Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[Gurto]

Jag tror de flesta kännare instämmer--- och nu kommer jag få en del av forumet emot mig --- att 2012 är en bättre årgång än 2011, inte minst i de Merlot-dominerade kommunerna och de domäner på vänstra flodbanken som inkluderar en hyfsad del Merlot i sina blandningar. (Jag tycker iofs att även Cabben är bättre 2012, men det är väl att svära riktigt högt i Finewines-kyrkan...).

Inte finns det väl många 2011-kramare?

 

[ChristianB]

Jag tror de flesta kännare instämmer--- och nu kommer jag få en del av forumet emot mig --- att 2012 är en bättre årgång än 2011, inte minst i de Merlot-dominerade kommunerna och de domäner på vänstra flodbanken som inkluderar en hyfsad del Merlot i sina blandningar. (Jag tycker iofs att även Cabben är bättre 2012, men det är väl att svära riktigt högt i Finewines-kyrkan...).

Jag vet med mig att jag har läst om 2011 som ett rätt trist år, särskilt efter 09 och 10, men jag ville inte döma ut året med bara en enda flaska i bagaget.

Bdx-Cabbe kan ju vara riktigt trevlig ibland, själv är jag lite partisk till Margaux, men den personliga smaken brukar gå mer åt den högra stranden. Kanske beror det just på att Merlot-majoriteten där gör vinerna något mer lättillgängliga, eller så är de bara mer i mitt tycke och smak.

 

[MartinE]

Har reflekterat lite under kvällen och natten och börjar nog känna att vissa saker börjar bli absurt när det gäller hur mycket det pratas om viners utveckling i glaset just när det gäller prestigevin. Visst tusan händer det en del med ALLA viner med tid och luft, men i min värld så har jag aldrig varit med om att ett vin går från att vara mediokert till att blomma ut och bli fantastiskt med lite luft (inte heller tvärtom). Jag kan snarare se att det handlar om någon pinne upp eller ner (på sin höjd ett par pinnar i extremfall). Visst, väldigt unga viner kan ibland behöva tid, men i dessa fall så handlar det ofta om att de är väldigt vresiga innan de fått mycket luft. "Objektiva" kvalitetsmarkörer som intensitet, komplexitet och längd bör i någon mån utmärka sig tydligt ändå om det är frågan om ett 90-plus-vin. Vissa viner kan även falla ihop totalt under kvällen, vilket framförallt tenderar att drabba mogna viner eller viner som aldrig var särskilt bra från början.

Jag håller delvis med dig! Men när det gäller alldeles för unga champagner, dit de flesta 2002or fortfarande bör räknas, handlar det om att de kan röra sig från närmast intetsägande precis när flaskan öppnats till storslagna på några timmar. Du får gärna definiera det som vresighet, för den vägg av syra som kan möta en vid första klunken är sällan särskilt angenäm! Men den komplexitet och den doft- och smakexplosion som ofta kommer efter några timmars tålamod är desto trevligare! I min värld handlar inte det här om att försvara prestigeviner, utan om att försöka nyansera debatten en smula. Jag dricker ganska mycket champagne och de flesta flaskor man öppnar är (tyvärr) alldeles för unga, men de vinner genomgående på luft! Ju mer desto bättre. Jag brukar försöka spara ungefär en tredjedel av flaskan till dagen efter och en högst ovetenskaplig uppskattning är att åtminstone 80 % av champagnerna smakar bättre efter ett dygn i kylen. Detta samband avtar dock ju äldre eller ju enklare vinet är.

Kan ett vin (eller vi själva) verkligen underprestera?

Definitivt! Det, om något, borde väl de flesta av oss kunna skriva under på?

Varför antar vi att vinnördar av digniteten "medlemmar av finewines.se" föredrar lättillgängliga och enkla viner som inte erbjuder varken särskilt bra struktur eller komplexitet blint? Är vi lika lättköpta som kreti och pleti som köper uppsötad bib eller vadå?

Jag tror inte det är någon som antar det och det var absolut inte det jag menade - om det nu kunde uppfattas så! Min poäng var snarare att många kan charmas av det lättillgängliga vid en snabb kontakt, medan "det komplexa vinet" (i det här fallet: den nyöppnade champagnen) behöver luft för att kunna övertyga! Sedan reagerar vi givetvis olika - beroende på personliga preferenser, erfarenhet, vad vi precis druckit/ätit tidigare, o s v.

