les Beguines öppnades. En för alla okänd NV champagne som är gjord på 100% pinot Meunier. En väldigt okomplicerad och trevlig skumpa med lite blommor och gula äpplen. Väldigt trevlig som aperitif eller "vecko" skumpa men i sällskap med alla andra flaskor som provades under kvällen lämnade denna minst avtryck.
Nu var vi halvägs igenom alla flaskor och det som återstod var rött, rött, rött, rött och 2 söta.
SQN Hollerin M var först ut och det var lite hallon och björnbär direkt som följdes upp av lite köttiga toner. Det var inget typiskt Pinot Noir vin och vi anklagade Manfred för att fuska och ha en helt annan druvblandning än den som finns redovisad. Senare på kvällen dök det upp kakao och bruten björk. Helt fantastisk gott och fyllt av väldigt komplexa smaker och lukter som man hade något svårt att sätta ord på.
Clos des Papes Chateauneuf du Pape 2006 blev det härnäst och det var fyllt av nejlikor och en syltig hallon ton. Ganska slättdragen mot SQN som var ganska extrem men den växte hela tiden. När vi testade den igen någon timme senare hade den en tydlig smörkola och charkuteri över sig. Egentligen tyckte vi att butterscotch var mera beskrivande än smörkola men av någon orsak står det smörkola i anteckningarna. Den började även att sträva till sig mot tidigare.
Casanova di Neri brunello di Motalcino 2000 och här var det spännande dofter och smaker. Körsbärskärna och björnklister. En fruktansvärt bra balans med bra tannin struktur. Initialt lite parfymerad men sedan vilda bärs och lite syltig. Jos var nära upplösningstillstånd när han fick lukta på den första gången och när vi testar den senare frustar han fram "Åhhhhhh, nu kommer de köttiga toner". Om Rage passade bra in till SQN så kändes det nästan regisserat att Pavarotti dök upp när vi provade detta. Grymt bra vin.
Som avslutning på det röda kapitlet blev den en SQN Atlantis Grenache. Mörka bär med anis och blött läder. Viol, nejlikor och julbak. Fruktansvärt gott och diskussionen om vad Manfred egentligen sysslade med blossade upp igen. "Syrah på rosor" var en av alla de utsvävande beskrivningar jag han få ner på papper.
Efter allt rött var det dags för 2 söta från Chateau Suduiraut. Först började vi med 2001 på halvflaska och det var väldigt mycket saffran i denna med lättare toner av Carlssons klister, aprikos och russin. Till denna smörstektes en toast med gåslever och precis när vi hugger in på den så klämmer Jos ur sig en helt undrbar kommentar. "Jag är ju egentligen en ganska enkel människa"
En kommentar som kanske inte är så rolig när den plockas ur sitt sammanhang men mot bakgrund vad vi precis provat och vår låga nivå på skämt så var den klockren.
Suduiraut 1972 har jag knappt skrivit något om men jag kan utläsa lättare saffran och gammal Riesling. Även denna var betydligt friskare än vi vågat hoppats på.
Sammanfattningsvis en väldigt trevlig kväll som helt klart var värt resan.
EDIT: Keen, Jos eller El burro grande, ni får rätta eller lägga till om det är något som inte stämmer eller saknas. Mina anteckningar var allt annat än lättlästa.
Ska bli trevligt minst sagt att stifta bekantskap med Raven syrah och grenache. 
