Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[StefanAkiko]

Vinferno med göteborgsgänget igår. En ovanligt udda kväll med många överraskningar. Denna gång så valde vi att sätta poäng på samtliga viner INNAN ( ) avtäckning och dokumenterade detta snyggt och prydligt på en whiteboard. Samtliga betyg nedan är dock enbart mina betyg i helt oredigerad form så ha överseende med svårigheten att fokusera på adekvata betyg när man provar så kopiösa mängder vin (något våra svenska vinskribenter klarar utan problem. ). Ta dem med grova skopor salt med andra ord. De andra som deltog får själva presentera sina omdömen om de så önskar samt om de har tid.

Bubbelflighten

2002 Paul Bara Champagne Grand Cru Brut (Millésime)
Enkel och typisk Champagne med äpplen, citrus, kofta, bröd och aningen nougat. Bra syra och längd, men det saknar komplexitet och tungpirr. Gott och kvalitativt, men inte minnesvärt. 88p

2002 Deutz Champagne Cuvée William Deutz Rosé
Trevligt bubbel av lite fylligare slag. En del citrus, kofta och röda bär med fin grapefruktsbeska i avslutet. Fin stenmineralitet i munnen med lite tungpirr samt rejäl intensitet, men det saknas något för att nå de riktigt höga poängen som man kan förvänta sig av ett vin i denna prisklass. 90p

NV Cloudy Bay Pelorus Blanc de Blancs
Kvällens luring och det var jag som var skyldig till att ta med den. Plockade upp den på SB strax innan provningen för att säkerställa att det fanns en rimlig referens bland de stora pojkarna.

Fin och komplex näsa med fin krutröksmineralitet och hav. Sedvanliga drag av äpple, citrus och nötter. Saknar lite attack, men har fin längd och intensitet. Riktigt trevlig och för sitt pris helt klart överpresterande och jag var långtifrån ensam att tycka så, snarare var jag en av de lite snålare betygsättarna på detta. 89p

1998 Krug Champagne Vintage Brut
Kvällens klart bästa bubbel, men inte med någon större marginal. Komplex arom med drag av tryffel, bokna äpplen, nougat och krämiga fattoner. I munnen så imponerar det klart mer än i aromen. Väldigt lång och intensiv smak med lite tungbedövande pirr i eftersmaken. Riktigt trevligt, men jag har druckit klart bättre bubbel och med tanke på pris så står jag nog över. 91p

Vit flight

2011 Paul Pillot Saint-Aubin 1er Cru Le Charmois
Perfekt vin att möta i en mörk gränd. Alla var klart överens om att det var en ekad Chardonnay i glaset, dock var många inne på nya världen. Jag bedömde det som en helt ok Bourgogne med fat, äpple, citrus och krutrök. Bra intensitet med skönt pirr i eftersmaken, men inget att bli lyrisk över. Inte direkt min favorittyp av vin. 88p

2005 Fort Ross Chardonnay Reserve Fort Ross Vineyard
Vad i helsike är nu detta! Massiva söta fat med choklad, vanilj och dill. Fet mogen frukt som drar åt aprikos. Rejält alkoholsöt i munnen, nästan så det känns uppspritat. Någon konstig spanjor blev min gissning, men det spelar ingen roll, detta var inte kul trots vissa kvaliteter. 84p

2013 Georg Breuer Riesling Terra Montosa
Frisk, krispig och fruktig med inslag av päron och lime samt aningen petroleum och passionsfrukt. Livlig och skarp syra. Helt klart en trevlig Riesling som jag gärna dricker igen. Ganska lätt att plocka blint, men var mer inne på Pfalz än Rheingau. 89p

2011 Château de la Mulonniere Savennières L'effet Papillon
Udda vin som kollrade bort mig totalt. Fänkål, lakrits och gula äpplen möter viol och dammig stenmineralitet. Bra syra, men lite vattnigt och småeldigt. Tänkte udda druvor och gissade Viognier i brist på en bättre gissning. Ganska gott och småtrevligt trots allt. 88p

2012 Moana Park Viognier
Här kommer ju en Viognier och jag är helt borta, men detta vin har ingen druvtypicitet alls att tala om, däremot så är det ett bra exempel på ett dåligt naturvin. Kött, plast och brett, dessutom massor av kräk. Avskyvärt vin rent subjektivt, men tyckte väl ändå att där fanns en del objektiva kvaliteter, men möjligen av ren okunskap. 84p

