Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[Jos]

och guigal cdp 05 var bättre än ...bättre än väntat.

 

[StefanAkiko]

och guigal cdp 05 var bättre än ...bättre än väntat.

Låter som en mckt bra kväll. Grattis!

 

[Mattias Schyberg]

Nu förstår jag inte?
Att låta bli att köpa andraviner är väl inte underligare än att inte köpa andraviner?

Min känsla styrs av:
Att köpa det som subtraherats från vad som är ett varumärkes benchmark kommer aldrig tilltala mig: andraviner.
(Även om jag absolut har druckit alldeles underbara andraviner, så har jag aldrig kunnat förmå mig till att köpa sådana, även om jag pillat på både Pavillion Rouge, les Forts och Dame de Montrose...)
Att köpa Cuvée Prestige tilltalar väldeliga iom att det är det jävla bästa man kunnat åstadkomma.
Att handla olika cuvéer från de odlare som inte levererar enbart ett eller ett par labels ger en blandad känsla hos mig som jag ännu inte kan formulera mig kring. Tex Peuch-Haut, Chateau de Pibarnon, Alain Brumont (Montus etc) mfl både tilltalar (ssk Brumont) och repellerar (ssk Peuch-Haut).
Ya-ya.
Bättre svar kan jag inte ge idag eftersom jag fortfarande är en mycket omogen människa.

Detta är lite av en käpphäståsikt jag delar med dig, dock har jag mildrat min åsikt efter en diskussion i en Bourgognetråd där jag kallade DRC:s andravin för SEKUNDA (har inte testat någon av dem). Oavsett vad: Det är JÄVLIGT mycket roligare att dricka det bästa en viss producent har att erbjuda än att dricka andrasorteringen, oavsett hur bra de är.

 

[Mattias Schyberg]

Drack två C9dp ikväll. Båda från 2005. Mont Redon och Telegramme. Vet inte om jag utvecklat min smak den senaste tiden men jag tyckte båda två var tämligen anonyma . Känns som samma tasting note passar båda.
Färg: Medium intensitet, ruby red med lite orange antydning i kanten.
Doft: Medium intensitet. Väldigt anonyma båda två - lite mörkröda bär, lite lakrits, lite örter
Smak: Alkohol integrerad, syran ok, frukten medium intensitet, lite mer tanniner i Telegrammen, finishen medium-.

Nä det här var inte så upphetsande. På CT står det att Mont Redonen skall drickas mellan 2017 - 2040 . Hur skall man tolka det? Känns ju som att den är alldeles för anonym för att hålla så länge ... är det något default värde som sätts in i CT??? Telegrammen har 2009 - 2017 .. det känns mer realistiskt.

Det här med tunnlar ... kan någon förklara vilka viner som oftast kan hamna tunnlar och hur man kan veta att det är i en tunnel. Kan de här vinerna vara i en tunnel trots att de bara kostar typ 250 kr? Jag antar dock att det är viner med mer komplexitet som det handlar om. Visa bifogad bild 1173

Enligt mig så är "tunnelbegreppet" ett missbrukat ord som ofta används för viner som inte levererar vid dricktillfället som en bortförklaring till varför favoritvinet inte upplevdes bättre.

Men sen finns det säkert en korrekt bedömning också där vinet helt enkelt inte är i en drickvänlig fas, men hur skiljer man tunnelvin och dåliga vin åt? Jag vet i alla fall inte.

 

[Mattias Schyberg]

Glömde nästan bort torsdagen, och att vi brunchade så där lite carefree och drygt, med näsorna i vädret och med ett fransksnörpigt drag kring våra munnar... L'Effervescence. Kan bara säga att DJÄVLAR vilken underbar restaurang detta är! Två ur serveringspersonalen beklagade sig över att hustrun och jag äter MER av restaurangens mat än vad de gör.

Stackars dem...

2008 Trapiche Malbec Single Vineyard Viña Federico Villafañe (93 p.)
Mendoza
2014-05-08
Decanted too short time because the chosen wine (a silly Barbera) was found wanting for one of this World's greatest restaurants 90 mins before leaving for the restaurant...

Purple colour, no sediment (!) and intensely rich color.
Nose is with Malbec blueberries and several other components. Insanely young and is screaming of infanticide.
In the mouth, it is separated: acids do their thang, fruit does its thing and tannins do their dang... But there is incredible depth in there. Absolutely fabulous! When it all comes together, this will be a World Class great wine. Yay!
Really, really looking forward to our 2nd and final btl in maybe 10 yrs from now... Depending on what is written about the ~100 btls in CTers' cellars.
Wife: 94p.
Lunch at L'Effervescence.

