Skrutt
Medlem
Jag håller verkligen med om den beskrivningen. Ok men inte mer. Vad jag störde mig mest på var att det som borde varit tuggiga tanniner istället hade en viss känsla av tvål.
finewines.se
This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
-
Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!
Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner
- Thread starter Anders Landström
- Startdatum
-
- Etiketter
- provningsnoteringar vin vinprovning
Trådskapare
Anders Landström
Medlem
Mutationer = lite bättre än er andra?
Livermore
Medlem
I går blev jag bjuden på lite Bollinger Special Cuvée. Drack bara två glas och var lite varm då den inte hann stå i kylen särskilt länge. Men utifrån dessa förutsättningar måste jag säga att det var någonting helt nytt. I positiv bemärkelse.
Doften var svår att sätta fingret på då den var så olika de andra standardchampagner jag druckit. Men rostade toner och citrus hittade jag i alla fall.
Smaken var egentligen inte balanserad, men jag gillade den ändå. Kraftfull med nougat och rostat bröd, tror jag.
Mycket god champagne som var tung och kraftfull. Helt i min smak. Är det lång ekfatslagring som skapat de tydliga rostade tonerna?
I övrigt blev det också några glas av en Chianti. 2011 Marchesi de' Frescobaldi Chianti Castiglioni närmare bestämt. Den doftade karaktäristiskt för ett vin innehållande Sangiovese, en rätt god doft. Inte det godaste vinet jag druckit men passade bra till det jag åt i alla fall. Analyserade det inte i någon större bemärkelse men klassar det som mitt i raden.
Doften var svår att sätta fingret på då den var så olika de andra standardchampagner jag druckit. Men rostade toner och citrus hittade jag i alla fall.
Smaken var egentligen inte balanserad, men jag gillade den ändå. Kraftfull med nougat och rostat bröd, tror jag.
Mycket god champagne som var tung och kraftfull. Helt i min smak. Är det lång ekfatslagring som skapat de tydliga rostade tonerna?
I övrigt blev det också några glas av en Chianti. 2011 Marchesi de' Frescobaldi Chianti Castiglioni närmare bestämt. Den doftade karaktäristiskt för ett vin innehållande Sangiovese, en rätt god doft. Inte det godaste vinet jag druckit men passade bra till det jag åt i alla fall. Analyserade det inte i någon större bemärkelse men klassar det som mitt i raden.
Mattias Schyberg
Administratör
BarisMattsson
Medlem
Jag har varit borta ett tag från forumet. Försöker att titta lite då och då men jag hinner inte med. Hoppas ni hinner med
Jäkla kul att läsa. Var i Paris på bemärkelsedagen och har upplevt några moments. Åt bägge håll...
Cecile Tremblay, Vielles VignesVosne Romanee 2007 och Morey St Denis 2009. Underbart mjuka och ettriga på samma gång. Bra med frukt och syra och med en härlig personlighet. Klunkvänligt med integrerade tanniner. Gud så gott. Morey var lite gräsig i doften och Vosne lite mer mineraliskt om man ska försöka hitta lite personligheter.
Domaine Yves Cuilleron, Les Chaillets Condrieu Viognier 2006, gyllengult, på perfekt gräns mot oljiga. En ynnest! En bomb av smaker och egensinning karaktär. Måste ha mat. Torsk med brynt smör. Oj.
Dominigue Derain, La Plante Chassey Mercurey 2012. Ungt men med en framfusig livlighet. Jäkla gott på ett trevligt Autour d´un Verre
Domaine de la Tour du Bon, Bandol 2011. Usch. Lukten av pappersbruk stinker. Smaken går att leva med om man håller för näsan. Det ska vara en fröjd att dofta... Blä.
Jäkla kul att läsa. Var i Paris på bemärkelsedagen och har upplevt några moments. Åt bägge håll...
Cecile Tremblay, Vielles VignesVosne Romanee 2007 och Morey St Denis 2009. Underbart mjuka och ettriga på samma gång. Bra med frukt och syra och med en härlig personlighet. Klunkvänligt med integrerade tanniner. Gud så gott. Morey var lite gräsig i doften och Vosne lite mer mineraliskt om man ska försöka hitta lite personligheter.
Domaine Yves Cuilleron, Les Chaillets Condrieu Viognier 2006, gyllengult, på perfekt gräns mot oljiga. En ynnest! En bomb av smaker och egensinning karaktär. Måste ha mat. Torsk med brynt smör. Oj.
Dominigue Derain, La Plante Chassey Mercurey 2012. Ungt men med en framfusig livlighet. Jäkla gott på ett trevligt Autour d´un Verre
Domaine de la Tour du Bon, Bandol 2011. Usch. Lukten av pappersbruk stinker. Smaken går att leva med om man håller för näsan. Det ska vara en fröjd att dofta... Blä.
