Mattias Schyberg
Administratör
Vinnördskväll med @vininfo.nu och respektive fruar. En relativt måttlig kväll med lite balkonggrill, goda viner (vinerna dracks inomhus, förutom förvinet) och trevliga samtal. Upplägget för vinprovningen var att vardera par skulle ha med sig ett syrah- och cab-baserat vin från valfri region, land och kvalitet. Fyra viner således där samtliga serverades blint men där vardera par såklart visste vad de hade tagit med, vilket innebar att hälften av vinerna bedömdes halvblint. Två bonusviner öppnades också, ett som förvin och det andra till efterrätt.
Välkomstvin
2006 Pegasus Bay Riesling Aged release (87p)
Ingen i sällskapet tvekade på innehållet i glaset. Riesling så det skriker om det med tydliga drag av både petroleum och flintasten. Det kom bud på både tysk Mosel och någon amerikansk historia. Vinet var rejält fylligt med en sötma någonstans mellan spätlese och auslese. Alkoholhalten ligger på ca 11 % vilket är udda med tanke på sötman. För egen del (oblint) så fanns där en del söta gummidrag som sällan hittas i riesling från Europa. Riktigt gott med bra syra och fin balans, men möjligen saknas det lilla extra. Aningen kort, möjligen.
Kvällens temaprovning - Syrah/Cabernet Sauvignon
2010 Fable Mountain Vineyards Syrah (88p)
Ett trevligt vin som kändes hopplöst svårt att placera blint. Ingen rökighet som talar afrikaans, ingen tydlig druvkaraktär som andades Syrah. Trots dessa typicitetsproblem så var det aldrig tal om annat än att det var ett kvalitetsvin. Mörk frukt där man lätt kunde hitta både plommon, björnbär och möjligen även lite svarta vinbär. Mörk choklad, lakrits och aningen peppar hittades också. Finstämd och balanserad i munnen med hög intensitet, bra syra, mjuka tanniner samt en lång eftersmak. Ett gott och mycket trevligt vin som tyvärr saknar adress, vilket ger någon pinne i avdrag på betyget.
Hamnade själv i USA och Syrah. SA fanns inte ens bland mina alternativa gissningar. Jag brukar plocka SA, men det blir alltmer sällan nuförtiden, då rökigheten har blivit markant reducerad på många håll.
2004 Elena Walch Alto Adige Südtirol Kermesse (90p)
Inget snack om att vi har ett cab-baserat vin i glaset. För mig (som både testat det innan samt valt att ha det med) så andas det mycket Bordeaux på alla sätt och vis. Av det slankare slaget. Mycket bra syrlighet med påtagliga mognadstoner åt stall, fänkol, rotfrukter och skitiga fat samt torkade tranbär och körsbär. Elegant vin som avslöjade sin druvsammansättning via subtila drag av paprika och blyerts.
Trevligt på alla sätt och vis, men har nog passerat "kullen" och är på väg utför. Gott, traditionellt och troligtvis ungt enligt Nekrovinofilen.
För mig var det lätt att gissa rätt här, vilket jag också borde såklart.
2009 Serafini & Vidotto il Rosso dell'Abazia (90p)
Purungt och internationellt i stilen med mycket fat och kraft. Andades mycket cab med ceder, kaffe och tobak. De tydliga körsbärstonerna (ihop med torkad frukt åt russin) fick mig snabbt till Italien och en supertuscan av god kvalitet. Härliga fatkryddor (kanel, valeriana) och blyerts blandar sig in i leken efterhand som vinet lugnat ner sig i glaset. I munnen kändes det rejält fylligt med hög intensitet, tannin och syra samt en liten gnutta restsötma som ju är så förbenat gott.
Att gissa på en supertuscan får jag nog vara nöjd med, för denna appellation är för mig helt okänd. Gott som tusan och kvällens cab utan tvekan. Behöver dock ligga till sig några år kan jag tänka mig, men vem bryr sig - det var ju gott som satan även nu!
2006 René Rostaing Côte-Rôtie La Landonne (92p)
Lurigt vin i sammanhanget. Sällskapet är väl medvetna om min förkärlek för Sydafrika och här dyker ett vin upp där samtliga runt bordet hittar en "uppenbar" rökighet. Men trots detta var alla överens om att ursprunget andades Frankrike och norra Rhône helt utan minsta tvekan. Nåväl, vinet hade strålande drag av oliver, peppar, pors och otroligt fin frukt med både lite mogna björnbär, tranbär och plommon. Utöver detta hittade jag lagerblad, målarlåda, apelsinskal samt oljig och svartkrutig rök. I munnen var det slankt och "elegant" (lite onödigt finstämt) med en lång och syrastinn eftersmak.
Ja, vad skall man säga. Ett riktigt bra vin såklart, men lite besviken blev jag ändå. Visst, vinet skall inte vara ett kraftpaket, men jag hade ändå önskat att det stod ut mer än det gjorde i sammanhanget. Kvällens vin blev det dock, detta även innan vinerna avtäckts. Men jag hade förväntat mig mer. Utsprungskänslan var dock uppenbar även om det faktiskt spekulerades kring Sydafrika ända fram till avtäckningen. För egen del så var det lätt att plocka såklart, men fuskigt då det var mitt bidrag.