Trapiche och single vineyard-serien är mycket trevliga vanligtvis. Har någon variant liggandes.

 

[vintomas]

Nu förstår jag inte?
Att låta bli att köpa andraviner är väl inte underligare än att inte köpa andraviner?

Min känsla styrs av:
Att köpa det som subtraherats från vad som är ett varumärkes benchmark kommer aldrig tilltala mig: andraviner.
(Även om jag absolut har druckit alldeles underbara andraviner, så har jag aldrig kunnat förmå mig till att köpa sådana, även om jag pillat på både Pavillion Rouge, les Forts och Dame de Montrose...)

Intressant inställning, eftersom själva existensen av andraviner i marknadsföringen rimligtvis bygger på att många konsumenter resonerar tvärtom. D.v.s. att på en given prisnivå väljer de gärna något som är "mini-Château Välkänd" än "Château Mindrekänd". (Å andra bygger även Systembolagets existens på att gemene man tycker annorlunda än du och jag, så det finns ju inget behov av att tycka som alla andra...)
Kända Bordeauxslott delar normalt upp produktionen i minst tre cuvéer. Andravinet består inte av "allt skräp" utan av det som går över en viss nivå men inte hamnar i förstavinet. Tredjevinet har traditionellt sålts till bulkfirmor snarare än under egen etikett. I många fall rör det sig om en ganska fast selektion av olika vingårdsplättar som hamnar i andravinet.

Vad gäller Bordeaux var flera topproducenters (1:a och 2:a cruers) andraviner fram till ca 2009 kända som bra köp. Sedan slog den kinesiska Lafite-febern till, och andravinet Carruades de Lafite blev absurt dyrt (som mest låg de på ca 300-400 euro exkl. moms på Wine-Searcher, oavsett årgång, och var under en period dyrare än vissa årgångar av Haut Brion), varefter de andra kända andravinerna också följde efter. Då var de inte längre bra köp. Nu när topp-Bordeaux har börjat komma ner lite i pris kanske några av dem börjar bli prisvärda igen (fast Carruades de Lafite för 200-250 euro är nog fortfarande lite i överkant). Flera andraviner från 2:a cru och nedåt har väl aldrig slutat vara prisvärda.

Har själv köpt bl.a. Bahans Haut-Brion, Pavillon Rouge, Clos du Marquis (tidigare Leoville-las-Cases andravin, räknas numera som ett eget vin efter att de införde det nya andravinet Le Petit Lion) och för vardagsdrickande Les Hauts de Smith.

 

[m_trobeck]

Fredagen gick från vanlig dag på lontoret till en köttkväll med 1 god vän och 2 flaskor rött. Bra utveckling med andra ord.
Då vissa här inne haussat Bandol så mycket kändes det på tid att testa denna del av vinvärlden. På "världens bästa sortiment" Systembolaget fanns en att välja på....
Plockade med en flaska USA Syrah. Bara för sakens skull.
La bastide blanche 2011 - första glaset direkt aggressivt med tanniner som krävde vassare bestick än maten. Det var fullt av hö, mossa och stall över en mörk frukt. Dock öppnade det upp sig betydligt mer under kvällen och kom att passa maten riktigt fint. Överlag ett bra vin men saningen för tuggigt och käftsmälligt för min personliga smak. Det är lite för mycket helt enkelt.
Boom Boom Syrah 2012 - bjöd på hög klunkanbilitet med djupa klunkar ut stora glas. Fruktig och med en uppfriskande syra, ett vin som inte skaver någonstans. Enkelt och gott, inte så komplext men enkelt att tycka om.
Till dessa serverades Chouchroute med entrecote, fläskkarre och korv! Blåbärspaj till efterrätt.
En bra kväll!!

 

[Mattias Schyberg]

Fredagen gick från vanlig dag på lontoret till en köttkväll med 1 god vän och 2 flaskor rött. Bra utveckling med andra ord.
Då vissa här inne haussat Bandol så mycket kändes det på tid att testa denna del av vinvärlden. På "världens bästa sortiment" Systembolaget fanns en att välja på....
Plockade med en flaska USA Syrah. Bara för sakens skull.
La bastide blanche 2011 - första glaset direkt aggressivt med tanniner som krävde vassare bestick än maten. Det var fullt av hö, mossa och stall över en mörk frukt. Dock öppnade det upp sig betydligt mer under kvällen och kom att passa maten riktigt fint. Överlag ett bra vin men saningen för tuggigt och käftsmälligt för min personliga smak. Det är lite för mycket helt enkelt.
Boom Boom Syrah 2012 - bjöd på hög klunkanbilitet med djupa klunkar ut stora glas. Fruktig och med en uppfriskande syra, ett vin som inte skaver någonstans. Enkelt och gott, inte så komplext men enkelt att tycka om.
Till dessa serverades Chouchroute med entrecote, fläskkarre och korv! Blåbärspaj till efterrätt.
En bra kväll!!