Mattias Schyberg
Administratör
Bandol är gott, men man måste vänja sig vid stalligheten som ofta finns. De luktar ibland just pappersbruk (Grums)Jag har varit borta ett tag från forumet. Försöker att titta lite då och då men jag hinner inte med. Hoppas ni hinner med
Jäkla kul att läsa. Var i Paris på bemärkelsedagen och har upplevt några moments. Åt bägge håll...
Cecile Tremblay, Vielles VignesVosne Romanee 2007 och Morey St Denis 2009. Underbart mjuka och ettriga på samma gång. Bra med frukt och syra och med en härlig personlighet. Klunkvänligt med integrerade tanniner. Gud så gott. Morey var lite gräsig i doften och Vosne lite mer mineraliskt om man ska försöka hitta lite personligheter.
Domaine Yves Cuilleron, Les Chaillets Condrieu Viognier 2006, gyllengult, på perfekt gräns mot oljiga. En ynnest! En bomb av smaker och egensinning karaktär. Måste ha mat. Torsk med brynt smör. Oj.
Dominigue Derain, La Plante Chassey Mercurey 2012. Ungt men med en framfusig livlighet. Jäkla gott på ett trevligt Autour d´un Verre
Domaine de la Tour du Bon, Bandol 2011. Usch. Lukten av pappersbruk stinker. Smaken går att leva med om man håller för näsan. Det ska vara en fröjd att dofta... Blä.
kayaker
Cyklist
Munksund!Bandol är gott, men man måste vänja sig vid stalligheten som ofta finns. De luktar ibland just pappersbruk (Grums)
Mattias Schyberg
Administratör
Sippar på lite rödtjut dagen till ära. En ganska trevlig och lättsam upplevelse...
2011 Plan Pégau sélectionné par Laurence Feraud (85p)
Jomenvisst, som de säger däruppe i norr, detta vin duger alldeles utmärkt som vardagsvin. Ganska rejäl frukt åt det mörkare hållet (björnbär, svarta vinbär), fin komplexitet under ytan med aningen kryddpeppar, lagerblad, gummi, lakrits, soja och fat. Kan även ana vissa drag av surkål som stör helheten en aning.
I munnen känns det medelfylligt men utan större intensitet. Syran fräser till rejält och känns spritsig, men det känns kort som en tändsticka och eftersmaken klingar av aningen snabbt där endast lite beska håller sig kvar.
Jag gillar karaktären på vinet och det smakar riktigt gott samt andas södra Rhône utan tvekan, men möjligen har jag blivit lite för bortskämd den senaste tiden, jag känner mig nämligen ganska oberörd. Inget FYND, men klart PRISVÄRT.
2011 Plan Pégau sélectionné par Laurence Feraud (85p)
Jomenvisst, som de säger däruppe i norr, detta vin duger alldeles utmärkt som vardagsvin. Ganska rejäl frukt åt det mörkare hållet (björnbär, svarta vinbär), fin komplexitet under ytan med aningen kryddpeppar, lagerblad, gummi, lakrits, soja och fat. Kan även ana vissa drag av surkål som stör helheten en aning.
I munnen känns det medelfylligt men utan större intensitet. Syran fräser till rejält och känns spritsig, men det känns kort som en tändsticka och eftersmaken klingar av aningen snabbt där endast lite beska håller sig kvar.
Jag gillar karaktären på vinet och det smakar riktigt gott samt andas södra Rhône utan tvekan, men möjligen har jag blivit lite för bortskämd den senaste tiden, jag känner mig nämligen ganska oberörd. Inget FYND, men klart PRISVÄRT.
Last edited:
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
2005 Morton Estate Merlot Black Label (87 p)
North Island, NZ
2014-05-06
My first ever cold climate Merlot with some age to it. My honest opinion is that there should be more of these drunk in my life!
Red.
Nose after a couple of hours in the decanter is grande of green apples, mixed red berries and faint flowers.
In the mouth it has a structure driven by its acids and fruit. Tannins are very small but there is a clay-ish mineral component that is most attractive. There is maturity here as well, apparent through a very supple softness. There is a slight thin-ness to this wine and it certainly behaves like no previous Merlot in my tasting history.
Should improve over some ~5 yrs.
Will look for a second NZ-bundle as the price (6800JPY for 3 mixed btls) is just great, whereas the original price (7800JPY for this btl) was just plain wrong.
Wife: 85p (too thin for her)
At our local Yakiniku in Yokohama.
North Island, NZ
2014-05-06
My first ever cold climate Merlot with some age to it. My honest opinion is that there should be more of these drunk in my life!
Red.
Nose after a couple of hours in the decanter is grande of green apples, mixed red berries and faint flowers.
In the mouth it has a structure driven by its acids and fruit. Tannins are very small but there is a clay-ish mineral component that is most attractive. There is maturity here as well, apparent through a very supple softness. There is a slight thin-ness to this wine and it certainly behaves like no previous Merlot in my tasting history.
Should improve over some ~5 yrs.
Will look for a second NZ-bundle as the price (6800JPY for 3 mixed btls) is just great, whereas the original price (7800JPY for this btl) was just plain wrong.