Grand finale
2013 GD Vajra Moscato d'Asti (?p)
Oblint, gott, okomplicerat och fullkomligt underbart som avslutning ihop med lite chokladdoppade jordgubbar. Inga direkta noter på detta, men druvigt, sött och blommigt var det samt typiskt med bra syra och balans. Det får räcka.
En magisk afton med mycket gott i glasen och otroligt trevligt sällskap!
Välkomstvin
2006 Pegasus Bay Riesling Aged release (87p)
Ingen i sällskapet tvekade på innehållet i glaset. Riesling så det skriker om det med tydliga drag av både petroleum och flintasten. Det kom bud på både tysk Mosel och någon amerikansk historia. Vinet var rejält fylligt med en sötma någonstans mellan spätlese och auslese. Alkoholhalten ligger på ca 11 % vilket är udda med tanke på sötman. För egen del (oblint) så fanns där en del söta gummidrag som sällan hittas i riesling från Europa. Riktigt gott med bra syra och fin balans, men möjligen saknas det lilla extra. Aningen kort, möjligen.
Kvällens temaprovning - Syrah/Cabernet Sauvignon
2010 Fable Mountain Vineyards Syrah (88p)
Ett trevligt vin som kändes hopplöst svårt att placera blint. Ingen rökighet som talar afrikaans, ingen tydlig druvkaraktär som andades Syrah. Trots dessa typicitetsproblem så var det aldrig tal om annat än att det var ett kvalitetsvin. Mörk frukt där man lätt kunde hitta både plommon, björnbär och möjligen även lite svarta vinbär. Mörk choklad, lakrits och aningen peppar hittades också. Finstämd och balanserad i munnen med hög intensitet, bra syra, mjuka tanniner samt en lång eftersmak. Ett gott och mycket trevligt vin som tyvärr saknar adress, vilket ger någon pinne i avdrag på betyget.
Hamnade själv i USA och Syrah. SA fanns inte ens bland mina alternativa gissningar. Jag brukar plocka SA, men det blir alltmer sällan nuförtiden, då rökigheten har blivit markant reducerad på många håll.
2004 Elena Walch Alto Adige Südtirol Kermesse (90p)
Inget snack om att vi har ett cab-baserat vin i glaset. För mig (som både testat det innan samt valt att ha det med) så andas det mycket Bordeaux på alla sätt och vis. Av det slankare slaget. Mycket bra syrlighet med påtagliga mognadstoner åt stall, fänkol, rotfrukter och skitiga fat samt torkade tranbär och körsbär. Elegant vin som avslöjade sin druvsammansättning via subtila drag av paprika och blyerts.
Trevligt på alla sätt och vis, men har nog passerat "kullen" och är på väg utför. Gott, traditionellt och troligtvis ungt enligt Nekrovinofilen.
För mig var det lätt att gissa rätt här, vilket jag också borde såklart.2009 Serafini & Vidotto il Rosso dell'Abazia (90p)
Purungt och internationellt i stilen med mycket fat och kraft. Andades mycket cab med ceder, kaffe och tobak. De tydliga körsbärstonerna (ihop med torkad frukt åt russin) fick mig snabbt till Italien och en supertuscan av god kvalitet. Härliga fatkryddor (kanel, valeriana) och blyerts blandar sig in i leken efterhand som vinet lugnat ner sig i glaset. I munnen kändes det rejält fylligt med hög intensitet, tannin och syra samt en liten gnutta restsötma som ju är så förbenat gott.
Att gissa på en supertuscan får jag nog vara nöjd med, för denna appellation är för mig helt okänd. Gott som tusan och kvällens cab utan tvekan. Behöver dock ligga till sig några år kan jag tänka mig, men vem bryr sig - det var ju gott som satan även nu!
2006 René Rostaing Côte-Rôtie La Landonne (92p)
Lurigt vin i sammanhanget. Sällskapet är väl medvetna om min förkärlek för Sydafrika och här dyker ett vin upp där samtliga runt bordet hittar en "uppenbar" rökighet. Men trots detta var alla överens om att ursprunget andades Frankrike och norra Rhône helt utan minsta tvekan. Nåväl, vinet hade strålande drag av oliver, peppar, pors och otroligt fin frukt med både lite mogna björnbär, tranbär och plommon. Utöver detta hittade jag lagerblad, målarlåda, apelsinskal samt oljig och svartkrutig rök. I munnen var det slankt och "elegant" (lite onödigt finstämt) med en lång och syrastinn eftersmak.
Ja, vad skall man säga. Ett riktigt bra vin såklart, men lite besviken blev jag ändå. Visst, vinet skall inte vara ett kraftpaket, men jag hade ändå önskat att det stod ut mer än det gjorde i sammanhanget. Kvällens vin blev det dock, detta även innan vinerna avtäckts. Men jag hade förväntat mig mer. Utsprungskänslan var dock uppenbar även om det faktiskt spekulerades kring Sydafrika ända fram till avtäckningen. För egen del så var det lätt att plocka såklart, men fuskigt då det var mitt bidrag.
Grand finale
2013 GD Vajra Moscato d'Asti (?p)
Oblint, gott, okomplicerat och fullkomligt underbart som avslutning ihop med lite chokladdoppade jordgubbar. Inga direkta noter på detta, men druvigt, sött och blommigt var det samt typiskt med bra syra och balans. Det får räcka.
En magisk afton med mycket gott i glasen och otroligt trevligt sällskap!
Last edited:
