BYOB den 22 oktober i Gamla Stan (Stockholm)
En tapper skara i form av
@Sebran ,
@petterkalle ,
@Gradin ,
@mnor ,
@Bror ,
@Patrik Sellin ,
@gece och undertecknad samlades i Gamla stan i Stockholm den 22 oktober för att gå igenom några lämpliga medhavda viner på temat ”STORA” viner, fritt tolkat, typ Grand cru, Gran Reserva, Grosses Gewächs osv, ja ni fattar.
Blint som vanligt, såtillvida att den medhavda flaskan/-orna kamoufleras med aluminiumfolie eller motsvarande, namnmärktes (det gäller att hålla koll på vilket/vilka ens egna flaska/-or är) och därefter hälldes vinet i medhavda och framställda glas. De som hade sitt vin med i en omgång fick smyga ut medan de övriga hällde upp viner. Krångligt? Inte då, jag hade tex ett bubbel med mig och fick inte därför inte hälla upp något bubbel osv.
På tal om glas; eftersom jag ännu inte har väskmässig möjlighet att bära runt på de glas jag egentligen vill
prova viner ur (
Gabriel StandArt) fick det bli mina vanliga provningsglas
Spiegelau Authensis White Wine small (eller helt enkelt ”Authensis lilla vitvinsglas”). När man däremot vill
dricka viner vill alla normalt konfigurerade konsumenter ha helt andra glas.
Here goes…
Mousserande omgången
Första mousserande
Klart, ljust, fina bubblor. Initialt brödiga toner med nougat, lite röda äpplen, drar en del åt smörkolahållet och avslutar med såpbubblor. I munnen då? Brödigheten går igen, känns tuggbart, men framstår ändå som en aning slank. Upplevs som ”ungt med mognadstoner”, typ som en tonåring? (efter cirka 1,5 timme hade smaken utvecklats och blommade ut ordentligt) Fick 4 bäströster och det gissades på Champagne från alla håll, vilket det visade sig vara:
2006 Taittinger Comtes de Champagne
Visa bifogad bild 24536
Första bubbel.
Andra mousserande
Klar och ljust gul till färgen. Doftmässigt knuten med lite mer jästiga toner än föregående vin, finns lite nougat-toner i bakgrunden, öppnar upp sig med lite tulpanlök och blomsterhandel för att 20 minuter senare sluta sig igen och lämna kvar nougattonerna. I munnen sticker bubblorna till ordentligt i munnen, skarpa och närvarande bubblor, finns lite blond grapefrukt med i kompotten och trots att bubblorna är skarpa känns det som att dricka moussen snarare än vinet. Även viss eldighet tycker jag mig kunna ana. De flesta gissar på storhus, kanske Roederer eller snarare något ”okej storhus, men instegsvin?”.
@Bror har däremot saken klar för sig ”Det här är inte bra, så det är ingen Champagne. Det är alltid någon lustigkurre som skojar till det vinmässigt.”, och visst var det så, det var mitt medhavda (från Great Britain) som fick välförtjänt 0 röster:
2014 Ridgeview Blanc de Noirs
Visa bifogad bild 24537
Andra bubbel
Tredje mousserande
Klart, gult, dock lite mörkare i tonen än tidigare viner. Doften är klart mogen med drag åt oxidation, bokna äpplen, brödig ton, övergår till whiskey via sherry för att avsluta med hyacint. Även i munnen känns vinet moget, äppeltonerna går igen, viss beska som avslutas med lite vita russin. Klart godkänt som fick 4 bäströster och vi gissade på Champagne av prestigekvalitet, vilket det visade sig vara:
2004 Pol Roger Cuveée Sir Winston Churchill
Visa bifogad bild 24535
Tredje bubbel
Sen blev det dags för vita viner; första omgången av vita viner.