Wife: 85p (too thin for her)
At our local Yakiniku in Yokohama.
Last edited:
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Man kan också med fördel säga: Jomenhuvva!
Mattias Schyberg
Administratör
Last edited:
gece
Man vänjer sig.
Terroir - a true sense of place.
BarisMattsson
Medlem
Grums och Bäckhammar är mycket nära där jag bor så den doften är bekant....Bandol är gott, men man måste vänja sig vid stalligheten som ofta finns. De luktar ibland just pappersbruk (Grums)
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Söndagens blindprovning
Le Message, Gumyouji (Yokohama)
Tasted den 4 maj 2014 by StefanAkiko.
INTRODUCTION
A friendly blind tasting where the first wine was after which I should have stopped if my prestige was the most important thing. But, as learning forever more (and curiosity) are the prime movers... A very happy gang and fine spread of ppl from Australia, Sweden and Japan.
FLIGHT 1 - WHITES
The Alsatian wine did great!
Quite challenging wines and much learning opportunity.
How can I not love Madiran? It is completely my cup of tea, as those wines also agree with my wallet...
So I nailed the first wine. Maybe next time I'll nail two
Food was great, service impeccable and dialogue both inspiring and full of laughter.
Looking forward to the next time with this gang.
Le Message, Gumyouji (Yokohama)
Tasted den 4 maj 2014 by StefanAkiko.
INTRODUCTION
A friendly blind tasting where the first wine was after which I should have stopped if my prestige was the most important thing. But, as learning forever more (and curiosity) are the prime movers... A very happy gang and fine spread of ppl from Australia, Sweden and Japan.
FLIGHT 1 - WHITES
The Alsatian wine did great!
- 2005 Gustave Lorentz Riesling Altenberg de Bergheim (91p.)
France, Alsace, Alsace Grand Cru AOC
Golden yellow.
Nose is of a pronounced, elegant Riesling, still fruity but with some age. And some small petrochemistry on the nose.
In the mouth, it delivers distinct acids and thus ends a little abruptly with an earthy hint. (Came around a little after a couple of hours of airtime.)
My guess was 2005 Riesling from Alsace, and as this was the first wine of the night, I can only say that the wines that followed were all very complicated
Should develop more over some 5 years before fading begins.
Wife: Not her cup of tea.
- 2007 Simon Bize Savigny-lès-Beaune 1er Cru Aux Vergelesses (Flaw)
France, Burgundy, Côte de Beaune, Savigny-lès-Beaune 1er Cru
Severely oxidized. Prem-ox takes another one...
- 2005 Weingut Robert Weil Kiedricher Gräfenberg Riesling Spätlese (92p.)
Germany, Rheingau
It married the fois gras on pudding but overall gave a too sweet impression.
Yellow.
Nose bursting with all the things to love with German Riesling. And Yuzu!
Palate gave a little plump feeling compared to the previous btl. But this is very fine juice that seems to have the oomph it takes to make slightly old bones.
Wife: too sweet.
9 btls to go, now time for us to let them rest. Next one ~2020.
Quite challenging wines and much learning opportunity.
- 2011 Franz Haas Pinot Nero (77p.)
Italy, Trentino-Alto Adige, Alto Adige
Light red.
Nose of newly washed hands. Fruity.
In the mouth, this is a thin, rather simple, light-bodied, fruity wine with very small handles. My guess Beaujolais and second guess: Non-French PN.
- 2012 Sociedade Agricola Herdade das Mouras de Arraiolos Vinho Regional Alentejano P.Lex Reserva Sexto Sentido (87p.)
Portugal, Alentejano, Vinho Regional Alentejano
Dark purple.
Nose is dark, muffled and fruity with quite attractive aromatic spices like mint.
In the mouth it has a great structure with intensity. Acids are M+ and tannin ticking the mildness box at M.
Will grow over the next 5 years or so. We are keeping our remaining 2 btls for a while.
Wife enjoyed this one.
An amazing QPR at Sweden's strange monopoly.
- 1998 Château du Moulin Rose (81p.)
France, Bordeaux, Libournais, Castillon Côtes de Bordeaux
Light red.
Mature nose of the lighter kind with whiffs of wonderful Brett.
In the mouth it is fully mature with vegetal aromas (mind wanders towards CF) and a mineral character of wet stones in a sauna.
Not for keeping.
Wife: too light, but the Brett landed well.
How can I not love Madiran? It is completely my cup of tea, as those wines also agree with my wallet...
- 1999 Château Montus Madiran Cuvée Prestige (95p.)
France, Southwest France, Madiran
(My wine)
All, including the chef, were sure it was a better Bdx.
Dark red towards black.
Nose with Bdx earth, a bit of Brett and apples. Astonishing!
Taste is Bdx-typical like the better reds of yore. Tannic M+++ with mature tannins. Superbly intense with cassis and small notes of sumi ink. Long finish with a fine wood treatment and toast. Well integrated, still maturing wine that with some more layers would go further up the points' scale.
Wife: 93p
No more btls, but looking!