2011 Château de Plaisance Savennières Le Clos
En ganska så typisk Chenin Blanc med facit i hand. Där och då så kändes Loire som ett självklart ursprung, men jag gissade Muscadet som duva och vet egentligen inte varför. Kanske saknade jag den rejäla syran och den feta munkänslan som CB brukar stoltsera med, samt kofta och honung? Mycket äpplemos och tydliga oxidativa drag. Även här så dyker "naturvinsvibbarna" fram (lavendel, lite kräk), men helt klart en schysst tolkning av "vintypen". Bra intensitet och lite sälta i eftersmaken. Trevligt vin som jag kan tänka mig att dricka igen. 88p

Röd flight nr 1

1970 Château Siran
Fint moget av klassiskt snitt med härlig stallighet samt torkad frukt, dill, choklad, ceder och marsipan. Medefylligt och klart levande trots hög ålder, men märkbart enkelt och ganska kort. Gissade Bordeaux av enkelt slag, men det kunde lika gärna vara en Rioja i glaset såklart. Trevligt och enkelt vin med härlig karaktär. 87p

2008 Kraft Cabernet Sauvignon Werk No.12
Ett av kvällens stora överraskningar. Bdx-blend från Österrike och för mig så kändes det som en rejält rakryggad Priorat. Näsan fylls direkt av körsbär, vanilj, svarta vinbär och lite potatisavkok för att efterhand utveckla toner av cigarrtobak och röda äppleskal. Häftigt och komplext till tusen. I munnen så är det mycket strävt och lite eldigt med hög intensitet och lång eftersmak. Mycket gott och kvalitativt vin som jag gärna fyller upp garderoben med. 93p

2010 Vinicola Fraternidad Trazo Tempranillo/Cabernet
Sauvignon/Merlot/Petit Verdot
Vin från Mexico, jo jag tackar och bockar! Vid första sniffen så känns det enkelt och bärigt med mycket rostade fat och russin, men det reser sig efter en stund och fram träder piptobak, lakrits och godisbutik ihop med gröna drag av eukalyptus. Fylligheten och den bombastiska stilen i munnen får mig till Barossa och Shiraz. Riktigt gott och lite udda. 90p

2003 Chateau Musar
Mitt vin. Hade på känn att det var mitt vin i glaset, men var inte säker då jag inte har druckit årgången tidigare. Syrlig och frisk arom med mängder av röd frukt som drar åt tranbär, svarta vinbär och körsbär. Fin kryddighet med bazarkryddor och lavendel som blandats upp med söta och smöriga fattoner och aningen stall. Medelfylligt och rakryggat med lite restsötma. Svingott! 92p

Röd flight nr 2

2011 Bernard Levet Côte-Rôtie Maestria
Häftig syrah och ett jädrigt trevligt vin! Animaliskt och köttigt till tusen med en del stall, svarta vinbärsblad, björnbär och lakrits, men där finns även en fin pepprighet och små puffar av rök. Rejält komplext och nyanserat. Mycket ungt och strävt med slank kropp. Intensivt och klart lovande på sikt. 91p

2011 Shafer Relentless
Supermassivt med massor av rostade ekfat. Dill och kokos i överflöd varvas med plommon, kaffe och tjära. Koncentrerat till tusen i munnen och maffigt, men det saknar komplexitet och något som håller intresset kvar. Riktigt bra och gott vin, men inte mycket mer. Gissade på en hyfsad Malbec från Argentina. 90p

2011 Renato Ratti Monferrato Villa Pattono
Udda vin som helt utan överdrift skriker svarta vinbär och speciellt Bassets vingummin. Klockrent vin från Chile, tänkte jag, dessutom helt ok. Mycket frukt med adekvat struktur och fathantering. Kanske var jag väl snäll när jag betygsatte. 89p

2004 Luciano Sandrone Barolo Le Vigne
Läcker Barolo av riktigt trevligt slag. Redan vid första sniffen träder det fram en fin röd frukt åt hallon, nypon och körsbär som delikat blandas upp med ceder, tjära, målarfärg och lakrits. Väldigt strävt med medelfyllig kropp. Bra balans och drickfas. Ingen tvekan kring druva och ursprung. 92p