Om så är fallet så är det nog hög tid att omvärdera våra inköp. Jag har i alla fall lärt mig att ett flörtigt och lättillgängligt vin kan vara supergott, men inte behöver jag sätta 95p på det ändå, jag kan lika gärna nöja mig med 85p och gilla det skarpt för vad det är (en enkel och charmig Muscato d'Asti till exempel). I den provning som var i lördags som var det inga bubbel som hamnar i en sådan kategori, de var rakryggade allihop, detta helt utan tvekan. Detta säger jag trots att jag var en av de som betygsatte Krug högst (91p), men nya zeeländaren var inte särskilt långt efter med sina 89p.

Huruvida någons inköp bör omvärderas är rimligen helt subjektivt, men klart är att marginalnyttan av att betala mer för ett vin är klart avtagande! Och betalningsviljan att ta del av denna nyttoförbättring är högst individuell. (Ja, jag är nationalekonom... ).

För övrigt tycker jag att dina poäng på dessa båda viner låter helt rimliga! Samtidigt är jag helt övertygad om att om du gjorde om samma provning om tio år, så skulle poängskillnaden vara större än två poäng.

Om skillnaden mellan två bubbel är så liten så att det krävs rigorösa analyser, massor av tid och full koncentration för att lyckas skilja ett dyrt prestigevin från ett riktigt bra standardvin så undrar i alla fall jag vad det är vi betalar för. Jag är dock den första att erkänna att vissa personer kan uppleva saker som jag saknar förmåga att göra, men om så är fallet så stärker det bara min åsikt ytterligare och är ännu ett bevis på att smaken helt enkelt är som baken.

Se ovan! Men, det är väl underbart att smaken är som baken! Tänk så dyra våra favoritviner vore annars!

Sorry om jag upplevs provokativ, det är inte min avsikt, men dessa åsikter behövde helt enkelt luftas som ett bra vin.

Lite luft biter på vilken vresighet som helst!

 

[MartinE]

Du menar alltså att alla som öppnar sina prestigemärkta Champagner för tidigt inte får del av dessas senare rika komplexitet och att de människorna de facto skulle njuta mer av en Pelorus och en Graham Beck?

Jag vet att du retas med mig, så jag tänker inte gå i den fällan!

 

[Mattias Schyberg]

Jag håller delvis med dig! Men när det gäller alldeles för unga champagner, dit de flesta 2002or fortfarande bör räknas, handlar det om att de kan röra sig från närmast intetsägande precis när flaskan öppnats till storslagna på några timmar. Du får gärna definiera det som vresighet, för den vägg av syra som kan möta en vid första klunken är sällan särskilt angenäm! Men den komplexitet och den doft- och smakexplosion som ofta kommer efter några timmars tålamod är desto trevligare! I min värld handlar inte det här om att försvara prestigeviner, utan om att försöka nyansera debatten en smula. Jag dricker ganska mycket champagne och de flesta flaskor man öppnar är (tyvärr) alldeles för unga, men de vinner genomgående på luft! Ju mer desto bättre. Jag brukar försöka spara ungefär en tredjedel av flaskan till dagen efter och en högst ovetenskaplig uppskattning är att åtminstone 80 % av champagnerna smakar bättre efter ett dygn i kylen. Detta samband avtar dock ju äldre eller ju enklare vinet är.


Definitivt! Det, om något, borde väl de flesta av oss kunna skriva under på?


Jag tror inte det är någon som antar det och det var absolut inte det jag menade - om det nu kunde uppfattas så! Min poäng var snarare att många kan charmas av det lättillgängliga vid en snabb kontakt, medan "det komplexa vinet" (i det här fallet: den nyöppnade champagnen) behöver luft för att kunna övertyga! Sedan reagerar vi givetvis olika - beroende på personliga preferenser, erfarenhet, vad vi precis druckit/ätit tidigare, o s v.


Huruvida någons inköp bör omvärderas är rimligen helt subjektivt, men klart är att marginalnyttan av att betala mer för ett vin är klart avtagande! Och betalningsviljan att ta del av denna nyttoförbättring är högst individuell. (Ja, jag är nationalekonom... ).

För övrigt tycker jag att dina poäng på dessa båda viner låter helt rimliga! Samtidigt är jag helt övertygad om att om du gjorde om samma provning om tio år, så skulle poängskillnaden vara större än två poäng.


Se ovan! Men, det är väl underbart att smaken är som baken! Tänk så dyra våra favoritviner vore annars!


Lite luft biter på vilken vresighet som helst!