Roligt att det dricks Bandol. La Bastide är en riktig trotjänare hos mig, men jag saknar årgångarna -09 -10 som var minst ett par pinnar bättre än -11. Det är dock fortfarande ruggigt bra, men möjligen lite för lönnfet i strukturen.

 

[ChristianB]

Roligt att det dricks Bandol. La Bastide är en riktig trotjänare hos mig, men jag saknar årgångarna -09 -10 som var minst ett par pinnar bättre än -11. Det är dock fortfarande ruggigt bra, men möjligen lite för lönnfet i strukturen.

Fantastiskt att beskriva ett vin med "lönnfet", det stjäl jag direkt!

Det påminner mig lite om Allt om Vins värdelösa rescensioner av vinerna som släpps på SB; "Småfruktig, personlig, rik, stram stil, lönnfet, men bärig." Och hur de får in "rik" och "stram" i samma vin förstår jag inte, men lik förbannat så gjorde de det i senaste numret!

 

[Mattias Schyberg]

Dagens trippel igår. Taurasin köptes av frugan (tyvärr så har hon så dålig koll att hon helt missat att detta dracks mycket nyligen, pga av detta köpte jag in även 98:an idag, men det får bli ett "Mellovin" lite senare ikväll). De andra två köpte jag in för att testa, då de släpptes 2/5. Tre vin som är mycket olika, men jag ger dem alla tummen upp...

2011 Rodney Strong, Alexander Valley, Cabernet Sauvignon (87p)
Ganska typisk amerikansk cab i balanserad och något sval stil. Rejält fruktig med mestadels söta svarta vinbär. Tydligt fatad med drag av smörkola, tobak, ceder och kokt paprika (dragning åt sparris). Medel på de flesta reglage i munnen. Frugan gillade det skarpt, själv tycker jag det var hyfsat trevligt och väl värt att testa, men inget att bunkra upp i min obefintliga källare.

2007 Radici Taurasi Riserva (92p)
Även denna gång gillar jag detta skarpt, men fick det blint.
Blommiga drag åt lavendel/viol, mörk frukt åt svarta vinbär och omogna plommon med tydliga drag av blyerts, jord och aningen mynta. Fantastisk fin syra och strävhet med massivt mellanregister. Så här upplevde jag det sist
Trodde det var en Nero d'Avola från Sicilien. Ganska typiskt Taurasi efter avtäckningen dock

2011 Alto Moncayo Veraton (90p)
Mustig och intensiv fruktbomb med rejält rostade ekfat. Katrinplommon, romrussin och sötlakrits dominerar stort, men lugnar ner sig efter ett tag där tydliga drag av timjan, lagerblad, piptobak och grus tar vid. Stort, visköst och megafylligt i munnen med fin restsötma och rejäl hetta. Om inte detta är ett Parkervin av rang så vet jag inte vad begreppet innebär. Intensivt och långt till tusen, men på gränsen till överdådigt och inte helt olikt portvin. Jag var dock förtjust och klagar inte, men det är absolut inte för alla.

 

[Vino fino]

Om inte detta är ett Parkervin av rang så vet jag inte vad begreppet innebär.

Det är ett Parkervin av rang!!!

 

[Mattias Schyberg]

Det är ett Parkervin av rang!!!

Skönt, då har jag koll på begreppet, alltid något. Faktiskt riktigt trevligt dessutom. Viss komplexitet trots all alkohol och tung frukt. Tänkte mer än en gång på en rejäl Zinfandel från Lodi, men med lite mer nyanser.

 

[Magnus L]

Dagens trippel igår. Taurasin köptes av frugan (tyvärr så har hon så dålig koll att hon helt missat att detta dracks mycket nyligen, pga av detta köpte jag in även 98:an idag, men det får bli ett "Mellovin" lite senare ikväll). De andra två köpte jag in för att testa, då de släpptes 2/5. Tre vin som är mycket olika, men jag ger dem alla tummen upp...

Visa bifogad bild 1175

2011 Rodney Strong, Alexander Valley, Cabernet Sauvignon (87p)
Ganska typisk amerikansk cab i balanserad och något sval stil. Rejält fruktig med mestadels söta svarta vinbär. Tydligt fatad med drag av smörkola, tobak, ceder och kokt paprika (dragning åt sparris). Medel på de flesta reglage i munnen. Frugan gillade det skarpt, själv tycker jag det var hyfsat trevligt och väl värt att testa, men inget att bunkra upp i min obefintliga källare.

2007 Radici Taurasi Riserva (92p)
Även denna gång gillar jag detta skarpt, men fick det blint.
Blommiga drag åt lavendel/viol, mörk frukt åt svarta vinbär och omogna plommon med tydliga drag av blyerts, jord och aningen mynta. Fantastisk fin syra och strävhet med massivt mellanregister. Så här upplevde jag det sist
Trodde det var en Nero d'Avola från Sicilien. Ganska typiskt Taurasi efter avtäckningen dock

2011 Alto Moncayo Veraton (90p)
Mustig och intensiv fruktbomb med rejält rostade ekfat. Katrinplommon, romrussin och sötlakrits dominerar stort, men lugnar ner sig efter ett tag där tydliga drag av timjan, lagerblad, piptobak och grus tar vid. Stort, visköst och megafylligt i munnen med fin restsötma och rejäl hetta. Om inte detta är ett Parkervin av rang så vet jag inte vad begreppet innebär. Intensivt och långt till tusen, men på gränsen till överdådigt och inte helt olikt portvin. Jag var dock förtjust och klagar inte, men det är absolut inte för alla.

http://www.livetsgoda.se/artikel/artikel.asp?ArtikelId=5992

 

[merlotsmile]

Nu förstår jag inte?
Att låta bli att köpa andraviner är väl inte underligare än att inte köpa andraviner?

Min känsla styrs av:
Att köpa det som subtraherats från vad som är ett varumärkes benchmark kommer aldrig tilltala mig: andraviner.
(Även om jag absolut har druckit alldeles underbara andraviner, så har jag aldrig kunnat förmå mig till att köpa sådana, även om jag pillat på både Pavillion Rouge, les Forts och Dame de Montrose...)
Att köpa Cuvée Prestige tilltalar väldeliga iom att det är det jävla bästa man kunnat åstadkomma.
Att handla olika cuvéer från de odlare som inte levererar enbart ett eller ett par labels ger en blandad känsla hos mig som jag ännu inte kan formulera mig kring. Tex Peuch-Haut, Chateau de Pibarnon, Alain Brumont (Montus etc) mfl både tilltalar (ssk Brumont) och repellerar (ssk Peuch-Haut).
Ya-ya.
Bättre svar kan jag inte ge idag eftersom jag fortfarande är en mycket omogen människa.

Tack för svar . Jag har inte kommit så långt i mitt vindrickande att jag bara köper prestigeviner. Vill ju lära mig så mycket som möjligt och då är det kul/utbildande att jämföra olika nivåer från samma producent. Har till och med köpt viner som fått usla recensioner bara för att jag vill se om jag tycker likadant .

 

[merlotsmile]

Enligt mig så är "tunnelbegreppet" ett missbrukat ord som ofta används för viner som inte levererar vid dricktillfället som en bortförklaring till varför favoritvinet inte upplevdes bättre.

Men sen finns det säkert en korrekt bedömning också där vinet helt enkelt inte är i en drickvänlig fas, men hur skiljer man tunnelvin och dåliga vin åt? Jag vet i alla fall inte.

Jag får gräva vidare

 

[Vino fino]

Idag besökte jag min lokala monopolfilial och fick lite extra omtanke och värme från det underbara monopolet.

I min butik kan jag, tack vare Storebrors omtanke, välja bland inte mindre än 83 boxar vilket fyller mig med mysighet och harmoni.

Den trevliga kassörskan bjöd mig på lite extra bekräftelse på att Storebror tar hand om mig.

Förutom ett nytt smycke fick jag också med mig hem ett exemplar var av Canto de Apalta, H3 Cabernet Sauvignon, och Giant Steps Sexton Vineyard.

El Canto började väldigt bångstyrigt men växte i glaset och blev till slut en balanserad blandning med dominans av Carmenère och mycket tydligt ursprung från mina gamla hemtrakter.

H3 Cab var en veritabel karikatyr av ekchips. Lika elegant som Damien Hirsts diamantkranium, om ni förstår vad jag menar. Rostat bröd som har dränkts i kokosmjölk och spritsats med svartvinbärsgelé.

Giant Steps flirtade tydligt med Cotes-de-Nuits och visade upp en väldigt fin jordgubbston under dimman av svartkrut och slaktarbod. Lite dyr kanske för sin kvalitet men absolut inte något oävet vin.

Eftersom jag är gräsänkling provade jag uppsättningen i mitt "labb" tillsammans med lunchen, en barskrapad menu do dia feijoao. Saknades gjorde apelsin, grönkål, och mandioca. Men jag var ganska nöjd ändå.

 

[Vino fino]

Intressant inställning, eftersom själva existensen av andraviner i marknadsföringen rimligtvis bygger på att många konsumenter resonerar tvärtom.

Tankeväckande diskussion. Här har vi essensen i avancerad marknadsekonomi destillerad (på ett fat…).

Om du köper Lexus garanterar Toyota att den tillverkas i Japan. Likadant med MB, BMW och Audi över en viss prisgräns. Jag köpte själv en bil som var "garanterat tillverkad i Wolfsburg".

Med andravinerna vet vi att de tillverkas enligt vissa kvalitetsnormer som gäller för domänen, och vi vet ungefär vart de kommer ifrån. Frågan är ju här om vi betalar överpris för en association med ett varumärke, eller om vi får smaka lite av varumärkets signum för en billig bråkdel av vad flaggskeppet kostar.

Tyvärr vilar Råberts skugga tung över detta, precis som på så många andra plan i vinvärlden. Så fort han började babbla om att Pavillon Rouge och andra andraviner årgång 2005 och framåt var "bättre än motsvarande Grand Vin för 20 år sedan" sköt priserna i höjden.

Jag minns mycket tydligt när jag köpte Carruades de Lafite på Tesco för £12.99 i slutet av 90-talet. Och jag kan i ärlighetens namn säga, även om jag inte minns årgången, att jag tyckte att den var dålig valuta för att vara en Bdx.

 

[Magikern]

Enligt mig så är "tunnelbegreppet" ett missbrukat ord som ofta används för viner som inte levererar vid dricktillfället som en bortförklaring till varför favoritvinet inte upplevdes bättre.

Men sen finns det säkert en korrekt bedömning också där vinet helt enkelt inte är i en drickvänlig fas, men hur skiljer man tunnelvin och dåliga vin åt? Jag vet i alla fall inte.

Bourgogneviner som är i tunneln smakar ofta mest läskpapper och lite syra med möjligen en kort fas efter 3 timmar där vinet är öppet och gott i 20 min innan det sluter sig helt. Du kan lämna vinet i karaffen i flera dygn det öppnar sig likväl inte det minsta. Dessa viner kan ofta blir riktigt bra efter några års lagring men en tunnelfas är ingen garanti för att ett vin kommer att bli bra eller ovanligt långlivat. Detta gäller inte bara röd bourgogne.

Ett dåligt vin som är helt öppet smakar mycket men knappast intressant eller gott någonsin om personen inte är bag-in-box fantast eller dyl.

 

[Magnus L]

Bourgogneviner som är i tunneln smakar ofta mest läskpapper och lite syra med möjligen en kort fas efter 3 timmar där vinet är öppet och gott i 20 min innan det sluter sig helt. Du kan lämna vinet i karaffen i flera dygn det öppnar sig likväl inte det minsta. Dessa viner kan ofta blir riktigt bra efter några års lagring men en tunnelfas är ingen garanti för att ett vin kommer att bli bra eller ovanligt långlivat. Detta gäller inte bara röd bourgogne.

Ett dåligt vin som är helt öppet smakar mycket men knappast intressant eller gott någonsin om personen inte är bag-in-box fantast eller dyl.

Röd bourgogne smakar ju oftast läskpapper och syra

 

[mnor]

Testade Plan Pegau igår (lot 2011, från bolagets majsläpp). Fina mörka bär. Ok syra. Knappt märkbara tanniner. Okomplicerat, lätt till medelfylligt, klunkvänligt. Kort avslutning. Njae, jag hade hoppats att det här skulle duga som ett ännu bättre vardagsvin. Ger den ca 83-84. Ska det vara Pegau bör det nog vara cuvéen. c9dp.

Kan bara hålla med dig om att man bör välja C9DP. Detta var alldeles för "blaskigt" för min smak, lite som ett urlakat te med fruktsmak. Inget fel på fruktsmaken (inslag av svarta vinbär, björnbär och vissa toner av ceder (även om det inte är en frukt)) men som sagt alldeles för urlakat och avslutningen var alldeles för kort. Min bättre hälft uttryckte att det smakade som ett "flygplansvin" vilket kanske inte var det bästa betyget. Inget som jag kommer att köpa mer av.