This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!
Tondonia Gran Reserva Blanco 2001. Lagrat 10 år på fat och knappt 11 år i flaskan
Tydligt oxiderad stil, doft och smak av äppelskrutt, saltkaramell, apelsin och brynt smör. Relativt hög syra, medelstor kropp och en oljig munkänsla. Lång eftersmak.
Kräver mycket luft i dagsläget, gärna några timmar i karaff. Växte ytterligare i glaset under kvällens gång.
Unikt vin och hög kvalitet även om det inte riktigt träffar min personliga smak. Jag kan förstå att man avgudar detta om man gillar stilen, men jag kommer nog hålla mig till de lite billigare vita vinerna från Tondonia framöver.
Två flaskor på Alte Liebe, en magiskt romantisk afton.:
Assyrtiko FTW
Spännande druva! Första gången för mig, iaf första medvetna gången. Läste på att denna druva behåller syrorna oavsett hur länge druvorna mognar, vilket möjliggör sen skörd i varmt klimat. Just dessa druvor är odlade i vulkanisk jordmån. Det här var så bra att jag bara måste leta upp fler exempel på uttryck!
2018 Arguros Estate, Cuvée Eydemon, 97p (med potential för 100p)
Sommelieren gissade att detta var ett av de bästa oekade vita Bourgognerna han någonsin druckit.
Lätt en av de bästa torra vita jag någonsin har njutit av. Oklanderligt vin, men väl ungt!
Extremt intensivt, transparent konstitution, glittrande mineraler, långt, INTENSIVT, komplext...
Köper en till flaska för lite längre lagring.
1989 Château Troplong Mondot, 92p
Sommelieren sade omedelbums: Merlot, men kunde inte bestämma sig för Pomerol eller St Emilion. Årgången gissade han som mitten av 90-talet Allt detta på bara 90 sekunder. BRA gissning
Jag bara älskar detta Château, men den här flaskan presterade inte riktigt vad jag längtade efter. Även om det är ett riktigt bra vin hade jag förväntat mig mer...
Dofter: farfars piptobak, mogna fikon, etc, men i förgrunden ett duktigt oxiderat vin.
Visst är det vackert, ja, men den starka *pfft* oxidationsslöjan hänger som en burka över vinets kvaliteter.
Smakmässigt har den allt bra som Merlot kan leverera, längd, komplexitet (sadelläder, piptobak, våta teblad mm).
Har ytterligare två flaskor kvar. Förhoppningsvis är de båda lika fantastiska som de strålande recensionerna på CT ...
Sommelieren hällde sedan upp ett vin blint åt oss.:
Klart orange färg.
Väldigt speciell aromatik som drog åt höstskog, kantareller, mandelbiskvier och örtighet.
I munnen är syrorna milda och vinet har ett milt, örtigt uttryck med bra längd, fullgod intensitet och suverän balans. Finns en tyngd i vinet som är svår att beskriva.
Min hjärna blev konfys.
Inte ett orange vin.
Inte en Pinot gris...
Vad kan detta vara?
Jo, det visar sig vara ett senskördat japansk vin på den fantastiska druvan Koshu. Visste inte detta, men då Koshu mognar utvecklar den rikligt med pigment i skalet. Detta vineri gör tydligen två senskördade viner i liten upplaga: ett blekt på självrunnen juice efter lätt pressning. Och detta som fått jäsa efter lite hårdare pressning och med stalkontakt.
Rätt som aldrig är fel:
Spännande ny växt för mig. Kan inte minnas att jag ätit den tidigare. Var lite åt det slemmiga hållet med lite speciell smak. Helheten från denna rätt är nästan så att man svimmar av gllädje!
Man dricker alldeles för lite från Oz. . .
Det produceras ju så förbålt många underbara viner där nere på andra sidan. Postit till mig själv: Måste köpa in och dricka fler Oz viner!
Räknar endast ynkliga 8 druckna Oz:iska puteller för i år, hitintills… ( ͡° ͜ʖ ͡°) 2004 The Relic var dock en sjujädra fullträff!
Betyder att om jag når över 16 innan året är slut, så har jag levererat på min egen önskan.