Första vita vinet
Petroleum! Mineral! Lite blyertspenna och lime, en aning grön ton, med ett försiktigt stänk av krusbär. I munnen har vi syra och restsötma i underbar och balans, underbar smak med lite lime i avslutningen. Läskande vin som man lätt kan se sig själv sörpla i vårsolen. Inga bäströster, men det var väldigt nära för några provare. Det gissades på riesling, auslese eller spätlese, kanske Zilliken eller Prüm, vilket det visade sig vara:
2009 Joh. Jos. Prüm Graacher Himmelreich Auslese
Visa bifogad bild 24538
Första vita
Andra vita vinet
Petroleum! Sen lite päronsplit som tonar ut och blir annorlunda, krusbär dyker upp tillsammans med en liten rökighet och viss kryddighet (kryddnejlika?), tät doft. I munnen då? Lite slank, vissa krusbärstoner, lite besk men med fin syra. Vad kan det här vara? Jag gissar på sauvignon blanc från Pouilly-Fumé. En del andra är inne på chenin blanc från tex Sydafrika, vilket inte heller är någon tokig gissning, men det saknas lite av den våta halmen för att det ska vara klockrent. Om jag inte minns fel nämnde någon Wittman Morstein, vilket det visade sig vara:
2016 Wittman Morstein Riesling GG
Visa bifogad bild 24539
Andra vita
Tredje vita vinet
Någon har hällt en godisbutik i glaset, eller mer exakt – en påse med Ahlgrens bilar. Så småningom åker bilarna iväg och ersätts av päronsoda. Om det är bättre eller sämre är klurigt att sia om. I munnen då? Besk, intetsägande, menlös, trist. Det gissas på marsanne eller rousanne, vit Rhône eller dåligt grekiskt vin. Själv anade jag att det var mitt medhavda schweiziska vin som är gjort på 100% chasselas som tydligen är ”en neutral druva som speglar jordmånen”, dvs menlöst, vilket det även var:
2019 Clos de la George Premier Grand Cru
Visa bifogad bild 24541
Tredje vita, fullt av Ahlgrens bilar.
Fjärde vita vinet
Elegant smörkolaton, finfin doft, knallpulver som avfyrats 50 meter bort för 5 minuter sedan, börjar sedan dra mot vindruvskärnor i doften. I munnen? Vindruvskärnor i första hand och jag hamnar i Chablis Grand Cru. Andra gissade runt på chardonnay från Bourgogne eller USA, men det visade sig att vi var helt bortkollrade. Fick välförtjänt samtliga 8 bäströster och det visade sig vara:
2016 Von Winning MarMar Riesling
Visa bifogad bild 24542
Fjärde vita; en Chablis från Pfalz?
Andra omgången vita viner:
Första vita vinet
Initialt doftar vinet som den fuktiga disktrasan som glömdes kvar för 3 månader sedan, lätt möglig och unken doft. Efter hand vädras obehaget bort och det kommer fram lite druvkärnor och faktiskt fuktigt ylle (tänk en varm ylletröja efter att man har skottat snö i en halvtimme), men det tar ett bra tag och vi har vid det laget redan kommit till omröstningen. I munnen känns vinet tämligen slätstruket med lite beska. Påminner om ostbågar; doften inte så kul, men inte alls så dumt smakmässigt. Så småningom dyker det upp lite behagliga citrustoner i smaken. Svårplacerat, men inkammade tack och lov ändå en bäströst, vilket senare ledde till ett mycket generöst bonusvin (förklaring kommer längre ner). En väldigt bra beskrivning av vinet var ”en chardonnay från Bordeaux”, vilket det givetvis inte var, men vi var i rätt land och rätt druva:
2014 Maison de Montille Chablis Grand Cru – Les Preuses
Visa bifogad bild 24543
Andra omgångens första vita. Inget för den otålige med små glas.