This wine has many more years to go and grow. Wow!
- 2009 Chateau Kamnik Winemaker Selection (82p.)
Macedonia, Povardarie
Red.
Little dark nose with pea-soup and CF vegetal content.
Medium bodied wine with no other handles than vegetal components. Little "murky" so not a Loire CF. Not so intense. Origin is more interesting than the wine in itself.
Sangiovese, Cab Sav, Cab Franc.
Should probably fare well with some 5 more years resting.
Wife: not
- 1996 Château Léoville Barton (96p)
France, Bordeaux, Médoc, St. Julien
Blackish red.
This nose is why we love Bdx: red berries, cedar, Bdx earth, sumi-ink and warm-wet-leaves.
The mouth displays an awesome structure with the fruit in the center and tannins pulling its weight with the acids and perfect barrels to create a broad base. Snappy distinctness. Long finish. Very early maturity.
A much better btl than previous one.
Wife: 95p
8 btls to go: Next one after 2020.
So I nailed the first wine. Maybe next time I'll nail two
Food was great, service impeccable and dialogue both inspiring and full of laughter.
Looking forward to the next time with this gang.
Mattias Schyberg
Administratör
Vinkurs inom Munskänkarna med @vininfo.nu där temat var Languedoc-Roussillon/Provence. Som så ofta var jag inbjuden att hjälpa till att hålla i den praktiska delen, vilket är en ynnest att få göra, ett sant nöje rent av. Tack för det!
Kursdeltagarna var 13 st till antalet där alla hade relativt stor erfarenhet av vinprovning.
Alla poäng som delas ut bör tas med en stor nypa salt, se det mer som att jag rankar vinerna i inbördes ordning i relation till varann. Jag har dock försökt att bedöma med ett visst mått av objektivitet, men det är svårt. Det är också viktigt att komma ihåg att det var många viner och förhållandevis lite tid med varje vin.
En sak i alla fall säker - Languedoc-Roussillon och Provence är två områden som vi vinnördar borde utforska mycket mer än vad vi gör i dagsläget, här görs viner som rockar av oss våra strumpor mellan varven.
Första heatet (vitt och rosé)
2011 Mas de Daumas Gassac Blanc (88p)
Hopplöst vin att få blint. Många druvor varav bland annat Viognier, Chardonnay, Chenin Blanc och en del till. Friskt och mineraliskt (flinta) med citrus, fetma, halm och gröngula äpplen. Medelsyra med viss eldighet och aningen sparrisdrag i den hyfsat långa eftersmaken. Gott vin med fin komplexitet och ryggrad. Dricker det gärna igen.
2010 Chateau Simone Blanc (87p)
Fatat och fylligt i ganska mustig stil. Mogna äpplen, popkorn, mandel och en del fino-toner. Mycket fin intensitet och längd, men med lite bittert avslut. Trevligt fin som andas kvalitet men fick mig ändå inte lyrisk. Kändes lite som en vit Bordeaux ungefär.
2012 Chateau d'Esclans Whispering Angel (89p)
Friskt, lätt och enkelt med fin balans. Balkongvin i den högre skolan med drag av citrus, grapefrukt, guava och ett par smultron på toppen. Fyllig och ngt söt i munnen med en angenäm bitterhet i avslutet. Rosé precis som det skall vara - easy drinking men med finess. Inget man sjunger lovsång till dock.
2010 Chateau d'Esclans Les Clans (91p)
Till skillnad mot den enklare rosén så hade detta en tydlig fatkaraktär. Utöver detta röda äpplen, vax, smör och ngt hasselnöt. Rejäl syra och bra längd i fyllig stil med sedvanlig grapefruktbitterhet. Andades mycket vit Bourgogne men med en lite rödare tvist på toppen. Tycker inte riktigt om stilen, rosé skall ju vara balkongvin, det här kändes mer som ett seriöst matvin. Orättvist att se det på det sättet, men kan tyvärr inte göra annat. Hög kvalitet utan tvekan oavsett vad jag tycker.
Andra heatet (röda)
2001 Mas de Daumas Gassac Rouge (87p)
Tydliga mognadstoner med fermenterad tobak, lite stall, ngt kaffe, höstlöv och röd frukt i rejält slank stil. Inte helt olik en enkel och mogen Bordeaux. God, men det får inte min gom att sjunga. Aningen för tunt men med en fin syrlighet. Lite åt det trötta hållet kan jag tycka.
2001 Chateau Simone Rouge (85p)
Moget med inslag av jordgubb, läder, lakrits och gödsel. Med lite tid i glaset dyker lagerblad, dill och eneträ upp och som ger en hel del känsla åt Rioja. Slankt till medelfylligt. Bra men relativt enkelt. Saknar något minnesvärt i sammanhanget.
2002 Domaine Tempier La Tourtine (92p)
Jag älskar Bandol, så även detta! Massor av animaliska inslag med parfymerade pepparinslag, lagerblad, soja, gummi och en härlig gödselton. Frukten drar åt mogna björnbär med försiktiga drag av svarta vinbär. Moget, härligt och fullt av liv. I munnen är det fortfarande klart strävt men åt det mjukare hållet med en rejält lång eftersmak. Gott!