Årgång 2011 i Bordeaux brukar inte beskrivas som gudars dryck. Men 2011 Trotanoy är definitivt ett kvalitetsvin med goda sekundära aromer. Köpte flaskan hos SB 2016 till rabatterat pris för 1099:-
Kan väl kanske tycka att även den prislappen på sätt och vis känns lite hög. Jag menar, i bra årgångar kan en ju hitta riktigt smaskig bordeaux för runt halva priset.
Men, även om de må vara smaskiga så är väl skillnaden att Trotanoy, oavsett årgång, ger en exklusiv känsla med snygga fattoner. Exklusiva fat kostar.
Frun tyckte dock att det smakade museum, uppstoppade djur och gamla väggar. Då hade hon iofs precis druckit av:
1998 Comte Lafond (Ladoucette) Sancerre, 93p
Korken exploderade under extraktionen och bottenbiten plus damm föll ned i vinet. Det var en otäck, möglig stank från korken. Svart mögel hade bildats, inte bara ovanpå korken, utan även på sidan av korken. Inget läckage men ändå läskigt.
Lätt gulnande färg och ser verkligen inte ut som ett 24 år gammalt torrt vitt vin.
Näsan är mineraldriven med smidig frukt men förvånansvärt anonym.
I munnen noteras det först och främst intensitet, en mineralisk megaladdning och lite kort finish. Här finns mognad i form av suveränt integrerat "allt". Det är inte bara rundat, det är en perfekt sfär utan några som helst antydningar om att detta vin är över 5 år gammalt.
En fantastisk flaska!
Gerd vad jag hatar korkar!
2010 La Spinetta 'Pin', Monferrato, 88p
Den här är ett vin för Barberaälskare, vilket jag nu inte är. Poängen så objektivt jag förmår. Min egen "njutning" snarast 76p.
Beter sig för närvarande som en fet Barbera med riklig, murrig frukt, som saknar syra och som fått sig en överdriven dos av hårda tanniner. Balansen saknas, iaf idag.
Kan kanske samla ihop sig, men jag väntar inte kvar för att ta reda på det. Livet är för kort och dyrbart
Sista flaskan (av 3). Drömmer om den gamla goda tiden när La Spinetta skjutsade in lite CS i det här vinet. Pin 2001 är still going strong och är aaaaamazing!!!
Chateau la Fleur Corbin 1990
Ett catawiki-klick till grillad fläskfilé senare är jag med på köp-mer-mogen-bordeaux-tåget. Blyerts, björnbär, höstlöv, jordkällare och genomgående bra frukt. Trivsam syra som inte tar över utan ligger snällt i bakgrunden. (91p)
Hata korkar. Snustorr ökenkork som smular sönder bara man tittar på skiten. Tack och lov vara dropparna opåverkade.
Kombinationen av ökat flaskantal och sviktande minne, gör att en kan överraska sig själv emellanåt. Spännande!
Idag blir det köttfärsbiffar med stekt kål, sås och potatis. Känns som en typisk måltid för bourgogne.
Senast som jag drack denna Faiveley var i slutet av oktober förra året. Den kändes då relativt drickfärdig och hade redan fått lite begynnande mognadstoner och var allmänt smaskig. Intrycket idag är väl ungefär detsamma som då, men kanske något mera mogen och kanske t.o.m snäppet bättre, med bl.a. körsbär, mogna hallon, gammal ekmöbel, lite soja och balsamico.
Hade mina farhågor om denna mtp ålder och årgång men...
Doften lovar mycket! Tobak! Lakrits! Tortt gräs. Russin. Torkat nötkött. Även om jag associerar mycket av dofterna med "torrt" så är det en härlig och fyllig doft i vinet. Och helt solklar Bordeaux.
Smaken klarar inte helt av att leverera dock. Det är mjuk frukt. Fyllig men kort. Efter några sekunder återstår mest syra. Multna löv. Hö. Läder.
Sammantaget kommer den inte riktigt upp till 90+ klubben längre. Men med en så härlig doft får den ändå 89p
Årets semester går mot sitt slut och har därför firats av med lite viner som jag haft förhoppningar kring.
