Jag har haft det rätt tunt med vinupplevelser tidigare under hösten, men den senaste veckan förbättrades läget avsevärt.
Började hemma med ett vin på Morillon, vilket är en lokal Chardonnay-klon i Steiermark, Österrike:
2003 Erich & Walter Polz Morillon Obegg
Dracks till stekt torskrygg med Amandine-potatis, smör och rostade hasselnötter. Smör, lite kola & vanilj, musselskalsmineral, grapefruktskal samt en anstrykning av mango. Frisk syra, medelfyllig, oljig munkänsla, kritig, grapefrukt. Behövde åtminstone en halvtimmes luftning för att blomma ut. Blev bara bättre och bättre i glaset tills det tog slut. Passade perfekt till maten.
Slank sedan in på Stearin där Sommelierföreningen Väst hade vinbar med italienskt tema. Tyvärr verkar jag ha slarvat bort anteckningarna, så de följande sparsamma noteringarna baserar sig på vad jag plitade ner några dagar senare. Om jag hittar anteckningarna kommer det även noteringar om några årgångar av Gagliole och Gagliole Pecchia (båda Toscana IGT).
1997 Luigi Voghera Barbaresco
Väldigt anonym på näsan, endast en anstrykning av rosor och mandel. Nästan helt mogna tanniner och väldigt klen frukt. En stor besvikelse.
1997 (?) Dal Forno Amarone
Fick bara en slatt, men det gjorde inget, för det här är verkligen inte min typ av vin. Rökig som bara f-n. Några röster från bordet tyckte att vinet doftmässigt mest påminde om en porter.
2011 Tenuta Ca'Bolani Aquitis Sauvignon
En Sauvignon Blanc från Friuli. Väldigt druvtypisk med svarta vinbärsblad, men med ett stort inslag av gulvita bär. Frisk syra, torr, rejält fruktig. Dracks efter alla röda viner, men stod sig ändå utmärkt. Helt lysande.
Fortsatte några dagar senare med att göra en första inspektion av nya Upper House här i Göteborg:
2009 Knoll Grüner Veltliner Smaragd Vinothekfüllung
Mineraler, grapefrukt, en lätt grön kryddighet och ännu mer mineraler. Elegant och slank trots den annars lite svulstiga årgången, men hade för egen del gärna velat ha lite av den högre syran från årgång 2010.
2004 Taittinger Comtes de Champagne
Kändes väldigt ung. Citrus, mineral, anstrykning av fat och vita blommor. Bra mousse, trots att flaskan öppnades dagen innan. Trots att det inte finns något fel på vinet klickar det dock inte riktigt för mig, vilket jag antar beror på årgången.
Gick sedan vidare till Björns Bar:
Pommery Les Clos Pompadour Mis en Cave 2003 (magnum)
Faktiska årgången är 2002. Citrus, mineral och någon slags örtig kryddighet som jag inte riktigt kan sätta fingret på vad det är. Rätt fyllig. Alldeles för ung. Mitt sällskap mumlade även om en antydan av champinjoner, men det var tyvärr rätt svårt att avgöra, för nu hade kocken bakom bardisken lyft locken till sina grytor och för en stund gjort fortsatt provning omöjlig (lite snopet, minst sagt).
2012 Wieninger Gemischter Satz Bisamberg Alte Reben
Aprikos, persika, grapefrukt och lime. Frisk syra, helt torrt. Ett mycket trevligt och charmigt, men samtidigt enkelt vin som nog passar bäst till mat.
2011 David Duband Morey-Saint-Denis 1er Cru Les Broc
Kryddig (kummin, anis), elegant mörkröd frukt, samt en aning fat. Bra balans, rätt snälla tanniner och elegant fatning. Kan drickas nu.
2006 Domaine de L'Arlot Nuits-Saint-Georges 1er Cru Clos de Fôrets Saint-Georges
Doften utgörs nästan helt av (mörk-)röda bär och vinet kan ur det perspektivet kanske upplevas som lite enkelspårigt, men det är trots allt inte så dumt. Mogna tanniner och en rätt lång, fruktig eftersmak.
Avslutade veckan med en rejäl bit comté och följande vin:
2004 Helmuth Renner Chardonnay
Smör, kola, vanilj, gula äpplen, mängder med mineral. Efter några timmars luftning tittar även citron, grape och mango fram. Syran är frisk, på gränsen till mycket frisk. Vinet är torrt, medelfylligt, med en härligt oljig munkänsla. Gula äpplen samt lite grapeskal i eftersmaken. Riktigt, riktigt gott och därför naturligtvis sista flaskan från källaren.