Andra vita vinet
Doft av petroleum och frisk alpluft, lite mineraler som senare övergår till biltvätt (den gamla modellen där man kör in bilen och sedan får hoppa ur bilen och titta på när bilen blir tvättad). Efter ett tag dyker det även upp toner av kåda från varm bastuvägg. I munnen syrligt med viss restsötma, aningen eldigt, lite ektoner och viss smörighet. Så småningom kommer även lite tropiska frukter med i bilden och vinet känns kompakt och tuggbart. Jaha, det här borde väl vara riesling från Rheingau, Rheinhessen eller, mer troligt, Pfalz. Bra vin, men det känns som att det är i yngsta laget och behöver tid för att utvecklas. En inte helt tokig gissning gick mot pinot gris Alsace Grand Cru. Fick fyra bäströster och det visade sig vara:
2012 Von Buhl Forster Jesuitengarten Riesling trocken
Visa bifogad bild 24544
Andra omgångens andra vita.
Tredje vita vinet
Smörkola! Det här doftar popcorn som dränkts med smält och nästintill brynt smör. I munnen kommer smörkolan igen kombinerat med lite tropiska frukter. Det känns som extra allt och det borde vara en amerikansk chardonnay där man inte snålat med eken. Ett riktigt bilhandlarvin som är lättgillat och insmickrande, det är bara att luta sig tillbaka och titta på filmen och njuta av de flytande popcornen. Det här vinet behöver tid i friska luften och gör sig dessutom bäst i en större kupa och till min stora glädje kunde
@Bror tillhandahålla ett glas
Zalto Bourgogne. Vinet öppnar nu upp finfint, blir mycket elegantare, popcornsmöret vädras bort fort, mycket sniffvänligt. I munnen liten beska med viss eldighet och det drar nästan åt Meursault-hållet i Zalto-glaset, även om vinet känns lite kantigt. Det visade sig vara:
2016 Lucia Chardonnay
Visa bifogad bild 24545
Andra omgångens tredje vita. Får vi be om största, möjliga kuuuuuuuupaaaaa.....
Efter ost- och charkpaus var det dags för de röda omgångarna.
Första omgången röda viner:
Första röda vinet
Ljust rött till färgen. Doftmässigt påminner det om saft och jordgubbar, lite jordiga toner. Smakmässigt slankt och gott, bara att klunka i sig. Det finns lite rökighet i vinet och det påminner om pinot noir, men känns mer som PN-light och då borde det ju vara gamay och en Beaujolais Cru. Eller? Kammade hem två bäströster. Det visade sig vara:
2019 Clos de la George Pinot Noir Grand Cru
Visa bifogad bild 24546
Första röda vinet. Generika-Beaujolais?
Andra röda vinet
Mörkare röd till färgen. Doftar lite murken skog och en svårplacerbar doft som jag till slut identifierar som pepparrotsvisp på tub. Så småningom kommer det fram lite hockeytejp blandat med blåbär och fruktkompott. I munnen då? Rök och eldighet, en tydlig grön ton av grön paprika och paprikastjälk. Svårplacerat, och jag tippar i brist på annat på en anständig pinotage från Sydafrika, även om det inte känns helt rätt. Andra tänker högklassig syrah från Australien alternativt en malbec från Argentina. Fick fyra bäströster.
2014 Sami-Odi Shiraz
Visa bifogad bild 24547
Andra röda vinet med informativ etikett.
Tredje röda vinet
Ganska ljust rött till färgen. Initialt lite åldrad känsla med multna löv i höstskogen, salmiak, en del skogschampinjoner och röda bär. I munnen lite besk med viss disharmoni till en början, tar sig så småningom, aningen eltejp och torkade örter. Ordentliga tanniner. Hm, efter att ha snurrat i Brunello di Montalcino tycker jag att det här känns som grenache och södra Rhône, typ Châteauneuf du Pape eller Gigonas med lite ålder. Andra placerar vinet i Kalifornien eller varför inte en ung Port, vilket faktiskt låter ganska vettigt. Fick två bäströster.
2010 Mas de Boislauzon Cuvée du Quet
Visa bifogad bild 24549
Tredje röda vinet. 100 poäng från Parker. Visst är det bra, men Parker skulle kanske satt poängen efter den första flaskan istället för efter den tredje.