2010 Sybille Kuntz Lieser Niederberg Helden Riesling Auslese
Otroligt vacker gyllengul färg. Härlig doft med petroleum, gul mogen frukt och fläder. Fantastiskt koncentration i smaken med saffran, kanderad frukt, petroleum och citron. Kanonbra syra som ger grymt bra balans och ett fräscht mycket långt avslut. Fantastiskt bra vin i min bok, typ 93-94 p. Tack @Patrik Sellin för tipset!
2018 Enderle & Moll Pinot Noir Liaison
Köpte några flaskor för ett par år sedan efter att ha läst en del gott om Enderle & Moll, både här på forumet och på andra håll men den här flaskan levererade inte riktigt enligt min förväntan.
Otroligt mycket aceton i doften, det blåser bort en hel del med luft, men slutar aldrig störa under de två kvällar som flaskan hänger med. I övrigt gott med fin jordgubbsfrukt, lite körsbär och mandel. Med högre temperatur dyker en trevlig floral karaktär upp - typ rosor. Hög syra och en del tanniner. Blind hade jag nog tappat bort mig och hamnat i Piemonte. 89 p, hoppas nästa flaska har lite mindre VA.
Köpte dessa två Fritz Haag Riesling Trocken 2014 vid mitt första besök i Mosel 2015.
Köpte de mest som ett experiment för att se hur instegs-Trocken klarar några år på rygg.
Ingen flaskvariation alls skulle jag säga. Väldigt fin gyllene färg (nästan helt ofärgat från start) massa syra kvar, mogen melon och moselmineral.
Dricker hellre detta än en 2021a alla dagar i veckan.
89-90p
Ibland har detta vin gjort riktigt bra ifrån sig och ibland varit ganska mediokert. Kvällens flaska är någonting mittemellan.
Känslan är lite torr och dammig med tydlig syra som sig bör i ett italienskt rött.
I smaken bl.a. körsbär, mogna jordgubbar, järn och lite funky junction av animalisk karaktär.
Blev denna pärla på Hotell Borgholm.
Dekanterad 1h30min innan servering.
Näsa: Läder, körsbär, salvia och lite pepprig finnish.
Munhåla: torkad frukt, lite funk, rökt lamm och färska kryddor.
Förra besöket i december tog vi in 2004an och denna matchar absolut i kvalitet.
93p
Vina Tondonia reserva 2005
Förra besöket i december tog vi in 2004an och denna matchar absolut i kvalitet.
93p
Heitz Cellar CS 2012
Min första Heitz så jag saknade referensramar för denna. Karafferad i runt 90 minuter och serverad runt 18C.
Vinet kan sammanfattas i ett ord från engelskan: Smooth!
Extremt mjukt och tillgängligt. Björnbär/hallon/plommon, en skvätt kaffe med mjölk och påtaglig men snyggt integrerad ek.
Tanninerna påminner mer om den eventuella beskan man kanske lyckas hitta i en cappuccino/latte, dvs mer eller mindre obefintliga.
Hittar inga klassiska CS-markörer och blint hade jag nog gissat på någon PN/Merlot-blend.
Ett välgjort vin men lite.... menlöst i brist på bättre beskrivning. Jag saknar lite karaktär, personlighet.. brett? Nånting!
Jag känner mig som Matadoren i Ferdinand på julafton som väntar på att nåt ska hända men - icke!
Kan inte tänka mig att någon kan tycka illa om vinet men heller inte att någon skulle kunna bli lyrisk över det.
Glas: Riedel Veritas Merlot
Heitz Cellar CS 2012
Min första Heitz så jag saknade referensramar för denna. Karafferad i runt 90 minuter och serverad runt 18C.
Vinet kan sammanfattas i ett ord från engelskan: Smooth!
Extremt mjukt och tillgängligt. Björnbär/hallon/plommon, en skvätt kaffe med mjölk och påtaglig men snyggt integrerad ek.
Tanninerna påminner mer om den eventuella beskan man kanske lyckas hitta i en cappuccino/latte, dvs mer eller mindre obefintliga.
Hittar inga klassiska CS-markörer och blint hade jag nog gissat på någon PN/Merlot-blend.
Ett välgjort vin men lite.... menlöst i brist på bättre beskrivning. Jag saknar lite karaktär, personlighet.. brett? Nånting!