Röd flight nr 3

2010 Mas de Boislauzon Châteauneuf-du-Pape Le Tintot
Mitt vin och det blev ganska uppenbart direkt vid första mötet. Reduktivt och animaliskt med purung koncentrerad björnbärsfrukt. Lena drag av vanilj, soja, cigarrtobak och tjära kompletterar frukten fint. Massiv intensitet och lite eld i munnen, men det håller sig klart på mattan med en oerhört bra stuktur och fyllig kropp. Jädrar i min låda vilket vin och dessutom har jag mage att dela ut mitt högsta betyg för kvällen! Det enda vin denna kväll som fick ett snitt över 90p vid sammanräkningen. 94p

2009 Louis Jadot Moulin-à-Vent Clos de Champ de Cour Château des Jacques
Här blev nog de flesta helt bortkollrade. Allt annat än en typisk Beaujolais. Elegant fatad historia med fina drag av kaffekaramell och stall med lite fruktkompott av odefinerbart slag. Kändes som en blandning av en lättare Bordeaux och en bättre Bourgogne. Slankt, välbalanserat och riktigt trevligt. 91p

2013 Jean-Claude Lapalu Brouilly Vieilles Vignes
Aromatiskt och enkelt med lite kräk, skogsbär och stall. Bra balans och ganska trevligt i munnen, men det blev inte mer än så. Min gissning blev kort och gott "naturvin" av ganska trevligt slag. 87p

2002 Château Montus Madiran Cuvée Prestige
Korkad.

Bonusflight

Jädrar vad vi hade längtat efter att få lite i magen vid det här laget. Ost och chark togs fram till de avslutande söta vinerna och det åts och drack som om vi aldrig hade sett mat innan.

1997 Beringer Vineyards Nightingale
Svingott sauternesliknande vin från USA. Massor av fat och dill, i övrigt marsipan och aprikos. Riktigt gott, men analyserade aldrig i detalj.

1994 Dalva Porto Vintage
Trist portvin med mycket torkad frukt och niveakräm. Inget för mig. Ingen analys, dessutom kände jag mig rejält rund under fötterna vid det här laget.

Tack alla som deltog denna magiska afton och visst lärde vi oss ett och annat även denna gång.

Wow! Vilken kväll! Önskar jag hade varit med.

Får man fråga om poängspannet för Pelorusen? Alltid intressant med (riktiga) blindprovningar. Även om jag sannolikt uppfattar Pelorusen som FÖR syrlig, så känns den som ett självklart vin att ha hemma.

 

[Darth Angelus]

Wow! Vilken kväll! Önskar jag hade varit med.

Får man fråga om poängspannet för Pelorusen? Alltid intressant med (riktiga) blindprovningar. Även om jag sannolikt uppfattar Pelorusen som FÖR syrlig, så känns den som ett självklart vin att ha hemma.

Högsta poängen var 95 och lägsta poängen var 84 (det var min poäng).

Jag upplevde som sagt syrorna som för trötta, vilket jag egentligen uppfattar som motsatsen till för syrlig. Men, vår smak vad det gäller bubbel går ju kraftigt isär, minst sagt, så det är inget du behöver fästa alltför stor vikt vid.

 

[mnor]

Jacques Selosse Champagne Brut Initiale (Deg September 20, 2012)
Drack detta vin för cirka 2 veckor sedan, doft av rött äpple och toner av citrus. Smaken dominerades av rött äpple med toner av citrus och bröd. Det jag noterade var att jag inte hittade några oxiderade/oloroso toner i vinet. Förvånansvärt "ren" frukt och riktigt lång eftersmak. Riktigt, riktigt bra! Jag hade inte gissat på Selosse Brut Initiale om jag hade fått in det blint.

 

[chambertin]

Missade tyvärr lördagens BYOB men försökte så gott det gick kompensera lite hemmavid.

Första vinet blev en Cava i form av 2007 Gramona III Lustros Brut Nature Gran Reserva som var väldigt ungdomlig och med lite lättare mousse. Dofterna var också ganska blommiga och fruktiga (äppleblom, citrus och fläder) och helt i avsaknad av en jordighet som jag ganska ofta hittar i Cava. Syran var väldigt krispig och nästan lite skarp och mådde bra av lite plockmat till. Inte så särskilt lång eftersmak men ganska fyllig munkänsla. 87p

Nästa vin i form av 2004 Peter Lehman Mentor (100% CS från Barossa) var betydligt roligare och gav väldigt fina smak- och doftupplevelser under kvällen. Ungdomlig nästan opak färg och stor tydlig svarta vinbärs-doft som dominerade i stort sett hela kvällen och utan att bli syltig över huvud taget. Bakom detta fanns ett stråk av ceder och och lite tobak. Kanske är doften lite väl monolitisk men det gjorde liksom inget när det är så här bra. I munnen biter tanninerna fortfarande ordentligt och både frukt- och vinsyror är ganska höga vilket ger intryck av att detta behöver några år till på rygg för att komma ännu bättre till sin rätt. 92p