Andra omgången röda viner:
Första röda vinet
Initialt körsbär och kirsch i doften, eventuellt lite svarta vinbär, men så drar det så småningom åt eukalyptus. I munnen viss beska och ingen riktigt tydlig karaktär som gör vinet lättplacerat. Vi snurrar runt i Bordeaux och norra Rhône utan att riktigt hamna rätt. En bäströst. Det visar sig vara något helt annat:
2016 Duemani Cabernet Franc
Visa bifogad bild 24551
Andra omgångens första röda.
Andra röda vinet
Först smörkola, men sedan drar det åt muggig källare och lite våt wellpapp…jävlar….TCA. Vi konstaterar att det korkskadat och får utgå. Synd på vinet som var:
2012 Château Batailly
Visa bifogad bild 24552
Andra omgångens andra röda. TCA är ett djävulens påfund.
Tredje röda vinet
Doft av blåbär som övergår till drottningsylt med viss skitighet och pepparkaka (ingefära?). I munnen då? Blårbärspaj med eldighet kombinerat med salmiak. Det här känns som södra Rhône igen, Chateauneuf du Pape eller Gigondas? Inte en siffra rätt:
2017 Plantaze Vranac
Visa bifogad bild 24553
Andra omgångens tredje röda. Södra Rhône? Skulle inte tro det.
Fjärde röda vinet
Tegelton till färgen. I doften initialt citrondoftande rengöringsmedel som övergår till såpbubblor kombinerat med rökt bacon. I munnen lite slank med känsla av eftersmak av nysnö. Lite svårplacerat till en början, men med tid och luft tar det sig och blommar ut till det bättre, men då är redan omröstning och gissning avklarad. Vinet får en kort sväng ner i
Zalto Bourgogne och då dyker det upp lite stencilpapper i doften. Vi pratar om syrah, norra Rhône och så småningom Bourgogne. Fick fyra bäströster och det visade sig vara:
2003 Domaine Pierre Damoy Chambertin Clos de Beze Grand Cru
Visa bifogad bild 24554
Andra omgångens fjärde röda. Inget för den otålige med liten glaskupa.
Femte röda vinet
Närmast opak till färgen. Doftmässigt då? Grön paprika. Inget annat. Möjligen motorolja. I munnen? Grön paprika. Jaha? Om man har större kupor till glaset och tålamod så tar det sig till det bättre och bättre, det börjar sippra fram lite rök och känslan av scoutstuga dyker upp. Vinet är fortfarande kolossalt knutet och prognosen är att det behöver först och främst ett bra tag till i källaren och därefter en bra stund i karaff för att visa sitt rätta jag. Hög kvalitet helt klart. Ren cabernet franc är den givna grönpaprikarelaterade gissningen, men senare när rökiga tonerna tittar fram hamnar många av oss i norra Rhône. Två bäströster:
2012 E. Guigal Côte Rôtie La Landonne
Visa bifogad bild 24555
Andra omgångens femte röda. Inget för den otålige; fram med almanackan och bläddra fram 15 år.
Den som trodde att kvällen skulle vara slut redan nu trodde fel, vi hade ju två extraviner kvar. Det första vinet var ett resultat av en vadslagning;
@Bror hävdade bestämt att det första vinet i den andra vita omgången var hans vin och om det mot förmodan inte var det skulle vi få korka upp ”vad som helst, utom två specifika flaskor” från hans källare, vilket var ett oerhört generöst erbjudande. Nu visade det sig att det var det tredje vinet i andra vita omgången som var rätt svar och vips befann sig en flaska
2014 Sine Qua Non Shakti Grenache på bordet, korken drogs och vinet hälldes på karaff ungefär samtidigt som vi åt lite tilltugg mellan vita och röda omgången.
Eftersom tanken var att
dricka vin ville jag gärna ha ett lämpligare glas än Authensis och fick tacksamt nog låna ett
Orrefors Difference Primeur av kvällens värd; kompakt och väldigt fin doft med liten rökighet, väldigt harmoniskt intryck, perfekt balans, ett uns av peppartoner som så småningom drar åt röda bär med några blåbär i bakgrunden. I munnen, perfekt balans även här, en liten och väldigt passande eldighet (15,9%!!!) finns med och utgör en behaglig komponent snarare än ett intryck. Det kryper även fram lite vanilj också så småningom. Vinet känns lustigt nog ”fräscht”. Ånyo ett stort tack till
@Bror för den generösa upplevelsen samt lån av glas.
Jag kan ju knappast motstå att hälla över en skvätt i
Zalto Bourgogne och nu blir det eldigare värre än i Orrefors. Vinet är fortfarande i finfin balans, men vinet verkar inte trivas särskilt bra i en stor kupa.
Visa bifogad bild 24556
Finfint vadslagningsvinnarvin!
Som ett extra bonusvin halade
@petterkalle en halv flaska coravinad
2019 Sabelli-Frisch ”La Malinche” från vår svenske vinmakare i Kalifornien (
@Adam Frisch), framställt på druvan mission. Vill man veta lite mer om Adam Frisch och hans viner klickar man lämpligen här (
Wines — SABELLI-FRISCH)
Så här tyckte
@petterkalle tidigare i somras (
https://www.finewines.se/threads/id...ar-och-diskussioner.2030/page-983#post-179650 ) och nu skulle det bli mycket intressant att se vad vi andra tyckte.
Väldigt ljust röd till färgen, långt ljusare än tex pelaverga. Tydlig doft av smultron och liten rökighet och kryddighet. I munnen fräscht, beskt och det ger lite PN-vibbar, kryddigt med närvarande tanniner. Påminner faktiskt lite om den PN från Clos de la George som dök upp som första vin i första röda omgången. Vi kan konstatera att vinet är helt klart av hög kvalitet med bra smak och vi ser gärna att det här vinet går att få tag på i Sverige framöver. Hela konceptet ger en intressant överraskning; skottsäker (tung) flaska indikerar att det är ett mörkt, fylligt och kraftigt vin. Men när vinet hälls i glaset är det extremt ljusrött och man börjar ana att vinet snarare är lätt och läskande. När vinet sedan hamnar i munnen upptäcker man att det finns gott om tanniner och är mer åt det fylliga hållet än det lättare hållet. Klart trevlig slalombana av upplevelser som vi gärna dricker mer av. Ånyo stort tack till
@Adam Frisch som generöst lämnade kvar vinet i Sverige inför hemfärd till USA och lika stort tack till
@petterkalle som tog med vinet till kvällens provning.
Visa bifogad bild 24557
Finfint bonusvin som vi vill se mer av i Sverige.
Kan vi dra några slutsatser från kvällen? Tja, det skulle vara att
- brittiskt bubbel kan nästan passera som ”ok”, men ligger väldigt långt efter Den Äkta Varan.
- Schweiziska viner bör nog konsumeras på plats i Schweiz.
- Om man saknar Chablis hemma kan man korka upp en ekad riesling från Von Winning.
- Chablis GC och amerikansk chardonnay mår väldigt bra av lång tid i frisk luft
- Vranac påminner om södra Rhône.
- TCA är ett djävulens påfund.
- Viner från Bourgogne och Côte Rôtie behöver tid och luft.
- Att dricka oceaner av vatten under hela kvällen var ett genidrag.
- La Malinche behövs i Sverige.
- FW-gänget är ett mycket trevligt sällskap.
Så småningom blev det dags att runda av och jag vill tacka alla deltagare för finfina viner, beskrivningar, analyser och tilltugg mellan röda och vita omgångarna.
Ett stort tack till
@Patrik Sellin och
@Bror för att de styrde upp arrangemanget samt tillhandahöll lokal och dessutom några undantagsglas till undertecknad.
