Undantagsafton från vit månad: (Alte Liebe, Yokohama)
Bilder på den utsökta maten upplagda under Alte Liebes egen tråd.
Två 100-poängare samma kväll…
De två röda samt ’45 Rivesaltes avnjöts på restaurangen, övriga hemmavid. Till ost.
1978 Castello di Monsanto Chianti Classico Riserva Il Poggio, 97p
Sommelieren blindprovade och hade nyligen haft förmånen att njuta den klassiska
'83 Château Cheval Blanc. Han trodde att detta var precis CCB. Säger en hel del om kvalitetsnivån på denna Chianti.
Korken förvandlades till smuldamm och hade blött igenom helt.
Lät den stå i karaffen under 5 timmar.
Ljusröd med lätt brunfärgning.
Det finns inga körsbär eller andra typiska Sangiovese-markörer i detta vin. Helt rena aromer och smak, inga alls tecken på varken oxidation, avtrappning eller geriatrik.
Den har en vacker lerig mineralitet och går definitivt mot en klassisk, elegant Bdx med sin intensiva röda frukt, cederträ, kaffetoner och galna intensitet. Allt är på plats och balanserat. Surhetsgraden är hög och gifte sig väl med alla rätter - utom havskattlevern.
Lite längre finish och detta skulle vara 100 poäng.
För er lyckliga
bastider där ute med flaskor i källaren: det är absolut ingen brådska att njuta av detta fantastiska vin.
2003 Bodega Numanthia Toro Numanthia, 93p
Detta var kvällens yngsta vin, och som fortfarande väntar på att dess söta frukt ska släppa taget och mogna ut. Galet bra till grisen från Iberico.
Rika, vackra aromer av ungdomlig frukt, plommon, körsbär och …
mörker.
I munnen lirar syrorna i det lägre registret, den ungdomliga frukten sväller ut i full kraft och garvsyrorna står fortfarande i skuggan av frukten. Känns tyvärr också delvis som ett generiskt ”varmfruktsvin" idag. Hustrun underkände det pga den dominanta fruktsötman.
Gissar att detta fungerar bäst för oss som gillar CdP av det swulligare slaget till en bit kött eller korv.
En flaska kvar, hoppas jag kan behålla den i 10 år eller mer. Beroende på vad andra hittar på tex CT under resans gång.
1945 Terroir du Crest et de L'Agly Rivesaltes Blanc, 100p
Helt galet bra. Oändligt långt. Ett av de bästa viner jag någonsin druckit! Har kvar till ytterligare några glas…
1991 Coimbra de Mattos Porto Porto Valriz 20 anos, 98p
Sjöng lika vackert som förra gången! Brutalt bra till min lilla serie vällagrade hårdostar.
2002 Château Suduiraut, 92p
Det tredje och sista glaset från denna 1/2-flaska sjöng.
Jag måste ödmjukt svälja lite paj angående detta vin eftersom jag ondgjorde mig över dess låga kvalitet efter att ha druckit de första två glasen. Det är en vackert utmejslad, ultraelegant Sauternes med persikor och varm krydda. Lång och underklädesrik.
En perfekt följeslagare för den lite äldre Brie jag råkade ha på tallriken…
Note to self: köp fler och behåll dem länge eller ge dem lång tid efter plopp.
1977 Miguels Porto Colheita - Single Harvest, 93p
För ovanlighetens skull, ligger min poäng under CT-snittet.
Mycket bättre än förra glaset i augusti.
En vacker nötaktig karaktär på toppen av en rik mogen portupplevelse.
Kan inte lägga till så mycket till det som skrivits av andra. Riktigt rävla bra, alltså!
1951 Domaine Sainte Barbe Rivesaltes, 96p
Det här är helt enkelt den vinösa versionen av Mortal Combat.
Full gas! Juice på steroider!
Mycket socker.
Explosioner av aromer.
Intensivt och låååångt.
Detta vin var övermäktigt mina milda ostar. Det behöver något mot mogen blå eller grön ost för att inte stånga sönder det ystade.
1957 Château Prieuré du Monastir del Camp Rivesaltes, 100p
Två pinnar upp sedan sist.
Totalt perfekt vin! Kan inte ens fantisera om npgonting som skulle kunna göra det bättre…
Åt hållet 'halvsöt' med den vackraste röda färgen!
Skrev så här jag under och efter det förra glaset (98p):
Damn, Sam!
This is so good that you hardly even know how to carry yourself. Smells and tastes of EVERYTHING that is beautiful, delicious and more. The taste never ends and is perfectly balanced.
För övrigt:
…noterade att man kan bli rätt knöl av sött vin också… Tyvärr också erbarmligt bakfull… *huh*
Men, ingenting som inte ett par timmar kendo råder bot på.