Välkommen till Göteborg och på kompromisslös blindprovning! De som är modiga nog att vara med har snabbt lärt sig att käka humble pie detta oavsett hur erfarna de varit på förhand.

 

[Mattias Schyberg]

För övrigt tycker jag att dina poäng på dessa båda viner låter helt rimliga! Samtidigt är jag helt övertygad om att om du gjorde om samma provning om tio år, så skulle poängskillnaden vara större än två poäng.

Full möjligt, den som hade med sig Krug 1998 och som var en av de mest erfarna när det kommer till bubbel hade en poängskillnad på fyra poäng (84/88), så någonstans på den nivån kanske jag skulle landa med tio år på träningsläger.

Men du kanske snarare menade att bubblet behöver mogna och inte jag?

 

[StefanAkiko]

Inte finns det väl många 2011-kramare?

Jag kramar dock gärna 2011 Sauternes, men det är enbart utifrån vad jag läst (och köpt) inte utifrån vad jag druckit.
Hoppfylld kramare, mao.

 

[Kostjan]

Jag kramar dock gärna 2011 Sauternes, men det är enbart utifrån vad jag läst (och köpt) inte utifrån vad jag druckit.
Hoppfylld kramare, mao.

Absolut ! För vit Bdx, Sauternes och Port är 2011 Topp Topp

 

[Beo]

Asiatisk lax med bubbel down under en tisdag (Var tvungen att hitta en anledning att dricka lördagens bubblare igen)

Passade utmärkt ihop. Pelorus'en var vid dom första små små bubblorna lik en champagne men drucken före under efter och till sist till lite renkorv så var det inte en champagne. Däremot väldigt trevlig. Hustrun sa "köp en gäng" bra på balkongen i sommar.

 

[Mattias Schyberg]

Absolut, det har du rätt i, det kan gå åt båda hållen. Men ett vin är ju inte bra BARA för att det är lågmält och elegant, eller BARA för att det ät kraftfullt, osv. Det är ju det som är poängen. Att man i en blindprovning gärna greppar efter det mest uppenbara och därmed tenderar att förenkla vinet i fråga.

Just detta problem uppstår vanligtvis när man letar efter det "politiskt korrekta" vinet i en blindprovning istället för att lyssna till sitt inre, vinets objektiva kvaliteter och sin personliga smak. Många som provar blint kan lätt hamna i fällan där man letar efter "typiska" drag som utmärker vin från erkända områden istället för att bedöma det som är i glaset för vad det är oavsett kroppsform, alkoholstyrka, stil, fatbehandling eller andra ytliga attribut. Ett bra vin är ett bra vin och tvärtom. Ofta så brukar viner som är lätta att känna igen få lite extrapoäng med samma logik, då man tror sig ana dess urprung och således vinets kvalitet (eller tvärtom om det som känns igen är kännetecken för mindre ansedda ursprung). Om det då har smugits in ett vin som karaktärsmässigt är väldigt likt "rätt" typ av vin så är det lättare att visa uppskattning till detta trots att de objektiva kvaliteterna kan vara avsevärt lägre än vinet brevid som uppvisar en unik och otypisk karaktär, men med skyhög kvalitet.

Detsamma gäller när man gissar ursprung och druva blint. Ett av de vanligaste felen man gör är att redan från start leta efter "kända markörer" istället för att analysera först och gissa ursprung/druva efter det att man har analyserat klart med hjälp av de anteckningar man har. Just denna fälla ramlar jag ofta ner i och utgången är nästan alltid åt helsike då man allt som oftast hittar det man letar efter.

 

[magnum]

Just detta problem uppstår när man letar efter det "politiskt korrekta" vinet i en blindprovning istället för att lyssna till sitt inre, vinets objektiva kvaliteter och sin personliga smak. Många som provar blint kan lätt hamna i fällan där man letar efter "typiska" drag som utmärker vin från erkända områden istället för att bedöma det som är i glaset för vad det är oavsett kroppsform, alkoholstyrka, stil, fatbehandling eller andra ytliga attribut. Ett bra vin är ett bra vin och tvärtom. Ofta så brukar viner som är lätta att känna igen få lite extrapoäng med samma logik, då man tror sig ana dess urprung och således vinets kvalitet (eller tvärtom om det som känns igen är kännetecken för mindre ansedda ursprung). Om det då har smugits in ett vin som karaktärsmässigt är väldigt likt "rätt" typ av vin så är det lättare att visa uppskattning till detta trots att de objektiva kvaliteterna kan vara avsevärt lägre än vinet brevid som uppvisar en unik och otypisk karaktär, men med skyhög kvalitet.