Vin har ju en tendens att ta slut ganska fort när man har trevligt så en reserv fanns i form av 2008 Diemersfontein Carpe Diem Cabernet Sauvignon. Även här visar sig ett ganska ungt vin i glaset men inte riktigt av samma klass som kusinen från Australien. Avsaknaden av paprika och brända däck mottogs tacksamt och fokus låg även här på svarta vinbär, fat, lite körsbärskärnor och en dammig och torr känsla av krossat grus. Aningen grova tanniner i smaken kanske och lite pressvinskänsla sliter och river lite. Medellång smak och hyfsat komplex men inte mer. Kan gott ligga några år kanske men dricker bra nu som ett ok vardagsvin. 87p

 

[Per Stade]

Pelorus var för min smak medioker.

Vi provade Pelorus för en 5-6 år sedan eftersom vi då gärna drack Cloudy Bay och Te Koko. Men vi tyckte då att den var riktigt medioker som @Darth Angelus skriver. Aldrig tyckt att den var värd att testa igen.

 

[StefanAkiko]

Högsta poängen var 95 och lägsta poängen var 84

Wow! Alltså ngn som verkligen måste må gott nu och säkerligen köpt på sig en låda av ett veritabelt fyndvin rätt upp i sin egen bakgata. Stort grattis!
Forumkille?

 

[StefanAkiko]

Vi provade Pelorus för en 5-6 år sedan eftersom vi då gärna drack Cloudy Bay och Te Koko. Men vi tyckte då att den var riktigt medioker som @Darth Angelus skriver. Aldrig tyckt att den var värd att testa igen.

För vissa är varje dag en ny dag.
Men för viner är varje ny årgång ett nytt vin. Och för dessa årgångslösa är det väl med batcherna det varierar.

Frågan är väl bara när just detta knakelibrakvin 'deggades'?

För mig är det nog läge prova det för första gången. För dig kanske läge ge det en ny hyvling?

 

[Patrik Sellin]

Ikväll blev det barnarov:
2012 Château Beauregard mot 2012 Domaine de Chevalier. Idag vinner Beauregard på alla punkter: plommon, svartpeppar, syran och tanninerna sitter där de ska, fräsch, insmickrande och publik. Rolig nu och säkert ännu roligare 2025. I Chevalieren dominerar frukten, väldigt mycket ung cabb savv, men syran och tanninerna finns där. Med lite luft blir det roligare, men det är nog framförallt tid som behövs. Mycket möjligt att den vinner 2025.

 

[Per Stade]

För vissa är varje dag en ny dag.
Men för viner är varje ny årgång ett nytt vin. Och för dessa årgångslösa är det väl med batcherna det varierar.

Frågan är väl bara när just detta knakelibrakvin 'deggades'?

För mig är det nog läge prova det för första gången. För dig kanske läge ge det en ny hyvling?

Så mycket vin, så lite tid.

 

[vintomas]

Vi provade Pelorus för en 5-6 år sedan eftersom vi då gärna drack Cloudy Bay och Te Koko. Men vi tyckte då att den var riktigt medioker som @Darth Angelus skriver. Aldrig tyckt att den var värd att testa igen.

Bubbel i många svala delar av Nya världen är nog fortfarande på väg upp kvalitetsmässigt. NZ borde ha potential att höja sig ytterligare, med tanke på att de varit bra på "europeiska" vinstilar. Den Graham Beck BdB som har varit föremål för diskussioner upplever jag som bättre än för några år sedan.

 

[Mattias Schyberg]

Wow! Alltså ngn som verkligen måste må gott nu och säkerligen köpt på sig en låda av ett veritabelt fyndvin rätt upp i sin egen bakgata. Stort grattis!
Forumkille?

Med tanke på att medelvärdet av 10 omdömen hamnade på 89,5p på Pelorus (Krug 89,7p) så är det nog många som har hittat en ny favorit. Men visst, många av oss är ju vanliga vinnördar med relativt liten erfarenhet av bubbel. Alla som deltog är medlemmar på forumet utan en som är min fru, men hon skötte upphällningen av bubblet för att säkerställa att det blev blint och deltog således inte i poängsättningen.