2008 Collet de Bovis Rouge (94p)
Fullkomligt fantastisk näsa med sval men varm frukt på samma gång. Körsbär, fikon och lakrits samsas ihop med härliga kryddor och blommor (fänkol, lavendel och dill) i härlig harmoni. I munnen känns det fylligt och fett, men ändå ganska lättfotat. Hög intensitet med en gnutta restsötma. Kvällens stora utropstecken och faktiskt kursetta om deltagarna fick bestämma.
2011 Mas de Daumas Gassac Rouge (90p)
Blint hade jag hamnat i Loire och CF alla dagar i veckan. Slankt, rejält stramt med sedvanliga drag av ceder, grön paprika, svarta vinbär med tydlig stjälkighet och en hel del lingon/blåbärsris. Jag gillar detta mer än den mogna varianten. Riktigt gott faktiskt, tur att jag har en egen flaska hemma.
2009 Las Flors de la Peira (91p)
Bombastiskt och publikfriande med söt frukt åt körsbär och plommon i fyllig och rejäl stil. Torkad frukt, laktos och starkvinstoner möter upp och ger starka associationer till ungt portvin, men även Amarone och Ch9dP av varmare slag. Trevligt som tusan med mjuka syror och tydlig alkoholhetta. Svårt att motstå, det är bara att ge efter och ge en stor tumme upp.
2011 Domaine Tempier Classique (92p)
Bandol igen - mums! Som vanligt så talar denna vintyp direkt till mitt hjärta med sina animaliska och köttiga drag. Mycket björnbärsfrukt, men även komplexa nyanser av svartkrut, rök, soja och blomstjälkar. I munnen är det mycket strävt och det är uppenbart att detta behöver lite tid på rygg, men gott som tusan är det ändå. Me like alot!
2009 Domaine Trevallon (90p)
Lite av en negativ överraskning med tanke på sitt pris. Inte dåligt på något vis, men inte heller bland de bättre denna kväll. Vinet öppnar upp med mycket nypon och torkad frukt i mättad stil. Gröna drag, majs, tomat, kött och peppar finns där i bakgrunden. I munnen är det strävt men med en fethet som rundar av. Lång och intensiv med tydliga drag av blyerts i eftersmaken. Kändes klart drickfärdigt trots sin ungdom, men kan säkert öppna upp mer med lite tid på rygg. Kanske var det inte riktigt för mig, men har druckit en annan årgång tidigare och gillade det då skarpt. Dagsform, kanske?
Kursdeltagarna var 13 st till antalet där alla hade relativt stor erfarenhet av vinprovning.
Alla poäng som delas ut bör tas med en stor nypa salt, se det mer som att jag rankar vinerna i inbördes ordning i relation till varann. Jag har dock försökt att bedöma med ett visst mått av objektivitet, men det är svårt. Det är också viktigt att komma ihåg att det var många viner och förhållandevis lite tid med varje vin.
En sak i alla fall säker - Languedoc-Roussillon och Provence är två områden som vi vinnördar borde utforska mycket mer än vad vi gör i dagsläget, här görs viner som rockar av oss våra strumpor mellan varven.
Första heatet (vitt och rosé)
2011 Mas de Daumas Gassac Blanc (88p)
Hopplöst vin att få blint. Många druvor varav bland annat Viognier, Chardonnay, Chenin Blanc och en del till. Friskt och mineraliskt (flinta) med citrus, fetma, halm och gröngula äpplen. Medelsyra med viss eldighet och aningen sparrisdrag i den hyfsat långa eftersmaken. Gott vin med fin komplexitet och ryggrad. Dricker det gärna igen.
2010 Chateau Simone Blanc (87p)
Fatat och fylligt i ganska mustig stil. Mogna äpplen, popkorn, mandel och en del fino-toner. Mycket fin intensitet och längd, men med lite bittert avslut. Trevligt fin som andas kvalitet men fick mig ändå inte lyrisk. Kändes lite som en vit Bordeaux ungefär.
2012 Chateau d'Esclans Whispering Angel (89p)
Friskt, lätt och enkelt med fin balans. Balkongvin i den högre skolan med drag av citrus, grapefrukt, guava och ett par smultron på toppen. Fyllig och ngt söt i munnen med en angenäm bitterhet i avslutet. Rosé precis som det skall vara - easy drinking men med finess. Inget man sjunger lovsång till dock.
2010 Chateau d'Esclans Les Clans (91p)
Till skillnad mot den enklare rosén så hade detta en tydlig fatkaraktär. Utöver detta röda äpplen, vax, smör och ngt hasselnöt. Rejäl syra och bra längd i fyllig stil med sedvanlig grapefruktbitterhet. Andades mycket vit Bourgogne men med en lite rödare tvist på toppen. Tycker inte riktigt om stilen, rosé skall ju vara balkongvin, det här kändes mer som ett seriöst matvin. Orättvist att se det på det sättet, men kan tyvärr inte göra annat. Hög kvalitet utan tvekan oavsett vad jag tycker.