Detsamma gäller när man gissar ursprung och druva blint. Ett av de vanligaste felen man gör är att redan från start leta efter "kända markörer" istället för att analysera först och gissa ursprung/druva efter det att man har analyserat klart med hjälp av de anteckningar man har. Just denna fälla ramlar jag ofta ner i och utgången är nästan alltid åt helsike, då man allt som oftast hittar det man letar efter.

Verkar vara riskabelt att prova blint känns säkrare med flaskan på bordet, så man vet!

 

[Livermore]

Just detta problem uppstår när man letar efter det "politiskt korrekta" vinet i en blindprovning istället för att lyssna till sitt inre, vinets objektiva kvaliteter och sin personliga smak. Många som provar blint kan lätt hamna i fällan där man letar efter "typiska" drag som utmärker vin från erkända områden istället för att bedöma det som är i glaset för vad det är oavsett kroppsform, alkoholstyrka, stil, fatbehandling eller andra ytliga attribut. Ett bra vin är ett bra vin och tvärtom. Ofta så brukar viner som är lätta att känna igen få lite extrapoäng med samma logik, då man tror sig ana dess urprung och således vinets kvalitet (eller tvärtom om det som känns igen är kännetecken för mindre ansedda ursprung). Om det då har smugits in ett vin som karaktärsmässigt är väldigt likt "rätt" typ av vin så är det lättare att visa uppskattning till detta trots att de objektiva kvaliteterna kan vara avsevärt lägre än vinet brevid som uppvisar en unik och otypisk karaktär, men med skyhög kvalitet.

Detsamma gäller när man gissar ursprung och druva blint. Ett av de vanligaste felen man gör är att redan från start leta efter "kända markörer" istället för att analysera först och gissa ursprung/druva efter det att man har analyserat klart med hjälp av de anteckningar man har. Just denna fälla ramlar jag ofta ner i och utgången är nästan alltid åt helsike, då man allt som oftast hittar det man letar efter.

Just detta med att vinet ska smaka rätt kan jag ha gjort omedvetet i provningen i Umeå. Vi letade efter champagnena och då när det var en Cava som inte smakade champagne kan man ha satt ett lägre betyg. Man bedömde helt enkelt vinet utifrån fel förmodade förutsättningar.
Så skönt oh kravlöst att bara bedöma utifrån etikett

 

[Mattias Schyberg]

Verkar vara riskabelt att prova blint känns säkrare med flaskan på bordet, så man vet!

Hur är det med dig, dricker du någonsin blint eller är du "för gammal" för sånt trams?

 

[magnum]

Hur är det med dig, dricker du någonsin blint eller är du "för gammal" för sånt trams?

Väldigt sällan faktiskt skulle säga nästintill aldrig när det gäller den typ av upplägg ni anordnar (tyvärr). När det är blint är det en eller ett par viner ofta i anslutning till middag. Försöker övertala frun att välja nåt ur källaren och servera blint men hon är svår....sen finns ju risken att hon tar fel flaska också! Har du vägarna förbi får du gärna ta men en flaska

 

[Gurto]

Francoise Bedel Origin'Elle Extra Brut NV 57% Pinot Meunier, 32% Chardonnay och 11% Pinot Noir. 6 år på fällning. Deg. Dec 2011 (majskycklingbröst med tryffel- och salviarisotto)
I doften finns mjöliga röda äpplen, päron, carambola, smöriga kex (typ digestive), mandel/något kärnigt. Carambolan ebbar ut efter ordentligt med luft och en lite rökig kalkstensmineralitet träder fram.
Smakmässigt är det solmogna äpplen och päron med carambolalik beska, på ett angenämt sätt, men precis som i doften försvinner den efter ett tag och vinet blir mjukare. Därtill en hel del jästiga toner. Syran är över medel men inte jättemarkerad. Extra Brut men den lite plufsigare frukten gör att man inte tänker på att detta är torrare än your average Brut.

Bra bubbel som är ganska fruktdrivet. Inga citrustoner här ...men är ju ingen BdB heller 88p

Gick alldeles utmärkt till maten.

 

[Daniel B]

Igårkväll drack och testade jag Charles De Fère Cuvée Jean-Louise Blanc de Blancs på en AW på kontoret. I brist på god öl (det fanns bara Mariestad) hällde jag i mig två hela glas av den här obalanserade syrabomben, allt för vetenskapens och testningens skull såklart. Det var en relativt obehaglig upplevelse som jag nästan är säker på ligger bakom nattens utdragna halsbränna (även om köttbullarna och potatismoset från restaurang Broms i kombination med bubblet säkert även gjorde sitt..).