Det är svårt att prova blint och det blir inte enklare när man tvingas poängsätta om man inte är van. Lika mycket som det fanns folk som "överskattade" vissa vin så "underskattades" andra. Blint är ju så brutalt ärligt på gott och ont.

 

[StefanAkiko]

Med tanke på att medelvärdet av 10 omdömen hamnade på 89,5p på Pelorus (Krug 89,7p) så är det nog många som har hittat en ny favorit. Men visst, många av oss är ju vanliga vinnördar med relativt liten erfarenhet av bubbel. Alla som deltog är medlemmar på forumet utan en som är min fru, men hon skötte upphällningen av bubblet för att säkerställa att det blev blint och deltog således inte i poängsättningen.

Det är svårt att prova blint och det blir inte enklare när man tvingas poängsätta om man inte är van. Lika mycket som det fanns folk som "överskattade" vissa vin så "underskattades" andra. Blint är ju så brutalt ärligt på gott och ont.

Det betyder alltså att det var flera som satte höga poäng på NZ-vinet. Riktigt bra med andra ord.
Roligt att uppskattad kvalitet återfinns på andra platser än i enbart en AOC. På Umeprovningen så stod ju så slutligen två amerikaner som kvällens vinnare med Graham Beck nära prispallen och två Champisar däremellan (av 21 bubbel).
Alltid roligt då Goliat får på nöten
...och alltid hjärtevärmande med en Oliver Twist...

Faktum är väl att blint inte egentligen är mer "brutalt ärligt" än hur ärligt vi alla EGENTLIGEN skulle närma oss varje vin och vara i våra poängsättningar om nu etiketter inte spelade alls någon roll för oss. Etiketterna gör ju att vissa viner i efterhand (på blinda provningar) bortförklaras med "överpresterade" eller "sovit dåligt" medan andra får epitet som "tunnelfas" och "underpresterade". Istf att bara kallt konstatera att:
Precis så här BRA eller MINDRE bra tycker jag. Utan sk fuss.

...eller som en makalös vinmakare en gång uttryckte sig:
"Det här är ett vin som du antingen föredrar, eller så föredrar du annat."

...eller som flera av de elitidrottare jag spöat på tävlingar:
"Näe, det var väl inte så konstigt, känner att jag har en förkylning på gång och sov dåligt inatt..."

Man kan ju också dra korten:
"Jag är ju inte så van med just ... så jag litar inte ens själv på mina omdömen."
"Facit säger ju att ... så det är dags att omkalibrera mig (eller dig).”
[Det inom parentes är fö tallibanargumentet.]

...men, som sagt: man får ju självklart följa den sv vinskribentmajoritetens arbetssätt också, dvs att poängsätta etiketter. Huvudsaken man gillar det man gör.

 

[Magnus L]

Faktum är väl att blint inte egentligen är mer "brutalt ärligt" än hur ärligt vi alla EGENTLIGEN skulle närma oss varje vin och vara i våra poängsättningar om nu etiketter inte spelade alls någon roll för oss. Etiketterna gör ju att vissa viner i efterhand (på blinda provningar) bortförklaras med "överpresterade" eller "sovit dåligt" medan andra får epitet som "tunnelfas" och "underpresterade".

Såg två stora problem med att konsekvent sätta poäng helt blint i den här typen av stora provningar.

Man blir feg. Kände själv att jag inte våga ta ut svängarna i poängen då jag inte helt vill göra bort mig och sätta högt på något "dåligt" och lågt på något "bra". Därför blir sågningar ganska tama. Satte 86 poäng påå ett vin som jag när jag läser ming beskrivning i efterhand nog hade placerat på ca 82 poäng i vanliga fall. Tror inte jag var helt ensam om att känna så här. Det speglades ju också ganska väl i poängen där samtliga 25 viner fick genomsnittspoänger inom spannet 87,8-90,3.

Problem två är den väldigt begränsade tiden man har med varje vin. På ca 5 minuter skall man lyckas fundera över vad det doftar, hur det smakar, vad det skulle kunna vara och kvaliten (poängen). Försöker inte försvara överprisade etiketter, men för mig återspeglas ofta kvaliteten på ett vin i att det växer i glaset under kvällen, att det förändras och utvecklas. Jag tycker också att det är just kvalitetsmarkörerna i BLIC som är svårast att bedömma och som kräver längre tid i glaset för att visa sig.

Jag gillade Pelorus skarpt, och satte högst poäng på det i en flight med två Champagner med en prislapp långt över 1000-lappen. Men det var också det vinet som gav ifrån sig den mest intensiva doften direkt och som var rund och välbalanserad i smaken. Jag tror (och hoppas ), och även min erfarenhet säger mig dock att hade vi suttit med endast dessa 4 viner en hel kväll så hade troligen Pelorus uppvisat en lägre komplexitet och ihållighet.

Dit jag vill komma är att blindprovning inte är någon lösning för att komma undan subjektivitet. Det kan precis som etikettsfluktande ge en väldigt ytlig och hafsig bedömning.

 

[Oggy]

Men det var också det vinet som gav ifrån sig den mest intensiva doften direkt och som var rund och välbalanserad i smaken.
...
Dit jag vill komma är att blindprovning inte är någon lösning för att komma undan subjektivitet. Det kan precis som etikettsfluktande ge en väldigt ytlig och hafsig bedömning.

Håller med om att det finns brister i att prova viner blint. Jag har märkt, vid MÅNGA tillfällen, att det är de viner som har uppenbara karaktärsdrag som premieras, eller viner med power, eller mogna viner, eller charmiga/inställsamma viner, eller viner med lååång eftersmak, osv.

Blindprovning har absolut en plats, men jag tror inte att det är en universallösning (eller sanning).

 

[Jos]

Mycket pris/prestanda-diskussioner på sistone

Vad är det man brukar säga, 150-200 spänn mot konsument så har vinmakaren generellt all möjlighet i världen att göra ett riktigt bra vin. Och visst händer det att "billiga" viner presterar på samma nivå som ett betydligt dyrare vin, - ibland. Men tyvärr finns det en anledning till att de dyrare vinerna är just dyra, - och jag tror generellt inte det är för att konsumenterna är dumma och gillar att köpa en dyr label.

Jag har lätt för att nörda ner mig inom olika områden och hobbys, - ibland för att stanna och ibland för att hitta något nytt... Och något jag sett inom alla områden och hobbys, - oavsett om det är vin, Hi-Fi, klockor eller bilar, - är att det alltid finns de som nästan maniskt måste hitta den heliga graalen som till en bråkdel av kostnaden spöar de mångdubbelt dyrare alternativen i prestanda. Detta kan även missioneras in absurdum för att övertyga stora massan om att de är ute och cyklar.

Om det nu är ett par högtalare för 1000 kronor som enligt någon låter "mycket bättre" än ett par från Wilson Audio eller en Gamay för 200 spänn som spöar DRC är sak samma. Visst, någon enstaka gång kanske det händer men många ggr är det nog bara så att man så fruktansvärt gärna vill att det ska vara så. Det skulle ju kunna vara så att man kanske försöker övertyga sig själv om att man inte missar något när man inte kan eller vill lägga vad de dyraste produkterna kostar.

Men jag säger samtidigt inte att det alltid är så. Eftersom det, särskilt inom något så subjektivt som vin, handlar om tycke och smak så kan det såklart vara så att någon tycker ett bubbel för 150 spänn smakar bättre än ett bubbel från Krug för 2000. Er är det ju bara att gratulera! Men tyvärr är ni försvinnande få som tycker så, - annars hade jag haft råd att dricka Krug betydligt oftare

Givetvis finns dock en tröghet i marknaden. En tröghet som gör att det fortfarande finns massa viner för dyra pengar som inte längre presterar på den nivån som en gång drivit upp dem till sitt nuvarande höga pris, - men det kommer att lösa sig med tiden.

 

[Magnus L]

Mycket pris/prestanda-diskussioner på sistone

Vad är det man brukar säga, 150-200 spänn mot konsument så har vinmakaren generellt all möjlighet i världen att göra ett riktigt bra vin. Och visst händer det att "billiga" viner presterar på samma nivå som ett betydligt dyrare vin, - ibland. Men tyvärr finns det en anledning till att de dyrare vinerna är just dyra, - och jag tror generellt inte det är för att konsumenterna är dumma och gillar att köpa en dyr label.

Jag har lätt för att nörda ner mig inom olika områden och hobbys, - ibland för att stanna och ibland för att hitta något nytt... Och något jag sett inom alla områden och hobbys, - oavsett om det är vin, Hi-Fi, klockor eller bilar, - är att det alltid finns de som nästan maniskt måste hitta den heliga graalen som till en bråkdel av kostnaden spöar de mångdubbelt dyrare alternativen i prestanda. Detta kan även missioneras in absurdum för att övertyga stora massan om att de är ute och cyklar.

Om det nu är ett par högtalare för 1000 kronor som enligt någon låter "mycket bättre" än ett par från Wilson Audio eller en Gamay för 200 spänn som spöar DRC är sak samma. Visst, någon enstaka gång kanske det händer men många ggr är det nog bara så att man så fruktansvärt gärna vill att det ska vara så. Det skulle ju kunna vara så att man kanske försöker övertyga sig själv om att man inte missar något när man inte kan eller vill lägga vad de dyraste produkterna kostar.

Men jag säger samtidigt inte att det alltid är så. Eftersom det, särskilt inom något så subjektivt som vin, handlar om tycke och smak så kan det såklart vara så att någon tycker ett bubbel för 150 spänn smakar bättre än ett bubbel från Krug för 2000. Er är det ju bara att gratulera! Men tyvärr är ni försvinnande få som tycker så, - annars hade jag haft råd att dricka Krug betydligt oftare

Givetvis finns dock en tröghet i marknaden. En tröghet som gör att det fortfarande finns massa viner för dyra pengar som inte längre presterar på den nivån som en gång drivit upp dem till sitt nuvarande höga pris, - men de kommer att lösa sig med tiden.

Jag är fullt övertygad om att man för det mesta får den kvalitet man betalar för när det gäller vin. Sen finns det mängder med undantag och en hel del regioner och producenter som kostar extra (och även mindre) på grund av sitt rykte. Vad jag tycker är ganska tydligt är dock att den är korrelationen inte är en rak kurva utan snarare en kurva som planar ut ju högre man kommer i pris.

Visst vill en del att det billiga vinet skall överprestera, men jag tror det är betydligt vanligare att "vinnördar" snarare vill (och i många fall övertygar sig själva) att det dyra vinet leverar i förhållande till sitt pris. Man har ju ändå betalat för det och det vore kanske konstigt om man inte försöker rättfärdiga sitt inköp.

Och det är uppenbarligen inte en försvinnande liten massa som tycker ett bubbel i 100-200krs klassen smakar bättre än ett för 1000-tals kronor. Absolut inte bland allmänheten (där de stora majoriteten ofta föredrar enklare, mer tillgängliga viner) och bevisligen inte heller bland oss vinnördar. Pelorus fick 89,5 i snittbetyg och Krug 89,7. och 5 föredrog Pelorus och 5 föredrog Krug. (Cuvee William Deutz Rose fick för övrigt 89,4 och Paul Bara 2002 vann på 89,9).

MEN, detta antagande bygger på de blindprovningar vi har haft den senaste tiden med prestige-champagner och enklare mousserande viner, och som jag skrev i tidigare inlägg är jag inte övertygad om att denna typ av provningar ger en rättvisande bild av vinerna. Det vin som jag föredrar initialt, direkt efter att korken har poppats är kanske inte alls det vinet som hade varit roligts att sitta med i en timme. Men då man har ca 20-25 minuter med 4 st viner där man skall lyckas klämma in så väl gissande, en korrekt beskrivning samt en kvalitetsbedömning är det lätt att falla för det lätttillgängliga, men lite ytliga alternativet.

Och ja, jag är lite butt hurt över att jag satte högre poäng på Pelorus än Krug

 

[Mattias Schyberg]

Man blir feg. Kände själv att jag inte våga ta ut svängarna i poängen då jag inte helt vill göra bort mig och sätta högt på något "dåligt" och lågt på något "bra".

Jag är helt med dig att det nog är på detta vis, men det är också just detta man måste lära sig att hantera. Att sätta "fel" poäng är bara ett problem om man inte litar på sitt personliga omdöme, JUST DÄR och DÅ. Om man upptäcker att man "gillar fel" vin och det visar sig vara billigt så är det ju något positivt snarare än det motsatta i en prestigelös värld. En annan gång hemmavid så kanske det blir det motsatta. Det är prestigen kring vinprovning som behöver bli mer sansad. Vi provar ju för att det är kul och givande och inte för att uppnå någon form av konsensus där vi tycker exakt lika som en mer eller mindre enad vinpress. Men visst kan även jag vara lite ängslig att "tycka fel", men dessa tankar försöker jag blockera bort och försöker istället fokusera på det vin jag har i glaset framför mig förutsättningslöst. Jag var till exempel helt ensam om att uppskatta Ruché förra våren (nåväl, jag sågade det inte och tyckte det var intressant och ganska gott). Jag är glad för att det blev så och tycker bara det är kul att vi har olika uppfattningar om saker och ting.