Andra heatet (röda)
2001 Mas de Daumas Gassac Rouge (87p)
Tydliga mognadstoner med fermenterad tobak, lite stall, ngt kaffe, höstlöv och röd frukt i rejält slank stil. Inte helt olik en enkel och mogen Bordeaux. God, men det får inte min gom att sjunga. Aningen för tunt men med en fin syrlighet. Lite åt det trötta hållet kan jag tycka.
2001 Chateau Simone Rouge (85p)
Moget med inslag av jordgubb, läder, lakrits och gödsel. Med lite tid i glaset dyker lagerblad, dill och eneträ upp och som ger en hel del känsla åt Rioja. Slankt till medelfylligt. Bra men relativt enkelt. Saknar något minnesvärt i sammanhanget.
2002 Domaine Tempier La Tourtine (92p)
Jag älskar Bandol, så även detta! Massor av animaliska inslag med parfymerade pepparinslag, lagerblad, soja, gummi och en härlig gödselton. Frukten drar åt mogna björnbär med försiktiga drag av svarta vinbär. Moget, härligt och fullt av liv. I munnen är det fortfarande klart strävt men åt det mjukare hållet med en rejält lång eftersmak. Gott!
2008 Collet de Bovis Rouge (94p)
Fullkomligt fantastisk näsa med sval men varm frukt på samma gång. Körsbär, fikon och lakrits samsas ihop med härliga kryddor och blommor (fänkol, lavendel och dill) i härlig harmoni. I munnen känns det fylligt och fett, men ändå ganska lättfotat. Hög intensitet med en gnutta restsötma. Kvällens stora utropstecken och faktiskt kursetta om deltagarna fick bestämma.
2011 Mas de Daumas Gassac Rouge (90p)
Blint hade jag hamnat i Loire och CF alla dagar i veckan. Slankt, rejält stramt med sedvanliga drag av ceder, grön paprika, svarta vinbär med tydlig stjälkighet och en hel del lingon/blåbärsris. Jag gillar detta mer än den mogna varianten. Riktigt gott faktiskt, tur att jag har en egen flaska hemma.
2009 Las Flors de la Peira (91p)
Bombastiskt och publikfriande med söt frukt åt körsbär och plommon i fyllig och rejäl stil. Torkad frukt, laktos och starkvinstoner möter upp och ger starka associationer till ungt portvin, men även Amarone och Ch9dP av varmare slag. Trevligt som tusan med mjuka syror och tydlig alkoholhetta. Svårt att motstå, det är bara att ge efter och ge en stor tumme upp.
2011 Domaine Tempier Classique (92p)
Bandol igen - mums! Som vanligt så talar denna vintyp direkt till mitt hjärta med sina animaliska och köttiga drag. Mycket björnbärsfrukt, men även komplexa nyanser av svartkrut, rök, soja och blomstjälkar. I munnen är det mycket strävt och det är uppenbart att detta behöver lite tid på rygg, men gott som tusan är det ändå. Me like alot!
2009 Domaine Trevallon (90p)
Lite av en negativ överraskning med tanke på sitt pris. Inte dåligt på något vis, men inte heller bland de bättre denna kväll. Vinet öppnar upp med mycket nypon och torkad frukt i mättad stil. Gröna drag, majs, tomat, kött och peppar finns där i bakgrunden. I munnen är det strävt men med en fethet som rundar av. Lång och intensiv med tydliga drag av blyerts i eftersmaken. Kändes klart drickfärdigt trots sin ungdom, men kan säkert öppna upp mer med lite tid på rygg. Kanske var det inte riktigt för mig, men har druckit en annan årgång tidigare och gillade det då skarpt. Dagsform, kanske?
vininfo.nu
Medlem
Tack Mattias (@Matlen) för dina synpunkter!
Med tanke på parkerpoängen 95-96 för 2009 Las Flors de la Peira så får man nog se dig (@Matlen) lite som "parkerist".
Annars så är det bara att hålla med. Enda egentliga skiljaktigheten som jag har är 2001 Mas de Daumas Gassac som jag tyckte var ett av kvällens två bästa viner, mitt andra var samma som Mattias nämligen 2008 Collet de Bovis från den pyttelilla appellationen Bellet ovanför Nice.
För övrigt så var 2002 Collet de Bovis som var min favorit när vi körde genrepet (Munskänkarna, Gbg, studiecirkel för lärarna) inför kursen i höstas. Och detta i en miniappellation och hos en producent som är så liten att man får sitta i köket och prova viner. Inte behövs det akademisk examen för att göra bra vin mao...
-----------------------------------------
"2009 La Pèira Terrasses du Larzac La Pèira (95-96). I tasted on this occasion the 2009 Terrasses du Larzac La Pèira – roughly two-thirds Syrah, one-third Grenache – in both its (pre-) assemblage and as individual components. Bursting with heady, lilac-like sweet floral perfume that could be traced to its Grenache, along with liqueur-like cassis and black raspberry, this expands thrillingly on a viscous, subtly creamy yet persistently vibrant, juicy, and buoyant palate, with fresh ginger, nutmeg, and licorice adding complex spice and a Syrah-induced savor akin to salted roasted meat pan drippings serving for an umami rating approaching three digits on a hundred-point scale. An attractively rich undertone of chocolate is apt to recede slightly once this acquires its modest pre-bottling dosage of sulfur. This dynamic show should be worth following for the better part of a decade. (The raw materials for the 2010 La Peira were similarly – well, to clarify, actually quite distinctly – sensational.)" - David Schildknecht Wine Advocate Aug 2011.
Mattias Schyberg
Administratör
Nja...jag verkar ha varit avsevärt hårdare i min bedömning av 2009 La Pèira Terrasses du Larzac La Pèira än WA som jag faktiskt bara gav 91 pinnar, men visst gillar jag det skarpt. Ett av kvällens viner helt klart.Tack Mattias (@Matlen) för dina synpunkter!
Med tanke på parkerpoängen 95-96 för 2009 Las Flors de la Peira så får man nog se dig (@Matlen) lite som "parkerist".
Annars så är det bara att hålla med. Enda egentliga skiljaktigheten som jag har är 2001 Mas de Daumas Gassac som jag tyckte var ett av kvällens två bästa viner, mitt andra var samma som Mattias nämligen 2008 Collet de Bovis från den pyttelilla appellationen Bellet ovanför Nice.
För övrigt så var 2002 Collet de Bovis som var min favorit när vi körde genrepet (Munskänkarna, Gbg, studiecirkel för lärarna) inför kursen i höstas. Och detta i en miniappellation och hos en producent som är så liten att man får sitta i köket och prova viner. Inte behövs det akademisk examen för att göra bra vin mao...
-----------------------------------------
"2009 La Pèira Terrasses du Larzac La Pèira (95-96). I tasted on this occasion the 2009 Terrasses du Larzac La Pèira – roughly two-thirds Syrah, one-third Grenache – in both its (pre-) assemblage and as individual components. Bursting with heady, lilac-like sweet floral perfume that could be traced to its Grenache, along with liqueur-like cassis and black raspberry, this expands thrillingly on a viscous, subtly creamy yet persistently vibrant, juicy, and buoyant palate, with fresh ginger, nutmeg, and licorice adding complex spice and a Syrah-induced savor akin to salted roasted meat pan drippings serving for an umami rating approaching three digits on a hundred-point scale. An attractively rich undertone of chocolate is apt to recede slightly once this acquires its modest pre-bottling dosage of sulfur. This dynamic show should be worth following for the better part of a decade. (The raw materials for the 2010 La Peira were similarly – well, to clarify, actually quite distinctly – sensational.)" - David Schildknecht Wine Advocate Aug 2011.
Magnus L
urydhtfilgukj
Vinkurs inom Munskänkarna med @vininfo.nu där temat var Languedoc-Roussillon/Provence. Som så ofta var jag inbjuden att hjälpa till att hålla i den praktiska delen, vilket är en ynnest att få göra, ett sant nöje rent av. Tack för det!
Kursdeltagarna var 13 st till antalet där alla hade relativt stor erfarenhet av vinprovning.
Alla poäng som delas ut bör tas med en stor nypa salt, se det mer som att jag rankar vinerna i inbördes ordning i relation till varann. Jag har dock försökt att bedöma med ett visst mått av objektivitet, men det är svårt. Det är också viktigt att komma ihåg att det var många viner och förhållandevis lite tid med varje vin.
En sak i alla fall säker - Languedoc-Roussillon och Provence är två områden som vi vinnördar borde utforska mycket mer än vad vi gör i dagsläget, här görs viner som rockar av oss våra strumpor mellan varven.
Första heatet (vitt och rosé)
Visa bifogad bild 1158
2011 Mas de Daumas Gassac Blanc (88p)
Hopplöst vin att få blint. Många druvor varav bland annat Viognier, Chardonnay, Chenin Blanc och en del till. Friskt och mineraliskt (flinta) med citrus, fetma, halm och gröngula äpplen. Medelsyra med viss eldighet och aningen sparrisdrag i den hyfsat långa eftersmaken. Gott vin med fin komplexitet och ryggrad. Dricker det gärna igen.
2010 Chateau Simone Blanc (87p)
Fatat och fylligt i ganska mustig stil. Mogna äpplen, popkorn, mandel och en del fino-toner. Mycket fin intensitet och längd, men med lite bittert avslut. Trevligt fin som andas kvalitet men fick mig ändå inte lyrisk. Kändes lite som en vit Bordeaux ungefär.
2012 Chateau d'Esclans Whispering Angel (89p)
Friskt, lätt och enkelt med fin balans. Balkongvin i den högre skolan med drag av citrus, grapefrukt, guava och ett par smultron på toppen. Fyllig och ngt söt i munnen med en angenäm bitterhet i avslutet. Rosé precis som det skall vara - easy drinking men med finess. Inget man sjunger lovsång till dock.
2010 Chateau d'Esclans Les Clans (91p)
Till skillnad mot den enklare rosén så hade detta en tydlig fatkaraktär. Utöver detta röda äpplen, vax, smör och ngt hasselnöt. Rejäl syra och bra längd i fyllig stil med sedvanlig grapefruktbitterhet. Andades mycket vit Bourgogne men med en lite rödare tvist på toppen. Tycker inte riktigt om stilen, rosé skall ju vara balkongvin, det här kändes mer som ett seriöst matvin. Orättvist att se det på det sättet, men kan tyvärr inte göra annat. Hög kvalitet utan tvekan oavsett vad jag tycker.
Andra heatet (röda)
Visa bifogad bild 1159
2001 Mas de Daumas Gassac Rouge (87p)
Tydliga mognadstoner med fermenterad tobak, lite stall, ngt kaffe, höstlöv och röd frukt i rejält slank stil. Inte helt olik en enkel och mogen Bordeaux. God, men det får inte min gom att sjunga. Aningen för tunt men med en fin syrlighet. Lite åt det trötta hållet kan jag tycka.
2001 Chateau Simone Rouge (85p)
Moget med inslag av jordgubb, läder, lakrits och gödsel. Med lite tid i glaset dyker lagerblad, dill och eneträ upp och som ger en hel del känsla åt Rioja. Slankt till medelfylligt. Bra men relativt enkelt. Saknar något minnesvärt i sammanhanget.
2002 Domaine Tempier La Tourtine (92p)
Jag älskar Bandol, så även detta! Massor av animaliska inslag med parfymerade pepparinslag, lagerblad, soja, gummi och en härlig gödselton. Frukten drar åt mogna björnbär med försiktiga drag av svarta vinbär. Moget, härligt och fullt av liv. I munnen är det fortfarande klart strävt men åt det mjukare hållet med en rejält lång eftersmak. Gott!
2008 Collet de Bovis Rouge (94p)
Fullkomligt fantastisk näsa med sval men varm frukt på samma gång. Körsbär, fikon och lakrits samsas ihop med härliga kryddor och blommor (fänkol, lavendel och dill) i härlig harmoni. I munnen känns det fylligt och fett, men ändå ganska lättfotat. Hög intensitet med en gnutta restsötma. Kvällens stora utropstecken och faktiskt kursetta om deltagarna fick bestämma.
2011 Mas de Daumas Gassac Rouge (90p)
Blint hade jag hamnat i Loire och CF alla dagar i veckan. Slankt, rejält stramt med sedvanliga drag av ceder, grön paprika, svarta vinbär med tydlig stjälkighet och en hel del lingon/blåbärsris. Jag gillar detta mer än den mogna varianten. Riktigt gott faktiskt, tur att jag har en egen flaska hemma.
2009 Las Flors de la Peira (91p)
Bombastiskt och publikfriande med söt frukt åt körsbär och plommon i fyllig och rejäl stil. Torkad frukt, laktos och starkvinstoner möter upp och ger starka associationer till ungt portvin, men även Amarone och Ch9dP av varmare slag. Trevligt som tusan med mjuka syror och tydlig alkoholhetta. Svårt att motstå, det är bara att ge efter och ge en stor tumme upp.
2011 Domaine Tempier Classique (92p)
Bandol igen - mums! Som vanligt så talar denna vintyp direkt till mitt hjärta med sina animaliska och köttiga drag. Mycket björnbärsfrukt, men även komplexa nyanser av svartkrut, rök, soja och blomstjälkar. I munnen är det mycket strävt och det är uppenbart att detta behöver lite tid på rygg, men gott som tusan är det ändå. Me like alot!
2009 Domaine Trevallon (90p)
Lite av en negativ överraskning med tanke på sitt pris. Inte dåligt på något vis, men inte heller bland de bättre denna kväll. Vinet öppnar upp med mycket nypon och torkad frukt i mättad stil. Gröna drag, majs, tomat, kött och peppar finns där i bakgrunden. I munnen är det strävt men med en fethet som rundar av. Lång och intensiv med tydliga drag av blyerts i eftersmaken. Kändes klart drickfärdigt trots sin ungdom, men kan säkert öppna upp mer med lite tid på rygg. Kanske var det inte riktigt för mig, men har druckit en annan årgång tidigare och gillade det då skarpt. Dagsform, kanske?
Tycker du utforskar den här regionen var och varannan dag!
Mattias Schyberg
Administratör
Jomenhuvva!Tycker du utforskar den här regionen var och varannan dag!
Jag är ju frälst och döpt i röd svulstig Bandol sedan år tillbaka. Langeudoc är dock fortfarande aningen ouforskat.
BarisMattsson
Medlem
Gödsel, pappersbruk. Nja, Matlen. Hur blir dem med åren?Jomenhuvva!