Jag känner mig som Matadoren i Ferdinand på julafton som väntar på att nåt ska hända men - icke!
Kan inte tänka mig att någon kan tycka illa om vinet men heller inte att någon skulle kunna bli lyrisk över det.
Glas: Riedel Veritas Merlot
Deras standardcuvée är oftast åt hållet "oförarglig". Precis som väldigt många motsvarande instegsviner, från de flesta producenter, överallt. Men om du promenerar längs 'Trailside' eller rent av hälsar på hos 'Martha' får du möta amerikansk CS i sin allra bästa skepnad. Tyvärr väldigt tråkigt att prislapparna åkt rymdraket…
Blev denna pärla på Hotell Borgholm.
Dekanterad 1h30min innan servering.
Näsa: Läder, körsbär, salvia och lite pepprig finnish.
Munhåla: torkad frukt, lite funk, rökt lamm och färska kryddor.
Förra besöket i december tog vi in 2004an och denna matchar absolut i kvalitet.
93p
Vina Tondonia reserva 2005
Förra besöket i december tog vi in 2004an och denna matchar absolut i kvalitet.
93p
Fantastiskt underbart för er att kunna avnjuta sådan ambrosia!
Har själv, tyvärr, noll flaskor Tondonia i min källare. Det är förfärligt!
Får prata lite som Pippi:
Fantastiskt underbart för er att kunna avnjuta sådan ambrosia!
Har själv, tyvärr, noll flaskor Tondonia i min källare. Det är förfärligt!
Får prata lite som Pippi:
Fredagsfeeling med gourmetpizza från PizzaLa och: först ut en flaska från Cahors. Un Jour. En gammal favorit som var väldigt trevlig att återbesöka, även om den var i yngsta laget.
2015 Le Clos d'un Jour Cahors Un Jour, 89p
Malbec från gamla världen så det skriker om det!
Färgen är svartlila. Finns ingen tillstymmelse till mognadstoner.
I nosen är det fruktkn**l hela vägen med blåbär, björnbär och någon lätt örtkvist.
I munnen är detta inte särskilt välkomnande. Sötman i doften återfinns inte någonstans i detta vin. Som en lätt bakis, hungrig oväns vresiga morgonhumör. Kantiga syror, skarpa tanniner och fatbehandling som mest känns som om man tvingats övernatta i en sprillans ny bokhylla Billy i ek (dvs laminerade spånskivor) från IKEA. Men det finns intensitet, stoppning och potential för många poäng uppåt på skalan. Ej extraherad eller fläskig. Blir inte förvånad om den når 95p som mogen med dess (av oss) förväntade stringenta elegans.
Star Wars på Chewbakkiska!
Önskar ibland att jag hade en enorm vinkällare, och inte var förpassad till ett ynkligt hörn i ett litet förråd… Betyder att jag helt enkelt får hoppas på att detta vin kommer i retur till mig en vacker dag om en 10-15 år, sådär.
En liten skvätt kvar tills imorgon, efter 10 km gubbjogg och en omgång Horo Yoi Setto på vår underbara lokala soba-restaurang.
Lucien Crochet är (för oss) en potentiell trontagare till att regera i vårt Sancerre.:
2018 Lucien Crochet Sancerre Les Calcaires, 89p
Ljust gul.
Helt underbar expression av Sb med svartvinbärsblad, kiwi, krusbär, nyslaget gräs, citrus-citrus-citrus…
I munnen sammalika i combo med över medel i intensitet. Syrorna är dock inte helt på min sida och ger lite kartig känsla. Solskensbadandet-utan-värme infinner sig tyvärr inte riktigt. Detta resulterar i att vinet inte levererar den genuina känslan av att vara ett riktigt bra vin från Sancerre.
…men det är gott som phan! Och plånboken behöver inte drabbas av panikångest.
Bättre om några år.
"Between eternity and time, the consciousness in me!"
Edit!
Faktum är att tjyvskvätten jag schlurpade i mig innan sänggång faktiskt levererade en halv solkyss. Tidigare 87p, nu 89p och med potential för att bräcka 90-snöret om några år. En flaska kvar och hoppet består!