Slutsatsen blir iaf. att inte rekommendera det här vinet till någon. Jag läste i en gammal tråd att någon "expert" rekommenderade det som substitut till champagne på ett bröllop, men det fungerar bara om man verkligen ogillar sina gäster.

 

[Emanuel]

I helgen blev det mest minnesvärda vinet en 2011 Marabino Noto (100% Nero d´avola) på magnum som dracks till en stor chark och ostbricka med italienska och franska delikatesser. Till min hjälp hade jag en hel hoper men vintörstande och korvglufsande vänner som kommit för att fira att vi äntligen är officiellt inflyttade i vår nya lya.
Vinet gick hem bland de mindre vana vindrickarna som uppskattade kraften som kommer med Nero ´d avola men även hos oss vanepimplare som tyckte att vinet förutom kraft även levererade längd och viss finess samt en trevlig kryddighet.
Det som slog mig var en väldigt utpräglad ton av hallon som jag inte känt så intensivt när jag druckit den på vanlig 75:a, kanske var jag extra halloninspirerad för kvällen eller som kom tonerna fram tydligare av magnumformatet.

Kul att vinet uppskattades bland vännerna, jag är ju extremt mycket part i målet eftersom jag "upptäckte" vinet på Sicilien vilket förstås gör att det alltid kommer ligga mig extra varmt om hjärtat och det gläder mig förstås att det nu finns tillgängligt i Sverige om än inte på magnum.
Jag tycker den här typen av vin sitter som en keps till den hemgjorda Pizzan, stora korvbrickan eller Carbonaran och för en Sicilienkramare som mig känns det tryggt att alltid ha en låda i källaren

 

[thunberg]

I helgen blev det mest minnesvärda vinet en 2011 Marabino Noto (100% Nero d´avola)
Kul att vinet uppskattades bland vännerna, jag är ju extremt mycket part i målet eftersom jag "upptäckte" vinet på Sicilien vilket förstås gör att det alltid kommer ligga mig extra varmt om hjärtat och det gläder mig förstås att det nu finns tillgängligt i Sverige om än inte på magnum.

Var går den att få tag på i Sverige? Kollade just SB och där var det nada.

 

[StefanAkiko]

En kväll på underbara L'Effervescence i Tokyo. Underligt nog har de fortfarande bara två stjärnor. Nästa vecka tillbringar fö kocken Namae-san i Singapore på gourmandisk träningsresa, dvs han leder delegationen av japanska stjärnkockar som bjudits in för att lyfta de bättre restaurangerna i Singapore. En mycket upptagen herre mao.

Dum och oerfaren, så valde jag FEL vin. Aldrig mer "lillbrorsan" då där finns en storebror i Old Bastard, vars etikett så vackert pryder @Mats avatar. Och hustrun hade efterfrågat ett särskilt PHAT wine till kvällen.

2005 The Bogan, Kaesler, 88p
Fantastic nose but palate is non-complex.

At first whiffs, I had to catch my breath. FABULOUS! And it's rare that red wines manage to hold a firm grip on my olfactory organ. But this one did it with a pleasurable vengeance! Huge Aussie Shiraz nose that is also restrained and not at all: "in your face". Shiraz spice, tar, summer hot road, dark fruit and promising a stately officer. To die for! Absolutely delicious.
Palate is much like Beymax (recent animation movie, very cute) trying to kick and punch with too short legs and friendly software. Fruit tends towards friendly-jammy and there is a profound lack of intensity and strength. Not much complexity.
Guess I was expecting much more, as this is a very good wine, with great balance of tannins-acids-fruit. It merits drinking with fine dining, but, in all honesty, it would have shone much brighter together with a pizza. Preferably eaten straight from the cardboard box.

Wife: 89p.
At outstandingly amazing L'Effervescence. As always!

 

[Emanuel]

Var går den att få tag på i Sverige? Kollade just SB och där var det nada.

Franska vinlistan importerar den till "Jamies Italian Stockholm" och har den även på sin stående kampanj för 142:-
Jag har hållit på och tjatat på Franska vinlistan att de skulle ta in vinet men när Jamies ville ha det eftersom de tydligen kör det i London så gick det bättre så jag kan inte säga att det är min förtjänst att vinet kom till Sverige men jag vill tro att mitt tjatande åtminstone bidragit lite
-Nästa steg blir att tjata in en bra Etna Rosso