SV: Finewines vinferno, uppföljningstråden
Sex tappra finewines-själar samlades igår till vinferno hemma hos undertecknad. De medhavda vinerna serverades blint, men alla visste vem som hade haft med vinet i vilket glas. Det här är vad som dracks, d.v.s. vad ni som inte var med missade:
Välkomstbubbel
Molitor Prestige Brut 2004, Zeltinger Schlossberg Riesling Sekt b.A., Mosel
Champagneflight 1
- Comtes de Champagne 1995
- Benoît Lahaye Millésime 2006 (70% PN, 30% Ch, producent i Bouzy)
- Clos Cazals Blanc de Blancs 2000, Claude Cazals (producent i Mesnil med koden ”RC”, vingård i Oger)
Ganska olika skumpor, märktes det. Alla röstade på Comtes 1995 som bäst i flighten – härligt utvecklad doft, men pigg och frisk smak med rejäl syra.
Diskussion utbröt om vad champagnetillverkarkoden ”RC” stod för, till skillnad mot de vanligare NM och RM. Nu har jag kollat: RC = récoltant co-opérateur. Med Jancis ord ”someone who's a member of a co-op and buys back wine from them to sell under their own label”. Begreppet tycks f.ö. inte finnas upptaget i Juhlins bok, där han hävdar att Cazals är ”RM”.
Här gjordes också en liten paus för att inmundiga en bit anklever och bröd (båda medförda av Anders L) tillsammans med den första flightens skumpor.
Champagneflight 2
- Bollinger La Grande Année 2000 (deg. juni 2010, måste varit en av de sista eftersom de första 2002r som dök upp våren 2011 var degorgerade hösten 2010)
- Cuvée des Enchanteleurs 1995
- Krug 1996
En jämnare flight kvalitets- och stilmässigt; alla visade sig ju vara mycket respektabla cuvéer, för att uttrycka det försiktigt. 4 bäst-röster gick till Enchanteleurs 1995, och 2 till Krug 1996. Echanteleurs hade härligt utvecklade toner och inte lika påtagligt hög syra som bl.a. Comtes 1995 och Krug 1996, den har nog toppat. Krug 1996 har en del utvecklade toner men framstår ändå som ung, med tydlig syra och även ett inslag av gröna äpplen. Absolut njutbar idag till skillnad mot en del andra prestige-1996
r, men fortfarande på väg upp.
Söt
Château d’Yquem 1999 (halvflaska)
Söt, god, toner av bland annat saffran och torkade aprikoser, bra koncentration. Börjar bli rätt hygglig mognad på den här årgången på halvflaska, och den har inte den extra vassa syra som Yquem ofta visar upp; 1999 har från början betraktats som en mellanbra Sauternes- och Yquem-årgång.
Även till denna inmundigades anklever, men denna gång en liten bit stekt anklever för att få lite variation i kosten. Värden noterade med intresse att det faktiskt var första gången som flera i sällskapet drack Château d’Yquem, trots att flertalet verkar dricka prestige- och mogen Champagne till frukost, lunch och middag de flesta dagar i veckan.
Rött
- Antica Terra Pinot Noir 2007, Willamette Valley, Oregon
- Dal Forno Romano Valpolicella Superiore 2003
- Château Pavie Decesse 2000, St.-Emilion Grand Cru
- Château Branaire Ducru 1996, St.-Julien
Pinot Noir:en var ganska uppenbart en bra Pinot Noir, men tankarna gick efter inledande tvekan mer till Nya Världen än till Bourgogne eftersom den hade rätt mörka fruktaromer och bra fruktkoncentration.
Dal Forno:n var ganska förvånande i stilen, för den hade verkligen massiva tanniner som kommer att ta evig stil att smälta ner, däremot inget av torkad frukt eller liknande smygamarone-drag, som man kunde tro av årgången och möjligen av tillverkaren. Mörka aromer och en del alkohol (visade sig vara 15%) gjorde att gissningar hamnade bl.a. i Rhône – såväl norr som söder – och Ribera del Duero, men ingen gissade Veneto.
Pavie Decesse var också rätt massiv med mörka aromer, och en aning Bordeaux/Cabernet-toner i kombination med lite varmt intryck. Flera av oss gissade därför att det var en Supertoskanare, men vi var alltså på högra stranden i en bra årgång.
Branaire Ducru visade upp klassiska utvecklade Bordeaux-toner med bl.a. tydlig stallighet, en del örtighet med lite grön ton. Jag tror ingen var någon annan stans än Bordeaux och Médoc, men jag tror vi räknade upp alla kommunappellationer från Margaux till St.-Estephe och ett antal olika producenter och årgångar.
Här blev det så vitt jag kan minnas ingen omröstning utan bara diskussion. Kanske försvann momentet när vi började tugga i oss bœuf bourguignon, som fick någon timme extra på spisen tack vare diskussionerna under tidigare flighter. För mig var Dal Forno och Pavie Decesse nog bäst, men båda behöver mer tid för att toppa, i Dal Fornos fall rejält mycket tid. Branaire Ducru var däremot bra som den är, även om den nog kan utvecklas lite till.
För övrigt slapp vi helt korkdefekter, och vinurvalet fick oss alla att tycka att "det här måste vi göra om ganska snart". ;D
Hoppas förresten att ingen misstycker att jag har återupplivat en gammal tråd, istället för att skriva vidare i planeringstråden om ett genomfört vinferno...