Jag är helt med dig om problematiken med att ha för mycket vin och för lite tid, men på många sätt så är det inte heller ok att med samma vaga tid anpassa betyget efter avtäckning, vilket man lätt gör om betygen inte delas ut innan. Att man ändrar inställning till ett vin efter avtäckning är naturligt, det handlar inte bara om att vinet får en chans att utvecklas i glaset, utan även det faktum att man då vet dess prislapp och ursprung, vilket garanterat kommer att påverka upplevelsen och i viss mån poängsättningen (väldigt individuellt, dock). Jag tvekar snarare på att sätta betyg överhuvudtaget vid större provningar, då jag känner att det blir lite ytliga bedömningar, men det är ändå kul och givande tycker jag.

Blindprovning är svårt och det finns helt klart svårigheter att bedöma mycket viner på en och samma gång, vilket vi inser gång på gång i dessa sammanhang. I den seriösa sensoriska världen skulle man aldrig bedöma såpass mycket vid ett och samma tillfälle. Här på jobbet gnyr folk så fort det är mer än tre prover som behöver bedömas vid samma tillfälle, då kvaliteten på bedömningen blir avsevärt sämre och mindre exakt. I vinvärlden är det sällan färre än 10 viner per tillfälle. Att dela in i heat underlättar visserligen, men koncentrationen är svår att hålla uppe ändå med många heat.

 

[Magnus L]

Jag är helt med dig att det nog är på detta vis, men det är också just detta man måste lära sig att hantera. Att sätta "fel" poäng är bara ett problem om man inte litar på sitt personliga omdöme, JUST DÄR och DÅ. Om man upptäcker att man "gillar fel" vin och det visar sig vara billigt så är det ju något positivt snarare än det motsatta i en prestigelös värld.

Håller med helt och hållet, och jag är väldigt glad att vi har ganska prestigelösa provningar där man får såga dyra viner och älska billiga.

Men problemet som jag insåg i lördags är att jag inte ens i stunden litar på mitt eget omdöme, och det absurda i att uttala sig i absoluta tal, poäng efter 5-6 minuter med ett vin. Vad jag insåg var också att det då givetvis är det mest inställsamma och öppna vinet som tilltalar mig. Men på det viset dricker jag ju inte jag, eller iaf de flesta vin i vanliga fall.

Oavsett så tycker jag blindprovning är väldigt viktigt, och något som jag behöver göra mer snarare än mindre. Men färre viner och längre tid vill jag ha!

 

[magnum]

Håller med helt och hållet, och jag är väldigt glad att vi har ganska prestigelösa provningar där man får såga dyra viner och älska billiga.

Men problemet som jag insåg i lördags är att jag inte ens i stunden litar på mitt eget omdöme, och det absurda i att uttala sig i absoluta tal, poäng efter 5-6 minuter med ett vin. Vad jag insåg var också att det då givetvis är det mest inställsamma och öppna vinet som tilltalar mig. Men på det viset dricker jag ju inte jag, eller iaf de flesta vin i vanliga fall.

Oavsett så tycker jag blindprovning är väldigt viktigt, och något som jag behöver göra mer snarare än mindre. Men färre viner och längre tid vill jag ha!

Eller så kan ni göra som R.Juhlin när han presenterade sina nya glas, övertäckta flaskor och ingen information vilka champagner som serverades!

 

[Mattias Schyberg]

Håller med helt och hållet, och jag är väldigt glad att vi har ganska prestigelösa provningar där man får såga dyra viner och älska billiga.

Men problemet som jag insåg i lördags är att jag inte ens i stunden litar på mitt eget omdöme, och det absurda i att uttala sig i absoluta tal, poäng efter 5-6 minuter med ett vin. Vad jag insåg var också att det då givetvis är det mest inställsamma och öppna vinet som tilltalar mig. Men på det viset dricker jag ju inte jag, eller iaf de flesta vin i vanliga fall.

Oavsett så tycker jag blindprovning är väldigt viktigt, och något som jag behöver göra mer snarare än mindre. Men färre viner och längre tid vill jag ha!

Ja, antalet vin per gång borde absolut minskas på denna typ av tillställningar, men just bubbelheatet som diskuteras mest, var ju först ut och således bedömdes det med klart fräschast sinnen (jag vill minnas att vi tog god tid på oss och dessutom var det endast 4 st vin). Bedömningarna av de senare heaten är mer av ett problem i min bok och där är vi helt överens.