i helgen drack vi två olika Pint Noir, som vi båda upplevde som väldigt lika i smak och karaktär trots att deras liv börjat i helt olika delar av världen.
Jag har hittills tyckt att Pinot Noir från NZ och AU varit ganska mediokra och tråkiga skapelser, men har nu kommit till insikt om att det nog faktiskt finns bra såna viner down under också
Vilka viner var det då? jo:
det ena var 2013 HãHã Pinot Noir Reserve från NZ, det andra var 2008 Domaine Coste-Caumartin Pommard Les Vignots från FR.
Pommarden har vi druckit tidigare, men då har det varit rätt spretigt och mycket syrlig frukt, men nu har det lugnat ner sig (lagom till sista flaskan).
Båda dessa var, trots åldersskillnaden, alltså väldigt lika. blint hade det nog kunnat bli samma vin
sicken luring i så fall. fylliga, mörkrödfruktiga saker som gjorde sig väl till en pasta med sås på majskyckling, selleri, soltorkade tomater, schalottenlök, vitlök, torkad hel (ja 1/4 då) ancho-chili, röd paprika och sockerärtor. och doften gjorde att man kunde sitta och bara lukta på dem.
HaHa kommer jag definitivt försöka köpa mer av
Om inte annat för att få undra varför vinet var bättre första gången :-/
Poäng? objektivt skulle jag säga 85-86, i lördags på det humör vi var på - 89-90
båda vinerna var habila skapelser som ingen vinmakare skulle skämmas över. HaHa var första utgåvan av deras Reserve och bara det gör att man måste beundra deras resultat.