merlotsmile
Medlem
Ok, vad är första o andravin hos en sån här producent (minus Erse)? Vet man alltid det?
This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
Personlig smaksak. Din plånbok och bakfylla, så välj själv. Och välj ansvarsfulltResonemanget förutsätter att man (en producent) "helhjärtat" bara kan göra ett bra vin. Är helt övertygad om det motsatta, att en bra producent är lite av en "garant" för att vinerna är bra. Att det snarare är så att en bättre bordeauxproducent, med sina resurser, troligtvis kan göra mer en ett bra vin.
Varför skulle småproducenter klara det annars? Ta Alsace där dom flesta producenter gör ett tiotal viner. Gäller även dom bättre producenterna med Deiss, ZindH, Timbach, etc...
Eller varför inte vända på argumenten... Vilket av Guigals, Tempiers, Chapoutiers, eller för den delen Gajas viner är det helhjärtade? Bra att veta vilka viner man skall undvika liksom...
Priset har inget alls att göra med kvaliteten. Iaf inte i vinvärlden.Om det inte var skillnad i kvalitet mellan första- och andravinet så borde väl priset hamna i paritet med varann?
Om vi uppehåller oss i Bordeaux, vilka "andraviner" tycker du är köpvärda utifrån pris/kvalitet i förhållande till övriga slott?Jag håller helt och hållet med. Skulle man tillämpa det här "vill inte ha något annat än skötebarnet"-resonemanget in absurdum på Alsace och Tyskland borde man bara köpa Sélection des Grains Nobles och Trockenbeerenauslese (och möjligen Eiswein). De druvor som används för torra och halvtorra viner är ju trots allt det som inte mognade tillräckligt för att hamna i flaggskeppsvinet.
En fullständigt bisarr effekt av resonemanget i Bordeaux är ju att om ett känt slott köper en mindre känd grannegendom och absorberar hela eller delar av den (har hänt flera gånger) och använder druvorna till sitt andravin, så duger det resulterande vinet inte längre att köpa, oavsett kvalitet och pris. D.v.s. vinet ska med automatik ratas även om den nya ägaren förbättrar det! Borde man då inte fundera på om principen överhuvudtaget är logisk? För mig är det i alla fall helt hål i huvudet att tänka så. "Oj vad synd! Jag tyckte först att det här vinet var bra och har ett rimligt pris, men eftersom det är ett andravin till det fem gånger så dyra förstavinet så är det ju inte intressant att fundera på om det är bra eller prisvärt."
Mitt förslag är att köpa viner utifrån stil, kvalitet och pris och att använda etiketten som en vägledning bland andra för att bedöma hur stilen (inkl. lagringsdugligheten) och kvaliteten är jämfört med ens egna preferenser. (Priset ger sig normalt av prislappen.) De flesta borde snarare hamna i bedömningar av typen "producent X är nästan alltid att lita på" eller "producent Y tycker jag inte om".
I rent studiesyfte har under aftonen inmundigats
2013 Clotilde Davenne Chablis har en överraskande generöst sötfruktig doft på nosen när jag poppar flaskan innan den hunnit bli helt kyld. I munnen är det förstås snustorrt, men inte så brutal syra som jag kommit att förknippa med Chablis. Luft och kyla tonar ner frukten och drar fram någon slags mineralisk citron. Gott, tycker jag som brukar påstå att jag inte gillar Chablis. (tack @kayaker för det tipset)
Sju provare varav minst sex är medlemmar i forumet deltog igår i en halvblind provning av åtta blanc de blancs från 2004. Vinerna vi provade var:
Hatt et Söner Le Grand-Père 2004 (899 kr)
Diebolt-Vallois Fleur de Passion 2004 (750 kr)
Deutz blanc de blancs 2004 (525 kr)
Pierre Peters Cuvée Spéciale Les Chetillons 2004 (525 kr)
Guy Charlemagne Mesnillésime 2004 (399 kr)
David Leclapart l'Amateur 2004 (395 kr)
André Jacquart Millésime Experience 2004 (389 kr)
De Saint Gall Blanc de Blancs 2004 (299 kr)
Jag är säker på att vintomas och/eller Anders Landström fyller på med provningsanteckningar (själv lyckades jag tappa bort mina) men topp-3 blev:
1. De Saint Gall (!!!)
2. André Jacquart (!)
3. Pierre Peters
De två billigaste la alltså beslag på plats 1 och 2 på provningen. Fyra av oss hade de här tre som topp-3 och utöver dessa var det bara Leclapart som fick ett par ströröster.
Kvällens klart sämsta vin var Hatt et Söner. Fem av sju hade den som sämsta vin och övriga två som näst sämsta.
Om det inte var skillnad i kvalitet mellan första- och andravinet så borde väl priset hamna i paritet med varann?
Sant, de är bara överprissatta, bättre att satsa på mindre kända varumärken där man vanligtvis får valuta.Tror du verkligen det? Jag tvivlar...
Vi har lämnat viner där kvalitet och pris hör ihop för länge sedan. Kända namn, klassificeringar, etc. Det är marknaden som sätter priset. Tror varken du eller jag generellt kan känna skillnad i kvalitet mellan 2000 och 6000 kronors viner...
Det var mycket kraft på en och samma gång, bra jobbat!Intressant tråd om första och andra viner. Jag tycker i regel att prestigeviner är de som man mest längtar efter. En typ erövring. Man vill bara ha testat på det. Jag drack Vivianis prestige vin Tulipano Nero 1999. Har inte släppts någon sedan dess. Samma druvor som Casa dei Bepi och även på den vanliga amaronen. Men ännu mer koncentrerat. Ljuvligt och få förunnat om man nu som jag är inne på lite svulstiga och karaktärsfulla viner. Med yrselfaktor.
Jag dricker mer än gärna vanliga amaronen och CdB men det är något helt annat med nr 1..
Fredagens viner.
Alto Moncayo Veraton-
Min smak. Tjurblod. Fruktbomb som en V6 motor. Fullt pådrag men med finess. Otroligt gott med potential. Grenachen är väldigt seriös.
Ferrer Bobet Viellies vignes-
Lite lugnare. Mer graciös än föregående vin. Finlemmat och gott hantverk. Gillar det.
Barbaresco Rio Sordo 2008,
Mor dessa spanska blod ovan blev det en helt annan sak med denna fina Barbaresco. Len och sublim. Tanninerna mjuka men finns där vilket är väldigt fin. En ynnest.
Accordini recioto-
Älskar detta dessert vin förstås. Fullt pådrag men syran är kvar. Klunkvänligt recioto vin, inte så vanligt.
Lördagen blev seg med anledning av detta. Fan trot
Sant, de är bara överprissatta, bättre att satsa på mindre kända varumärken där man vanligtvis får valuta.
Ett bra vin är ett bra vin oavsett ursprung och oavsett hur många viner som är bättre. Frågan som luftats några sidor vid det här laget handlar mer om var man har sina jaktmarker och hur man resonerar kring detta.Beror förstås på vad man pratar om för viner...
Premier Cru slotten och deras viner är överprissatta - även enligt mig - som så många andra viner, men det är marknaden som satt priserna. Mao så finns det tillräckligt med köpare där ute som tycker vinerna är "värda" sitt pris...
Finns dock många bordeauxslott och flera som gör antingen andraviner eller - för den del - avvikande cuvéer.
Men det är en stor skillnad att tycka något är för dyrt - överprissatt - än att kalla viner för "sekunda" och "andrasortering", speciellt viner som du/ni kanske aldrig ens smakat på...
Drack lite av 2013 Clotilde Davenne Chablis idag och håller med om att den har mer frukt än tidigare.
I mitt tycke var nog årgång 2012 bättre balanserad mellan frukt och syra.
Vi drack också en flaska av Clotilde Davenne Brut Extra Crémant de Bourgogne i helgen.
Tyckte den var lite sisådär när den kom häromåret.
Nu är det ett mousserande vin som piskar många billiga champagner. Akta er om någon tar med den i en blindprovning.
Jag gillar att den är helt utan dosage. Vitt vin skall vara torrt (och att champagne skall vara torr sa redan Winston Churchill).
För några veckor sedan öppnade jag en flaska av 2004 De Saint Gall BdB , som vid en blindprovning av forumets medlemmar
hade rekommenderats för 1½ år sedan.
2004 De Saint Gall BdB har enligt min mening en störande sötma, sockret känns inte integrerat och enligt den enda uppgift, som jag kan
hitta på nätet så har den en sockerhalt på 12g/l. Och det tror jag stämmer, jag upplever sötman i Pol Roger Brut Réserve (11g/l)
som störande också.
Varför det? Det finns ju uppenbarligen personer som anser att det bara finns ett förstavin och som genom att bara köpa det vinet driver upp priset på detsamma.Om det inte var skillnad i kvalitet mellan första- och andravinet så borde väl priset hamna i paritet med varann?
Så kan man se det, men visst, det kanske gäller BiB i förhållande till vissa kvalitetsvin också, fast omvänt om vi tittar på försäljningen på SB. Sensmoralen skulle alltså i mitt exempel kunna lyda: Köp mer billigt plonk så minkar priset på kvalitetsvin.Varför det? Det finns ju uppenbarligen personer som anser att det bara finns ett förstavin och som genom att bara köpa det vinet driver upp priset på detsamma.